lördag 11 augusti 2018

SWIMEXTREM LYSEKIL - Att simma 25 930 m

Idag har vi äran att ha en gästbloggerska som har gjort något så fantastiskt galet/utmanande/imponerande att ha simmat 25 kilometer!

Läs Kristinas egna ord om upplevelsen:






SWIMEXTREM LYSEKIL, -Att simma 25 930 m


Hur kunde jag vara framme redan? 14 timmar hade vi fått på oss av arrangörerna och klockan sa att jag simmat i 8 timmar och 50 minuter. Var det verkligen bara att runda den där kobben och så skulle målet vara på andra sidan? All vånda, nervositet och alla tankar på vad jag givit mig in på, och om jag skulle klara det, som jag haft under lång tid. Nu var det snart över och min spontana känsla var verkligen; ”Redan, jag som har så kul”.

Sociala mediers inverkan. Det var ett sånt där inlägg som flimrar förbi i något flöde. ”Har du vad som krävs?”, frågades det. Att simma 25 kilometer i Gullmarsfjorden var utmaningen och arrangemanget hade man valt att kall ”Swimextrem”. Jag tror att jag fortfarande var besviken över att ha tvingats bryta Norrviken Open Water 14 km, och därmed sugen på revansch och utmaning.  Jag svarade alltså, mentalt, ja på deras fråga och tänkte inte mer på det. Så kom det en inbjudan tidigt i våras. Fortfarande fanns tankar på utmaning och det, då, längsta loppet i Sverige, Vidöstern 21 km, kändes i inte helt lockande. Jag har varit och är fortfarande lite trött på grumliga sjöar och mörka åar. Saltvatten och klippor kändes mycket mer frestande och jag tackade ja.





Tärningen var kastad. Många gånger under våren har tankar på att dra mig ur poppat upp, men jag är för stolt och envis för att inte ens ge det ett försök. Jag pratade lite om det med närmast sörjande simkompisar, Marcus och Göran Ancker, och dömdes väl ut som precis så knäpp som jag är. Tillsammans skulle vi ju simma Vansbro 10 K, en mer hanterbar utmaning och det var mot det vi tränade. Resultaten uteblev inte och vi lyckades alla bra på Vansbro och jag åkte därifrån med en riktigt bra känsla. 25 km är ju bara att simma tillbaka och lite till, som Marcus uttryckte det.


Stratfältet till Swimextrem blev bara mindre och minder ju närmare det kom och jag började inse att jag skulle simma ”ensam” större delen av de 25 kilometrana. Då var det gott att få till några långa solosimningar i skärgården, med följeslagare i kajak, som förberedelse. Öva lite på att inte få hicka varje gång man simmar över en stor, grönslemmig, sten eller in i en lösdrivande tångruska.





Logistik och SPA. En ganska betydande del av liknande utmaningar för mig är att ordna så att barn och husdjur har tillsyn och något vettigt at göra när jag dra iväg. Med 4 barn, hund, katter och en man som nästan alltid har jour, (och 19 lånefår) är det inte det lättaste.  Det är därför inte helt utan att jag tycker att det kan vara ett självändamål att en tävling som denna omges av två nätter på hotell. Husmorssemester med lite ultrasimning, liksom. Arrangörerna hade verkligen tänkt till i frågan och stora dela av arrangemanget kretsade runt VANN Spa och Hotell i botten på Gullmarsfjorden. Förmånligt paket med boende måltider och SPA, gjorde det till ett mkt lätt val. 


På plats på VANN i god tid och  först till registrering. Väldigt kul och lite befriande att äntligen träffa Johan Abrahamsson och Martin Amsten, vilka utgjorde tävlingsledning tillsammans med Rikard Bengtler som anlände på kvällen. Ett väldigt glatt och trevligt gäng som gjorde att nervositet en la sig en smula.


Så var vi bara tio. Till briefingen på kvällen visade det sig att vi var tio stycken som valt att inte dra sig ur. Litet och familjärt eller ensamt och läskigt. Jag valde att se det på det första sättet och inte tänka så mycket på hur mycket jag skulle ligga ensam och simma. Jag har en ovan att försöka bedöma mitt motstånd vid liknande genomgångar innan race, men den här gången kunde jag låta bli det helt och hållet. Jag hade en egen plan, och tänkte inte frångå den oavsett hur de andra simmade. Jag simmar ungefär 3 km/tim i hanterbart tempo och kan tugga på länge på det sättet. Planen var nu att simma 2.5 km och sen pausa och ta en gel, vare sig jag behövde eller inte, inom varje timme. Om jag klarade att hålla på det skulle jag alltså ha 4 timmar tillgodo på maxtiden och klara de cut off-tider som givits.


Morgonen för starten var sagolik, vindstilla, solvarm och tidig. Prick klockan 07.00 gav vi oss av från viken nedanför hotellet.  De andra drog iväg och jag började ”tugga”.  Vattnet var mkt saltare så långt upp i fjorden än vad jag räknat med och jag blev glatt överaskad. Det var ju känslan av hav och salt jag var ute efter. Det fanns två kajaker och två motorbåtar fördelade på fältet och fördelen med att ligga längst bak var uppenbar. Jag hade oftast en båt eller kajak på ”rop-avstånd”.  Vid mitt första planerade 2.5 km-stopp kom Martin i följebåten och kollade att jag var ok. Jag informerade om min plan och under dagen var både kajaker och båtar införstådda med att jag tog mina pauser.  Banan hade fyra stopp med näring och dricka samt ett lyft med båt över en färjeled.  Vid stoppen satt ett par, tre stycken, glada tjejer och serverade lite av varje. Det framkom tidigt att ingen av oss simmare var intresseraded av saltgurka. Mängden salt man fick i sig via vattnet var mer än tillräcklig och jag hade små blåsor på tungan mot slutet.  Någon bad om Cola och, simsalabim, vid nästa stopp fanns det massor! På de sista stoppen var det även glada soldyrkare och badande barn som bidrog med hejarop och, förvånat, höjda ögonbryn.






Gullmarsfjorden kantas, till största delen, av branta klippor och är väldigt djup. M.a.o. ser man inte mycket av livet under ytan och de tillfällen det grundar upp var lite extra roliga att simma. Älskar att se friska tångruskor gunga fram och tillbaka i vågorna, små fiskar som pilar in och ut ur dem och botten som forsar förbi lite fortare än de vita husen som klättrar på de branta stränderna.


Simningen var helt fantastisk. Tävlingsledningen hade noga kontrollerat så att det skulle råda gynnsamma strömförhållanden. Vid tiden för starten var vattennivån i fjorden maximal, vilket innebar att vi hade 5-6 timmar av medström framför oss. Flera gånger under dagen upplevde jag ett helt otroligt lycko/adrenalin/endorfinrus. När jag passerade 1 mil, det längsta jag simmat tidigare, vid 14 km och tagit revansch på det brutna NOW  14 km, när jag såg något extra fint eller spännande glida förbi under mig, när jag såg kyrktornet i Lysekil, när jag rundade Släggö. Underbara, pirriga, sockerdricksbubblande, fantastiska, simframkallande känsla. Den vill jag känna ofta!


Målbild i motström. Självklar fanns det tillfällen när jag kände att jag låg väldigt länge och tittade på samma snäcksal, att axeln protesterande mer än vanligt eller att det var väldigt många ”nästa udde” innan stoppet. Men inte ens där och då tog det negativa överhanden. Det var så lätt att hitta något roligt och positiv att fokusera på. Jag tänkte mycket på att hålla tekniken som Pontus Palmqvist slipat så mycket med mig. Jag njöt av väder, omgivningar och fanatiska människor runt banan och jag hade bilder och låtar i huvudet som framkallade känslan av att lyckas med en utmaning. Allt det där gjorde att jag faktiskt menar det när jag säger att: Jag hade kul hela tiden, alla 25 930 meter eller 8 timmar och 57 minuter.




Vann gjorde övermänskliga Emma Rostam på som simmade på 5 h timmar och 45 minuter!

Målgång, middag och häng på hotellet efter loppet tillsammans med arrangörer och övriga deltagare utgjorde en skön avslutning, men jag kan inte sticka under stol med att det snabbt infann sig en känsla av tomhet. Skulle gärna delat upplevelsen med någon planerar att komma tillbaka nästa år då jag förutsätter att Marcus och Göran hänger med.


Martin, Johan och Rickard med crew: Ett outsägligt stort tack för den bästa av upplevelser! Jag kan inte nog rekommendera detta lopp.











Har Du vad som krävs?


//Kristina

måndag 6 augusti 2018

Loftahammar Endurance Day 2018

ja...så stod man där på startlinjen igen. Lika spänd och förväntansfull som första gången. Det är något visst med den där pre-race ångest-förväntansfullheten ändå.. den sliter en i stycken men är samtidigt väldigt efterlängtad. Underlig mix.

Nu stundade alltså typ 40 km löpning i mycket varierande terräng. Asfalt, grusväg, snåriga helt obanade öar, hala klippor och enormt vackra stigar samt ca 10 km simning, även den varierande på grund av vinden och vågorna.


 Målrakan kvällen innan



 Jag, Mattias Evald (arrangör) och Fredrik




Några saker skiljde sig åt tills i år:

1. Ny partner bredvid. Men med samma namn som i det loppet jag kört tidigare för enkelhetens skull
2. Erfarenheten från något år tidigare gjorde mig lite samlad men samtidigt även insiktsfull om slitet
3. Vi skulle köra med lina mellan oss på simningarna. Det har jag inte gjort förut

Fredrik som jag körde med i år bor i krokarna till loppet, har kört ett gäng gånger och kan öarna betydligt bättre än mig. Det gav trygghet. Till detta så hade vi en hel båtlast med hejande och peppande släktingar till honom på plats. Otroligt roligt!

Fredrik och jag har kört ett par pass ihop, men kanske inte så många som man skulle ha velat. Det är ju oftast den känslan man har innan lopp oavsett.. "om jag bara hade kört lite hårdare innan, lite fler pass..". Vi har sedan tidigare spelat handboll ihop så vi känner varandra sedan dess.

Jag åkte ner till Loftahammar dagen innan och vi käkade lite, pratade lite praktiska grejer osv. Starten skulle gå vid 08 så det var skönt att vara på plats dagen innan. Vi hade bestämt att vi skulle köra med lina mellan oss då jag har simmat lite mer än Fredrik. Vi kortade ner den så att han låg precis med spadarna på mina fötter, detta för att han skulle få lite draghjälp av mig som vågbrytare.

Vi åkte ner till starten på morgonen och var bra i tid. Hellre vänta på plats än hemma resonerade vi. Allt innan fungerade väl. alla grejer med och inget akutspringa på toalett innan.

Ner till startområdet, prata med några duktiga kändisar och sportisar som vi kände sedan tidigare. Roligt att träffas under såna här förhållanden.



Förväntansfulla innan starten



Starten gick och de snabba drog i väg. Vi joggade på i uppförsbackarna i ett bra transporttempo. Första löpningen är ganska lång och vi hade pratat om att ta den sträckan med ett ok tempo och inte blåsa allt krut. Resan gick bra och vi kom ner till första simmet. På med linan och börja veva. Kändes knappt att vi var i vatten då det var väldigt varmt. Dock så var det rätt småstökiga vågor, men det är ju bara att fortsätta veva.

Över till andra sidan och lite vattenmelon för att simma lite till. Där stod Klanen Haglinds och hejade och servade oss med energi. Mycket välkommet.  Vi fortsatte på grusvägar och stigar för att simma över vid Bjursundsbron. Sprang runt ön och igenom campingen som liger där. Lite överallt så hör man "heja heja" - väldigt roligt även om man knappt orkar le.

Plötsligt så hör jag något annorlunda men orkar inte riktigt reagera på vad det är" MEN KOM IGEN DÅ KILLAR" ..eller något sånt "HEJAHEJAHEJA" - plötsligt så står Malin och Andreas där och tjoar på en liten sten. Jag blev så glad att jag snodde kramar och hejade tillbaka!



Glada och lite slitna grabbar på slutet




Vi stannade inte kvar så länge utan fortsatte kötta vidare i terrängen. Löpningarna och simningarna avlöste varandra med fantastiska funktionärer som både stod och hejade på oss tävlande och servade oss med mat och dryck. Helt fantastiskt på alla ställen. Har inte varit på något lopp som har haft så bra funktionärer! Alla glada och hjälpsamma trots att man kommer trött, skitig och sliten som en gruvarbetare (typ). fast blöt och någorlunda ren..men trött i alla fall..

Andreas och Malin liksom Familjen Haglind dök upp på lite olika ställen senare i loppet också vilket var väldigt roligt och välbehövligt för psyket. Tiden fortsatte gå och känslan när jag titar på klockan och den visar 5 timmar..så känns det väldigt konstigt. Visst, man känner ju förstås att man varit aktiv i ett par timmar, men tiden går väldigt fort. På ett positivt sätt..och negativt förstås..

När vi kommit fram till långlöpet på Hasselö (+9 km i mestadels stekande sol) så tog vi av våtdräkterna på överkroppen för att inte koka bort. Smart grej. Vi överlevde även om vi var ganska slitna här. In till fikastationen på Hasselö och moffa så mycket som möjligt utan att förspilla alltförmycket tid. Fredrik hade kompisar lite överallt som tjoade och hejade. Väldigt energigivande!

Här fortsatte vi med gå/spring i olika former och farter. Men ändå skönt för nu vände vi ju liksom hemåt. Strax innan vi skall i vattnet så står det en vätskestation till där Fredrik sedan ett par år brukar få öl av de som står där. Bra att byta ut det söta från gels och energidryck.

Vätskepaus ute i ingentinget

Vidare ner i vattnet och simma bland små söta maneter. Här har det sedan tidigare varit ganska kallt, men inte i år. Varmt som tusan i vattnet. Över ett par öar, både där det gick att springa och där det i praktiken var helt omöjligt.

Vi springer den sista vändan runt campingen på Tättö. Många semesterfirande som säkerligen skakade på huvudet, men hejade glatt och viftade med öl. Äntligen så kommer vi fram till sista simmet. ca 1000 sim, motvind och oroväckande åskmoln på väg in över horisonten. På med grejerna och i sjön - börjar veva och försöker dra oss framåt med det lilla kraft som finns kvar efter drygt 8 timmar. Känslan är att vi inte rör oss en meter. Små elaka vågor som daskar och nästan drar oss bakåt. Efter ungefär halva simmet så blir jag förbannad på riktigt och börjar attackveva. Vet inte om vi rör oss så mycket mer framåt men jag får slå lite mer på sjön i alla fall..


HURRA!


Hasar upp på stranden och glädjen, lättnaden och allt annat sköljer över oss. Man blir ju så glad.


Glädjen att prestera något tillsammans



Vi klarade det, vi gjorde det bra och vi hade kul på vägen!

Fredrik förbättrade sig med över en timme på det här racet! Skapligt personligt rekord!!



 jo, jag glädjegräthulkade lite i mål såklart...som jag gör..









Glädjen att prestera något tillsammans
(bild lånad ifrån LED)



Några grejer i punktform:ish:

- Jättestort tack till dig Fredrik för att vi gjorde den här grejen tillsammans..och hela helgen såklart. Jäkligt bra slit och pannben! 

- Tack till familjen Haglind för allt heja, support och allmän trivsel! 

- Tack till Andreas och Malin för spontanheja! Sjukt roligt när man såg hatten viftaomkring! 

- Tack till er - arrangörer för Loftahammar Endurance Day. Ni har gjort och vidhållit ett fantastiskt lopp! Superbt på alla sätt och vis! Allt från specialgjorda väskor, snygga västar, hema målområdet, käk efteråt, stämningen! Underbart lopp! 

- Tack till er alla funktionärer! Ett lopp är aldrig bättre än sina funktionärer! Ni gör loppet till vad det är! När man kom fram till fikaborden så stod ni där leendes, hejandes och erbjöd det ena goda efter det andra. Ni var så välkomna varje gång! 

- Även ett stort tack till alla ni som stått bredvid och hejat, allt från små barn som badat och hejat till öbor som gått ut för att se på vårat spektakel. Ni betyder mer än ni tror! 


Längtar redan till nästa år!

Foton tagna av Malin, Andreas och familjen Haglinds..samt ngt av mig..


//Marcus 

måndag 30 juli 2018

Gammalkil Mini Triathlon

Team Fillinge Ultra gästade i helgen det anrika Gammalkil minitriathlon, 28:e upplagan och en riktig klassiker bland minitriathlon i Östergötland. I helgen var vi nästan full styrka då det bara var Lisa som hade förhinder.. fyra starka TFU:are som siktade på nya rekord...

380m - sim i Lillsjön.. varmt i vattnet och fint bra vatten med inslag av mink. Startskottet gick och vi var iväg.. man fick välja om man ville runda den högra eller den vänstra bojen, jag tog den högra, Marcus den vänstra. Simningen gick bra och dröm om min förvåning när jag ser att Marcus cykel ligger kvar i T1..  Tjo, jag simmade snabbare än Überswimmer himself! Marcus kom upp skrikandes, BRA SIMMAT FREDRIK för att sedan svära att jag måste ha fuskat... Jag fuskade inte men min klocka visade 50m kortare simsträcka (o då hade ändå Ü kontrollsimmat innan start) (hihi) Andreas och Malin upp strax bakom..

T1 - snabb växling till cykel! Alltid lite knöligt att få av sig våtdräkt och på sig cykelskor samtidigt som man är lite groggy och frustar adrenalin men vi kom iväg..

18km cykling - som börjar med 400m grusväg innan man kommer ut på den riktiga vägen. Marcus som kör någon slags terrängvariant av racer hoppade på direkt och drog iväg, jag sprang med min något dyrare cykel och halkade efter. Andreas fick punktering och Malin drog ifrån! Van triathlet som Andreas ändå är bytte han däck snabbt och flinkt för att sedan börja jakten..
Cyklingen gick bra för mig, körde om Marcus relativt omgående i en fräck "airopossition", Marcus är inte så "airo" för att sedan bränna om några andra, som lade sig bakom mig på rulle, rent regelvidrigt då jag fick dra hela varvet och de bara kunde följa efter..

T2 - snabbt byte från cykel till löparskor.

4,2km löpning - Gräs blandat med sand, och snitslad kringelkrok blir rätt jobbigt när man gjort allt det andra först. Men höll mig till planen och kutade så fort jag kunde.. Lyckades inte springa om någon så förblev 4:a in i mål... Marcus några minuter efter, Malin efter det och sedan cykelreparatören alias doktorn himself med klart snyggast målgest, värd att hamna på Correns förstasida!

Ett mycket trevligt och gemytligt lopp där alla är välkomna, stort tack till Gammalkil som håller traditionen i liv!



 
Fredrik

måndag 9 juli 2018

Tillskott på samarbetsfronten

Vi har fått förmånen att utöka vårat samarbete med andra sportintresserade aktörer. Senaste tillskottet är Wilja Labs ( www.wiljalabs.com/sv/ ) som gör framförallt löparryggsäckar men har en ökning på flera olika artiklar på gång.

Jag har testat den ryggan som är tänkt att jag skall ha på mina längre pass och framförallt på Ultravasan. Den ingår i the explorer series och har allt en rygga kan behöva. På fronten så finns det plats för två softflaskor a 500 ml och i ryggfacket så finns det plats för vattenbälg/säck/påse/hink. De har även en tvåliterspåse för vätska fast med två olika fack. Vilket innebär att du kan ha med dig två olika sorters vätskor. Utmärkt ide ju! En för sportdryck och en för något annat..kanske Oboy? Eller annan smak på sportdryck.


Låt inte det plågade ansiktet lura dig


Sitter perfekt

Lättåtkomliga grejer på fronten



Flera fack på fronten utöver de som är tänkt till vätskan

Två fack på sidorna med dragkjedja



Har kört med den här väskan nu ett par pass och det första som jag tänkte på var hur jobbigt det var med att ha vätskan på framsidan. Skumpigt och tramsigt. Jag har alltid haft vätskan i en bälg på ryggen förut. Men ju fler metrar jag har gjort med den ju mer har jag vant mig samtidigt som jag har lärt mig hur ryggan skall sitta. Hur man drar åt den på rätt sätt så den passar till just mig.

Dessutom otroligt skönt att kunna rengöra flaskorna ordentligt och komma åt alla saker utan att behöva stanna och ta av sig väskan. Svårt att rengöra den vätskepåse jag har haft tidigare.

#testschwester kan varm rekommendera både ett besök på Wilja Labs hemsida och deras ryggsäckar!

Om du också vill äga en smäcker praktisk rygga så finns det nu möjlighet att köpa med 10 % rabatt om du använder koden: TFU10


//Marcus


måndag 2 juli 2018

Vansbrosimningen 10 k 2018

Då stod man där igen. Laddad ett par minuter före race. Man har simmat sina metrar, man har ätit sin gröt och man har mentalt förberett sig. Man kan inte påverka mer alls längre.

Det där momentet precis innan det startar...den där mixen av ångestbubbla, förväntan, jävlaranamma och glädjen.. den race-feelingen är väldigt tillfredställande på något konstigt sätt.

Jag, Kristina och Göran åkte alltså upp för att köra Vansbro 10 k. Kristina och jag hade ju förmånen att få vara med på testloppet förra året. Eftersom starten var lite tidigarelagd så bestämde vi att vi sover över i krokarna däruppe dagen innan. Hittade en jättemysig stuga som passade perfekt. Bra beslut. 

Jag, Göran och Kristina dagen innan race



Trevlig miljö


 Stuga. 


Upplägget för loppet var sånt att det skulle släppas ett gäng elitsimmare på ca 50 pers innan och vi andra pö om pö efter det. Alltså ingen hets/stress/brottning vilket kändes väldigt skönt. Det blev också en lugn start och ett pärlband av små bojar flöt iväg framåt mot Vansbro. Totalt antal platser var 250. Precis lagom tycker jag. 

Fantastiskt mysigt litet bad där starten är belägen. Skön stämning både i bussen ut och bland alla sportisar innan, bra speaker som till och med nämnde att undertecknad var med förra året. 


 Startområdet


 Första delen sim


 Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden



           Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden



Loppet då..? tja allting flöt på innan precis som vi hade planerat och inget strul någonstans. Skönt. Väl i fållan så var det bara fälla ner visiret och släppa på spänningen. Allt som man har gjort inför detta var nu dags att leverera. 

Kom iväg bra och ingen trängsel eller smällar vad jag kände. Fanns plats till alla. Väldigt skönt. Kändes skönt att känna igen delarna på loppet. Kunde planera lite mer och vara lite förberedd. Visst, det är en å så det finns inte så mycket som kan hända annorlunda, men känslan gav trygghet. 

Förra året så fick vi ett par russin vid varje stopp. Av lärdom från den gången pga tämligen spak efter ngn timmes simmande så hade jag med mig ett gäng gels i min boj. Planen var att ta två vid varje stopp. Man var tvungen att gå upp ur vattnet vid fyra tillfällen för att blippa sin blippare som blippade upp resultat på blipptavlan. 


Näringsplanen fungerade faktiskt helt enligt planen. Vansbro har ju avtal med ett märke som min mage är lite känslig för, annars så fanns det både gel och dryck på fikaborden. 

Dagen flöt vidare och mentalt så var det helt ok. Tänkte på en massa olika grejer tex: Vad jag skulle äta efteråt, Några trevliga melodier som jag nynnade lite på, Mjölby folketspark, andra tävlingar, hur gött vatten är, löpteknik, ett par olika fiskar. Ganska trevligt faktiskt. 

När vi svänger in där vanliga 3 km Vansbro börjar så börjar axlarna att bli lite sega. Känner att jag får kämpa lite mer. Ett par rundor in i två vikar och framåt mot målet. Kommer fram där bryggan börjar och får lite vittring om att jag kanske faktiskt hinner mitt mål. Förra året så simmade jag på 3 timmar och 18 minuter. Målet i år var alltså såklart under 3 timmar. Rimligt. 


                                        Sista metrarna innan målet är alltid dom längsta



När jag viker upp runt brygghörnet och ska veva världens längsta upplopp så börjar det bli "väldigt" segt i framförallt axlarna som nu pockar på uppmärksamhet och har laktatkalas. Jag märker i alla fall att jag tittar på nya bryggstumpar vid varje simtag vilket borde innebära att jag tar mig framåt i alla fall. Frustande och frenetiskt urkramande av de sista krafterna så sälar jag upp mig fram till tidmattan för att blippa sluttiden på blippmattan: 


3:01


Egentligen väldigt glad och tacksam



Under ett par minuter (eller typ..fortfarande) så tänker huvudet något som så här: Hurra!! VAIHELVETE! Så jäkla gött! SKIIITT!! Vilket fantastisk förbättring!! OM JAG BARA HADE... 17 minuter är ju fantastisk förbättring! GGGAAHHH!! PB!! svordomsvordomsvordom! 


tja.. ni fattar va? 

Jätte jättenöjd och glad och alltihopa............men......  ; )  även om klockan visade att jag simmade drygt 200 meter extra så är det ju fortfarande 1 minut extra..

Plats 53 av 142 om man räknar alla herrar!

Plats 31 om man räknar bort elitgänget!


Hyfsat jämnt tempo i alla fall




De flesta har ju simklubbar och simmat sedan barnsben. Med tanke på att jag bara har simmat i 4 år (!) så borde jag vara ganska nöjd ändå eller hur? "Borde vara"....

Så nu måste jag väl tillbaka nästa år och slå nytt Pb!  

Göran och Kristina slog också nytt personbästa. Tre av tre är ju godkänt resultat tycker jag nog. 

Blinget värt slitet såklart! 




 Så här kan man också simma




Glad kille


Framförallt stort tack till min fru Mia för att jag får leka så här mycket! 

Tack till er Göran och Kristina för pepp och samhäng! Härligt race mycket tack vare er! 


Och tack till er andra också som har hejat, skickat heja och grattis på alla sorters olika medier. Väldigt roligt såklart! 


Ett jättestort tack till er också Vansbrosimningen. Ni har fantastiska funktionärer som gör upplevelsen till vad den är! väldigt viktigt för oss som sportisar. Även om man kanske inte alltid hinner / orkar le säga ngt vänligt till er tillbaka som stått och frusit, rört i kastrullerna och förberett så är nu guld värda för oss! TACK!


Kul också att ni hade lyssnat på några av de grejer som vi påtalade från förra årets testlopp. Massor med energi, lättnavigerat och medalj  ; ) ! hurra!



//Marcus 



onsdag 27 juni 2018

Dagarna innan race

Jo.. det i dag fyra dagar kvar till ett av årets stora mål: Vansbrosimningens 10 km. Jag hade ju förmånen att få vara med förra året under testrundan. Makalös upplevelse. Då var vi ca 40 pers som försökte oss på spektaklet och i år är vi 250. 50 elitsimmare som säkert kommer att ha duschat, ätit och redan sitter i bilen innan jag kommer till målet. Men det gör faktiskt inget.

Det är klart jag vill prestera. Det vill jag alltid! men det är inte samma sak som att ligga i fronten på tävlingarna. Att ha tagit ut sig ordentligt, lagt upp sitt lopp, anpassat kropp och energi till den optimala förmågan för mig själv. Det är dock viktigt!

Ärlången


Ja i alla fall så har min våtdräkt börjat krångla och kardborren i nacken släpper titt som tätt vilket är fruktansvärt irriterande när man ligger och simmar. Så nu är den inlämnad till en skräddare så får vi hålla tummarna för att den kommer tillbaka i bra skick.

Tja, simmetrarna är gjorda så snart gäller det att ladda energi och fylla på depåerna. Hoppas att det finns mer energi i år än de små russin och varm saft som serverades förra året. Det blev lite knapert av energi på slutet efter tre timmars konstant vevande..

Om ni har lust att läsa lite från förra året så finns det här:

www.teamfillingeultra.blogspot.com/2017/07/vansbrosimningen-10-k.html


hej hopp!

//Marcus

tisdag 5 juni 2018

Dubbelpass i värme

Jag hade tänkt i min iver att genomföra Ultravasan 90, få till ett lite längre pass. Fredrik ville hänga på så vi stack iväg på morgonen. Han kom cyklande som ett jehu. Det hade redan hunnit bli varmt så det räckte i luften. Sval bris och stekande sol..

Tog med lite smågodis och 1,5 l vätska. Visade sig räcka precis till hemkomst.

Vi diskuterade lite hur vi skulle springa. Tinnerö kom vi fram till. Där finns många olika alternativ för att springa runtikring. Minimum 20 km var uttalat från min sida. En ökning med en halvmil ca efter mitt hälsenehaveri. Rimlig ökning ändå. Känner av hälsenan då och då, blir lite skraj..men efter ett tag så släpper det och känns inget. Bara tungsprunget så att säga.




 Rosenkällasjön ser ut lite som Sveriges svar på Missisippi



Tja, vi lufsade på och det gick ju bra ett tag, men sedan blev jag trött. Drack lite vatten och in på någon stig och vidare. Roligt trots jobbigt. 











Så här såg rundan ut i alla fall. Bra utforskarrunda. 


En trött och en otrött återvände hemåt och käkade lite. Sedan omladdning inför simning på kvällen. 


Jag begav mig till Lilla Rängen och simning med Kristina. Vi tillsammans med Göran ska ju köra Vansbro 10 km inom kort. Gäller att försöka vänja axlarna och resten inför allt vevande. Fantastiskt mjukt vatten och varmt!


En härlig dag helt enkelt.


//Marcus 


onsdag 23 maj 2018

Simning i en sjö

Att simma utomhus är verkligen en härlig upplevelse. Oftast. De sista simningarna som vi har gjort har varit helt magiska. Spegelblankt, varmt och bra vatten..

 Andreas och jag fick till ett sim i Ärlången i solnedgång. Helt fantastiskt!


 Ärlången


 Lilla Rängen 




Simhallen och pannbenstest..


Blev precis anmäld till Kalmar swimrun också.. sånt är ju kul! 


/Marcus 

måndag 14 maj 2018

Utesimspremiär

Vi som så många andra märkte av att värmen var här. Således föddes även hoppet om att simma ute på riktigt. Lyckligtvis så fick vi en tid som passade och vi blev till slut 6 stycken vattenhungriga simmare som vevade loss i Lilla Rängens 14:gradiga vatten.



Det kändes svalt när vi gick ner i vattnet, men efter ett litet tag bara skönt. Kanske var på grund av att det var en stor värmande sol och blå himmel?





Fantastiskt skönt i alla fall.





//Marcus