Att skåda Errol Flynn i Trosa

Den efterlängtade dagen hade äntligen kommit. Roligt när det gällde individtävling och TFU dammar in på topp 3 ändå. Glädjande inkassering av interntävlingen som vi haft med vår sponsor Salming Runn

Priset blev en löpar-häng-trivsel-träff på stadt i Trosa. Bara det gör ju att man blir glad. Mina kunskaper om Trosa som stad var något begränsad vilket gjorde att jag innan så fick söka på datan för att utöka kunskapen. 

Några av sakerna som jag fann var: 

-   Området kring Trosa är rikt på fornlämningar i form av runstenar.

-   Trosa brändes år 1445 av Vitaliebröderna under Erik av Pommern.

-  Trosa stad hade 857 invånare år 1933.

-  En av förklaringarna till att Trosa i folkmun kallas ”Världens ände” är att staden under sina tidigare år endast hade en tillfartsväg. För att komma hit var man alltså tvungen att svänga av riksvägen och ta den långa vägen hit och sedan ta samma väg tillbaka igen.

- I Trosa samlas Errol Flynn sällskapet för sina årliga träffar. 

I alla fall så begav vi oss upp till Trosa på torsdagen och kom upp samtidigt som Joakim, Oskar och Marcus från Salming. Kramkalas och lite småljug för att sedan klä om för löpningen. Vi skulle ut till Tullgarns slott för att sedan springa på sörmlandsleden ( www.sormlandsleden.se ) neråt till Trosa igen. Har aldrig varit där så det lät spännande. De leder som finns i Sverige brukar vara genomtänkta, vackra och lätta att följa. 

Några plusgrader, fuktig luft, geggiga stigar och charmant gäng. Helt idealiskt för lite jogging således. Tyvärr så var värdshusvärden som skulle leda oss på stigarna sjuk, men Joakim hade fått lite instruktioner för dagens etapp. 

Någorlunda peppiga innan start.. eller total oåterhållsam glädje att träffas igen

Träffade en häst som var ganska köttig. Hej häst. 

Distansen för dagen varierade i diskussionerna men cirkulerade omkring 17-19 km. Tja.. själv var jag lite spänd över hur vaderna skulle reagera då de har strulat lite på hösten..men ändock hoppfull då jag verkar ha kommit tillrätta med var felet låg i alla fall. Så tja.. jag gör som jag brukar...jag kör. Flertalet kort från ursäkts-kortleken delades ut från de flesta..if you know what i mean.. Dock så gör ju både sällskap och upprymdheten att träffas åter att benen går lite av sig självt. 

Tillsammans med det här härliga gänget så hade vi nog ordnat det dubbla utan större mankemang. 

Grusvägsstart och pigga ben

Jag tror att det här är en ganska bra beskrivning från den sträckan som vi körde: www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/56-trosa-tullgarns-slott/  

Sverige har ju en fantastisk uppsjö av vandringsleder där man kan uppleva naturen på ett lättillgängligt sätt. Passa på när ni är ute och far att kolla upp sånt. Klart värt ett besök. 

Efter att ha sprungit lite på gruset så kom vi in på en massa härliga stigar, bergsknallar och fina utsikter. Härliga skogar att irra bort sig i. Idag så höll vi dock tillsammans gruppen och hittade rätt nästan hela tiden. 

 #fotoschwester

Vyn utan folk i vägen var inte heller så tokig.. typ 7000 höjdmeter:ish

Vi fortsatte i ett skönt prattempo där grupperingarna avlöste varandra och stigarna likaså. Löp-möten är ju toppen.

 Jocke galet glad för att komma ifrån kontoret ett par minuter

Oskar varsam trippande i nedförsbackarna

 "På ett par ballar i Trosa". Går att få med ram och canvas för 625 kr. Leverans innan jul om beställning före 12/12

 Ultra-Lisa fokuserad

 Är man först ska det dokumenteras

Som små raketer uppför backen. Springer man snabbt så blir det suddigt. Själv var jag den enda som hann med att fotas tre ggr i backen...skarpa bilder skall tilläggas. 

Ja ja... jag kommer... kollar så inte någon halkar bakom gruppen bara.. tar mitt ansvar som senior

Plötsligt mitt ute i ingentinget så skrek plötsligt OCR-Marcus till. Vad är det? En Björn, En sträckning, en ilsken iller? Nej, plötsligt så fanns det en hinderbana tillgänglig! Vroomm barre och han försvann som en avlöning uppför kullen..

 Som ett jehu rakt upp! Det fanns tydligen en massa andra grejer uppe på platån också. Vi höll på att inte få med oss honom hem..

Nu börjar mörkret skymma alla redan. Men vi hann med att få se den berömda tennisspänsten som Oskar besitter. Det kan vara så att det var just den här urkramningen av krafter som gjorde att väggen kom tidigare för honom. 

Behold: The stiff-leg-snickers-spänst.

Strax efter denna överbelastning så märkte jag att junior började tappa fart och fläkt. Fick bära honom lite på axlarna och mata honom med paleo-holistisk-hemlagad-näringsriktig-näring så att han skulle kunna se ljuset igen. Fungerade rätt bra och han orkade ruscha sista kilometrarna till hotellet. 

Bra joggingstråk

Sista delen avverkades i mörker och Göteborgs-trail: asfalt. Nöjda, glada och lite trötta så kom vi fram till hotellet och fick se att de hade galet gott fika som stod kvar efter en konferens. "Den kan ni slakta om ni vill" säger en trevlig tjej. Tja.... sagt och gjort:

Yo! alla tillbaka i någorlunda hyfsat skick

 Glädma efter tröttma

Lökigt post-run-häng

Glad. 

Efter lite hypovolemiattacker så ramlade vi ner till spa-avdelningen för lite skönt snack, vila och trivsel innan maten. Jag kanske inte har störst cv på just spa-avdelningar... Men de där tofflorna ändå.. kan inte bestämma mig om de är gulliga eller lite fjantiga. Men det kanske är lite som med andra saker.. det beror kanske på vad som ska i dom som avgör det..

 Härligt och välförtjänt häng efter 19 km löp. Drog ett par längder och fick ihop ett par km sim också..*

* nej. 

Som små kaniner. Floff Floff

Sedan kanonfin mat och samkväm i restaurangen. Skönt avslut på en härlig dag. Ypperligt på alla sätt! Att vi sedan fick lite försmak av vad som kommer är ju också spännande och roligt. 

 Ypperligt! 

Men Errol då, frågar sig kanske den noggranne läsaren? Jo, efter att ha granskat Oskar under dagen så kunde vi till slut enas om att han numera är mer lik Errol Flynn än sig själv. 

Stort tack från oss i Team Fillinge Ultra till er Jocke, Oskar och Marcus för ett härligt dygn! Vi är både glada och väldigt tacksamma! 

//TFU