Resume´öppen träning

Snön for omkring oss på uppfarten till sjukhuset. Bilden var episk. Hem skyndade de fredagsmyshungrande. BAH! sade vi, ni vet inte innebörden av Fredagsmys!

Vi drog till skogs istället, för fredagsmyset gör sig bäst i skog och mark, snörvlandes och klippandes med ögonen för att inte förfrysa ögonbottnarna. Icke i soffan nedsjunken överhopad med skålar fyllda med onyttigheter.

 Löpningen gjordes i spåret i närheten till sjukhuset, den så kallade Vallaskogen. Där hade de kommunansvariga tänkt sig att det skulle gå en stor genomfartsled för många år sedan. Bland annat en av mina bröder kämpade för skogens bevarande. Vilken tur att de fick beslutsfattarna på andra tankar, för det här området är centralt beläget och en fantastisk miljö. Skönt.


Springer man rundan runt bara så är det ingen märkvärdig längd eller vacker natur. Däremot kan man som vi gjorde..springa på spåret ett litet tag..och sedan dra rakt ut till höger och köra snöterrängtrail! Galet jobbigt och enormt mycket roligare än långlöpat.

Matilda till vänster, Marcus lite bakom...och Fredrik till höger. 

Benjamin Kände att han behövde springa mer och han sprang hem före obligatoriska selfien. Det känns lite nyttigare när vädret gör gällande lite motstånd även det. Snön yrde när vi gjorde djupa avtryck i skogen. Vi stötte på någon hundägare som stod och funderade på huruvida kylan hade påverkat synapserna. Men vi hälsade glatt och fortsatte över spåret in i nästa dunge. ROLIGT!


I en sann och öppen anda så tror jag att antalet på Team Fillinge Ultras första (men icke sista) öppna träning hade ökat lite om vädret istället för snö, hagel och driv-is..varit 20 grader plus, vindstilla och solsken...men hejhej..det kommer fler tillfällen för er.


Idag hade tappra Matilda (som även hon arbetar på samma avdelning) modet att följa med och springa i skogen. Hon stred tappert och hade bra fart under hennes Inov8 oroc.

Välkomna till nästa träff. Återkommer inom kort med datum för den träffen. Trevlig helg på er! /Marcus

Äntligen simning

Fick äntligen klartecken att börja träna lite mer med handen efter operationen. Ökad belastning var helt ok, så även simning. Lär dig känna gränserna, som min arbetsterapeut sa. Så idag blev det simning för hela slanten. Första passet på ca två månader. Var lite orolig över tyngdlagen och bottenskrap, men sett på helheten så gick passet klart över förväntan. Även om tekniken och orken i simningen var medioker för dagen såå var det skönt att swoscha omkring, skvätta vatten och göra vågor. Totallängden blev blygsamma 1000, vilket i sammanhanget får ses som rätt ok. Körde dock lugna och kortare distanser. Ville inte överbelasta handen så den svullnar och får ge avkall på träningen. Bättre att skynda långsamt. Det var även mitt första simpasset med Tomtom multisport gps. Verkar funka bra. Lättskött klocka som verkar ha koll på längderna. Tyvärr så råkade jag nog trycka bort resultatet..så tiden blev ett litet humm. För övrigt så kan jag rekommendera sportsidan jogg ( www.jogg.se ). Hela Team Fillinge Ultra dokumenterar sina resultat och träningspass på jogg.se. Lättskött sajt med bra överblick. Ni kan följa oss även där.

Amfibiemannen 2013 Så..hoppas på ett litet gympass imorgon för att ladda ordentligt till fredagens öppna träningspass. Häng i och kämpa på! Det lönar sig! /Marcus

Runstreak day 60

Ser väl detta som min lilla följetång här på bloggen. Som rubriken antyder så fortsätter mitt runstreak och dag 60 passerades idag med transportlöpning hem från jobbet. En ganska behagligt flack tur på ca 10km, dagen till ära dock med kraftig motvind och något oidentifierbart skräp i luften. Men vädret varierar med antal löpta dagar och det är bara att hänga i för man vet aldrig vad som väntar nästa dags löpning.

 

 

Totalt har det under mina 60 dagar löpts en och annan meter. Under decembers 31 dagar fick jag ihop 243,6 km och i januari har jag nu sprungit 271,2 km på 29 dagar (nytt rekord per månad)

 

 

De sista dagarna har även bjudit på ett par nya trailskor, det blev till sist Inov8 x-talon 212 och även om jag ännu bara löpt någon mil i dem så gillar jag dem redan skarpt, Ett litet dropp medför extrem kontakt med underlaget tillsammans med den låga vikten som hjälper det naturliga löpsteget att utvecklas. Vidare utvärdering utlovas..

 

Kan väl tillägga att de sista dagarnas löpning har genomförts med tyngre steg och mer orkeslöshet än tidigare i mitt runstreak, dag 58 och 59 brottades jag med magsjuka, men skam den som ger sig, jag och mitt kära runstreak överlevde det med!

 

På återseende//Fredrik

 

 



Öppen träning med Team Fillinge Ultra

Javisst, nu finns möjligheten till att springa tillsammans med Team Fillinge Ultra. 

Vi samlas vid södra entre´n vid Universitetssjukhuset i Linköping, nu på fredag den 31 Februari, klockan 15.00. 

 Passet är väldigt preliminärt men vi springer bortåt mot Vallaskogen för att ta oss ann det spåret. Det utlovas teknisk löpning, stiglöpning, branta stigningar, sluttande dalar samt intervaller efter egen ork. 

Ingen kostnad, ingen föranmälan utan ta med energi och glädje, det räcker så. 

mvh Team Fillinge Ultra

Träning och intensitet

Det finns intensitet och sedan finns det intensitet. Det roliga med den här killen är att fantasin för övningar och variation sätter absolut inga gränser. Dessutom så behöver man inte gå på ett flashigt gym med häftiga kläder. "Back to basic" träning som i och för sig varit på frammarsch ett tag med ex gruppträning med militära inslag. Sådan här träning sätter skapar många idéer för framtida pass. Titta och inspireras:

/Marcus

Skönare att träna dagtid

Så skönt att springa ute och träna i dagsljus. Det är så ofta den här årstiden där man inte hinner ut före det är mörkt. Ljuvligt. Trots ett hårt benpass på gymmet häromdagen så gick det faktiskt att springa idag. Kom knappt ur sängen på grund av alldeles för dålig stretchning efter gymmet..men efter ett tag så mjuknade de upp.

Som vanligt när det kommer till träningen så har jag ofta en ide´om hur det skall bli och vad jag skall göra. Till 99 % så blir det trots detta omkullkastat och omprioriterat till en annan variant.

Passet idag skulle bli något som skulle likna HIIT (High intensive interval training) ..men det slutade med att det blev 1000 m intervaller. Helt ok det med såklart och minst lika jobbigt. Körde 6 st + löpning till och från, så det slutgiltiga längden hamnade på 9,2. Förbannelse. Borde orkat 800 m till..

I alla fall så krävs det mer av benen när spåret är belagt med snö, tilltrampat av hundägare och mer eller mindre hårt. Bra försäsongsträning men oj vad trött man blir när man springer och kompenserar mjukt  / hårt / snett / osnett / mjukt / rakt / orakt. Perfekt för försäsongsträning. Sprang med mina Inov8, 212. Fantastiskt bra grepp trots "bara" gummidobbar. Är riktigt nöjd efter köpet av dom. Mjuka, men stabila och bra grepp..vad mer behöver man?

Sprang på "LOK - milen" i Vidingsjöspåret. mellan 6 km och 8 km skyltarna så var det fasligt mycket vildsvinsspår precis bredvid spåret. Det gjorde susen för tempot. sprang med musik i öronen detta pass (brukar ej detta) vilket gjorde att huvudet for omkring som en vingmutter för att skåda efter grisarna. Jo, jag vet att de är rädda, men jag är ointresserad att brottas med dessa ändå.

Fullt nöjd med passet till att sluta av med även om det inte blev som det skulle utan att det blev som det blev.  

/Marcus

Kvällsintervaller

Dagen bjöd på lite omstruktureringar gällande dagens motion. Istället för att knösa sönder fibrerna på de nedre extremiteterna på gymmet så föll valet istället på löpning. Kvällsintervaller i backe fick bli receptet.

Snön gör mörkret uthärdligt och synen blir inte lika plågad som när hösten gör sig påmind. Ganska försiktig uppvärmning för att hämta hem sonen från isrinken. Han hade vart där hela eftermiddagen och gick dit direkt efter skolan. Härligt med energin och engagemanget!

Han hängde med i alla fall, utan större protester. Hungrig och lite trött.. Sprang med honom till hemmet för att där vika av mot en backe vi har bakom knuten. Körde ganska långa (korta) intervaller. kanske omkring 500 meters varianter. I en uppförsbacke som går lite i vågor. Först en liten stigning, sedan en liten platå för att sedan stiga ytterligare.

Funkade rätt ok även om vänstersidan redan gör sig påmind om ointresse för aktivitet. Det gjorde den även under förra säsongen. Det fungerade i alla fall att köra dessa * 6 samt ett gäng raska löpningar sista stigningen. Efter detta så blev det löpning i området med ganska bra tempo. Känslan var att det fanns rätt så bra ork i alla fall. Efteråt så blev det lite extra benövningar med kettelbells i hemmet. Hoppas på att känna av det under morgondagen.

/Marcus 

Begränsas du av kasst flås eller ben utan kräm?

Jag blir trött när jag springer. Antagligen springer jag för att bli trött. Anledningarna kan förstås vara olika. Olika viktiga. Tröttheten däremot, drabbar alla. Tröttheten är demokratisk. Men tröttheten är också olika. Min trötthet är troligen något lindrigare än den trötthet Galen Rupp upplever när han tränar och tävlar. Elitlöpare kan pressa sig betydligt längre än vi motionärer. Förmågan att hantera smärta och mjölksyra hanteras olika och viljan att pressa sig till total utmattning skiljer förstås också. Men tröttheten skiljer också inom en person. Tänk efter hur ditt senaste hårda pass upplevdes: Begränsades du av att flåset inte räckte till eller av att benen inte verkade ha mer att ge?

Intervaller av olika karaktär kan vara lösningen! L-G Skoog redogör i senaste numret av Runner's World för skillnaden. Läs i senaste numret. Eller följande summeringen:

1. Blir du trött i hjärta och lungor så träna på 80-85 % av din maxpuls, t.ex. 6 omgångar av 1 km med kort vila (1 min) däremellan. Vet du inte dina pulsnivåer så försöker du anpassa farten till den fart du som bäst springer en mil på. Syreupptagningsförmågan ökas av detta.

2. Har du mer att ge konditionsmässigt men känner att benen sviker dig så använder du t.ex. intervaller i backe eller samma km som ovan men i högre tempo, med längre vila emellan (3 min) och gör färre omgångar (kanske 4). Lugna längre pass kan också hjälpa dig liksom styrketräning för benen.

Båda av ovanstående alternativen gör dig till en bättre löpare. Oavkortat. Men att träna det vi är minst bra på verkar mest förståndigt. Eftersom många av oss även har andra åtaganden och intressen i livet är det bra att träna effektivt och smart. Jag vet vad jag behöver lägga mer energi på under kommande månad. Team Fillinge Ultra vet.
Vet du?

//Andreas

Början på något nytt?!

Allt började med att jag, Benjamin, fick små inviter från Andreas under förra året att hänga med på något träningspass med Team Fillinge Ultra... Det dröjde ända till början av detta år innan jag hakade på ett av passen, men sen... Vilket pass, vilken glädje, vilken inspiration! Trots att jag är en gröngöling i sammanhanget så känner mig redan efter 3 veckor som "en i gänget"!

Har under årens lopp varit en person som sprungit med lååånga intervaller (halvårsvis). Varför? Jobbet tar för mycket tid, någonting annat oväsentligt kommer emellan, motivationen tryter eller så ådras man diverse "krämpor". Ja ursäkterna är många! I höstas bestämde jag mig dock för att göra en förändring, skapa en kontinuitet i min löpning och beslutade mig för att satsa på UltraVasan 2014 (45km). Målet är tydligt, ta mig över mållinjen med gott mod och förhoppningsvis med en ok tid:)

Team Fillinge Ultra kommer hjälpa mig att nå målet men framförallt skapa en gemenskap och glädje kring träningen, inte bara före och under loppet, utan även efter!

Snö och kyla, ingen ursäkt!

Viljan, målet och orken

Jag har känt att för att kunna prestera, pressa sig och utvecklas så har det alltid varit viktigt med ett mål. Vid avsaknaden av uttalade mål så har prestationen både vid träning och näring blivit jämförelsevis medioker. Jag har flera mål. Tidsmål, längdmål, tävlingsmål men även viktmål. Mitt viktigaste mål är att ha roligt! Några är visioner över tid samtidigt som andra är lite mer närliggande. I och med att tiderna förändras har även målen förändrats.


När handbollen var som mest aktuell så var det delmål varje pass, men även vid matcherna. Nytt lag, nytt mål. När tiden för egenträning började krympa och sålunda gjorde gruppträning på specifik tid osannolik så föll initialt valet mestadels på gymnastik med vikter. I folkmun Gym-träning. Denna träning hade dock följt mig under i stort sett hela handbollskarriären. Viktigast i begynnelsen var nog vikten. Utförandet var en medioker historia.


Numera får de olika lagen specifika träningsprogram beroende på vad de olika sporterna behöver. Spänst, bålstyrka, muskeluthållighet..så genomtänkt var det inte riktigt. Jag fick snarare gymförbud då min träning inte riktigt var anpassad efter sporten vilket ledde till ett ännu tyngre fotarbete. Osmart och ogenomtänkt..men jag hade ROLIGT!


 Det som har fortsatt att driva och pressa mig är framförallt att jag tycker att det är roligt att träna. Att sedan spetsa till träningen med lite svårigheter på vägen ex någon tävling kan hjälpa mig i uppförsbacken. Löpning för en handbollsspelare blir ofta förknippat med något "straffarbete"..jobbigt och tungt ( + 100 kg kan ju vara en faktor också..). Det är fortfarande så att varje mil känns som en bedrift, men jag är så nöjd efteråt så det gör det hela värt. Nu väntar jag bara på att få godkänt för lite mer gedigen kraftträning för handen så blir det både simning och lite styrka.

Teamträff och Runstreak day 50

Idag var det teamträff för Fillinge Ultra, dagen till ära träffades vi i Ekängen för att tillsammans ta oss igenom obanad terräng och skogsstigar blandat med lite landsväg. Frun hade rekat en liten extrakrok på slingan för att få lite mer snöpulsning. Alla kom med ett glatt humör och stämningen var på topp!

 Det blev en härlig runda som slutade på ca 12 km, innehållande både pulstoppar och återhämtningssträckor, lagom med snö och ett inspirerat gäng som peppar varandra.

 

Team Fillinge Ultra: Marcus, Benjamin, Johan, Lisa, Fredrik, Andreas och Malin

 

 

Efter dagens pass värmde vi oss med kycklingsoppa som Lisa så förträffligt hade tillagat och diskuterade hur framtida sponsorer bäst kan hjälpa oss under 2014.

Dagen till ära passerade jag även dag 50 i mitt runstreak. Känner mig piggare, starkare och lättare än någonsin vilket gör löpningen till ren glädje och jag tänker nog aldrig sluta.. 425 km på 50 dagar..

Tack för idag Team Fillinge Ultra / vi ses snart igen, i ett spår eller träsk nära dig.... Fredrik

Bra dag!

I dag var jag ledig, iaf ifrån arbete. Dagen fick istället handla om träning, och vilken dag det blev. Inledde dagen med simning (då marcus ständigt tjatar om att jag måste börja simträna inför Borås swimrun) siktade på 1000m i bassängen och 1000m blev det, men oj så jobbigt. Då mina tidigare erfarenheter av simning snarast består utav strandhäng och en och annan 200m livräddning så var det fantastiskt jobbigt att crawla. Helt slut i axlarna och lungorna fyllda med vatten insåg jag att det kommer behövas många timmar i denna bassäng innan tävlingsdagen.

Nöjd och belåten hastade jag vidare mot nästa träning, 1 timmes squash med grannen Anders! Trevligt spel och som tur är så är jag lite bättre än Anders i squash så det blev en ganska behaglig genomkörare som avslutades med lunch på stan.

Inför kvällens löpning han jag vila lite och hänga med ungarna. Hade sedan lurat med mig Marcus, som behöver springa lite mer inför Borås swimrun. Vi träffades hos honom och makade iväg i lungt tempo, vi sprang på lite nya ställen runt Ullstämma och Hjulsbro vilket var mycket trevligt. 9 km blev det totalt och både Marcus och jag var väldigt nöjda.

Hur såg din träningsdag ut?   Fredrik

Intervallsmärta?

Intervallsmärta är ett begrepp för (o)regelbundet återkommande smärta i magtrakten. Uppkomsten är att tarmrörelserna består av viloperioder och arbetande perioder. Vid tex förstoppning så arbetar tarmarna mot ett hinder och när det sker gör det ont. I viloperioderna är det bättre.

Som igår. 7 x 800 meters intervaller med IK NocOut.se i Campushallen. Benjamin och jag. Och ca 100 andra. Intervallsmärta. 800 meter gick rätt kvickt ändå, det gjorde heller inte så ont. Detta mitt första riktiga kvalitetspass på några månader skulle genomföras med behärskning och INTE vara någon mjölksyrafontän. Lättare sagt än gjort då dessa tillfällen passar utmärkt för att springa lite fortare än sin förmåga de första repetitionerna, farten sjunker sedan något och så fullt ställ under sista upprepningen. Igår behärskat, lyckligtvis, med progressiv fart från dryga 3 minuter under första halvan till något under de två sista. Skönt pass. Nästan ingen intervallsmärta.

 

Ny bok i ämnet av Marcus Nilsson, utgiven av Sapiens.

 

Jag tycker intervallpassen är svåra att få till om man ska springa ensam, det är bättre att hitta en grupp att träna med. Tillsammans med andra (och allra helst med en tränare) är det mycket lättare att hitta motivationen, att pressa sig och att verkligen avsluta det antal repetitioner som bestämts från början. Frestelsen att korta ned eller att inte pressa på när tröttheten eller mjölksyran kommer kan bli för stor utan medlöpare. Tempot bör optimalt också anpassas efter passets syfte och den egna kapaciteten. Sedan behöver man ju förstås inte köra just intervaller för att utvecklas och man behöver ju inte utvecklas heller för den delen... Team Fillinge Ultra vill utvecklas och vi springer intervaller!

//Andreas

Och så Malin då...

Även jag ska nu få till en presentation, så nybliven bloggare jag är. Även jag sjuksköterska och hemmavarande i Fillinge.

Jag har väl kunnat kalla mig löpare de senaste fem åren av mitt liv, då jag lite mer målinriktat tränat mig fram mot Göteborgsvarv, blodomlopp och mindre triathlon (Ekängen och Björsäter). Löpningen är den bästa motionsform som jag hitills har upptäckt (man kan dock inte säga att jag har letat så intensivt). Löpning går att utföra i alla väder (i dessa gråa tider nästan det enda som jag kommer på att göra ute), i alla sinnesstämningar (är man arg går det fort), även när man inte har tid, lust och ork. Tar man sig bara utanför dörren en kvart så har man vunnit över latmasken, lättjan och klockan (?).

En extra dimension till löpningen upplever jag när jag får springa tillsammans med andra. Jag kommer ur min komfort-zon om jag blir påhejad i uppförsbackarna och om jag dessutom får en god fika med prat tillsammans efteråt, medan kinderna svalnar och kläderna torkar, då är det något jag gärna ägnar en ledig eftermiddag åt.

Träningspass med Team Fillinge Ultra

Vi tänkte kolla om det fanns intresse för att följa med och träna någon kväll framöver. Då det finns lite olika nivåer så är tanken preliminärt att vi kan dela upp oss i lite olika grupper. Intresse först - datum och mer info senare.

Free online surveys

Vilka dubbskor använder ni? Topp-tre-lista innan helgen!

Idag kunde jag rodda om i schemat och plötsligt blev jag ledig. Det låter bättre än det är, för jobbdagen kommer åter senare och troligen med ränta. Det plötsliga tomrummet i den allt som oftast fyllda kalendern synkade idag lyckligtvis med strålande sol. Lugnt distanspass? Absolut! Lycka!

Ute väntade hårt packad snö, grusväg och troligen förädiskt isigt här och var. Dessvärre lider jag en obehagligt svidande brist på dubbade skor bland det 10-tal par jag använder med varierande intensitet. Jag grävde fram gamla Spirit, en vän från mitt första Tjurruset för kanske sex år sedan. Varje sko försågs med 6 st BestGrip-dubbar. Skorna är noggrannt använda och gummimönstret i form av ett traktordäck är nedslitet till hälften. Under löppasset kunde därför ståldubbarna skönjas om jag riktigt skärpte känseln i fotsulorna. Helt ok.

Bra bett i backen!

Det blev en rätt ok runda runt Svinstadsjön i behaglig 5:00-fart. Stundtals kuperat och ben som bara ville öka öka öka, gjorde att tempot blev ryckigt och pulsen högre då och då. Annars höll jag hårt i tyglarna.

En fråga till Er läsare (några har vi ju lyckats fånga):

Vilka dubbskor använder ni själva? Kan vi få in tillräckligt med underlag för en topp-tre-lista? Har ni längre erfarenhet av dubbade skor kan ni väl rangordna tre favoriter. Har ni goda erfarenheter av endast något eller några par, ange favoriten. Vi sammanställer i slutet av veckan.

//Andreas

Teamträning: löpstyrka med pulstoppar!

Uppbyggnadsfas och löpstyrka. Inslag av pulstoppar. Starka fötter, starka ben. Aktivera bålen.

Dessa var ledorden för dagens pass. För någon vecka sedan rekognoscerade jag för dagens runda som skulle innehålla ett varierande underlag bestående av grusväg, stig och obanat i skogen. Ett krävande underlag för att lätta upp steget, träna proprioception och stärka fötter och vrister. Farten är underordnad. Som komplement nyttjade vi lämpliga backar för några extra loopar för att riktigt aktivera fram och baksida av låren och gluteerna. Pulsen drar dessutom lätt iväg på ett ändamålsenligt sätt. Tempot mellan backarna var relativt lågt men i backarna valde man själv lämplig utmattningsgrad; alla valde att trycka på och låta pulsen skena. Utmärkt!

Att välja terränglöpningen en snöig dag som denna (framför att nöta väg) kräver lämpliga skor. Lägre, stabila, kanske med ståldubb, i alla fall med grovmönstrad sula. På fötterna idag var mycket av Inov-8 och Icebugs modeller. Gedigna och förädlade med syfte att skänka grepp och löpglädje. Även löparbroddar erbjöd bett idag.

Mina Acceleritas2 uppgraderas snart.

Våra teamträffar tränar inte bara fysisk kapacitet där vi sporrar varandra att trycka på lite extra. Den  sociala biten känns lika angelägen där planer smids om kommande stordåd. Vi löpare är bra på att planera stordåd. Tursamt måste tomma kolhydratdepåer fyllas på dessutom!

Idag: drygt 11 km på 1h 11min. 7 rejäla backar. Mycket stig och rakt ut i skogen. SNÖ!

/Andreas

Lördagsgodis

En vanlig lördag, när man som bäst ligger o slappar i soffan, kommer dottern framrusande och skriker "pappa - var är mitt lördagsgodis" FÖRBANDSLÅDA tänker jag, det glömde vi ju att köpa! Får lova dottern att fixa godis, måste ju ändå spring idag, runstreak day 42 fanns inom räckhåll. På med vintermunderingen, termometern visar -1,8 grader och ute yr det småspik. Sätter på mig ryggsäcken och i väg bär det mot affären, stegen känns lätta och ett behagligt  5:00 tempo tar mig snart till mitt mål.

 

Handlar godis och beger mig åter hemåt. Mörkret har lagt sig och jag väljer en annan väg, dock lite längre. Tänker en stund på Andreas tidigare inlägg om Za´topek och bestämmer mig för att detta får bli veckans långpass. Benen känns fortfarande pigga och jag ökar tempot något, dock bara kortvarigt visar det sig. Den lilla klunk vatten jag fyllde på med under handlingen funkar sådär som energi och klockan visar tydligt att jag tappar tid km för km. Ja ja snart hemma i alla fall och gläds åt årets hitils längsta pass. Dottern blir också glad när jag öppnar dörren "var är mitt godis" och så är alla nöjda och glada.

 

Trevlig helg alla glada och envisa löpare// wirus



Post - fredagsjobb - löpning - innan - lite - ledighet - typ

Efter att ha blivit förpassad till enkom dagpass på arbetet med inriktning på administrativa sysslor, så fick Fredrik mig på tåget för löpning i direkt anslutning till avslutat arbete. Det stillasittande arbetet är ibland tämligen hjärnskrynklande och lite ovant för mig. Det har förekommit enstaka pass med att sitta vid datorn under en hel dag. Men att bara gå dagpass och uteslutande sitta vid datorn blir i längden tämligen uttröttande det med.

Anledningen till den administrativa posten är en fadäs där jag var inblandad i, samt en stege och en trappa. Denna ekvation slutade i en radiusfraktur. Operation och begränsad belastning som följd. Tre veckor med ganska jobbig smärta och inte riktigt vara optimerad för avancerad gymnastik har lett till en medioker ork. Handleden får i nuläget inte belastas med vare sig tryck eller drag vilket gjort den administrativa arbetet mer passande för tillfället.

Jag hade en rätt bra formkurva under senare delen av förra året. Löpning och simning gick på alldeles utmärkt. Kan ha att göra med ett motiverat viktras på 14 kg, men även på en ökad träningsmängd. Simningen kan jag inte riktigt börja med ännu, tyvärr. Men den kommer säkerligen igång när handleden stabiliserat sig lite bättre.

En kul grej med vårat team är att vi är sjuksköterskor hela bunten. Dock med olika inriktningar, intensivvård, anestesi, thorax och även en chef. Det har inte varit någon tanke bakom detta utan det har nog mest varit så att det blivit som det har blivit som "100-åringen" skulle sagt.

Idag så blev det lite post-jobbet-löpning med Fredrik. Han hade hittat en rätt bra vända strax intill sjukhuset. Vi sprang ut förbi den överfyllda men hemlängtande bilparkeringen. Fredagskänslan var påtaglig. Ett lättare hårdare underlag med halkrisk hade lagt sig lite försiktigt på marken. Team Fillinge Ultras löpare tyglas icke för sådant. Efter en kortare löp på asfalterad cykelväg så nådde vi ett litet spår. Höstgeggigt med inslag av lite halvhårda frostkanter. Det är mumma för en traillöpare. "Geggan är vår vän", så sjunga de frihetstörstande!

Själva rundan är inget märkvärdig egentligen. Vare sig en gemytlig och bedårande utsikt eller särskilt förträfflig i omgivningen. Dock så är närheten till detta en bra möjlighet till att få ordentligt med luft.

Jag drog självklart ner tempot för stackars Fredrik som hela tiden försökte driva på mig till ett vettigare tempo. Stundtals så lyckades han, stundtals icke. Jag är ju en ganska medioker löpare, men med ett litet tjockare pannben som är vare sig nyttigt eller insiktsfullt (vilket kan förklara den fullkomliga uttömning vid förra teamträffen). jag ger mig gärna på saker, framförallt när det kommer till träning som kanske är liite för mycket för mig. Men hej, är det inte så vi utvecklas och blir starkare?

I alla fall så blev längden (för Fredrik futtiga + 7 km), men i storleken för mig en mycket bra eftermiddag.
Får väl se om jag vågar mig på att springa hem från jobbet som de andra "riktiga" löparna nästa vecka..



Årets kommande trender enligt mig:
1. Skeppsbrott
Ett kompisgäng hyr en hall, kastar ut ALLA pryla och kör ta-fatt intervaller helt bananas i ett par timmar

2. Spökboll
Liknande punkt 1, men där man kan variera objektet som kastas till att vara antingen: vätska/gele´i någon form, eller lite för hård boll så man lär sig en läxa när man står still

3. Under hökens vingar kom
Lite samma upplägg som punkt 2. Man kan forma till det som intervaller och de som blir tagna får möjligheten att göra extra burpees, kettlebellssvingar och/eller kräftgång.


/Marcus

Vad tänkte Emil Zátopek på?

Jag sprang till jobbet i morse. Jag gör det ibland. Transportlöpning är en bra och tidseffektiv form av konditionsträning. Eftersom sträckan är knappa två mil erbjuder det dessutom en stadig injektion i veckovolymen. En eller möjligen två gånger per vecka är lagom eftersom ryggsäcken ökar belastningen och tynger mer än man tror (om nu matlådor och ombyte och andra tillbehör inte planerats till jobbet tidigare).

Idag var det fasligt segt och tråkigt. Den första sträckningen letar sig fram genom ett skogs- och åkerlandskap och inte ens det eventuella mötet med vildsvin bidrog till en mer spännande resa. Benen kändes stela, ryggsäcken var tung och löpstilen sittande. Farten makliga 5:20/km. Det slår mig: Vad tänkte Emil Zátopek på när han tränade? Denne Tjeckoslovakiske friidrottare med den otroliga trippeln under Olympiska sommarspelen i Helsingfors 1952 (guld på 5000 och 10 000 meter och maraton). Hans träningsvolym och framför allt intensitet är legendarisk och just 400 m-intervallerna har det skrivits mycket om. En sökning antyder omfånget till 20 x 400, 40 x 400 och till och med 100 x 400 meter! Det troligaste är väl omkring 40 upprepningar. Farten verkar har varit omkring 3:00/km. Det går undan! Tänk er att upprepa 400 m 40 gånger med den farten. Det svartnar för ögonen vid blotta tanken.

Så, vad tänkte han på när orken tröt någon gång mellan intervall 25 och 35? När han var så trött att enklaste matematik är omöjlig och benen bara vill vila. Vad drev honom att obönhörligen fortsätta trots smärta och utmattning? Idag använde jag herr Zátopek som motivationsmotor för mina tröga ben. Kunde han pressa sig till ett ca två mil långt intervallerpass så kan jag jogga samma sträcka till jobbet. Troligen är det en fråga om inställning. Att ha bestämt sig innan och jobba mot tydliga mål. Och att hitta en fungerande omväg runt dom negativa tankarna. Inte så lätt.

Vad motiverar dig att fortsätta trots blodsmak och tömda glykogendepåer?

/Andreas

Lisa AKA Lipbuster

Hej
Jag heter Lisa och är en stolt medlem av gruppen Team Filinge Ultra. Lipuster är namnet på mitt alter ego, har valt ett engelskt namn av den enkla anledningen att det låter lite coolare än den svenska motsvarigheten "läppspräckaren".

 Jag törs nog kalla mig lite av en mångsysslare när det kommer till idrott men kampsport är min stora kärlek. Vi har haft ett av och på förhållande sedan tonåren och flertalet kampstilar har utövats. Det var dock först under 2013 jag tog träning och tävlande till en lite högre nivå efter ett ca 3-årigt uppehåll för barnafödande och en satsning på yrkeskariären.
De senaste åren och i dagsläget tränar jag i huvudsak MMA ( Mixed Martial Arts). Ni vet dendäringa "dödssporten" det ibland skrivs om i media och som visas flitigt på TV via UFC´s galor. Senaste uppmärksamheten MMA fick i svensk TV var via programmet "Slå han på käften". Tycker den programserien till skillnad mot flera andra lyfte fram den ödmjukhet och respekt fighters har inför sin sport och sina träningskamrater. Kul.
MMA är en väldigt tuff, krävande och komplex sport varför jag måste träna min kropps styrka och uthållighet även via bla löpning och styrketräning. Jag tränar och coachas av mina klubbkamrater på Kampsportscentret i Linköping.

Den 7 dec 2013 tog jag hem guldet i SM i Shootfighting, viktklass 65,8 kg, och kan således titulera mig Svensk mästrarinna. Det känns toppen! I och med detta är jag nu också uttagen att träna med svenska amatör MMA landslaget med möjlighet att säkra en plats i landslagstruppen som ska delta i VM i Las Vgas 4 juli 2014. Så att fighta mig till en plats dit är mitt främsta mål med träningen 2014.

Därmed är daglig och varierad träning 1-2 pass per dag vad jag har att se fram emot de närmsta månaderna. Det passar mig. Kanske låter mycket i mångas öron och ja...det där med att träna, vara eller göra lagom är nog inte min grej. Jag är nog helt enkelt ingen lagom person, på gott och ont.
Men det täcker ju bara halva året varpå jag tillsammans med övriga i Team Fillinge Ultra även anmält mig till deltagande i löploppen Ultra Vasan, 45 km terränglöpning i svenska fjällen, Tjurruset och möjligen något mindre triathlon också om det får plats på agendan...och förhoppningsvis ytterligare någon sportslig utmaning ;)

                                                                          Vad har Ni för mål med 2014?

Varför springer jag?

Den frågan ställer jag mig då och då. "Varför springer jag?" Tre ord. En kort fråga. Ibland greppbar, ibland som en flyktig tanke. Tillfällena då den dyker upp varierar, plötsligt är den där. Jag har ställt den under långpass där euforin nästan har densitet. Jag har ställt den i motgång, då det på kvällen planerade morgonpasset till jobbet plötsligt ter sig övermäktigt. Samma tre ord men beroende på situation formulerar jag mina svar olika. Fokus för svaret kan kretsa kring bibehållen hälsa och ungdom eller en kommande inplanerad tävling under vilken stordåd ska presenteras. Svaret kan också ha ett evolutionsfilosofisk anslag av sorten "jag springer, därför är jag människa". Mina svar är mina. Högst personliga och under ständig förändring. Så, därför frågar jag dig: varför springer du?

Ibland är motivation en kaka

Efter detta försök till en intressant inledning, en presentation av mig själv:

Jag heter Andreas och är en del av Team Fillinge Ultra. Jag är även medlem i IK NocOut.se. Jag ser mig främst som löpare, även om jag ibland testar andra konditions- och idrottsformer. Efter en lång mörk period av väldigt lite konditionsförbättrande aktiviteter anmälde jag mig 2006 till Lidingöloppet. Tiden till träning var begränsad både i antal månader och antal möjliga pass per vecka. Jag drog ändå med tillförsikt till Lidingö med i alla fall några långpass om 13, kanske 14 km som längst. Det blev förstås riktigt jobbigt men jag gladdes åt att ha hittat något att utvecklas inom. Något som inte var lagidrott. Något som passade mig utmärkt.

Ekängen Triathlon 2013

Ett riktigt dåligt första tävlingsresultat ger enorm träningsmotivation. Så var det för mig i alla fall. Totalt har jag återvänt till LL 4 gånger för 30K och gjorde även 50K ett par år för att slippa tänja gränserna med en anmälan till något stadsmarathon. Har alltid dragits mer till naturupplevelse (om man nu kan säga det om LL...) än till stadslopp på asfalt. Allt eftersom har jag testat olika lopp av olika karaktär: halvmara, 100K, 6-timmars, 12-timmars, terränglopp och ytterligare fler. Ännu aldrig ett marathon. Det kommer bli av. Senare. För mig är upplevelsen och inramningen av tävlingen det essentiella. Hellre en oortodox distans i en naturskön miljö än en snabb kontrollmätt definierad flack sträckning i stadsmiljö.

Återigen: Varför springer jag? Jo just nu vill jag uppleva något tillsammans med andra, tillsammans med vänner och samtidigt utforska mina gränser för snabbhet (nåja...), uthållighet och motivation. Team Fillinge Ultra helt enkelt!

Sådärja..

Första steget taget. Flotten är lossad, handsken är kastad, grisen är hämtad..inspirerad av andra idrottsmän och kvinnor så tog vi alltså steget till att öppet dokumentera vår väg mot världsherravälde, en frisk och sund kropp. Vår förhoppning ar att det skall vara kul att titta in här men även ett försök till inspiration till andra.

Även jag borde väl presentera mig..

jag heter Marcus, idrottslig bakgrund är framförallt handboll (Mantorp, Linköpings Lejon och Rp). Till detta tillkom ett större kärlek för styrketräning. Löpning var mestadels ett jobbigt måste. Dock så har jag alltid gillat att träna, utmaningar och att riktigt ta ut mig.

Det var det som fick mig att följa med Fredrik och Andreas till mitt första lopp i löpning. Valet föll på "Tjurruset". Det här var 2009..Geggamojja och träsk, HURRA!

Från Tjurruset 2013

Totalt innan mitt första lopp (2009) så hade jag skrapat ihop ca 7 km. Med längsta sträckan nästan 2 km i sträck. Supernöjd, men lite orolig inför starten. Visserligen var det ett väldigt tufft år (tyckte jag då) men de andra var ändå vänliga att stanna och vänta på mig efter loppet.

Den här grejen passade mig perfekt! År efter år så har vi fortsatt att åka upp till Stockholm och springa i olika träsk. Successivt så har jag vågat mig utanför komfortzonen och utökat mitt löpande och mina mål.

Förra året så genomförde jag och en annan kollega Amfibiemannen. Ett "swimrun" lopp där man varierar mellan att simma och springa. Totalt ca 2,5 mil löpning samt 6 km simning. Man springer med våtdräkten på och simmar med skorna på.

Amfibiemannen 2013

Grejen där var ju att min kollega är överjävlig på att simma, och jag kunde inte riktigt simma innan sommaren. Men tack vare youtube, lite teknisk rådgivning samt en hel del gnötande i bassäng så lyckades vi genomföra detta. Så vansinnigt roligt! Vi sprang omkring med ett leende mest hela tiden. Målet då var att genomföra loppet, att absolut inte bryta (kollegan var lite halvskadad) eller hamna utanför vid "cut-offen". Vi lyckades! Stolthet och glädje när man genomför sina mål är underbar känsla!

Fastnade ordentligt för simningen som numera fortfarande är väldigt jobbig, men också fantastiskt rolig!

Efter detta så höjdes ju självklart målen lite. Man vill ju känna den där känslan igen, att pressa sig, att våga utmana sig, att uppleva frihetskänslan. Svårt att förstå när man inte varit i "zonen".

Några av de nya målen för mig är Amfibiemannen, Borås swimrun, Tjurruset, samt kanske kanske Vasaloppet ultra 4,5. Har aldrig sprungit så långt i ett sträck så det lär ju också bli en utmaning så det förslår.


I alla fall...Välkomna till oss och hoppas vi kan inspirera dig också!

Runstreak

Tänkte presentera mig som föreningens "micro ultra", då vi redan har en riktig ultralöpare i föreningen. Mitt mål med träningen är framförallt att må bra, ja ni vet en sund kropp och allt sådant, sen vill jag givetvis utvecklas och bli en bättre löpare, orka längre och spränga nya, för mig, gränser. I ett led till detta tänkte jag prova träningsformen runstrek, där man springer varje dag. Ja ni läste rätt, man springer VARJE dag, oavsett trötthet, väder eller vad man nu annars kan skylla på som motionslöpare. Jag började 1 december 2013 och tänkte mig genomföra mitt runstreak december ut, vilket jag också gjorde, varierande längder på löppassen, men minst 5 km och varje dag i 31 dagar, blev till sist 237,6 km på 19,33 timmar. Det har inte alltid varit lätt att få till men det har gått, flera ut av mina vänner har fått vara med som draghjälp vid några tillfällen.

Löptur i Åtvidaberg med Andreas

Första vinterlöpningen

En härlig morgon i skogen

Tillsammans med frun Lisa i Ekängen

När väl nyårsafton kom och jag genomförde min sista löptur i mitt runstrek och för år 2013 var jag så nöjd, jag hade ju klarat det. Kroppen var inte det minsta trött, snarare starkare, så varför sluta där, kom i skrivande stund nyss in efter ett nytt pass och som ni förstår så slutade inte mitt runstreak 31/12 utan jag genomförde precis runstreak day 37.

På återseende// Fredrik "wirus" microultra

Nya kompisar

Har kikat på olika alternativ till att träna lite extra efter löppassen. Har funderat på olika sätt att hänga upp chinsstång, hantlar, skivstång och kettlebells. Av en händelse så hittade jag nedsatt till halva priset på en vanligtvis mindre kvalitetssäkrad handlare ett gäng kettlebells som fick följa med hem. Det slutade med en 12, 2 * 16 och en 20 kilos. Nu väntar jag bara på att läkningen av handleden skall löpa enligt plan..

/Marcus

Välkommen till Team Fillinge Ultra

Hej Välkommen till oss. Vi är ett sportigt gäng som kommer skriva lite om våra utmaningar, träningar och allt inom sport. Idag 4 januari 2014 så har vi våran första team-träff. Löpning i Vidingsjöspåret i Linköping. Vi samlas lite då och då för att träna tillsammans. Det är roligare så. Det som stod på programmet var höljt i dunkel, men tillslut blev det löp från undertecknads hus, till motionscentrat. Sedan körde de flesta 2,5 km spåret.. Med det lilla tillägget att vi stannade i alla backar och körde intervaller uppför. Sjukt jobbigt. Men både nyttigt och "roligt" Totalen hamnade på en mil totalt. Årets första mil för mig. Vi kommer att vara flera som kommer skriva och berätta hur team Fillinge Ultras framsteg.

Dagens gäng från vänster:Lisa, Marcus, Benjamin, Andreas, Malin, sittande Fredrik.

Dagens post-spring buffé

/Marcus