Jajemän, det var dags för lopp och resa. Återigen stod Stefans lopp "Grumpy Badger Trailrun" för upplevelsen. Jag har varit där förut men det var första gången för Fredrik och Andreas att bekanta sig med loppet.
Vi har faktiskt varit i krokarna tidigare, då Tjurruset gick i skogarna. Men det var för ett par år sedan.
Tidig loppstart innebar bagarväckning. Kaffet och mackera skulle ju med. Men trevlig tur trots allt, med tanke på kamraterna. Loppet skulle vara en mil och var faktiskt det. Om man nu sprang rätt väg..
Ungefär 25 pers kom till start och efter lite raceinfo så var det bara att lubba iväg. Trevligt, lite småsnackande med andra sportisar förflöt tiden ganska trevligt initialt. Nu var det ju ett terränglopp och det ingav sina utmaningar. Första km var rätt platt, men sedan var det inte en platt meter någonstans.
Som skogsjoggare gillar jag ju terräng och lite ruffighet. Dock så är ju fysiologisk orkma inte av samma kaliber utan jag kan ju knappt ställa mig upp före det börjar yrsla till sig. Så visst fanns det utmaningar!
Att "kuta" (ta sig uppför) en skidbacke är inte alls lika roligt och lätt som det låter. Faktiskt.
Fredrik svängde av för tidigt och missade allt mellan de brantaste peakarna inklusive skidbacken. Han kom i mål efter en halvtimme med lite förvånade miner på alla. Vilken usel ursäkt för att inte behöva springa i skidbacken - "Jag sprang visst fel.."
I alla fall var det kanonväder och trevlig stämning som sig bör. Även om jag kanske svor en del under loppet så hoppas vi på fler år i Tullinge och jogg i skogen där.
Tack Stefan för loppet och alla andra sportisar som hjälpte till att skapa härlig stämning!
