Jag blir trött när jag springer. Antagligen springer jag för att bli trött. Anledningarna kan förstås vara olika. Olika viktiga. Tröttheten däremot, drabbar alla. Tröttheten är demokratisk. Men tröttheten är också olika. Min trötthet är troligen något lindrigare än den trötthet Galen Rupp upplever när han tränar och tävlar. Elitlöpare kan pressa sig betydligt längre än vi motionärer. Förmågan att hantera smärta och mjölksyra hanteras olika och viljan att pressa sig till total utmattning skiljer förstås också. Men tröttheten skiljer också inom en person. Tänk efter hur ditt senaste hårda pass upplevdes: Begränsades du av att flåset inte räckte till eller av att benen inte verkade ha mer att ge?
Intervaller av olika karaktär kan vara lösningen! L-G Skoog redogör i senaste numret av Runner's World för skillnaden. Läs i senaste numret. Eller följande summeringen:
1. Blir du trött i hjärta och lungor så träna på 80-85 % av din maxpuls, t.ex. 6 omgångar av 1 km med kort vila (1 min) däremellan. Vet du inte dina pulsnivåer så försöker du anpassa farten till den fart du som bäst springer en mil på. Syreupptagningsförmågan ökas av detta.
2. Har du mer att ge konditionsmässigt men känner att benen sviker dig så använder du t.ex. intervaller i backe eller samma km som ovan men i högre tempo, med längre vila emellan (3 min) och gör färre omgångar (kanske 4). Lugna längre pass kan också hjälpa dig liksom styrketräning för benen.
Båda av ovanstående alternativen gör dig till en bättre löpare. Oavkortat. Men att träna det vi är minst bra på verkar mest förståndigt. Eftersom många av oss även har andra åtaganden och intressen i livet är det bra att träna effektivt och smart. Jag vet vad jag behöver lägga mer energi på under kommande månad. Team Fillinge Ultra vet.
Vet du?
//Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar