Jocke aka "The Officerat" går igenom regler och uppdateringar över startfältet.
Läckra vandringspris till både bästa herre och dam
Startkit och kläder till eftermiddagens löpning
Egen presentation inför gänget.
Vi rundade av träffen och gick för omklädning. Stämningen var rätt avslappnad men med spänd förväntan. Snygga och riktigt sköna tävlingsstället skulle visa sig passa ypperligt. Även om jag inte är snabbast så kan jag i alla fall vara snygg tänkte jag tyst.
Überschwester och påläggskalven Henriksson pre race.
Bosön har jag aldrig varit på tidigare men läst om desto mer. Legendarisk mark där många i våra landslag kör sina fystester och uttagningar. Löparbanan var 200 m och doserad på kortsidorna. Hade aldrig sprungit i en sådan förut så det var kul. Inne i hallen så finns det även boxningsring, höjdhopp, 2 handbollsplaner, 60 meters bana, motionsutrustning, lite crossfitgym-aktiga grejer, ett par gym låg även intill den större salen.
200 meters bana
2 handbollsplaner + höjdhopps / alltiallo utrymme
Motion, boxningsring, stavhopp, bänk o grejer
Först lite uppvärmning ett par varm, lite mjuka och lite uppvärmning till. Även om jag förstod det innan vi åkte upp så slog insikten till ganska hårt att de här grabbarna och tjejerna är duktiga på riktigt. Jag är mer... upplevelse-törstande-mosar-bäst-före-datum-passerat-idrottare typ.
I alla fall så ställde vi upp oss för start och IVÄG!. Min klocka hade hittat någon satellitmottagning så jag hade hoppats att den skulle visa på ett ungefär hur långt vi sprang. Första kilometern gick snabbt. Jag hade satt som mål för mig själv att försöka springa i ett jämnt men ganska högt tempo utan att knäcka mig själv. Vilket alltså innebar att inte hänga med i andras tempo. Vilket sket sig fullkomligt såklart. Jag rycktes med och även om jag såg de andra försvinna direkt så försökte jag mig på att försöka se åtminstone en rygg på långsidorna. Första kilometern sprang jag enligt hörsägen på 3.52. Jag springer normalt på ca 5 en skaplig dag.. kanske intervaller men det vanliga moset. Hade blivit lovad semla av Fredrik om jag kom under 12 och då krävdes det ju 4´tempo varje kilometer. 3000 meter är ganska långt då..
WWRROOOOMMM
Jag tappade räkningen på varven efter två varv, tappade känseln i armarna efter kanske halva tiden och tappade tydligen kontakten med satelliterna till klockan någon gång också. När Löpardemonen (Patrik Andersson) studsade in som nummer ett så visade min klocka att jag sprungit 1,7 km..Förstår ni vilken jävla ångest som sköljde över då eller?! vafaan, redan i mål!!?? så mycket tankar som hängde över som blöta stickade yllefiltar. Jag höll på att mörka en skada eller fortsätta ut genom en dörr, men på något sätt så fortsatte jag bara att hasa mig fram. Dykarskorna hade jag förklätt med Salming Race... ingen skam över dom. Det är nog troligen så att min "fart-träning" kanske inte varit prioriterat ämne de sista..tja ca 38 åren..
Andreas hade fart under galoscherna och lite bättre hållning än mig.
106 kilo geggamojja
Det visade sig att jag hade kanske 3 varv kvar i alla fall..lite oklart just nu. Hade tunnelseende och öronsus. Men jag körde nog 2 varv defilering och får väl se det som att jag hade flest farthållare av alla.. Min tid på 12.30 blev det ingen semla på. det ger en snittid på 4.10 per kilometer och är snabbt för att vara mig. Jag sprang personligt rekord, blev inte skadad och blev inspirerad av de riktigt snabba. Jätteroligt att tävla och tagga till för tävlingen jag körde var mer mot mig själv än mot de andra. Vi kör på lite olika villkor, men att pressa sig själv då och då är viktigt för mig och att göra det tillsammans med det här roliga gänget var en ynnest.
Oavsett till vilken nivå man har nått med sin löpning, så krampar det lite inombords innan tävling. Jag (Andreas) har aldrig sprungit just 3000 m tidigare men vet ändå att kortare distanser gör mer ont. Det gör ont även på längre tävlingar men inte på samma sätt och jag har lättare att hantera mindre ondska en längre tid än det omvända. Kroppen och sinnet spände sig och gjorde sig beredd när tävlingen närmade sig. Det upplägg jag planerade var att försöka hålla mina snabbaste tider under ett pass med 6 x 1000 m under dom 3000 m som snart skulle överfalla. 3:30-fart är inget jag är bekväm med. Nu ångrar jag att jag inte har bockat av mer fartträning under senvintern. Några av myspassen i 4:45 borde istället ha varit korta backar, trösklar eller kanske något mer av 5 x 400 m. Men egentligen har det inte så stor betydelse, det är ju bara att köra på. Uppvärmning och några korta stegringar. Det sista är mycket viktigt. Tävlingsledaren upprepar flera gånger att vi har tid för några korta stegringar. Själv associerar jag till vägran.
Starten går och jag hittar några ryggar att följa. Tempot känns ok. Första varvet på 39 sek. För snabbt. Så klart. Omkring 42 sek motsvarar 3:30. 39 sek betyder 3:15 - way too fast! Följande varv lugnar sig. Klungar hittar rytmen och det känns helt ok faktiskt. Kilometern går på 3:28. Bra det här. Men lika snabbt som det känns ok kan det vända och plötsligt kännas mindre ok. Halvvägs sänks farten något. Två av triathleterna har tappat och jag kommit förbi. Mentalt är det en stor seger! Försöker nu ta in den korta luckan fram till personen framför mig. Svetsarn kallad. Mentalt fixar jag inte att öka. Kanske hade jag kraft i benen. Kanske inte. Efteråt tänker jag att jag ändå hade kraften men inte modet. Benen trummar på och när 2000 m är passerat så känns målet ändå nära. 5 varv går fort även om tempot är lägre, precis över 3:30. Sista varvet kommer inte som någon överraskning. Snarare efterlängtat. Jag ökar förstås. Men det gör ju löparen framför mig också. Han hör mig naturligtvis, hör hur jag flåsar. Hur fötterna trummar i banan som klövarna på en attackget (helt ny bekantskap, attackgetter, vanliga på Mallorca tydligen). Rakt in över mållinjen: 10:33. Trött men nöjd. Det är ju jobbigt. Efter fem minuter när allt känns som vanligt igen och jag ser bilderna på några andra deltagares målgång och inser att deras nunor lyste död i kontrast till min som mest signalerade på sin höjd vinterkräksjuka i ett tillfrisknande skede, så kommer tanken: tar jag verkligen ut mig? Eller sparar jag på krafterna för att inte vägga? Eftersom jag återhämtar mig så snabbt kanske det finns mer att ge? Högst troligen finns det mer att hämta, flera sekunder att kapa och vägen dit innebär nog mer av kortare tävlingar och korta intervaller för att lära känna kroppen på just kort distanser (kort för mig även om jag tror att 3000 m egentligen räknas till medeldistans i friidrottssammanhang). Om jag jämför med långa lopp känner jag inte riktigt igen kroppen när det handlar om högfartslopp (nåja). Finns en del att förbättra tror jag. Det är ju satans kul att ösa på och försöka springa fort. Sub 10 min nästa år!!
"Vi tränar och tävlar tillsammans och gillar att umgås" kallar jag den här bilden..
Lite småsnack after race
Snabba ben och ett o annat garv.
Topp tre på herrsidan: Georg Bjelkemo, Andreas Lindén och vinnaren Patrik Andersson
Prisutdelning
1:a herrklassen Patrik Andersson och 1:a damklassen Sara Holmgren
Mat efter löpning
Sedan bar det av till nya butiken för att inspektera och bjuda upp till lite löpning med kunder som ville springa en sväng. Vi körde en liten sväng ut till djurgården och tillbaka på ca 8 km. Inte alla dagar som man får tid till två pass. Göttigt.
Nya butiken har samma utseende och sköna inredning som "orginalet" nere i Göteborg.
Välkomna!
Två legender på samma bild: The Officerat och Löpardemonen
Påläggskalven Henriksson bjuder upp med snabba pjuck
Vi fick en föreläsning om hur Salming Runlab fungerar och hur man kan använda det för att utvecklas. Andreas har gjort en sådan analys och en utförligare rapport kommer.
I nya butiken så fick Runlab ett eget rum vilket nog kommer vara bättre för alla.
Mycket träningssnack och garv med det här sköna gänget. Kul att få varit en del av det här idag. Både inspirerande och motiverande att få träffa alla de här duktiga idrottsmänniskorna. Även kul att få träffas på riktigt..eller som vi som pratar rikssvenska säger: "på oiktit".
Tack för att vi fick vara med och kämpa glädjas, garva och svettas!
/Marcus och Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar