torsdag 26 februari 2015

Swimrun, den andra andningen

Äntligen börjar vinter att släppa sitt grepp om Sverige. sakta, sakta så böjar hoppet om en sommar komma smygande. För swimrunsporten som verkligen blommade ut 2014 och påbörjas nu en materialöversikt och tränings / tävlingsplanering. Kul att läsa om alla intresserade och inspirerande människor. En av de sakerna som gör att swimrunsporten ökat är at det är helt ok att vara skitduktig och vara snabbast i hela världen samtidigt som man kan delta för upplevelsens skull. Att pressa sig efter egen förmåga men samtidig uppleva den fantastiska natur som vi har. Den känsla som jag har är att även de som är riktigt riktigt duktiga även genomsyrar något slags ödmjukhet inför detta. Att man tävlar/upplever efter egen förmåga och målinriktning. I och med detta så tror jag att sporten kan fortsätta att utvecklas och bidra till mångas upplevelser.

Nu har även tillverkare och hitte-påare kommit till insikt att detta är outforskade marker och ett stigande intresse. Att det finns pengar att tjäna på en populär sport ger ju väldigt stora möjligheter inklusive det att sporten fortfarande är väldigt ung och at det inte finns några egentliga "måsten".

Det som kommit mer och mer och i år säkerligen kommer vara standard är specifika swimrun-våtdräkter. Att ha en dragkedja både fram och bak underlättar på många sät. Att kykla ner lie under löpningarna, att kunna ha med sig lite energi istället för en väska om hindrar vid simmomenten exempelvis. Några av dräkterna kommer redan klippta, medan andra så får man klippa själv efter eget tycke och smak. En sak som jag tror och hoppas komma är ytterligare flytkraft för framförallt lår, så at man kan slippa springa omkring med något flytetyg. Det skulle underlätta löpningen enormt + spara på våtdräkten då man slipper ett band omkring låret som sliter i våtdräkten. Jag kolla de på bilder från min första tävling för två år sedan nu..Amfibiemannen. Vi körde med lång dräkt och inget mer. Inga paddlar, inga fenor, inga flytmojjar, ingen extra energi..och det gick ändå. Vi vann inte, men det gick.


Väldigt väldigt glada vid målgången på Amfibiemannen 2013


I år så kommer vi skaffa en specialiserad våtdräkt som är mer gjord för swimrun. Dragkedja fram och bak känns som ett måste när man som mig med lätthet kokar över vid löpningarna. Lite oklart vilken modell och märke ännu, men det lutar åt Zone3 som har lite spännande nyheter som kommer inom kort.



                                           Nyklippt våtdräkt från sommaren 2014. Zone3.


Många frågar om vilka skor man ska ha och vilka skor som är bäst. Men det ä ju som oftast (och världens tråkigaste svar..) " det beror på...".. Vilken tävling ska du göra och vilket underlag kommer du att spring på? Generellt så är det vanligast med någon slags terrängdojja, exempelvis inov8:s 190 eller 212 modeller är frekvent använda. Jag körde Karlstad swimrun med Merrell all out fuse, och den funkade alldeles utmärkt på det underlaget vilket var rätt mycket asfalt och grus. Viktigt att den klarar av att släppa vatten efter simningarna. Många tjatar om att det är viktigt med bra grepp på blöta stenar. Hur många sekunder sm du tillbringar på blöta stenhällar så är det inte värt att sabba esten av loppet för just den delen. Blöta stenar är hala oavsett. Det enda som biter egentligen är skorna som ha dubbar, men vill du springa med dom på grusväg i 2 mil? Självklart en smaksak om vad man vill eller känner för att prioritera, men om man tittar på var man tillbringar tiden på et lopp så kanske bilden klarnar över vad man själv vill prioritera.




Lyckliga Inov8 212


Är man i vuxenstorlek som jag så kanske man behöver offra lite simmotstånd för lite mer dämpning, är man väldigt långsam i vattnet så kanske man behöver en väldigt smidig sko osv. Man får testa sig fram lite. Problemet här kan ju vara att man har en begränsad ekonomi för att just kunna testa sig fram hur många gånger som helst. Skor kostar, och allt annat också så klart. Jag tog till mig ett tips som jag läst någonstans om att: " när du provar en sko så ska den kännas ok direkt, inte känna att jag behöver nog en extra sula, justera lite där, gå in dom lite..osv" den skall kännas ok direkt. Det tipset har faktiskt hjälpt mig. De skor som mina fötter haft svårt med är samma skor där jag känt att de inte är helt 100. Dyra läropengar.




Merrell All out fuse


 Jag har kört de flesta lopp i mina Inov8 212. Trots den "minimalistiska" skomodellen så gör dobbarna att man får ytterliga dämpning på planare mark. I terräng så är den fantastisk. Detta till trots att jag väger + 100 och kanske inte har det mjukaste löpsteget heller. Men jag gillar dom till swimrun och terränglöpning.


Vi har även kört med dolme som extra flytkraft. Ett band igenom den och så sitter den runt låret. Det jag såg ganska snart var att våtdräkten nötts mellan låren så det var nästan hål. Därav så skulle jag önska extra flythjälp i våtdräkten istället för att behöva släpa runt på en dolme. Kanske en anpassning men det får bli träning utan flythjälp också så får vi utvärdera allteftersom. Kanske värt att springa lättare och inte behöva släpa med sig massa grejer. De som har med sig / på sig simfötter sliter enormt mycket extra på benen när man har chansen att vila dom lite.


 Dolme med förbättringspotential



 Jag gillar de här modellerna bäst. De suger inte ut ögonen vilket är ett plus när man skall navigera och sedermera även springa. 


Paddlar använder de flesta som tävlar. De tar mycket kraft och kräver att man tränat ordentligt med dom innan för att axlarna ska hålla, men hjälper samtidig enormt mycket för oss som har "utvecklingsmöjligheter" när det kommer till simningen. Storlekarna har Oriol på www.swimrun.nu gått igenom på ett bra sätt och testat. Det finns mycket tips där på utrustning och sporten i stort.



                                                       

Det som vi har märkt tagit mest tid i tävlingarna är framförallt bytena mellan simma och springa. Så där kommer vi att lägga mycket av våra gemensamma träningar för att minska tiden. Tror vi har mycket att vinna där. Vi är inte direkt dåliga..men vi har utvecklingsmöjligheter.


I alla fall så tror jag och hoppas på en rolig kommande säsong med swimrun och de olika utmaningarna och tävlingarna vi står inför.

Lycka till med förberedelserna och så hoppas vi att vi ses där ute i det gröna!


//Marcus



onsdag 18 februari 2015

Lite Trailgodis så här i vintermörkret


Kilian Jornet, Salomons stora löpare visar hur man ska ta sig an sandiga partier. Sjukt snyggt filmat och rätt bra steg..

Håll till godo // Fredrik

fredag 13 februari 2015

Den där träningsvärken

Hypotetiskt samtal i ett tämligen ordinärt hem:

Fru:  - Mår du inte bra?

Make:  - joo, jag mår bra..varför undrar du? 

Fru: - du låter lite som din pappa, stånkar och frustar bara du skall ställa dig upp, linkar omkring med små ynkliga ljud..bara..

Make: - nä, allt är ok..har lite träningsvärk bara.. 

Fru: - Ynf ! (ljud som man skulle kunna tolka som att den som uttalar det inte håller med riktigt om det som alldeles nyss blev sagt)..trodde man skulle må bra av träning, är det inte det som är tanken? 

Make: - Joo, men jag mår ju bra..

Fru: - jamen varför har du så ont då och stapplar omkring som att du hade små bitande illrar på hela kroppen? 

Make: - Jo men det är rätt skönt..






Det är svårt att förklara den där kärleken till smärtan. Detta älskade och efterlängtade kvitto på endorfinutsläppets resultat. Man stapplar omkring som en  zombie och kan knappt ta sig för vardagliga göromål utan att behöva använda sig av magstödet för att inte tippa omkull.

Varje liten rörelse kan smärta. Men just den smärtan som är träningsutlöst är nästintill befriande. Man får liksom uppleva träningspasset igen..och igen..och igen..Det skall absolut inte blandas ihop med smärta utlöst av ex skador eller liknande. Träningsvärken är något med rosa skimmer omkring..och fluffigt och lite göttigt. Som semlor..eller ostkakor..Man vill liksom bara ha lite till. Att våga pressa sig så det gör lite ont känns väldigt befriande enligt mig. Att man vågar utvecklas och ta i rejält..att mölja på och grosa ner sig så pannbensflisorna bara ryker..Man kommer starkare ut ifrån det. Alla pass kan ju såklart inte vara världsmästarklass på men vissa..att man vågar och ta i. På riktigt. Sånt är både viktigt och skönt.


Jag ger inte så mycket för den vetenskapliga teorierna om just varifrån träningsvärken kommer. Jag bryr mig mer om att njuta utav den. Jag behöver ha lite muskeltonus. lite smärta när man spänner till lite och lite ömhet utav träningen i kroppen för att må bra. Utan den så kryper träningssuget på massivt och sköljer över viljan att ge sig ut igen helt ohämmat. Den endorfintörsten kan vara svårhanterlig på många sätt. Fokuset ligger nog kanske inte att skaffa sig rejält med smärta utan kanske mer att man får ett litet kvitto på att man har rört på sig.






Dagens pass blev simning. Tyvärr så är Linköping en bedrövlig stad rent simhallsmässigt. Det skulle med lätthet kunna rymmas både en och två simhallar till. Tror nog att lite konkurrens skulle vara bra för nuvarande simhall också för den delen. Är man ensam på marknaden så blir det lätt vissa saker som inte utvecklas längre. Fredrik och jag körde i alla fall lite intervall-liknande historier samt lite med paddlarna. Mina simfötter kommer väl till pass, jäklar vilken fart man kan få med dom, men det koster hejdlöst med kraft. Men jag tänker att det kan vara bra inför säsongens utmaningar.

Fredrik och jag siktar på ett gäng med swimrun-tävlingar i år med Amfibiemannen och Borås Swimrun som de större tävlingarna just nu. Vi blickar så smått även mot Skottlands nya swimruntävling i Loch Ness och dreglar lite..vilket äventyr!



Ännyhoww..hörs.


//Marcus