Björkfors sommarcup

Förra året så tävlade delar av gänget deltog i den lokala turneringen där Björkfors Goif arrangerat terränglöpning. I år så var första tävlingen i Rimforsa. Ny skog och nya möjligheter för mig.

Nummerlapp och inskrivning. 

Herrsektionen + delar av ungdomssektionen begav sig ner tillsammans med ytterligare delar av seniorsektionen som för dagen tyvärr var i rehab-fas.

Loppen skiljer sig lite mellan varje tävling. Olika distanser och olika skogar. Roligt koncept tycker jag.

Loppet då? jo, de snabba satte av som jehun som vanligt. medan jag försökte hitta rytm och flow som passade både lungor och ben. Efter att ha påbörjar semester och kört dubbelpass nästan en vecka så var det inte utan att det var en lite sliten kille som kämpade på. Men ny skog och underbart väder gjorde det ändå till en ganska trivsam löpning.



                                             Juniorsektionen kämpar på med lite stöd

Efter ca halva så svängde jag av ganska tvärt vid en böj och där står Andreas. Menvatusan.. ska vi däråt tänkte jag? hann inte säga mer än att Andreas varslade om skada, skickade med ett par hejarop och jag fortsatte stolpa iväg. Först så tänkte jag även att tråkigt för Andreas med skada, sedan kom hornen upp i pannan och tja då borde jag ju få bättre placering i åldersgruppen.. hahah



Tyckte att det gick tungt som bara den och att alla andra hann ikapp mig. Kollade på klockan som visade på 4.40 sista km. Jag har tidigare haft svårt att komma under 5.30 typ. Ja, jag är ingen snabbis. Men det är vad jag har att jobba med. Men under 5 tempo är ju skitbra för mig. Det gav nya krafter i alla fall.

Kämpade på de sista 3 km och kom i mål trött. Bra kvitto.

Roligt lopp i all enkelhet. Ska försöka vara med på de andra deltävlingarna också. Kan varmt rekommendera den här turneringen!


//Marcus

Vissa sim är bättre än andra

Igår, lördag så var vi ett litet gäng som gav oss ut. Vindstilla, varmt och knappt en krusning på vattnet. Helt underbart! blev till slut ca 3500 m. Själavårdande träning. 

Vi var 5 som simmade, men en av oss var så snabb så hon stod omklädd och klar när vi andra dammade in. 

Eftersom det är semester för mig så han jag även med lite skogsjogg på eftermiddagen. Roligt! 

//Marcus 

Fredagsmys

När man inte skrivit ett inlägg på, jag vet inte hur länge, och så känns det plötsligt att idag, idag ska jag skriva. Vad framkallade det? Kanske de två lediga dagarna som gjort att jag betat av annat som har legat "före". Skrapa trädgårdsmöblerna, lyssna på poddcastar, röja bakom boden, rensa under vinbärsbuskarna, lägga undan vintervantarna ( ja, jag vet att det är juni nu), se färdigt "Big little lies", dricka rabarbergrogg på altanen. Intressant vad som hamnar "före" något annat, vem bestämmer det?

Göteborgsvarvet blev det inget skrivet om (trots att det var underbart kul och brorsan och jag sprang med lätta steg) inte om blodomloppet (trots att det var soligt, vackert och uppsluppet) eller Andreas och Marcus inspirations-prat i Sturefors bygdegård (där de med självdistans och humor  berättade om träning och den gemenskap som träning kan föda och den lust till träning som kan födas ur känslan av gemenskap). Inte heller det blev det skrivet om för det låg efter andra grejer, som låg före.

I dag, däremot, ska jag skriva att Andreas och jag simmat i Ärlångens svala vatten i försiktig kvällssol medan avslutningsrusiga tonåringar samlas vid badplatsens grill och eldar allt som går att elda. Jag ska skriva att idag är första gången jag har känt att jag har haft tillräckligt med syre när jag simmar. Antingen har jag ökat min lungkapacitet avsevärt eller, kan det vara så, att min teknik har förbättrats? Vet inte vilket som är bäst. Den annars så ofta närvarande känslan av att behöva avbryta simningen, andas lite extra, spana efter mörka skuggor som glider fram under en, navigera och starta om systemet uteblev, så gott som. Bara bubblorna efter mina egna armtag skärrade mig lite stundtals, men syret räckte till det också.

Nu fortsatt fredag och allra först kommer kaffe och bakelse i soffan... det har jag bestämt.
/ Malin

Spegelsimning

Hur underbart är det inte att simma när vattnet ser ut så här?

Inga krusiduller

 Simmet blir bättre och bättre för triathleten

 Varmt, spegelblankt och underbart

 Letar groddar på botten.

/Marcus 

Linköpings Halvmarathon 10/6 2017

Skulle absolut inte springa detta lopp. Fick dock en gratisplåt av Nocout, så vad gör man..
Försökte övertala Andreas att vi kunde ta det som lugnt långpass, jag skulle absolut inte springa fort en vecka efter maran men det är alltid kul med lopp och medalj. Andreas som är lugn, kontrollerad och typ en miljon år gammal sa klokt "det är så lätt att det går för fort" "jag ska cykla istället" och tackade nej!

Haha, ung och rebellisk som jag är ställde jag mig på startlinjen i ett för tajt lånat Nocout linne, jag skulle ta det lugnt. Startskottet gick och alla sprang iväg, fort gick det också.. och en massa långsamma löpare sprang om mig ! Nja nu får det räcka, hakade på en gammal fotbollskompis som sprang, vi kutade och snackade i 4:20 fart och allt bara flöt på, efter 6km släppte han så jag ökade lite till.. Passerade 11km och en vilt påhejande Marcus som tyckte jag sprang snyggt, vad gör man, ökar lite till.. Kilometrarna  ramlade på och känslan bestod, jag hade hur mycket kraft som helst! Tog en gel och lite sportdryck och fortsatt kuta om folk, det här är ju skitkul!

Passerade 18km och tänkte, det här kan ju räcka till sub 90min.. Ökade lite till och raskade på i 4:00 fart upp genom stan, storgatan är lång och brant! Ner förbi Ågatan och in mot mål 1:29:44 och nytt personligt rekord!

Så jävla kul!! När allt går bra! Älskar den där känslan av eufori och trötta muskler, för nu var jag trött!

Fredrik

Stockholm Marathon 3/6 2017

Så var det dags, en utav årets stora utmaningar och mål.
Redan för ett år sedan frågade en granne om vi inte kunde springa Stockholm Marathon ihop 2017, visst sa jag. Han hade ett 25-årigt pb som skulle slås detta år nu när han fyller 50, tiden vi skulle slå var 3:24:40.
Vi körde lagom långa pass tillsammans hela sommaren, en runda på 16km runt Ekängen drog vi minst en gång i veckan, vilket varvades med egen träning. Ett tu tre skulle grannen flytta och de gemensamma passen blev färre, så blev även kontinuiteten i min väns träning och ska jag vara ärlig kom han dåligt rustad inför maran.
Själv gick träningen bra, jag fick både volym och fart, saknade dock några fler pass runt 30km för att vara riktigt förberedd.

Första veckan i juni kom och grannen undrade om vi skulle sänka våra ambitioner men jag röt ifrån och sa att i alla fall jag hade tränat för att slå hans tid, målet hade blivit under 3:20.. Vi bestämde att vi skulle starta ihop och sen fick han hänga på så länge det gick.

Vi kom upp till Stockholm vid 9:30, slängde i oss lite medhavd pasta och knallade ner till Östermalms IP där expot är, gick snabbt och smidigt att hämta ut nummerlapp. Upp till bilen igen för att byta om och sen lite nervösjogga ner till starten igen.

 Expo

 Nummerlapp - check!

Petade ner lite hålltider för att inte förvirras under färden

Starten gick! och vi masade oss fram, trång och jävligt som det ska vara när 18000 människor ska springa på samma ställe!
Svårt att hålla fart och jag tittade panikartat på klockan som visade 5:05! Hur ska det här gå? För trångt att springa om och för stora risker med att springa på sidorna, var bara att acceptera och försöka hålla så god fart det gick! 5-6km pågick detta kaos sen lättade det något och man kunde hålla sin egna fart utan att springa på någon, tittade på klockan och hade 5:00 i medelfart. Ökade lite försiktigt och grannen hängde på, kämpade ner tempot till 4:43 i avrage totalt över 42,195kilometer.
Snackade lite med grannen som tyckte det gick bra, passerade både 10 och 15km utan ansträngning, drack lite, åt någon gel och någon "dutt" När jag vände mig om runt 16km var grannen borta, vände mig om ett par gånger men tänkte att orkar han kommer han i fatt, jag måste hålla mig till min plan.

Passerade stadion för andra gången och svängde sedan ut mot gärdet, passerade 21,1km och fick lite saltgurka, började bli hungrig, nådde 26km och skymtade bananer.. mums!
Kilometrarna tickade på och så också benen, känslan var fortsatt bra. In mot stan igen och passerade 30km skylten, go känsla och tanken slog mig att nu börjar det på riktigt. Klippte andra och sista gelen och betade mig igenom söder där Raznu "skyltmannen" stod och skrek. Bra pepp och höjde mig nog något. Passerade Västerbron för andra gången och då även en annan Salming löpare, Marcus Aronsson. Morsade lite och drog honom upp för bron, snäll som jag är. Han har numera döpt bron till "Wästerbron"

Fantastiskt mycket folk ute och hejade så sista biten blev lätt, gjorde min snabbaste mil mellan 31-41 kilometer, vilket är gött! Go känsla ända in i mål även om man givetvis var sliten i kroppen, passerade säkert 500 pers sista milen. In på stadion och pressade ur det sista, 3:24:20. Sjukt nöjd med bra känsla och hopp om än bättre tider.
(enda sura var att klockan och Stockholms skyltar inte riktigt synkade så min klocka pep innan skylten kom. Sjukt störande när man lägger upp hela sitt lopp efter klockan. Passerade 42,195km på klockan 3:19:37 men då hade jag en hel kilometer kvar! Surt men sant, och jag misstänker att Stockholms marathonbana är kontrollmätt!)

Tack för ett trevligt lopp, jag kommer tillbaks för ännu bättre tider!
Fredrik

Tough Viking Stockholm stadion

Ett något sent inlägg men undertecknad har svårt att prioritera..

I julklapp 2016 fick jag och min förtjusande fru Lisa en startavgift till Tough Viking av min lillebror, vi skulle köra det gemensamt som lag alla tre. Ett lite annorlunda tävlande framför allt för mig som är van att kuta en bestämd sträcka på en viss tid. Nu skulle man ta sig under, över och igenom en satans massa hinder på vägen också, närmare bestämt 25 stycken.

Försökte lägga in lite mer styrka i min träning, men ja det gick väl sådär.. En vecka innan tävlingen körde vi i alla fall ett gemensamt träningspass på brandstationen i Kallerstads hinderbana samt lite repklättring, det visade sig vara guld värt..

Vi bestämde ganska tidigt att vi skulle ta husbilen upp och göra det lite wild en crazy, husbil mitt i Stockholm.. men det gick riktigt bra och det blev en trevlig förfest och lyckad övernattning.

Själva loppet då: En salig blandning mellan isbad, en miljon rep att klättra i, runt, upp, genom eller över. Isbad, springa genom eld, släpa stora betongblock eller bär4a hinkar med sand eller dunkar med vatten, en miljon monkeybars och en 4 meter hög ramp. Vi klarade hindren tillsammans och på de flesta var vi bäst! Vi hade skitkul och fick ta ut oss på riktigt.

Taggade och nöjda direkt efter målgång

 Kanske ännu mer nöjda efter en stund

Tuff medalj

Ett lopp som föder mersmak och som jag gärna gör om..

Fredrik

Föreläsning och grejs

Har faktiskt inte blivit av ett endaste simspring-pass än. Logistiken är väldigt utmanande ibland. Har dock fått till ett gäng simpass och några löppass. Sånt är ju ändå rätt bra..

På onsdag så håller 2 5:e delar av klubben en ödmjuk föreläsning i Sturefors Bygdegård. Man skulle kunna kalla den "inspirationsföreläsning".. Vi pratar om oinsikt, glass, otäcka djur, vänskap och allsköns grejer. välkomna dit!

Fri entre och vi börjar kl 19.

Ärlångens vatten är mörkt. 

//Marcus 

Rännsketa, reflektion och runstreak

Nu har jag löpt, joggat, stapplat och sprintat mig igenom 37 dagar på raken och det går fint än sålänge. Förvisso är väl 37 dagars runstreak föga imponerande i jämförelse med många andra som hängt i över 1000 dagar och mer därtill men man ska ju inte jämföra sig med andra har jag hört. Huvudsaken är att jag njuter och känner någon slags utveckling och det gör jag banne mig. Den dagliga rutinen börjar nämligen ge lite resultat på kilometertiderna. Jag är fortfarande rätt sölig men har kapat ca 30 sek/ km redan och det känns jävla gött faktiskt. Vill gärna tro att det är intervallerna på löpband som hjälpt till att få bättre rull på benen. Intervallpassen lägger jag de dygn jag jobbar på ambulansen pga praktiska skäl. Dels då stationen har löpband och då intervallpassen tar kortare tid är chansen att jag hinner med dem mellan larmen större än ett långdistanspass.
Jag växlar mellan att köra "almenäsintervaller" och 300 m sprint och har jag tur får jag lite extra meter i benen via en innebandymatch med brandmännen. Kul. Även om jag spelar mer med röven än med klubban.

Sedan har jag upptäckt och accepterat att jag är en sk slowstarter. En väldigt seg sådan dessutom. Varje dag inleds med ca 2,5-3 kilometers stelbent, tungandad och trist jogging men efter den initiala plågan är min kropp som förbytt och därmed även upplevelsen. Plötsligt svävar jag fram över marken med tillsynes outtömliga krafter och en syreupptagningsförmåga i världsklass. Den känslan hänger i ca 4 km för att sedan plana ut något. Målet är att kunna förlänga den härliga känslan för varje månad som går.

Brorsan har samma slowstarter syndrom så vi är välsynkade

En solig dag för ett par veckor sedan kände jag mig ovanligt stark ovanligt länge och drog en spontan halvmara. Det var närmre 2 år sedan jag sprang så långt så det var mycket välkommet.

Utsikterna för ett långpass på runstreakets 38:e dag ser dessvärre rätt taskiga ut då jag i stunden sitter med medelsvåra bajsbekymmer och en halv pizza i magen. Ett som är säker är att jag väljer en av de lite lummigare stigarna häromkring där jag bor. Kanske vid Roxens strandpromenad?

Eller lite längre in i skogen kring Roxtuna?

Vi får se, möjligheterna är ju nästintill oändliga.

Passar på att önska Er en härlig dag.
Vänligen Lisa "alltutomlagom"

NOW Challenge

För ett tag sedan så såg jag en tävling på Instagram från simtävlingen NOW Challenge. En simtävling utöver det vanliga. Jag slängde in lite enligt riktlinjerna med devisen som min mor brukar säga: "är man inte med så har man ju ingen chans"..

Igår så fick jag en hälsning om att jag hade vunnit!! Galet roligt! Jag fick välja distans och valde såklart, helt i riktning med min oinsikt den längsta.. 14 km öppet vattensimning.

Glädjen och ångesten brottas nog lite fortfarande, men framförallt är jag glad över att få möjligheten att uppleva den här utmaningen.

Kolla in på deras hemsida om du är sugen på att simma: www.nowchallenge.se det finns lite olika distanser så de har något för alla.

Fasen vad spännande!!

//Marcus