Spring i benen kroppshydda till trots

Just när man ser försäsongen glida över mot senare partiet så kommer solen och ger sinnet en smärre skjuts framåt och lusten till utegympa tar över. Vi nordbor som är så värme och solsuktiga går helt enkelt bärsärk så fort det ljusnas lite. Senast jag sprang så blev det asfalt och då kommenterade mina vader med att påvisa viss förbistring i kommunikationen genom att hojta och gorma om uppmärksamhet. Valde då att vila någon dag samtidigt som jag såg framtiden som en huggkubbe. Förbannelse...ska jag tvingas till permafrostlång vila från springandet nu när det äntligen har släppt lite..

Så idag hade jag tänkt mig att köra skiten ur mig med hjälp av gummiband och kettelbellsingarna. Men så ofta som nästintill varje pass så blir det sällan som jag gör det jag har tänkt. Det blev löpning istället. Långpass, såklart..eftersom mina synapser och signalsubstanser är som feta sniglar som försöker sig på att vifta med hemmagjorda träklubbor...vilket går..sådär. Dels är feta sniglar grovt överskattade i "do it yourself" kategorin och samtidigt så tröttnar de rätt fort på egentligen alla aktiviteter och blir rastlösa, oroliga själar.

..i alla fall...jag behöver inte asfalt, jag behöver något gulligt och fluffigt under mina fötter för att mina ben ska trivas. I samråd med sniglarna så fick det bli att ge sig hän till Hackeforsskogen och deras motionsrundor. det finns ett par stycken att välja på där vilket är rätt skönt. Bra terräng med backar, lite utsikt och allmänt trevligt. Fyllde på ryggsäcken som inhandlades i Ullared på ngn sportbutik för 150 spänn med kallt kaffe, lite vatten och nötcreme. Lufsade bortåt och hittade till slut rätt på ett ungefär. Fortfarande en del hårt packad is och rätt mycket geggamojja efter skogsmaskiner som håller på med lite designfix i skogen.

Ganska tidigt på löpningen..

De olika spåren i Hackefors

Blev allt lite simsugen..

Första delen gick rätt skapligt och jag höll rätt lågt tempo med inställningen om att vara igång lång tid och försöka springa lite längre som mål. Tempot skötte spåret av rätt bra. Kuperat i alla delar av spåret och inte många partier för "transport-löpning". Bara för att så bestämde jag mig att inte gå över 6 min/km för att inte ramla ner i någon grop eller vippa ikull av ofart. Gick skapligt även om jag fick ett par dippar i slutet.




Mentalt är det rätt skönt att komma på sig själv att man kan springa precis var som helst..visst det tar lite tid, men det finns inga hinder egentligen. Den känslan är jag inte riktigt van vid. Jag är till motsats mot andra mer "lättlöpta" kroppshyddor inte gjord för löpning initialt. Dock så har jag då och då kommit fram till den där känslan. det är inte alla pass..men ibland så sköljer den över i ett flow..den kan lika fort försvinna men den där flow-känslan är så sjukt skön oavsett orsak till endorfinsläpp.

Det var mer spring i början och mer jogg i slutet. Men jag är sjukt nöjd över att ha genomfört passet och kört de där 2 milen även om jag hade lite för många vätskestopp så här i efterhand. Men ska man palla längre ansträngningar och roliga utmaningar så måste man ju pressa sig lite ibland, eller hur?


//Marcus