tisdag 26 maj 2020

Långdistansare i sjukvården

Det kanske inte har undgått så många som råkat komma till den här sidan, att vi i TFU, allihop är sjuksköterskor och arbetar inom sjukvården, eller att det kanske har varit lite ökat tryck på just nämnda område under höst och vårkanten?

När det blir kaotiskt, rörigt och man behöver sträcka lite extra på sig så är vi väldigt bra på att göra det inom sjukvården. Vi gör det av många anledningar, men en av de främsta är nog för att det behövs.

Många företag har ställt upp, hjälp till och stöttat de arbeten som har det lite extra kämpigt just nu. Vilket såklart uppskattas enormt. Är det något som den här pandemin har medfört så är det känslan av att vi står tillsammans i det här. Många broar som har byggts och flera murar som har rivits.



Uppdukning och prepp inför provningen



Önskar att ni noterar att min arm är större utsträckt och avslappnad än vad Fredriks är spänd. Han må springa snabbare men jag kan i alla fall hiva iväg honom ett par meter. Åt alla håll. Samtidigt.



Flera företag har ju ex styrt om sin tillverkning och börjat tillverka skyddsutrustning, handsprit etc. Alla lika uppskattade av oss som står bedside (som det kallas när man står bredvid sängkanten och sköter omsorgen för patienterna). Många försöker på sitt sätt visa stöd och solidaritet med det man kan.



Triathleter försöker alltid hålla tungan rätt i mun


Senast i stödet till sjukvården är Salming Running. Med den ödmjuka devisen "inte i närheten av er insats" så ville de stötta sjukvården för att vi skulle kunna ha förutsättningar för fysisk återhämtning och vad kan vara bättre till det än ett par snygga och sköna skor?


Några tog en liten runda med dom, några gick och några hoppade på stället upp och ner. Alla glatt överraskade över glädjen i skorna. Många begynnande switchers så att säga. Har märkt att flera löpare upplever det lite otäckt att prova skor från ett annat märke som de vanligen har sprungit med. Enorm konservatism tydligen. Men flera som joggtestade kom tillbaka med ett leende. Sånt är kul!






Så fort vi satte upp information om att det skulle skänkas skor till oss i sjukvården så blev det ett väldigt stort intresse. Många hörde av sig på olika sätt, mail, korridoren, sms, dm osv. Eftersom vi arbetar på ganska stora arbetsplatser med många medarbetare så hade vi skickat ut info till dessa och inte hela sjukhuset. Ändock så hade ordet spridits och det kom folk från alla hörn på sjukhuset! Superkul såklart!





Igår, tisdags så hade vi den första träffen. Så sjukt mycket folk. Lång kö med avstånd emellan såklart och mycket handsprit! 

Många som ville prova och höra mer om skorna. Nästan alla skor tog slut på första kvällen!

Ska bli roligt att höra hur det gått när de haft skorna ett tag. Nä, nu ska jag ut i skogen och härja!



//Marcus

lördag 2 maj 2020

Vårens 2020:s debacle

Märkbart är Covid-pålagringen som sker på alla plan. Allt från att man ser nära anhöriga tyna bort, sociala sammankomster upplöses, arbeten som försvinner, inställda evenemang och ekonomiska utmaningar.

Föregångare till dagens behandlingar 

Vi i TFU kämpar på som så många andra inom sjukvården. Vi står ju bedside som det kallas. Närmast de sjukaste av patienterna. Det pågår en enorm belastning just nu på personalen på så många olika sätt. Många har fått pressa sig utöver det vanliga och har fått helt tänka nytt. I vissa fall väldigt bra att försöka arbeta på ett nytt sätt och i vissa fall stort lidande för bortprioriterade delar.



Att vissa evenemang och sportgrejer ställs in är ju såklart tråkigt och motivationsdämpande. Men liv är viktigare.



Härliga stigar



På grund av extrem jobbaktivitet och en överbelastning där och samtidigt ett skadehaveri så har våren varit all annat än planerat. Var sak har väl sin tid som det heter. Har försökt att springa lite men småskavanker har varit på mig som bilbesiktningsreklamen, har även försökt att simma lite, men det tar emot lite att hoppa ner i spat även om infektionsdoktorkollegor simmar som det vore som vanligt. Gör de det så borde det ju vara safe eller hur?




Idag blev det lite jogg i skogen och faktiskt även lite kaffe-o-kaka med Andreas som kom förbi. På armlängds avstånd. Han brukar ju hålla det ändå,men nu är det ju på grund av covidden.

Läser elakt trams från Fredrik med all säkerhet


I alla fall väldigt trevligt.


Hej då

//Marcus