Runstreak day 200

Ja vet, förlåt, det hände igen, men tiden går så fort när man har roligt och benen vill bara springa. Senast jag skrev om mitt runstreak passerade jag dag 170 och som ni säkert förstår av rubriken så har ytterligare en milstolpe passerats. I onsdags den 28/6 hade jag kutat 200 dagar i sträck och ca 205 mil hade avklarats, det kommer man en bit på om man tänker semsterplaner...

 

 

Min srora drivkraft är Ultravasan och nu har jag äntligen bytt till mig en startplats till "hela" 90km banan och efter lite krångel sålt min startplats till 45km. När man ligger där och tuggar dag efter dag, mil efter mil kan det vara bra med en motivator. Jonas Buud tyckte näligen att man minst bör springa långpass 4-5 timmar var tredje vecka....

 

Mna sista veckor har innehållit allt från den vanliga transportlöpningen till och från jobbet, Borås swimrun med Marcus, härliga skogsturer i regnet och upptäckslöpning vid stugan med Kristoffer, Andreas och Malin. Allt för att variera löpning och underlag så mycket som möjligt men kanske inte minst för att variera och aktivera hjärnan.

 

 

Hittade även lite roliga citat och artiklar som kan underhålla och hålla en löpare igång....

Nä nu ska jag och frugan åka till Ågelsjön och springa, så om ni ursäktar, jag har ett runstreak att sköta.... ;-)

Fredrik



Swimrun i Åtvidaberg

Tisdagar är swimrun-dagar, det är sedan gammalt. Så på den premissen så begav sig sim-o-spring sektionen i Team Fillinge Ultra ner till Åtvidaberg för att utforska området. 50 % av gruppen är i ursprunget från Åtvidaberg och hade rekat lite försiktigt en tid innan vi skulle dit. Eftersom möjligheterna såg mycket bra ut så begav vi oss ner. Väderleken var som den svenska sommaren..lite ostadig men solen vägrade ge upp hoppet och försökte kämpa sig igenom molntäcket. Så här i efterhand tyckte jag att den gjorde ett bra jobb.

Utsikt mot Templet 

Utsikt över Bysjön från Templet

Vi pälsade på oss dräkterna och alla attiraljer för att bege oss ner till Bysjön som vattnet heter. Går tydligen även under namnet "dysjön". Paddlar, pullboy, glasögon, mössa och lite vatten..springandes genom bostadsområden ner till sjön nedcabbade så fick vi en del imponerande blickar på oss. och när jag säger imponerande så kanske jag menar ifrågasättande om mental status.

I alla fall...

Bysjön ligger väldigt vackert och omgivningen är även den härlig. Väl nere så började vi med en kortare simning på omkring 150 meter över till halvön där Adelsnäs Säteri är beläget. Makalöst vackert faktiskt. Vi sprang runt på en liten grusväg som går förbi godset. och sedan ner i sjön igen, lite längre simning på + 600 meter över till bysjökrogen. Simningen går bättre och bättre och båda känner den där friheten när man är ute och simmar på öppet vatten. Sådana där känslor som man måste uppleva och inte kan förstå om man inte upplevt det självt.

Blev ingen vidare kartbild, men ni får ju ett humm om hur det var i alla fall

Vi sprang vidare mot första bryggan där vi hoppade i första gången och över igen. Samma runda igen. Kanske blev löpningen generellt lite för kort, men vi får ta igen det nästa pass. Efter den längre simningen så sprang vi förbi den första bryggan och fortsatte till en brygga som var belägen lite längre bort. Simmade över till Adelsnäs igen, men sprang till vänster denna gång..lite på måfå..men det är ju det som är charmen med swimrun / trailrun...kommer det en höjd springer man över den..kommer det vatten så simmar man..så är det ju. man är ostoppbar.


Nu så blev det så att vi tvingades gå ut bland vass och näckrosor. Ni som har simmat bland näckrosor vet att det är en skräckblandad upplevelse...dels är det dyigt så det förslår..samt att det nästintill är helt omöjligt att ta sig igenom simmandes eftersom man fastnar i näckrosorna och liksom dras ner som den gamla sägen säger. I alla fall lyckades vi ta oss ur och överlevde utan större åtgärder..

Upp ur vattnet och hemlöpning genom 18-åriga volvoraggare som stod och jämförde motorer och tärningar. Vi tänkte nog samma sak om varandra där..vi kommer springandes i våtdräkt och de står med sina bilar..i alla fall så gick hemlöpet helt ok och på det stora hela ett härligt pass.

Vi körde med Zone3:s våtdräkter som vi fortfarande funderar på om vi skall klippa eller inte..paddlar från head och skor från Inov8 (212:orna)




//Marcus

Toppar och dalar

Vissa dagar är man lite lättare på foten och vissa dagar behöver lite mer bålstabilitet för att överleva. Även så med idrotten. Dessa dagar med att springa omkring med en äldre modell av dykarsko är...låt oss säga utmanande..

I alla fall så begav jag mig ut i spår och mark för att få lite spring i benen. I efterhand godkänd tid för mig, även om det för stunden kändes mer som att benen vägde ett par ton. På det ljusa så ramlade jag inte i alla fall.. väl framme vid Vidingsjös motionscentrum så har de ett numera fallfärdigt utegym. Den enda grejen som fortfarande står upp någorlunda är chinsräcket. 

Här passade jag på att köra ett gäng chins. 100 stycken i olika former. Smalt, brett, handflator mot, ifrån...tja det flesta olika greppen som finns. Tungt och jobbigt efter ett tag, menb visade på pannben och genomförde det. 

Sedan löpning hemåt igen..kanske något lättare, eller om det var att jag var tvungen att lyfta upp händerna och armarna för att de inte skulle släpa i backen medan jag sprang och således fokuserade på annat. 

Väl hemma så fick det bli sving, clean and jerk med kettelbells. Även gummibanden kom väl till pass och fick nötas lite. 

..så på det stora rätt bra pass ändå...med tanke på nattjobb som sliter rent fysiskt. 

Nu är planen att köra olika former av intervaller för att försöka slå igång benen för att vilja springa lite lättare. 

/Marcus 

Förebilder inom ultralöpning och den egna träningsdrycken

Jag har några få utvalda förebilder inom löpningen. Inte förebild som i att träna på liknande sätt eller försöka uppnå liknande prestationer. Utan förebild som i att personen har något som sticker ut. En annorlunda inställning i kombination med extrem prestation. Självskriven är ju Rune Larsson. En enastående idrottsman med makalös prestationsförmåga. Jonas Buud är en nutida levererande like. Båda är skönt avslappnade i förhållningssättet till sig själva och sina framgångar med samtidig närvaro av den där ovanliga förmågan att pressa sig och fokusera på uppgiften. Emelie Forsberg platsar in i samma team. På den internationella scenen (även om dessa tre svenskar i allra högsta grad var och är internationellt framgångsrika) finns Scott Jurek. En nästan osannolik träningsprodukt med okuvlig vilja att vinna och vara bäst. Säkert bra förutsättningar rent fysiskt förstås men troligen är inställningen och anpassningen till aktivitet, löpning och livet under många år av större vikt. Den inre resan löpningen innebär är helt avgörande för resultaten.

Kanske påverkas jag lite grand av dessa fyra löparikoner på olika sätt. Genom att läsa om Rune försöker jag träna så glädjeorienterat som möjligt. Tycker jag inte om det jag gör, slutar jag förr eller senare. Alla känner igen sig häri. Jonas inspirerar genom att vara som en dieselmotor (Runes ord). Han har troligen en extremt bra fettförbränning och har därför förmågan att kunna kräma på trots ett minimum av tillförd energi; fettdepåerna räcker. Jag försöker träna upp den förmågan med långpass och ibland periodisk fasta. Kanske blir min fettförbränning lite bättre. Kanske blir jag lite mer uthållig. Emelie står för den avslappnade attityden. Att det som känns bra, är bra. Tycker jag om att springa 3 timmar i fjällmiljö utan GPS så blir jag på sikt troligen en bättre löpare än genom ett återkommande envist matande av 2000-ingar. Jag försöker att inte planera i detaljer, utan mer översiktligt och precis som Emelie väljer jag bort mycket av det jag inte tycker är så kul. Scott har bidragit med att till viss del revidera min syn på mat och dryck. Och han inspirerar genom sitt sätt att mentalt vända negativa och jobbiga episoder till något positivt och stärkande. I hans bok "Ät och spring" finns många exempel på detta. Lästips.

Från "Ät och spring" kommer också receptet på en egentillverkad sportdryck. Ordet sportdryck låter i och för sig rätt trist. Tränings- eller tävlingsdryck är bättre. Receptet är något modifierat - läs boken för att ta del av originalet och därtill flera andra vegetariska recept.

Kokos- och rizocooler

2,5 dl kokt ris (inget salt)
1,5 dl kokosmjölk
1 liter vatten
2 msk honung (eller agave eller ngt annat sött)
1/2 tsk havssalt
någon msk kokos
2 msk chiafrön

Kör allt utom chiafrön i en stark mixer i ca 2 minuter. Blandningen ska bli slät (lite som välling, för er som i vuxen ålder har haft en relation med välling) och det är svårt att få till med en sketen stavmixer tex. Häll i chia, blanda och låt stå i kylskåp några timmar så den blir riktigt kall. Den blir också lite gelatinig. En förvånansvärt svalkande och energigivande dryck med lättsmält protein från chian. Funkar kalas på långpass eller äventyrslöpning. Blir det något över kan man blanda ner några skopor hampapulver för en bra återhämtningsdryck.

Så, vad eller vilka inspireras du av? Vilka är dina förebilder och vad kan du hämta för din egen utveckling? Fokusera på inställning eller sammanhang och omsätt det efter dina önskemål. Fokus på prestationer och tider blir lätt lite löjligt. För min del är det tex för sent att träna för att vinna Spartathlon tre gånger. Det finns tursamt mycket annat att hänga upp sin träning på.

Keep up the good spirit!
/Andreas

Racerapport Borås Swimrun 2014

Efter att under föregående år blivit helt fast i kombinationen simma och springa så lyckades jag övertala Fredrik att köra ett lopp med mig. Med viss tveksamhet så lyckades det efter ett tag, även om det fanns mörka orosmoln för simningen för hans del. Under året så har vi lyckats med att i alla fall köra ett gäng simpass inomhus, även om det inte är samma sak som att simma i öppet vatten. Vår tid för att testa material och vad vi skulle ha med/på oss blev också den lite lidande, men hoppet övergav oss inte. Vi stretade på med både simningen och löpningen. 

Fredrik håller ju som bäst på med ”runstreak”, vilket innebär i hans fall att han springer minst 5 km varje dag. Det har gett riktigt bra resultat för hans del. Makalöst driv i steget och uthållig som få. Han har ju även Ultravasan som huvudmål i år..Jag för egen del upptäckte dock att åka på charter veckan innan med allinclusive är inte helt optimalt för konditionen. Det blev i all fall lite simning i medelhavet, men ...löpningen blev “lite” lidande..

Pigga och fräscha

 Vi gav oss ner mot Borås tidigt på söndagmorgonen. Peppade, glada och förväntansfulla. Vi kände båda att det vore skönt att hellre komma ner till Borås lite för tidigt så man hinner sträcka på benen än att stressa iordning precis innan start. Vi stannade till en gång vid Borås och åt lite till. Efter att i två dagar försökt att planera och optimera både vätske och nutritionsintag för att orka med strapatserna så blev det till att sluta av med ostkaka som sista maträtt och en massa dricka.

Energiintag på en mack. 

Fint välkomnande

Väl framme på Almenäs och sjön Örenäs så visade sig Borås upp sig från sin bästa sida. En stor sol och i det närmaste vindstilla. Fantastiskt väder. Vi spankulerade omkring lite och sträckte på benen. Träffade på trevliga Salminggänget som höll på att packa upp snabba skor. Fler och fler swimrun-bitna dök upp. En härlig tjock dimma med jävlaranamma och gummi fyllde luften på gräset framför starten. Då vår erfarenhet av dessa tävlingar har en tämligen stor utvecklingspotential så försökte vi kolla över våra kombattanters utrustning. Rätt snart så såg vi att det var kanske tre par till som körde i långdräkt. Alla andra hade antingen klippt eller köpt en kort våtdräkt. Vissa klippte sina dräkter på plats. Av oerfarenhet (och lite i efterhand ogenomtänkt) men även till viss del snålhet på grund av att dräkten är i det närmaste ny så beslöt vi oss för att testa det här loppet och så får vi se..

Cafe´

"Påläggskalven" från Team Salmingrunning krängde snabba skor

Borås swimrun

Vi påbörjade ett samarbete med Surfspot efter att Dalhöjd aka www.crosstranad.blogspot.com prisade dom. Våtdräkter från Zone3 och övriga persedlar inhandlades därifrån. Även om vi nog kanske kände att det skulle varit bra med att klippa våtdräkterna så bestämde vi oss för att vi behövde flytkraften och att vi ville testa med lång variant först. Vi valde att köra med paddlar och dolme. Alla grejer funkade tipptopp..även om det blev lite varmt med helskodd dräkt denna ljuvliga sommardag...och att jag förbannade mig själv att jag inte köpte kort/klippte ett par gånger. Dräkten var i alla fall smidig och bra att simma med. Vi använde oss av Zone3:s "Aspire"

Bild från www.surfspot.se

Ordnar till grejerna lite

Bricka för att undvika att gummistroppen skär in. 

"Dolme med gummi"

Paddlarna som vi använde

Strax innan 11.00 så blev det lite snabb briefing av headmaster Colting som berättade lite om banan och de 1000 m höjdskillnader som väntade oss i backarna. Bra pepp.. Redan här kände man hur varmt det var. Värmen i luften omkring +20 grader, sol och blå himmel. En fantastisk dag på alla sätt.

Nummer 51: Team Fillinge Ultra!!!

Ungefär här så höjdes både puls och gummmidoften

Otroligt vackert i omgivningarna

PANG! Starten gick och elitgänget stack iväg som tid på en ledig dag. Resterande deltagare lufsade på fram emot första backen. Ganska trångt och de flesta tog det ganska lugnt här. Vi hade tagit beslutet att inte cabba ner den första löpningen då den bara var ngn kilometer..det visade sig vara kanske smart tidsmässigt men värmemässigt..sådär smart. 

Bild lånad från www.bt.se

Det är märkligt med swimrun, och helt sjukt bra att det är lite intervaller inbyggt för precis när man är lite lagom uttråkad på löpning så kommer vattnet som en räddande ängel. Svalt, skönt och befriande från värmen. 

En ganska kort simning som gick bra och utan några problem. Här kom det en trappa som vi var tvungna att gå uppför. Alla var tvungna att gå då den inte fick göras åverkan på. Väl uppe så blev det asfaltslöpning i uppförsbacke och lite mer grusväg. Solen stekte och pockade på uppskattning. Jag avböjde. Mera grusväg och lite mer grusväg till dess att vi blev invinkade i skogen. Skogen skylde solens strålar vilket var välbehövligt.

Stegen var ganska begränsade i sin stuns och längd. Vätskebehovet var skriande. Efter löpning på asfalt så sprack träden upp lite och på höger sida så kunde vi se en bra bit ner mot sjön. Härlig utsikt och en väldigt efterlängtad vy men framförallt: HURRA VÄTSKEDEPÅ!! Försökte att kasta i mig så mycket som möjligt i vätskeform. Vatten, cola, sportdryck, bars och bananer. Nu kom det en lite längre simning. Så skönt att hoppa ner i vattnet! Härliga vatten!!

bild lånad från www.bt.se 

Nedkylning behövdes rejält. Vi paddlade på, jag först och Fredrik efter. Mitt mission var att hålla kurs och Fredrik att hålla kolla på mig och var jag tog vägen. Vid några tillfällen så fick jag hojta till då det blev lite zick-zack simning. Å andra sidan kan man ju ha lite överseende med simningen då den begränsats till att inte simma + 700 m ett svep någon gång för Fredrik och framförallt inte så här mycket öppetvattensimning som dagen till ära bjöd på.

Även på denna simning kunde vi simma om ett par andra tävlande. Roligt. Väl uppe på land så bjöds vi på hejarop och glada människor, som det i och för sig var överallt. Väldigt roligt och man orkar lite till med dessa "heja heja".

Härefter blev det lite asfaltslöpning omkring lite bostadsområden. Roligast här var ett gäng barn som satt laddade med vattenpistoler, vattenkanoner och hinkar med vatten.

Tack alla barn!

Sedan kom vi in i ett litet skogsparti igen och riktigt kuperad omgivning. Sedan var det dags att simma tillbaka till andra sidan igen. Den simningen var lite kortare och gick utan problem. Stigningen som kom efter denna simning var så brant att de hade målat med tjock märkpenna på kartan. Stigning som riktigt bet i låren. Blev snabbt extremt varm. Pustandes och frustandes försökte jag mig på att springa. Det tog inte många steg före jag var tvungen att stanna till med yrsel och snedsteg. Riktigt jobbig löpning. 

Äntligen vätskekontroll. Skulle gärna sett vätska mer frekvent, även om jag förstår de logistiska hindren. Nu blev det simning tillbaka igen, hyfsat långt och upp i ett träskliknande område. Träsk gillar ju Team Fillinge Ultra så här var det som hemma. Svalt och skönt till och med..Plötsligt så stod vi näsa mot näsa med en trevlig gubbe med stort skägg.

Trevlig gubbe med stort skägg: - ta det lugnt, det kan finnas grenar och annat i vattnet.

Vi, frustandes: - ok, vart ska vi?

Trevlig gubbe med stort skägg: - 300-400 meter ditåt (höttandes med ena näven inåt i landet)  

Vi, med immiga glasögon: - tackarr!

Ner i ån. Kanske inte den ån i världen jag skulle valt att åma mig fram igenom om jag till exempel hade en klarblå å att välja mellan. Naturen här påminde mer och mer om “Bröderna Dahls Äventyr” för er som kommer ihåg dom. Makalös Norsk spännings-komedi-deckar-barn-tv. Den gick på den tiden Sverige bara hade två kanaler. 

Avslutades alltid med den största cliffhangern i mannaminne..i alla fall...så paddlade vi på här. Beredda för bäverattacker och rasande pirajor. Inga dök upp. Omkullfallna träd och allmän drivved gjorde att vi fick ta till ett par kliv uppe på torra land för att kunna forscera framåt. Sedan ner igen…

”- ÖÖÖHH, Var faan är vi någonstans”? hörde jag bakifrån, 

- hörrö kartläsarn, har du koll? 


Well..ingen snitsel, eller skylt som kungjorde att vi var på rätt spår. Nu var det ju så att jag förvisso hade kartan, och delvis var ansvarig för att lokalisera oss utifall nödläge skulle uppstå, however..så hade jag i stridens hetta, tja..man skulle kunna säga att jag placerat den i “postfacket”..eller i alla fall hade den under färdens gång hamnat där. Troligen pågrund av vätskebrist. Jag avvaktade lite med att se över vägbeskrivningen på kartan..och plötsligt:

- Vänta, jag ser ett par fötter sa jag

- Va? sa Fredrik

- Det är en bro därframme, kom igen!

Bild lånad från www.bt.se

Bild lånad från www.bt.se

Bild lånad från www.bt.se

Vi fortsatte vår resa genom Borås variant av Amazonas och kom upp på en härlig liten bro där vi möttes av glada tillrop och hejaramsor. Härligt att våra fans orkar stå och invänta oss.

Lånad bild från internetet

Nu blev det skogsstrapatser och stigande löpning. Härlig skogspart med riktig upplevelselöpning. Dock så blev jag mer och mer plågad av vätskebristen. Vi fick på grund av mig gå mer och mer. “Cabbade ner” efter ett tag då dimsyn och snedsteg gjorde sinnet tungt. Kändes inte helt ok där ett tag. Efter mycket svordomar (framförallt mot organisatörens jävulskap) och hasande så kom vi äntligen fram till något som liknade en pissegöl för boskap. Av lukten att döma så var det nog så, jag hasade mig i vattnet nedcabbad och försökte att kyla ner mig. Samtidigt som den nedkylningen troligen räddade livet på mig så tog sig Fredrik upp till den välkomnande vätskestationen, hämtade vatten, socker och jagvetifan. Det hjälpte dock. Jäklar vad skön kick det är att få vätska och socker när man är nere på 0.

Bild lånad från www.bt.se

Efter detta så tändes dock hoppet lite för i alla fall mig. Vi gick ett par meter och sprang i nedförsbackarna. Härlig natur även här. Riktiga trollskogar. Någonstans här började jag istället för att planera skepparbröst och tusen nålar att gilla organisatören Colting och hans hemmaplan. Makalösa möjligheter med en sådan vacker natur och härliga vattendrag. Även om den är gediget krävande. Efter skogslöpningen och lite grus/asfalts mix så kom vi fram till ytterligare en skogsgöl. Jag körde nedcabbat över. Jättetungt, men o så skönt. Liten skogslöpning och en liknande göl till. Fantastiskt vad svalt vatten kan göra för livsgnistan.

Efter detta så kom det en klättringspassage, där det faktiskt fanns en motionsslinga-skylt. Imponerande att ha motionsspår i detta området. Nedförslöpning och vi kände att nu var vi lite lite lättare på foten. kom ner till sista vätskestoppet. Även här ett gäng trevliga funktionärer som hejade på och visade på en härlig anda. Roligt! Ett par hundra meter till sedan sista simmet.

På med kläderna, här tappade vi en del tid och ett par stycken som passerade oss. Trots att jag i det närmaste höll på att lägga ner verksamheten någon timme tidigare så växte hornen ändå. Visst är det märkligt? På med paltorna och ut i sjön. Här kan ju inte låta bli att imponeras av min kollega som jag beskrev tidigare har en ganska tom CV över öppetvattensimningar både i antal och distans. Men nu, 1400 m (drygt då det blev lite zick-zack ett par gånger) som inget! Häftigt!!

Upp på land och defilera in för att få en kram av arrangören och födelsedagsbarnet Jonas Colting. Roligt även att vimplar och organisationen var kvar när vi kom i mål. Sånt uppskattas..

Vår tid blev till slut 6 timmar och 9 minuter på de ca 32 kilometrarna spring o sim.

Herrvinnarna kom in på 3:47...Dock så bröt vi inte och vi hade en jäkla kul resa! 

Små saker och tankar som kommit upp:

* Kort dräkt är nog att föredra. I alla fall när det är varm så till och med soldyrkarna söker skugga. Då kan det rent av vara dumdristigt att dra på sig tjockt gummi och springa det snabbaste man kan.

* Efter varje utmaning man tar sig igenom så samlar man på sig både erfarenhet och upplevelser. Vid liknande tävlingar som dessa så handlar det rätt mycket om vilken utrustning som kan vara bra att köra med. En del funkar för sådant och en del för annat. Svårt att säga vad som kan vara bra innan utan det gäller lite att pröva sig fram.

* Skulle ha varit bra med stroboskop på andra sidan, likt Amfibiemannen hade förra året. Lättare att sikta emot.

* Härlig och entusiasmerande funktionärer! Höjer verkligen upplevelsen!

* Peppande publik längs banan! överallt så möttes vi av glada tillrop, och barn som sprutade vatten på oss! Härligt!!

* Svårt att förklara för “vanliga människor” hur fantastisk den där känslan är dels när man kastar sig i vattnet efter en löpning, men även den där euforin som sköljer över en när man är mitt ute på vattnet, så långt det bara går och bara kommer in i något slags rus..armtag, armtag, andetag, armtag, armtag, andetag...det blir något slags mantra.  

* När jag vände mig om på sista simningen, solen stod lagom lågt, vi var helt ensamma på skön, och Fredrik bryter vattenytan och paddlar sig framåt, så skulle man haft med sig en kamera. Jäklar vad priser vi skulle vunnit på den bilden!

* Även om jag fortfarande är ganska urlakad och tämligen matt i pälsen så skulle jag gärna göra om det! Fantastisk upplevelse!

* Materialjusteringsplanering inför nästa race: Bättre "upphängning" för dolmen. Ett smalt gummiband blev för sladdrigt efter ett tag. Våtdräkt efter väder och vattentemperatur. Kort variant är nog att föredra om sommaren. Paddlar och glasögon funkade toppen. Energi kanske man kunde tagit med sig på ngt sätt. Får hitta en bättre anordning för att medta den utrustningen. Kanske Head:s nya våtdräkt kan vara ett alternativ?

* Inställningen till loppet ändrade sig något under själva utmaningen. Allt från "Nu jävlar!" till "håll en stadig och jämn takt", och mer på slutet "inte bryta inte bryta" och även "måste överleva"..till det slutgiltiga..."faan vad gött!!"

* Nu kan det vara så att verkligheten inte överensstämmer med mina upplevelser. Vare sig vatten, löpning eller annat tjafs. Summa summarum: underbar upplevelse ännyhow! Vi, Fredrik och Jag skulle vilja tacka alla både för hejarop på plats, sociala medier, samarbetspartners, lokala kändisar, funktionärer, sociala swimrun-skadadeindivider, fantastiskt roligt att få sådan stöttning! 



//Marcus och Fredrik