Team Fillinge Ultra : Karlstad Triathlon

I lördags rattade vi bilen mot Vänerns norrspets för att delta i Karlstad Triathlon. Premiär på olympisk distans för Malin och mig. Vi båda har ju annars mest grusat omkring i hagen för minitriathlons och sprint.

Känslan av spänd förväntan och nervositet var idag lite mer påtaglig än annars. Jämfört med kortare distanser verkar olympisk distans bjuda på mer motstånd. Det är tillräckligt kort för att man inte kan spara på krafterna för mycket, men resan i tid är längre vilket borde innebära en hårdare mental fight.

Solen sken på sitt allra mest intensivt värmande vis och himlen var fri från moln. 28 grader och kanske fläktade det en aning. Troligen inte. Start- och målområdet mitt i Mariebergsparken passar ändamålet perfekt - en större gräsplätt för transitionsområde, en bred och bra badplats som kanske innebär några påhejande åskådare, nära till en platt cykelsträcka med få bilar och nära till en ännu plattare löpning.

Precis när vi kom dit träffade vi på Team Malakows som just hade avslutat sin sprint och dessutom ätit korv och druckit Wermlandsöl, de delikatesser vi tävlande bjöds på efter målgång. Genast ångrade i alla fall jag mig och tyckte plötsligt att sprint nog hade varit väldigt lagom. Jag var liksom inte riktigt taggad än.

Uthämtning av startpryttlar gick smidigt. Snabb avskanning av området. Såg Salmingtältet -svårt att missa deras närvaro efter att ha traskat fram längs spurtrakan som var kantad med minst ett femtiotal blåa Salmingflaggor. Snyggt!

Bara en av herrarna Team Salming skulle köra idag, Oskar hade någon känning av samma åkomma som drabbade mig vid ankomst till tävlingsplatsen. Jocke skulle alltså vinna den interna kampen på WO. Gott så men distansen ska ju förstås betas först. Oskar skulle på ett självuppoffrande vis lägga sin energi på att heja fram oss andra vilket vi var väldigt glada för. Det var i alla fall bra med båda och vi ägnande någon timme åt att peppa, snacka taktik, kolla material och mörka formen. Jocke drog det längsta strået och vann på att han "faktiskt bara hade varit på bebissim fyra gånger". Mot det finns inga tyngre bortförklaringar. Vi plockade i ordning alla prylar och laddade småländskt med lite ostkaka, sylt och grädde. Nu hade vi förberett så gott det går.

Information från tävlingsledningen - Camilla Dahlström och Pär Johansson - och sedan mot beachområdet för start från stranden. Några simtag i vattnet, obligatorisk vattenkastning i dräkt (såg en annons för en våtdräkt som aldrig var kissad i - det var det löjligaste jag hört och naturligtvis helt osannt), några foton på stranden innan start, ryggdunkande och pang iväg.

För egen del gick simningen jäkligt dåligt. Jag hade som vanligt problem med att navigera och simmade sick-sack, hälsade på kajakerna som låg låååångt ut i Klarälven för att rama in simflocken och fick liksom inte till det. Kom upp efter nästan 39 min och hade dryga 1940 meter på klockan. Det visade sig senare att de flesta efter målgång hade klockat omkring 1750 och 1800 meter eftersom den bortre bojen hade drivit iväg under natten. 1940 meter var ändå jäkligt onödigt.

Snabb växling i T1. Peppade Jocke som satt med kramande underben eller nåt liknande. Man hinner liksom inte fråga. Cyklingen tog vid och jag tycker nog att jag trampade på bra. Försökte cykla smart, undvika syra för att slippa komma in till löpningen med ben som tunga klumpar. Gick ok och jag tror jag snittade runt 32,5 km/h. Nöjd med det. Helt uppenbart är ju triathlon en materialsport för jag såg att dom med snabbare hjul och hjälmar faktiskt cyklade snabbare också.

Vid T2, när jag förberedde mig för avslutande löpning, kändes plötsligt värmen. Det var verkligen varmt! Det är ju inte så påtagligt på cykeln när fartvinden kyler. Försökte ta det lugnt men tänkte samtidigt att det är ju bara en mil och drog i väg lite fortare än klokt. Efter nån km bromsade jag ner något och sedan blev det 9 km kämpande mot hettan. Pulsen var hög och tempot lite lusigt, för att vara miltempo i alla fall. Efter ca 45 min var eländet över (även om jag bitvis lurade mig själv till ha det riktigt bra) och jag kunde dricka lättöl och äta korv. Eftersom löpningen var fram och tillbaka med 2,5 km i fyra loopar så visste jag att Malin och Jocke båda kämpade mot främst värmen; vi hade ju setts några gånger. När Malin knappade in på honom lär Salming-Oskar ha skrikigt till Malin "klår du honom får du en hel låda med grejer", i alla fall var det så Malin uppfattade det. Ett nödstopp på muggen spolierade den chansen till påfyllning i garderoben tyvärr.

Sammanfattningsvis en riktigt härlig triathlon-dag i solens och värmens tecken. Fantastiskt arrangerat, gemytligt och familjärt. Vi kommer åter nästa år!

Besök Karlstad Triathlons hemsida här.

Lite bilder kommer här. Några lånade från Karlstad Triathlons hemsida - tack för det!

Keep up that good triathlon speed!

/Andreas