söndag 29 januari 2017

Fysisk och mental härdsmälta

Hej, Lisa här!
Jag har glömt mitt inlogg till bloggen så kapade Fredriks konto för att kunna författa ett litet anspråkslöst inlägg. Spännande, trodde jag. Men det visade sig att han inte har en enda snuskig hemlighet i inkorgen.

På grund av fysisk och mental härdsmälta senaste veckan har jag haft ett 7dagars ofrivilligt träningsuppehåll. Men idag, äntligen, blev jag utdragen på fantastisk terränglöpning med delar ur Team Fillinge Ultra. Eller fantastisk och fantastisk var en lätt överdrift kanske. Miljön och sällskapet var av högsta kvalitet men min löpning var allt utom njutningsfull. Ni vet den där känslan av att man (trots gedigen motionärsbakgrund) inte har tränat en dag i sitt liv tidigare. Den känslan. Fy fanken alltså. Jag övervägde flertalet gånger under den första halvmilen att sluta träna helt för att istället ägna återstoden av mitt liv till att äta chips och vältra mig i självömkan. Turligt nog gick det över som det så ofta gör när man rört på sig en stund.
Stort tack till herrarna som hade tålamod med mitt långsamma tempo och flåsande i bakhasorna.
Det blev tillslut en runda på ca 13 km.
Så nu är jag officiellt igång igen.

En snutt längs Roxens strand
Fredrik, min make och gruppens ungtupp, hade rekat ut en för mig och Andreas ny löpsträcka. Turen startade längs Roxens strand, tog oss förbi den nedlagda anstalten och vidare igenom närliggande skog. Det är fascinerande hur varierande miljöer vi fick beskåda under det ändock ganska begränsade geografiska område vi befann oss i. Bitvis var det stenig, mycket rotig och teknisk terräng medan det ett par kilometer senare avlöstes av ett frostigt kalhygge och avslutades med lite mossig trollskog. Det är nog det jag älskar mest med löpningen. Allt man får se på vägen.

Jag har hamnat på efterkälken men låtsas att det var pga fotograferingsåtagandet

 Efter avslutad löprunda var det dags för teamträff med samtida planering av tävlingsagendan för 2017. Vi kom inte så långt men säsongen kommer i alla fall inledas med Trail och -mustasch loppet i Borensberg i april och avslutas med Tjurruset i Stockholm i oktober.
Däremellan har vi som målsättning att genomföra 3 swimruns, 3 thriathlon och 4 löplopp per individ. Fast så mycket som möjligt ihop då. Andreas och Fredrik skall också ge sig på Ironman Kalmar och jag och Marcus vill springa var sitt marathon under säsongen. Det problematiska är att vi måste typ arbeta nångång också och umgås med barn och övrig familj. Inte helt enkelt men vi brukar lösa det.

Obligatorisk team-träff-fika med ostkaka och vispgrädde

Vi vill gärna upptäcka nya platser och tävlingar så tar tacksamt emot tipps/förslag i kommentarsfältet med Era absoluta favoritlopp. Stora som små och korta som långa.

Önskar Er en fin vecka!


fredag 13 januari 2017

Jag vill ju bara träna träna träna träna träna etc

Men det funkar inte just nu pga av en elakartad förkylning. Snor, hosta och fysisk ynklighet är det rådande tillståndet i kroppen, även om det är bättre idag jämfört med i förrgår. Bättringen går dock för långsamt och jag blir otålig och rastlös över att inte kunna vara i den rörelse jag vill.

Tog mig i kragen och åkte för att storhandla i alla fall. Hittade färsk ekologisk gurkmeja som slank ner i vagnen. Har tidigare testat att bereda den extremt hälsobringande jamu-juicen som enligt samlad expertis ska vara som nitroglycerin för immunförsvaret. Alltså på ett bra sätt. Liksom riktad sprängverkan. En dödstjärna på immunförsvarets sida i kampen mot vådliga inkräktare. Testa gärna nedan recept som är hämtat från Jonas Parandian. Ni vet han, NaprapatJonas, som kryper som en ödla, förespråkar minst 15 min huksittande per dag och har ett skönt lite annorlunda synsätt på prehab och rehab länkat till rörelseapparatens dysfunktion.

Jamu-juice

4 kvistar gurkmeja - skalade och rivna
1 bit ingefära - skalad och riven
1 tamarind - kan vara svårt att hitta, jag hoppade över den
Sjud med 1 liter vatten, ca 20 min
Mixa - hittade du tamarind så ta bort den innan du mixar
Smaksätt med honung, någon msk, och saften från 2 lime
Sila och häll upp i flaska och förvara kallt
Föreslagen dos är ca 2 dl per dag

Juicen färgar allt den kommer i kontakt med, så iaktta stor försiktighet. Mixa för bövelen inget som är varmt i en blender eller liknande - det kokar liksom över. Har jag hört.

Färsk gurkmeja

Juicen är inte god men blir säkert mindre otäck om man överdoserar honungen mer än jag gjorde vid den första beredningen. Nu i em blir det mer honung vill jag lova.

Keep up that good immune-spirit!
/Andreas

torsdag 5 januari 2017

Nilssons återblick - första plats

Äntligen, tänker vissa. Slutade läsa för länge sedan, menar andra.

#1 - Borås triathlon på halv ironmandistans, 5:30:19, tillsammans med Fredrik

Solklar etta! Kanske inte för att det var så kul hela tiden, för det var det verkligen inte. Det var i ärlighetens namn jobbigt men på ett annat sätt än jag upplevt under långa löptävlingar. Här upplevdes en matthet i kroppen som om en dag på stranden kombinerats med dagarna efter någon enterit eller annan urlakande sjuka. Ingenting var egentligen fel men inte heller helt rätt. Vartefter halvtimmarna lades bakom mig så togs successivt udden av den där goa känslan av att man är stark hela tiden och kan fortsätta trycka på. Kroppen var svårövertalad och benen kändes inte riktigt igen. Mentalt blev det en kamp. Tankens resan var en spiral nedåt som ändå vände riktning och istället blomstrade ut i lycka och sann tacksamhet över att kunna springa med skaplig fart de sista 15 km. Märkliga erfarenheter som är svåra att sätta ord på.

Simning är ju grenen som kommer ju först i triathlon, som bekant, och där gick det helt ok. När tävlingen gick av stapeln var 2 km väldigt långt för mig att simma och även om det ju alltid är rätt långt så var jag i alla fall riktigt nervös över både ork och navigation. Lyckligtvis gick det bra och jag kom upp ur vattnet strax efter Fredrik. Snabbt byte i T1 och ut på cyklingen. Ny cykel och allt. Fort skulle det gå. Nja det kändes inte så efter ett tag. Benen svarade inte sådär som jag önskat. Men framför allt - det var jäkligt backigt! Vändbana innebär ju att uppförsbackar ut blir nedförsbackar hem men det vet i tusan! Jag kommer mest ihåg uppförsbackarna. Regnet var rätt så ok även om det bitvis hade varit skönare med någon grad varmare. Det fanns vätska och bars att fylla på med men jag nyttjade tyvärr inte dessa i någon större utsträckning. Möjligen fick jag betala för det senare då tävlingsfokus sjönk och benen segade till sig.

När de nio milen var avklarade var det skönt att få byta till löpningen. För om cykelmomentet hade varit svårt att få till så skulle väl löpningen åtminstone vara som en promenad i parken - det var ju löpning jag kunde liksom. Den fortsatta mattheten i kroppen var lite chockerande och löpsteget under de första fem km var allt annat än snyggt. Fredrik och jag hade startat löpningen ungefär samtidigt och efter ett tag slog vi följe och blåste av den interna kampen. Troligen var det den dagens mest kompetenta och vinstgivande beslut - mentalt blev det lätt eftersom vi sprang och pratade nästan oavbrutet från km fem till tjugoen. Vi formligen sveptes fram av Malin och Marcus som ständigt dök upp och hejade på oss. Deras taktik var beröm, glåpord och osanningar, men det funkade bra. Pojkarna i Salmingtältet hejade på utan förolämpningar och Colting/Lilja pushade alla vid varvningen. Stor del av löpningen var riktigt fet! Löpningen tillsammans med Fredrik var helt klart topp 3 av alla löpningar jag gjort i olika sammanhang - vi hade så jäkla roligt och kände oss så starka. Vi startade i drygt fem-tempo och öste så småningom på i strax under 4:30 per km. Det är helt ok.

Tävlingen på halv ironmandistans gjorde att Fredrik och jag anmälde oss till Kalmar IronMan. Helt klart öppnade Borås Triathlon våra ögon inför uppgiften. 5:30 på halv IM är långt ifrån snabbt och ändå kände vi oss i hygglig form men fick istället slita rejält. Nästa gång är det dubbel distans som står på menyn. Uppgiften framkallar en viss känsla av skräck och då är väl uppgiften i allra högsta grad adekvat!

HÄR anmäler du dig till Borås Triathlon, nu med en sprintklass också.


Prerace
 
 
Kul utan hjul
 
Tävlingsledningen närvarade hela tiden i mål
 

Bristfällig uppdatering av skorna - hallå Officerat och Påläggskalven!?


Bubblare till top-fem-listan kan göras lång. Under ett år hinner man med rätt så manga olika tävlingar och alla har sin glans. Björkfors sommarcup var charmig. Formen min var usel, steget slött och sinnet svagt. Lyckades ändå vinna hela serien i M40-klassen. Motståndet var väl kanske inte det bästa. Fredrik kom före mig i mål vid tre tillfällen vilket inte inträffat tidigare. Det var han definitivt väl värd! Bara det inte händer igen. En annan bra grej är att vi har vår alldeles egna Team Fillinge Ultra-flagga. Tillblivelsen har stötts och blötts ett tag men till sist anlände den så vi kan markera ut vår närvaro i olika sammanhang. Bilder kommer under 2017. Nilssons Vetenskap (HÄR) tog sina första stappliga löpsteg under senaste delen av 2016. Utveckling kommer att ske under 2017 och 2018, men grejen är att jag har samlat mina föreläsningsuppdrag inom forskning, sedering och narkos med att erbjuda individanpassade träningsprogram för löpare. Till stor del efter individens specifika önskemål. Vill man inte springa intervaller ska man ju inte göra det! Idag baserar jag kunskapen som behövs på min egen erfarenhet och på forskningsresultat. Under 2017 kommer jag kunna lägga till specifik utbildning till mitt CV. In progress så att säga. Sturefors Triathlon var också precis strax utanför topp fem och likaså Gammalkils Triathlon.


Det var mina tillbakablickar. Nu blickar vi framåt i stället!

Keep up that good 2017 spirit!

/Andreas

onsdag 4 januari 2017

Nilssons återblick - plats två

Så till sist, den näst sista delen i Nilssons återblick.

#2 Tjurruset - terränglöpning strax utanför Stockholm, 10 km, 59:57

Denna tävling som är hat och kärlek. Som är hopp och förtvivlan. Som är löpning och lerinpackning. Som bara måste prickas av en gång per år. Flera gånger under de 10 km hinner man förbanna sin start. Blodet rusar, leran klibbar, vatten kyler och syran svider. Obönhörligen.

Tjurruset är starkt förknippad med Team Fillinge Ultra tillblivelse, en kylslagen oktoberdag för åtta år sedan. Marcus, Fredrik och jag åkte efter viss övertalning inkluderat tusen nålar upp till en grusgrop i Stockholmstrakten för att testa ett terränglopp som verkade lite kul. Märkligt nog var det en då icke-löpande Marcus som drev på (läs tvingade) och anförde att "det är kul eftersom man blir väldigt smutsig". Men någonting i den krispiga höstluften eller den lösa sanden som skulle forceras i branten upp ur gropen triggade vår lust till äventyrslöpning. Vi organiserade oss även efter den där första tävlingen. Började springa lite tillsammans då och då, tittade på fler tävlingar att göra, spånade fram gemenskapen i Team Fillinge Ultra och fortsätta att besöka Tjurruset år efter år i större skara; fruar och barn hängde på allt eftersom. Och tja, på den vägen är det, Team Fillinge Ultra bara rullar på.

I mitt tycke är ett bra Tjurrus löpbart till 90 % adderat 10 % enstaka naturliga hinder såsom träsk, sand, vatten eller liknande. Banan får gärna vara krävande och utmanande men det ska ändå handla om löpning. Är hindren för många eller så beskaffade att det bildas kö så handlar det om något annat än en löptävling - det blir istället hinderbana, Obstacle Race, Toughest eller nåt liknande. Jag avskyr sånt. Förstår inte vitsen med att blanda icke-löp-element med löpning, det blir konstruerat och abstrakt. Hitte på liksom. Enstaka år har Tjurruset snuddat vid det här konstruerade och hindren, eller egentligen flaskhalsarna, har tagit över. Köer har skapats och det har inte gått att springa även om man har haft både viljan och orken.

I höstas gick det bra. Normalt brukar min tid hamna mellan 55 och strax under 60 min. 55 minuter betyder att det har varit extra löpvänligt och närmare 60 min indikerar en tungsprungen bana med backar, sand, vatten eller något annat som suger musten ur benen. Alla utom ett år under 60 min är min svit. I år plats 22 vilket känns riktigt bra.

Hat-kärleken, tiden och placering bidrar till plats nummer två på listan. Allra tyngst väger ändå att vi var där alla tillsammans och att det var fint väder. Gemenskapen, några Snickers, äggmackor och kaffe förenar som få andra ting. Det känns bra i kropp och själ. Team Fillinge Ultra.

HÄR kan ni kolla Tjurrusets hemsida.



Under solen reser sig en riktigt go backe
Stillsamt innan start


Slappar

Brådis till start
Junior och senior

Springer ju nästan enbart i Salmingskor men Tjurruset innebär Icebug.
För min del finns inget lämpligare.
Team Fillinge Ultra


Plats ett kommer snart.
/Andreas