måndag 24 maj 2021

Tillsammans-spring på stigarna

 Efter ett par smärre evigheter med tidevarv så fick vi plötsligt en möjlighet till gemensam träningsrunda. Då jag har varit sämst under våren och Andreas näst sämst så har styrelseträffarna varit alldeles för glest sammansatta. 


"- Titta vad smutsig jag blev"


I alla fall så bestämdes det möte för lugn lufs i skogarna ute vid det gamla träsket. Finns många bra rundor där som vi har kutat både nu och då och eftersom det har varit svenskt midsommarväder ett par veckor nu så var stigarna genomsura och geggan stod hög! Lycka för en sån som mig som gillar sånt. Ett litet uns oro för de andra två som var oroade för att smutsa ner sig.


Efter ca halva distansen var det svårt att hitta torra ytor att sätta fötterna på trots att skorna är små


När man väl är ute och kutar på stigarna bryr jag mig inte så mycket om att råka bli skitig upp till midjan, men småbjörnarna var av det lite försiktigare slaget och i alla fall till en början blev det ett litet tassande medan jag kanske såg mer ut som ett godståg. Lyckades i alla fall inte att slå i kull, alltid nåt. 


Berättade den där historien om Abedissan. De tröttnar aldrig på den


Galet vad man kan sakna det där gemensamma forumet att dels springa lite tillsammans men även prata, diskutera högt och lågt, kanske lite jävelskap. Vi sprang så lugnt och sakta så till och med jag kunde prata bitvis. Det var kul och oväntat. Både Andreas och jag hade på oss våra nya löparjackor från Salming. Jag har haft svårt med liknande jackor förut och inte känt behovet av att använda sånt, men den här var fantastiskt skön! Riktigt glädjande. 


Vi har ju en plan med att kuta uppe i Idre och fjällmaran där. Med tanke på de rådande skadeproblematiken så är det ju orimligt, men ett hopp om deltagande finns ju alltid ändå på något sätt. Samtidigt så är det väl kanske även så som Fredrik säger, att hela jag är orimlig. Målet är att fortsätta rehab med sakta stegring av aktivitet, öka doserna och vara med och köra. En liten stig i taget..



//Marcus 



söndag 16 maj 2021

Har inte gett upp... än

 Jovisst serru.. långt uppehåll brukar betyda att man har haft annat för sig. Så även denna gång. På grund av allehanda personliga sociala påfrestningar, mängder med övertid och till på råga skador så har det blivit lite futtigt på sistone. Men nu kommer det i alla fall lite spridda tankar..


Jag har haft problem med mina vader som krånglat och varit ofokuserade. Trots flertalet "specialister" och hittepåare så har jag inte kunnat få någon ordning på det. Har till och med röntgat både rygg och bäcken men det enda de hittade där var "elegant och svassig utformning" vilket var lite annorlunda förstås. Men skönt att det inte var något större knas i alla fall. 



Men nu håller jag på med lite rehabilitering, mycket försiktigt. Men som sagt.. ett litet hopp lever trots allt. Både om att kunna kuta ordentligt, men även hänga med på Idre Fjällmaran om den nu blir av. 


Idag var jag även och hejade lite på lite kompisar som tränade, utspritt och var för sig i en swimrun-träning. Kul att se sportlädjen i deras ögon och den där lilla sporttröttman. Visst längtar man efter den? Längtar själv efter den och hoppas att kunna uppleva den inom snar framtid. 


Ironman Jönköping blev uppskjuten till höstkanten.. som allt annat.. vi får väl se om den blir av då med.. Men då kanske jag hinner att gå ner de där 25-30 kilona tills dess.. 


Tills vidare så får vi nöja oss med andras idrottsglädje:
















hej så länge

//Marcus