I alla fall så sprang större delen av vårat gäng Ultravasan förra året. Jag insåg tidigt min begränsning både i tid (att hinna med under årets utmaningar) men även orkesmässigt och slitagemässigt att räkna bort den utmaningen. Men var jag än läser så beskrivs loppet på ett härligt sätt och upplevelser är något jag jagar mer än något annat just nu.
Jag fick i present en startplats till Ultravasan 45. Själaglad över att kunna ta del av utmaningen och den fina presenten så har samtidigt mina snigelsynapser (se tidigare dokumentation) börjat spela mig ett spratt och känna efter om det inte "bättre" och ett mer "vuxet" alternativ att springa 90 km...45 är ju lite fjösigt.. När dessa tankar kommer så får jag försöka slå mig själv mentalt och komma ihåg att jag har sprungit 20 km som längst i mitt liv..(bortsett från vissa swimruntävlingar, men då får man ju vila lite under simmomenten..).
Så 45 blir nog jättebra för mig...i alla fall till att börja med...
Hoka One One Challenger ATR
Hur som helst så har jag velat fram och tillbaka över skoalternativ. Jag gillar framförallt lite mindre dämpade skor, med mycket markkänsla. Men när jag använt dessa för att springa lite längre så har kroppen sagt till om vila efteråt. Inte träningsvärk, utan mer smärtsam påminnelse om slitage. Har läst i stort sett varje forum, youtub:at, provat i butik och varit rätt jobbig mot mina närmaste i mitt velande. Till slut så beställde jag ett par Hoka One One. De ser ju ut som ett par förvuxna finniga tonåringar i högstadiet när man tittar på dem bredvid några andra skor. Många ultralöpare eller tyngre löpare lovordar dessa med "lite" mer dämp i.
Hoka One One till vänster och Salming Race till höger
Enligt alla förstå-sig-påare och mer erfarna så skulle man beställa en storlek större än vad man normalt har. Så jag gjorde det. Storlek 12. Lite förvånande att det inte medföljde åror. However så passade skorna skitbra. Mjuka, studsiga och snygga. Men tyvärr så fick jag hem dom precis när jag hade blivit sjuk, förkyld och ynklig så de har fått stå till sig ett par dagar nu. Men idag så blev det luftning och test på dom. De erfarna säger att det tar ett par gånger innan man har vant sig vid dom, och ja, det stämmer nog. Även om det kändes helt okej att springa i dom så är det en annan känsla än exempelvis Salmingdojjorna där man känner marken och får ett annat driv. Salming är mer nedcabbad sportbil och Hoka är mer åt familjekombin. Med takbox.
Nu kanske det inte var det snällaste att göra att testa ett par nyinköpta skor med pipande lungor, överäten mage och geggiga synapser. Men det gick..skapligt. Tog det väldigt lugnt och försökte bara röra lite på mig. Skorna kändes väldigt bra hela tiden, bra grepp trots regngeggigt spår. Tror mer på att benen blev tunga efter att inte ha rört på sig tillsammans med feber och förkylning än att skorna plötsligt blev betongklossar. Lite fånig man känner sig med nya skor och man springer så försiktigt försiktigt så det nästan blir löjligt. Kommer säkert springa på mer aggressivt om någon vecka.
Dessa kör jag oftast mina löppass i: Fr vä: Hoka, Merrell All out fuse (med en extra salmingsula), Inov8 Xtalon 212, Salming Race.
Rivjärn
Geggiga skor är glada skor
I alla fall kändes det bra efter löpturen. Känslan över skorna känns ok. Alltid väldigt nervös eller vad det är nr man betalar så sjukt mycket pengar för skor. De är galet dyra, så jag tror inte att jag köpt så här dyra skor någon gång faktiskt. De här komer förhoppningsvis fylla funktionen när det kommer till längre distanserna. När det kommer till off-trail, intervaller och swimrun så har jag andra weapons of choice..
..och man kan ju inte ha för många skor..eller hur?
Har du bättre skor i ditt lager? Tror du att de skulle passa mig bättre? tror du att jag som väger vuxenvikt och ska springa lite längre kan testa just dina skor så hojta till om du tror att de är bättre..jag inte bang för att testa nya grejer.. ; )
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar