måndag 24 juli 2017

Ett av " de där" passen

Igår, söndag så lyckades vi samla ihop ett litet skönt gäng som ville simma. Några triathleter, några från simskolan och några från team Fillinge Ultra.

 Behagligt


 Sol, varmt och fullspäckat på badstranden. Lystra och nyfikna blickar när vi, åtta personer började klä oss i tighta gummifodral. Fick frågan av en mor med två mindre barn vad vi skulle göra? "tja, vi ska simma lite bara" klämde jag ur mig. I vår värld så är det ju ganska enkelt att dra iväg en sån här sväng, men jag får ibland påminna mig om att det inte är det för alla.

Ungefär 4 km ser ut så här uppifrån


Planen var väl inte helt genomtänkt eller diskuterad, men alla som var med är ruskigt uthålliga, men har lite olika tempon. Några svinsnabba, och några (som undertecknad exempelvis) lite behagligare tempo. Några hade simmat lilla Vansbro och några har kört Ironman. Några är orienterade till tid och rum, några orienteras Som Doris. Alla är välkomna i gemenskapen. Skönt med enkelheten i det trivsamma vänskapen med andra idrottare och trevliga människor.


Lagbild:ish


Men det är väldigt roligt att göra saker tillsammans med andra sportisar, med samma nördiga intresse där det är accepterat att prata sport, mer sport och ännu mera sport. Jämföra kabellås, energigels, höga eller låga 50, tja..ni vet det interna referensmaterialet.

Varmt i vattnet, sol, mjukt och fint vatten... så gött! Inga farliga grejer i vattnet heller, trots att vi simmade vid ormberget och så en stående pinne plötsligt i vattnet en bit bort. Underligt, men inte hotfullt.

Nu laddar jag för nästa tävling som blir i Stockholm på fredag. Naturfys happening-swimrun-upplevelse-tävling:ish - "I vått och torrt". Lite orienteringsswimrun i helt okänd miljö för mig..spännande att se vad det finns för monster där ( http://naturfys.se/ )


Oväntat fot-monster


Tack alla som kom!

//Marcus

onsdag 19 juli 2017

Karlstad triathlon - en solskensdröm

För andra året i rad styrs bilen mot norra Vänerns strand för Karlstad Triathlon. Redan en kär tradition som dessutom hittills har ramats in av svettiga och härliga väderförhållanden. Förra året ruggigt dyngvarmt, närmast kollapsvarmt. I år mer måttlig värme, sån som bara gör gott. OBS, beskrivningen av vädret gäller i år bara för lördagen - medeldistansen under söndagen fick utkämpas i hällregn.

För min del gällde lördag och olympisk distans. Kanske är det egentligen min favorit. Som den triathlonnovis jag är har jag ännu inte testat alla distanser (Ironman Kalmar väntas i augusti) och medeldistans och just olympisk har jag bara testat en gång vardera. 1500 m sim, 40 km cykel och avslutande 10 km löpning är rätt lagom egentligen och till skillnad mot sprint så behöver man inte köra max från start. Det behöver man ju i och för sig aldrig göra, man väljer själv.

I år blev det att åka dit själv; Malin jobbade och resterande team-medlemmar prioriterade också annorlunda. Svagt men inget problem egentligen bortsett från att närmare 7 timmar själv i bil är lite trist. Kom i alla fall fram till Mariebergsskogen, en badplats inkluderat nån slags park med gröna stora öppna ytor. Miljön lämpar sig lika väl för sol, bad och lathet som för triathlon och tröttma. Sprint och olympisk under lördagen och medeldistans på söndagen. Samt, simtävling på fredagen. Det blir en hel helg av mys det! Något som Therese Malakow tagit fasta på - hon deltog och krigade sig igenom samtliga tävlingar fre till sön. Hatten av. Läs mer här.

Efter att ha hämtat ut startkuvertet och prydligt ställt i ordning cykel och övriga prylar på anvisad plats avnjöts en mindre portion ostkaka i gröngräset bredvid växlingsområdet. Utsikten över växlingsområdets alla löpskor, våtdräkter och cyklar gav nästan gåshud: nostalgi-racers, haj-delfin-snabba våtdräkter, kolfiber-monster till cyklar och löpskor som helt på egen hand fixar 3:30-fart. Triathlon ÄR en materialsport och det är helt underbart. Oavsett vilken summa man vill/kan lägga på sporten handlar det om att skaffa prylar som man i någon slags harmoni ska svettas med, träna med och tävla med för att nå sitt mål. Sedan varierar ju prylarna och kostnaden om ditt mål är att klara dig igenom distansen eller komma topp 5.


Blå himmel med utsikt över växlingsområdet

Efter tävlingsgenomgången samlas alla allt eftersom vid startområdet. Jag fipplar lite med mössa och simglajer. Får inte riktigt till det för mössan känns faktiskt oroväckande liten. Märkligt, så brukar det inte vara. Drar ner den så gott det går över öronen och kastar mig i. Drar några kortare längder i ett virrvarrmönster. Nån minut eller så, sedan är det dags för start.

Förra året kryssade jag än höger, än vänster och det tog följaktligen en jäkla tid att simma de 1500 m. I år känns navigeringen lite stabilare och jag försöker också hitta några fötter att lägga mig bakom. Går sådär, hittar ingen som håller rätt fart. Efter en stund har jag hittat en bra rytm och försöker tuffa på. Känns rätt så avslappnat och skönt, mer ledigt i vattnet en stund efter starten. Trängseln och stökigheten vid starten är rätt häftig men kan såklart innebära att glasögonen hamnar snett eller att man får nån smäll. Tycker jag har lärt mig att hantera det rätt bra och vevar mest på oavsett vilka kroppsdelar som är i vägen. Såklart ploppar badmössan av efter en stund och drar med sig glajerna - crap. Stannar till och korrigerar och klämmer fast mössan i glasögonremmarna. Tappar förstås lite tid här.

Övergången till cykel känns bra. Jag är riktigt förväntansfull inför detta eftersom jag under vintern och våren lagt ner betydligt mer tid på cykelträningen. Bytet går fint och snart trampar jag iväg. Väldigt städat och inte fullt blås. Vill inte komma upp ur vattnet med svala ben och dra på mig onödig syra under första km. Ökar successivt och känner mig riktigt stark - härligt! Trycker på mer och mer under det första av tre varv längs en 13 km-slinga. Tar några placeringar varje varv utan att egentligen bli trött. Den övergripande planen är att inte köra för fullt eftersom långpass löpning väntar dagen efter och en planerad långtur på cykel två dagar senare. Träningen inför IM Kalmar är viktigare än några minuter.

Vid bytet till löpningen är benen fortfarande pigga och tigger uppfordrande att de vill ha mer utmaning. Får bromsa och bromsa för att inte rusa iväg. Nu är blodstinna benmuskler som stumnar under en för snabb första km det jag absolut vill undvika. Klokman kommer kanske med åren och med större erfarenhet. Tycker att jag tar det lugnt men hamnar ändå på ca 4:15 under första km. Så håller det på - kontrollerat i hyggligt samma fart. Tar rätt många placeringar här. Sånt stärker ju alltid. Några km lite snabbare, andra något långsammare.


Kameramannen hinner inte med. Eller så är fokus på någon annan.

Efter tre varv känns allt fortfarande mycket bra och jag tillåter mig att öka lite mer för att ta ytterligare några placeringar under det avslutande varvet. Drar in mot mål med en riktigt go känsla i kroppen - känslan av att vara stark och av att inte någon gång behöva gräva i reserver eller behöva koppla på mentala resurser.

Väl i mål bjöds lättöl och korv, melon och annat man behöver en varm dag efter väl utfört arbete. Lite snack med andra likasinnade, eftersnack med arrangörer Per och Magnus, utdelande av beröm till det organisatoriska och annat man bara måste göra efteråt. Går runt och riktigt myser av den goda familjära stämningen, alla glada trötta atleter och alla funktionärer som innerligt grattar och vill veta hur det känns. Det verkar som att alla kan resa hemåt med känslan av att ha nått pallplats. Sån stämning ni vet.

Det visar sig senare att jag dammade in på en 4:e plats i motionsklassen vilket känns riktigt härligt. Bättrade trots allt tiden med 21 minuter jämfört med förra året.

Lyckas som vanligt väldigt bra med att blunda



Simning 1500 m - 28:57
Cykel 40 km - 1:05:08
Löpning 10 km - 42:51
Totalt 2:19:40


Vill ni testa triathlon för första gången? Kör i Karlstad! En goare, mer avslappnad stämning får man nog leta efter. Har ni kört ett mini-triathlon eller en sprint och vill köra igen - testa olympisk distans i Karlstad. Kanske ger just den distanserna mest valuta för pengarna och samtidigt den där härliga tröttheten i kroppen efter att man har tagit i lite mer än vanligt.


Swim-bike-run allihopa!
/Andreas


tisdag 18 juli 2017

Att träna på semestern

Många som jag pratar med som skall på semestern säger: "åh så skönt, nu ska jag bara vila och ta det lugnt". Jag tänker ofta: "Gött, utrymme för mer träning".

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, eller att det ena är mer osunt än det andra, bara att vi tänker olika. För mig är inte träning något jobbigt och som jag måste offra mig att göra. (viss, vissa pass och vissa väder är mer arbetsamma än andra såklart..) Men det är bara något man gör. Ni andra kanske har andra saker som ni "bara gör"..

Orienteringsrunda i byn innan frukost. Spännande sätt att uppleva nya marker. 


Jag har en vana eller ovana, beroende på hur man ser det att vakna tidigt. Behöver egentligen inte någon väckarklocka utan vaknar alltid före i alla fall. Året runt, oavsett om vi är på semesteresa eller hemmavid. Detta medför ju i praktiken en del egentid på morgonkvisten. Ombyggnationer av hus, vinkelslip och flytta bärande väggar är ju inte det bästa då. Men att bege sig ut i skogen till exempel är ju helt perfekt. Påverkar inte någon negativt och man är tillbaka innan de andra har vaknat.


Simning i havet utan rädsla. 

Hade möjligheten, eller tog möjligheten att både springa och simma varje dag som vi var ute och for. Vilken ynnest ändå. Inte jobbigt utan bara gött. Roligt!

På torken


Hur tänker ni med er träning på semestern? Ökar ni, minskar ni, går ni mer utomhus än på gym? Eller är det bara hängmattan eller rör ni på er något?

Har sprungit på värre ställen..



..och jodå, jag hinner löka lite emellanåt också.. ; )
Franks släkt som kuddar


Lite frukost tillsammans med en Ekorre som undrade vad det var frågan om..






Är det 14 grader i vattnet så slipper man kämpa om utrymmet..
 
 
//Marcus 

fredag 7 juli 2017

Vansbrosimningen 10 k

Det kan bli lite svårt att beskriva Vansbrosimningen 10 k av framförallt två skäl:
1. Det behöver upplevas
2. Axlarna är som två skrikiga trotsiga tre-åringar som inte får sina behov tillgodosedda och absolut inte vill samarbeta alls


Men jag gör ett litet försök i alla fall.

Jag fick nys om att Vansbro skulle köra ett testlopp på 10 km i våras. Jag har tidigare tyckt att den vanliga 3 km har varit lite för kort. Missförstå mig rätt här är du snäll..3 km är långt så det är inte det och all heder till er som kör, ska köra och har kört! Men att åka i ca 4 timmar för att tävla en timme och åka hem 4 igen..känns lite knasigt i differensen. Om jag behöver åka i 4 timmar så vill jag ju hålla på lite längre om ni förstår mig.. och det fick jag verkligen idag.



 "ok" förutsättningar

Upploppet. Ser lugnt ut här..då


 Lite lugnare än lördagen



 Nummerlappar i mängder



Skönt pre-race-häng



Jag och Kristina Vigren åkte upp tidigt för att vara på plats i god tid. I sommartider så vet man ju inte riktigt hur trafik och sånt ser ut. Vi kom upp och hann äta lite extra (ostkaka såklart) , spankulera på området lite, Säga hej till Tord som är arrangör. Roligt.



Tord och jag strax efter min målgång. En av de trevligaste arrangörerna jag har träffat. 


En efter en ramlade simmarna in. Några med loggade kläder, några med Ironman-grejer, någon med sliten t-shirt och jeansshorts (jag).. tja det fanns alla sorter bland oss 44 som hade önskat få vara med. Vi hade hämtat nummerlapp och sånt alldeles innan. Lite information från Tord om säkerhet, tips och allmänna grejer strax innan vi skulle bussas ut till startplatsen.



Tord cyklar med flaggan och vi traskar efter på stigen ner till starten



 Starten



Starten

Plötsligt sitter vi i bussen. Några småsnackar och garvar. Jag är mer inlåst. Vi kan kalla det "spänd förväntan"..eller ångest är nog också en bra beskrivning. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag började simma för 3,5 år sedan tack vara en kollega som frågade mig om vi inte skulle köra amfibiemannen ( swimrun). Efter det så har jag gillat simning mer och mer även om varje pass är en enorm teknisk utmaning. Så att efter så kort tid ge sig på att simma i öppet vatten som inte är alls som bassäng, och simma så pass långt är en utmaning uttöver det vanliga. Jag har faktiskt inte simmat så långt tidigare. Det längsta innan var förra året när vi simmade över Roxen mellan Berg och Ekängen.

..och nu sitter vi alltså i bussen för att simma 10 km. I en becksvart å, som många kallar svinkall och knappt överlever i tre km..jag som är rädd för mörkt vatten och läskiga odjur. Idag - INTE RÄDD EN ENDA GÅNG! WOHOOO!

tja, vi får i alla fall gå en liten bit i skogen ner till startplatsen som är helmysig. Stämningen är skön bland oss tävlande. Inte riktig "tävling" utan mer "fan-vad-häftig-grej-känsla". På med våtdräkt, öronproppar, tidtagarbandet osv.. veva ett par gånger på armarna..och plötsligt så ligger man där och vevar.



Skitmysigt ställe för starten. Ingen hets och alla har det gött. 
(bild lånad från Vansbrosimningen)



Startdelen
(bild lånad från Vansbrosimningen)



Säkerhet fanns också med såklart. 
(Bild lånad från Vansbrosimningen) 


Skumt det där..man kan ladda flera veckor för något och plötsligt så bara... är man där och fattar inte riktigt hur det har gått till. Det är som all tid bara är ett svart töcken tidigare.


Under loppet så var vi tvungna att gå upp 4 ggr för att lägga tidsarmbandet på en dosa på land, där de även hade lite energi och glada funktionärer. Stationerna var jämnt utspridda med ca 2,5 km emellan varandra. Alla dessa depåer gick båda bra och smidigt att ta sig upp till. Lite yrslig var jag nog, men det kan man ju bli.

Själva bansträckningen var rätt cool. Lite som Professor Drövels hemlighet och djungelsim bitvis. Väldigt fin natur och små stugor där semesterfirare satt i solen och skakade på huvudet. De satt på sina verandor, blåste i lerkrus där det stod xxx på och banjon var välstämd. Jag tuggade på i ett jämnt marschtempo, eller försökte i alla fall. Rent tekniskt ok de första delarna, för att bli ett knasigt rent muskulärt vevande i slutet.

Banstäckningen för 10 k. Fungerade perfekt tycker jag. 


Jag hade flera som låg precis efter mig och "draftade" för att spara krafter, och tja.. välkommen. Jag måste ju simma hela vägen i alla fall tänkte jag. Efter ett tag så släppte den killen som hade legat bakom fram till första depån. Skön känsla att orka fortsätta veva på då..som ombyttes till "WTF" när en duktig simmare, bara helt sonika simmar om mig som om jag stod still. Han gled inte om utan WWRROOMM. sjukt häftigt. Imponeras av de som är duktiga på riktigt.

Har egentligen ingen större koll på klockan och hur långt vi simmat. Värmen i vattnet bryts då och då av svalare stråk som isar till en kort sekund men värmen återkommer. På det stora hela helt perfekt vattentemperatur. Kommer upp till station två och säger hej. Russin och varm saft här med.. crap tänker jag. det kommer inte räcka för mig i tre timmar. kastar i mig två muggar saft i alla fall och ner igen.

En arm i taget och filosoferar lite över livet. Man hinner tänka ganska mycket med dryga tre timmars egentid i vattnet. Kanske lite som tretimmars yoga? har inte testat yoga men skulle gärna göra. Bra tankar hade jag med mig i alla fall och bra vilja i form av tjockt pannben som man brukar säga.

Mellan depå 2 och 3 så började axlarna göra mer och mer ont. Krävdes mer och mer vilja. Framförallt baksidan av axlarna där jag tydligen slarvat med grundträningen. Några hugg med "farlig" smärta. Tänkte tanken någon gång att, "tja ok om ett par ligament ryker, det blir ju onekligen svårare att simma med bara en arm...och då får jag väl flyta i mål, men annars finns det inte ens på kartan att jag bryter". Jag tog kanske 15 bensparkar totalt under loppet. Ja, för riktiga simmare sparkar som faan hela tiden och är bra på det, men tja.. jag körde framhjulsdrift. Jag tar bensparken nästa år.

Upp till depå 3 och ingen mer energi där heller. Öppnar upp safteyballongen där jag hade stoppat ner både gel och snickers..i fall att...Hittar inte först, blir förbannad och häller ut allt. Hittar snickers, trycker n hela skiten i munnen och försöker tugga. Tja, ni kan ju testa själva att vara andfådd och tugga en snickers. Olätt. Kastar i allt annat som ramlat ut och snabbt ner i vattnet igen. Med munnen full. Det visar sig att det inte är helt lätt att just tugga, svälja, andas, simma samtidigt. Det mesta av snickersen åkte nog ner i alla fall. Det här var i starten av vanliga Vansbrosimningen så vi såg bojarna ligga och flyta, men vi skulle in i bukten och vända först. Sedan ut mot de vita flytande bojarna. Vi hade alltså simmat i Västerdalälven också, bara att vi startade tidigare. Äntligen så simmade jag in bland de vita remsorna av frigolit.

Gött bara tre kvar, då är det ju lugnt. Axlarna fullkomligt skrek nu och mentalt sliten på grund av avsaknaden från mer energi. Konditionsmässigt ingen fara faktiskt. Det kändes i alla fall rätt skönt. Jag visste att sista delen skulle vara motströms, men det var ju ett tag kvar så fram till sista depån så låg jag där jag kände för. Upp, blippa armbandet, dricka två muggar saft och ner igen. "fasen vad det strömmar emot när jag tittar ner" tänkte jag... oo vad trött jag blev..

Ja, det motströmmiga började rätt mycket tidigare och simningen gick sjukt trögt. Blev både rätt uttråkad och enormt kraftslut av att ligga och titta på samma boj i ett par minuter och bestämde mig för att "nänufanihelvetesjävlaskitfårdetvaranog". Som man gör ibland. Tog i för Kung och fosterland. Den här sista delen på 2 km kändes som att den tog lika lång tid som de första 8 km. Rent kraftmässigt så gjorde det säkert det. Fick slita så sjukt hårt här. Det fanns inte så mycket utrymme för att filosofiskt lösa världsproblem om vi säger..

Vackert


Under ett gäng broar och försökte ligga nära kanten. Kanske något lättare. Hade en kille precis bakom mig och låg i mitt drag. Kom på mig själv att tänka onda tankar om att han skulle dra om mig på upploppet. Men så gör man väl inte heller, tänkte jag. Sånt är ju inte sportsligt i ett sånt här lopp..Jag försökte veva så gott jag kunde. Räknade armtag för att sysselsätta mig med något: 1, 2, 3, 4, 5, .. kom till 60-någonting innan jag inte orkade räkna längre. 500 meter kvar.. menvaihelvete!! KOM IGEN DÅ MÅLET!!


Slutspurten
(bild lånad från Vansbrosimningen)


Sneglade bakåt och såg att jag lyckats få en lucka på 5 -10 meter. Nu drar jag propparna (trav-citat) tänkte jag och släppte på allt. Vevade och vevade som att jag inte skulle behöva använda armarna mer alls. Gled upp på gå brädan vid målet som sälar och delfiner gör på uppträdanden på zoo. Graciöst och vackert. AARRPP AARRPP (glädjeljud från säl) - klappar i handen på tidtagaruret så skruvar och ställning sjöng, damerna som stod på flytbryggan var tvungen att hålla sig i relingen. HURRA!!







Jag klarade det.

Jag klarade att simma en mil. 10 km.

Jag som knappt orkar springa en mil utan att stanna! Simmat. en mil. Jag som "knappt" kan simma.

Fan vad bra gjort!!

Galet stolt över mig själv. Inte bara för att jag vågar utmana mig på sånt här, utan för att jag faktiskt gör det och gör det till på råga bra ju! Fortfarande väldigt nöjd trots att vinnarna kom in en timme ( ! ) före mig!! goodaammitt så snabba!

För några år sedan var jag så stolt över när jag kom hem och hade simmat en hel kilometer på ett träningspass. Häftigt hur man hela tiden flyttar gränsen för vad som är "min" nivå. Både när det gäller ex km att springa, simma, vikter att lyfta. Ni andra kanske har andra mål som ni flyttar och ökar. Visst är det roligt? Jag vet att flera darrar inför de 3 km som skall göras på lördag. 3 km är långt att simma. Långt och jobbigt. Samtidigt som jag tänker att när jag såg att det bara var tre km kvar.. "gött" strax hemma... å andra sidan så finns det ju dom som simmar över Engelska kanalen bara för att det är rea på andra sidan..

så jo, vi har ju olika förutsättningar, erfarenheter, rädslor och olika mål. Men jag hoppas att ni får en bra tävling ni som skall simma Vansbro. En sak som var skönt med att simma med enbart 44 personer till är att det blir inte så mycket trängsel och skuff. Sportsligt rakt igenom, kollegialt och trevligt. Sånt gör mig glad också.

Om du inte kan simma på riktigt. Inte simma och prata väder och vind alltså. Men simma som träning, då skulle jag verkligen rekommendera att du skriver in dig på en crawl kurs. Visst, det kan kännas skitfånigt att stå där halvnaken inför andra som också inte är i sin bästa form, men det är ju lite därför ni är där? Jag lovar, när ni knäckt koden - det är värt det! Det är så värt det.

Kristina kommer in strax efter mig och har kämpat på som ett jehu också. Jag tjänade nog lite tid på att inte diskutera så mycket på depåerna.. ; )


Kristna glad i hågen efter en prestation utöver det vanliga! Hurra! 


Stort tack till Vansbrosimningen och Tord för att jag fick chansen att vara med på det här häftiga loppet!

Tack till alla funktionärer - ni är så viktiga för upplevelsen av ett lopp!

Tack till alla medkombatanter som gjorde stämningen härlig och göttig!

Stort tack till dig Kristina som via pepp och jävlaranamma visar vägen!



Glad


Önskemål till 2018

- Mer / annan energi vid stationerna.
Jag tror att det skulle behövas ngn form av gel, snickers, etc  4 muggar saft och 10 russin blir lite knapert på tre och en halv timme





//Marcus












måndag 3 juli 2017

Sturefors Triathlon 2017

Jo, för tredje året i rad så körs Sturefors Triathlon och vi i Teamet är på plats och skall tävla. Loppet växer så det knakar vilket är väldigt roligt, men säkerligen krävande för arrangörerna. Det krävs ju lite planering och förekommande av diverse utmaningar för att ett lopp skall gå bra. Men Jakob som håller i trådarna har fixat allt på ett professionellt sätt tillsammans med resten av gänget såklart.

Det jag framförallt gillar med dessa sprint-triathlon tävlingar är att alla är välkomna. Oavsett om du har en cykel för 100 000 och kan crawla skitsnabbt eller om du har en vanlig oväxlad gammal hoj och knappt kan bröstsimma. Du är lika välkommen att tävla på dina villkor. Alla är lika mycket värda och tävlar mot sina mål. Sånt är värdefullt tycker jag.





Många klubbtröjor


Jag cyklade ut för att hämta nummerlapp och kolla grejer ett litet tag innan. Kul att träffa så många likasinnade sportnördar. Jag kan förstå att man tröttnar lite på det snacket om man inte är lika intresserad, men det är roligt att säga hej på riktigt ibland (och snacka grejer, tävlingar, upplägg osv..)

Bra, soligt väder mötte oss för att sedan mulna på lite och börja blåsa alltmer. Jakob höll lite raceinfo och sedan var det dags att gå ner i vattnet. 19 grader:ish. Perfekt. Tyvärr så hade flera som simmar bröstsim lagt sig i första delarna av simningen vilket gjorde att i alla fall jag hamnade bakom och inte kunde ta mig om. Dåligt av mig kanske att inte lägga mig längre fram..men jag tänkte bog att ställer man sig längst fram på en triathlontävling på simningen så kör man frisim. Fick brottas fram till första bojen, sedan släppte det lite och den sista 100:ingen så fick jag lite mer plats för vingspannet. skönt, men frustrerande eftersom det är min minst dåliga gren.

 Torktumlarsim


Lite förbannad och lite stressad 

Upp ur vattnet som ett jehu och på med cykelgrejerna. Jag kör vanliga löparskor och min vanliga hoj, som i och för sig är en cyclocross, men inte att jämföra med de riktigt snabba. Har skärmarna kvar.. ; ) Sket i strumporna och körde barfota istället. funkade toppen. Efter att några tävlingar ha försökt att stå och ta på ett linne efter simningen så hade jag i år kört med tröja innanför våtdräkten. mycket smidigare. Sparade nog kanske 10 minuter där..

Åter från cykelturen.. ser rätt glad ut ändå. Cykelbilderna på de andra två blev suddiga pga snabb fart tyvärr. 


Upp o h iväg, trampa utav helvete så inte Andreas kommer ikapp för tidigt. Men det gjorde han. Ordentlig utveckling på simmet och bra cykelträning gör visst grejer med en redan snabb grabb. I alla fall så trampade jag på så gott jag kunde. snittade 30 km/h och hade topphastighet på 60 km/h. Blev omcyklad av några riktigt snabba cyklar ganska sent i loppet. Kändes bra ändå, att de kommer sent..

In i målområdet och av med de grejerna. Stolpig löpning den första km, för att sedan bli lite jämnare och få ett någorlunda bättre flyt. Orkade med att springa hela tiden och tugga på framåt. Lyckades tillochmed ta några skalper. på löpningen!


 Malin och Helena krämar ur det sista


Jag och supersnabba arrangören Jakob. 


Sista km så kunde jag faktiskt sträcka ut och vågade springa mig lite trött. Skön känsla när man känner kroppens balans.

In i mål som nr 44 av 154 som herrarna. Malin kom in på plats 32 av 69 damer och Andreas sprang in på plats 13 !!


Efteråt så blev det skönt post-run-häng i Fillinge. skönt och göttigt.


 Uwabarber paj



Vi håller fanan högt!


Roligt lopp med bra inramning! Stort tack till hela Teamet som för dagen hade tillägg i form av familjen Lindblom. Tack till alla som hejade på Sturefors gator, alla funktionärer - ni vet inte hur mycket det gör med det där lilla "heja" trots att ingen orkar le åt er tillbaka. Men stort tack för allt sånt! Ni är jätteviktiga!'

En annan kul grej är att Sturefors Tri tillsammans med Ekängen tri och Björsäter tri numera har startat en "klassiker" och genom att tävla på alla tre tävlingarna så är man med där utan ngn kostnad. Roligt initiativ att binda ihop de olika tävlingarna. Samarbete och tillsammans-grejen är nyckeln!

Kolla in på: https://www.ostgotaklassikern.com/








Fotocred till Mia Lundin och Kristina Vigren



//Marcus

fredag 23 juni 2017

Björkfors sommarcup

Förra året så tävlade delar av gänget deltog i den lokala turneringen där Björkfors Goif arrangerat terränglöpning. I år så var första tävlingen i Rimforsa. Ny skog och nya möjligheter för mig.

Nummerlapp och inskrivning. 



Herrsektionen + delar av ungdomssektionen begav sig ner tillsammans med ytterligare delar av seniorsektionen som för dagen tyvärr var i rehab-fas.





Loppen skiljer sig lite mellan varje tävling. Olika distanser och olika skogar. Roligt koncept tycker jag.

Loppet då? jo, de snabba satte av som jehun som vanligt. medan jag försökte hitta rytm och flow som passade både lungor och ben. Efter att ha påbörjar semester och kört dubbelpass nästan en vecka så var det inte utan att det var en lite sliten kille som kämpade på. Men ny skog och underbart väder gjorde det ändå till en ganska trivsam löpning.



                                             Juniorsektionen kämpar på med lite stöd

Efter ca halva så svängde jag av ganska tvärt vid en böj och där står Andreas. Menvatusan.. ska vi däråt tänkte jag? hann inte säga mer än att Andreas varslade om skada, skickade med ett par hejarop och jag fortsatte stolpa iväg. Först så tänkte jag även att tråkigt för Andreas med skada, sedan kom hornen upp i pannan och tja då borde jag ju få bättre placering i åldersgruppen.. hahah



Tyckte att det gick tungt som bara den och att alla andra hann ikapp mig. Kollade på klockan som visade på 4.40 sista km. Jag har tidigare haft svårt att komma under 5.30 typ. Ja, jag är ingen snabbis. Men det är vad jag har att jobba med. Men under 5 tempo är ju skitbra för mig. Det gav nya krafter i alla fall.




Kämpade på de sista 3 km och kom i mål trött. Bra kvitto.




Roligt lopp i all enkelhet. Ska försöka vara med på de andra deltävlingarna också. Kan varmt rekommendera den här turneringen!


//Marcus

söndag 18 juni 2017

Vissa sim är bättre än andra



Igår, lördag så var vi ett litet gäng som gav oss ut. Vindstilla, varmt och knappt en krusning på vattnet. Helt underbart! blev till slut ca 3500 m. Själavårdande träning. 






Vi var 5 som simmade, men en av oss var så snabb så hon stod omklädd och klar när vi andra dammade in. 


Eftersom det är semester för mig så han jag även med lite skogsjogg på eftermiddagen. Roligt! 


//Marcus 

fredag 16 juni 2017

Fredagsmys

När man inte skrivit ett inlägg på, jag vet inte hur länge, och så känns det plötsligt att idag, idag ska jag skriva. Vad framkallade det? Kanske de två lediga dagarna som gjort att jag betat av annat som har legat "före". Skrapa trädgårdsmöblerna, lyssna på poddcastar, röja bakom boden, rensa under vinbärsbuskarna, lägga undan vintervantarna ( ja, jag vet att det är juni nu), se färdigt "Big little lies", dricka rabarbergrogg på altanen. Intressant vad som hamnar "före" något annat, vem bestämmer det?

Göteborgsvarvet blev det inget skrivet om (trots att det var underbart kul och brorsan och jag sprang med lätta steg) inte om blodomloppet (trots att det var soligt, vackert och uppsluppet) eller Andreas och Marcus inspirations-prat i Sturefors bygdegård (där de med självdistans och humor  berättade om träning och den gemenskap som träning kan föda och den lust till träning som kan födas ur känslan av gemenskap). Inte heller det blev det skrivet om för det låg efter andra grejer, som låg före.

I dag, däremot, ska jag skriva att Andreas och jag simmat i Ärlångens svala vatten i försiktig kvällssol medan avslutningsrusiga tonåringar samlas vid badplatsens grill och eldar allt som går att elda. Jag ska skriva att idag är första gången jag har känt att jag har haft tillräckligt med syre när jag simmar. Antingen har jag ökat min lungkapacitet avsevärt eller, kan det vara så, att min teknik har förbättrats? Vet inte vilket som är bäst. Den annars så ofta närvarande känslan av att behöva avbryta simningen, andas lite extra, spana efter mörka skuggor som glider fram under en, navigera och starta om systemet uteblev, så gott som. Bara bubblorna efter mina egna armtag skärrade mig lite stundtals, men syret räckte till det också.

Nu fortsatt fredag och allra först kommer kaffe och bakelse i soffan... det har jag bestämt.
/ Malin