Träsktrollet

Från det att mina första steg togs utanför den markerade linjen i eljusspåret så har jag älskat träsk. Att känna träsket under och även ibland i mig, har blivit vad kakor är för kakmonstret, vad tupe´n är för Donald Trump, vad katetrar och nålar är för sjuksköterskan. Det är nödvändigt!

Idag, då solen fullkomligt strålade ner så kändes det i kroppen att det var något speciellt i luften. Den där första värmen som sprider sig i vågor från uppvärms grönska, den gör underverk för den frusna nordbon. Isen släpper omkring hjärtat och den mentala statusen går igång som en V8:a..

Kärlek

Jag tog mina träskdojjor, mina underbara Inov8 212. De har en hänförande vilja att våga sig utanför "comfort-zone". Efter lite hopp och skutt som uppvärmning så var jag snart framme vid spåret. Vek av åt vänster bort mot den lilla sjön som kommer efter ett litet tag. Det fanns lite småpölar här och var att hoppa i, men det var knappt något skvätt alls. Några hundägare flög åt sidan, någon fikakorg kanske följde med..lite oklart just där..många människor som ville njuta av sol och värme. 

Utmaning

Efter att ha knatat mig igenom ett par kilometer med lite irrande blick, så uppdagades det plötsligt..likt sjungande manliga sjöjungfrur så kom lockropen obönhörligen och kallade på mig..

..jag var inte sen att lockas med i tonerna..ner i sörjan och kör barre´!!! 

Geggamojja

Svosch, squimp, bläfs, gloffs, smäsk, blåsch, pprrfftt, gjojjs

Så låter kärleken till träsket. En ren och ärlig kärleksförklaring. 

Så här ser ett par glada skor ut! 

Jag kan med handen på hjärtat säga att du har inte sprungit förrns du har njutit av träskets närvaro! 

/Marcus 

Den påkomna känslan av otillräcklighet

Vaknade rätt så tidigt på den lediga dagen och beslutade mig ganska hastigt för att det fick bli idrott innan de andra ruskades liv i. Eftersom både löpning och gymnastik hade stått på programmet tidigare i veckan så föll lotten på simning. I med energi, packa väskan och ner till simhallen. Tyvärr så finns det ju inte någon som helst konkurrens till simhallen i Linköping innan isen har släppt. Hade det funnits det så hade nog deras approach varit lite annan, eller i alla fall hade de blivit tvungna att "uppdatera" sig. Vi kan väl säga att det finns utvecklingspotential..


 I alla fall så började jag skovla mig fram i den större bassängen med tillhörande hopptorn. Fick en egen bana vilket är en simmarlyx som alla som varit i bassäng vet. Det kanske berodde på mitt frustande och väderkvarnsliknande teknik, men ändå..härligt med egen bana. Efter ett tag så kommer ena avdelaren (repet som delar banorna) inglidandes mot mig. En tant i officiell dräkt från medley fräser till om att " - jag tar bort de här banorna nu"! ..tja..vad gör man..kollade in i träningsbassängen, som var full med lag-träning när jag först stolpade in. Nu fanns det som tur var tre banor, där jag hoppade i och fortsatte mitt plaskande.


 Körde de första 1500 m med paddlar. Det är väldigt mycket jobbigare och man får jobba ordentligt med musklerna. Fördelen är att man kommer framåt mycket snabbare. Tanken är att försöka bygga upp både muskelmassa för simning samt ytterligare uthållighet för att orka distanserna i loppen. De sista 500 m körde jag lite högre intensitet i 300 m med 25 - 50 m fullt-ös-simning och 200 "avsim".



 En "rolig" grej när man ligger och tycker att det fungerar hyfsat i bassängen, farten är ok, tekniken är ok och orken är funktionell...då hoppar Anders Holmmertz ner i bassängen. FUCK! då är man inte jättejätteduktig.... Från wikipedia: född 1 december 1968.. har deltagit i fyra olympiska spel: Los Angeles 1984, Seoul 1988, Barcelona 1992 och Atlanta 1996. Holmertz har under sin karriär hunnit med att vinna ett antal både nationella och internationella medaljer. Nationellt har han vunnit 86 SM-guld, 72 av dem individuella. Bland dessa utmärker sig de guld han vann på 400m frisim som erövrades utan avbrott mellan 1984 och 1996.



 tja....jag är ju inte i bassängen för att jag ÄR duktig utan för att BLI duktig...man får väl tänka så... I alla fall...bra pass om morgonen!

//Marcus 

Back on track

Efter långvarig förkylning av närmast pneumoniska mått har jag idag sprungit lite ordentligt. Maken och jag tog stig och grusväg över Huttekulla mot Landeryd. Vid avtagsväg till Sturefors (6km, Marcus...) skiljdes våra vägar;  arbete för maken, kaffe och ostkaka i soffan för mig.

Vår!

Ofullständig teamträff

Ibland tvingar oss omständigheterna till avhållsamhet. Omständigheter som hindrar och sätter stopp. Hindrar oss från att inte kunna göra det vi är skapta för. Alltså att röra på oss, att få springa. Igår var en team-träffens dag men Marcus och Malin kunde inte delta på grund av arbete och förkylning. Desto fler km till oss andra att löpa. Lycka!

Vi drog till Åtvidaberg och leddes på ett trailpass i det gröna av vår ciceron för dagen, Fredrik. En tidigare rekognosering hade tydligen visat på förträfflig våtmark och slingrande stig i eklandskapet. Bysjön siktades här och var mellan träden och det var vackert där landskapet plötsligt öppnade upp sig efter inspirerande onduleringar. Kort sagt, som eklandskap brukar vara: skitfint. Egentligen en av de mest perfekta platser att löpa runt i.

Fredrik plågade oss med backar och hetsade oss att bli riktigt skitiga för att sedan tvinga alla att bada. Trots att det var jättekallt! Nåväl, det mesta fotograferades av vår trogna svans av fans som ständigt följer oss. Härligt! Kanske kan ni också tramsa er med att rusa genom vattenpölar och klättra uppför branta raviner?! Löpning kan vara riktigt lustfyllt. Halleluja!

Benjamin och mossa

Tävling i backe

 

Lisa forcerar

Hmm undviker tydligen vattnet

Fullt spett

Avslutande lagbild innan utfodring

Må så väl!

//Andreas

Att springa fel

Vaknar upp lite yrslig efter nattjobb. Det har sina baksidor att vända på dygnet. Lite snabb frukost, inget märkvärdigt idag. Fick en liten hint om att .."om du skall ut och springa kan du väl göra det rätt snart så kan vi äta tillsammans sedan, innan du sticker igen?"..


Gött, lite träning. Javisst! Svarade jag lite ogenomtänkt så här i efterhand. På med paltorna, lite mulet ute..det kanske blir mörkt snart..ska jag ta reflexvästen..äh, jag är snart hemma igen. I med musiken, på med klockan och snabbt utlufsandes från bostaden. En lite gråmulen eftermiddag i början på Mars, kan det vara vackrare?

Jag var lite oklar med var jag skulle initialt, men efter ett tag så tänkte jag försöka mig på att springa bort till familjen Ultra ute på Fillingerakan (lång raksträcka utanför Fillinge). Han brukar ju springa bortåt Landeryd och bortåt...typ..kan ju inte vara så svårt att hitta dit?

Benen hade rätt god stuns och hoppet levde om att kunna nå fram i ett stycke. Tror det kan vara omkring 7 km enkel resa från mig..Vilket gladde mig för då kunde jag tangera mitt nuvarande "distansrekord". Efter ett tag så blev jag lite osäker på vägen men som tur var så fanns det en liten tant som var ute på stavgång som jag kunde fråga om råd. Hon sa att man kunde springa dit eller dit ( vi stod i en korsning). Perfekt sa jag..då springer jag dit så blir det nog rätt..

Det visade sig vara fel "dit" och framförallt mindre rätt om man skulle till Andreas och Malin..Jag klafsade mig framåt på ensliga vägar, både asfalt och grus bjöd upp till dans. Sprang förbi en liten hästgård som låg mitt ute i ingenstans. Noterade lite individer där, men jag behövde ju ingen hjälp i fråga om vägen..det blir nog bra det här, tänkte jag stilla för mig själv.


Skogen tätnade alltmer omkring mig och var till slut nästan så pass att jag var tvungen att arbeta bort grenar med händerna. Helt plötsligt så tog vägen slut. Det som fanns framför mig var dels ett jakttorn, och dels en "åter" (utfodringsställe för vildsvin).

Förbannelse!

Skymningen hade samtidigt smygit sig på mig successivt vilket jag kom på samtidigt som jag såg mig omkring. Vi kan kalla det för intervallpuls..det som sköt i höjden och stegen gick lite lättare därifrån än dit. Mycket hostande och snörvlande för att påminna de små grisarna att här springer Översköterskan, håll er undan!

Taktiken funkade. Inga grisar.

När jag kom tillbaka till den lilla hästgården så stod där en liten familj där jag frågade lite vänligt om vägen. Fick god hjälp och en bra beskrivning om hur jag skulle ta mig till Sturefors. Självklart missade jag ju den avtagsväg som de rekommenderat, men kom på rätt spår mot Sturefors efter..ett litet tag. GPS-klockan visade på upp emot en mil här. Började kännas lite stubbigt i benen. Ingen egentlig aning var jag befann mig, men Sturefors kommer nog strax här, tänkte jag.

Nej, det gjorde det inte visade det sig. Efter ett par km till så uppdagades det en skylt i mörkret: 

STUREFORS 6. 

FAAAN!


Från Sturefors är det ca 4+ km hemåt. Jaha...kan ju inte lägga mig ner o dö här. Mörkt, fuktigt och jävligt. Nä, det blev att passa på att fortsätta springa nu när benen fortfarande bar. In i mörkret så tändes det en liten tanke om den där reflexvästen kanske hade varit bra..nu mötte jag ju bara en bil..men ändå...och kanske en lampa..det hade också varit bra..och mellis. Det hade varit jättebra.

Vägen mot Sturefors var i mörkret ganska behaglig trots allt. Efter ett tag så kom jag fram till en bro och lite vatten. Märkligt hur huvudet fungerar, för trots tröttheten och lite ångest över den del som fanns kvar att springa så tänkte jag direkt: Här kan man ju köra swimrun, perfekt! Nu praktiserade jag inte det den här gången.

Lufsandet fortsatte och plötsligt såg jag lite ljus i horisonten. Det var Sturefors Slott. Det lös i några av husen som låg lite avsides så jag sprang bort och knackade på dörren. Mer eller mindre förvirrade och förskräckta över att få en knackning på dörren så dags och på det huset så fick jag lite vatten för att orka ta mig hemåt. Väldigt snällt.

Jag fortsatte min kamp mot benen. Ungefär här så började tiden på klockan att stressa mig lite. Dels för att km tiden höjdes men även för att jag skulle ju inte riktigt vara borta så här länge..det dåliga samvetet bjöd benen på lite mer ork, men tiden fick klara sig själv. Väl framme i den lilla byn så var jag tvungen att ila in på pizzerian och be om vatten igen. Vansinnigt törstig.

Nu visste jag att det inte var långt kvar, men benen pockade på uppmärksamhet av löjlig nivå. Cykelvägen mellan Sturefors och Linköping är inte belyst. Alls. Det är lika mörkt som i ..som i...ja..i alla fall jättejättemörkt! Ungefär på den här raksträckan känner jag att det är väldigt få energignuttar kvar. Löpningen blir bara ett fånigt hasande och på så sätt var det skönt att det var just..jättemörkt. Plötsligt så får jag en signal som räddar mig. "Ska jag komma och hämta dig?"


Ja, tack..


Rätt skönt att få lite skjuts där, även om det inte var långt hem så har jag flyttat fram mina gränser vansinnigt mycket, bara om man jämfört med förra året. Jag har aldrig sprungit så här långt.

 ..och vet ni? 

När jag väl kom hem så bjöds det på pulled pork och potatisgratäng! WOW! gissa om jag blev glad! Även om jag inte riktigt orkade visa det..men stort tack för det! Sedan var det bara att hafsa ihop kroppsdelarna och bege sig till jobbet. Både stolt och vansinnigt trött nu. ..och lite lite glad.

Ibland blir det ju så..det blir inte riktigt som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå..

/Marcus

Runstreak day 90

Ännu en tid har passerat, närmare bestämt 10 dagar och mitt runstreak har nått dag 90. Lite smått stolt faktiskt! De sista tio dagarna har bjudit på vår, trailrunning, swimrun och långpass.

Bland annat så åkte jag och lillebror tillbaks till vår födelseort, Åtvidaberg och sprang ett fantastiskt vackert trailpass runt bysjön. Det var helt perfekta förutsättningar med skön vår i luften, blöta leriga stigar och hagar samt trevligt sällskap. Vi fångade en liten film mitt i skogen för att demonstrera hur blött det var....

Marcus och jag har ju även försökt förbättra våra simkunskaper och i torsdags slog vi slag i saken och genomförde vårt första swimrun tillsammans, dock lite modifierat men ändå.. Vi startade med 2000m simning, bytte sedan raskt om till löparkläder och sprang 8km tillsammans runt stångån. Helt ok pass och riktigt skön, uttömmande träning. Fick med ett par sköna bilder också...

 

 

 

 

Mitt 90 dagars runstrek avslutade sedan med ett långpass, där en halvmara 21,1km klarades av på 1:44, vilket ändå får ses som ett godkänt tempo utan vätska eller energi tillskott.. Februari månad bjöd även på två rekord. Först sprang jag milen på 45:35, vilket var nytt rekord på bra länge tror jag, sen visade det sig att årets kortaste månad kämpade ihop 300km..

 

Ta hand om er alla löpare!

Fredrik

 

Swimrun i Februari

Visst går det att köra swimrun i Februari! Idag bevisade vi tesen. Min önskan var initialt att vi skulle få till ett simpass värt namnet under veckan. Vi lyckades pricka in dagen idag. Men eftersom Fredrik kör sitt #runstreak så ville han koppla ihop det också för att "passa på" som han sa..


ok, visst. Funkar väl tänkte jag. Sagt och gjort så samlade vi ihop vårat pick och pack vid simhallen på morgonkvisten. Märkte att det gick åt en del grejer så väskan vägde som de minsta  kollegorna brukar göra på jobbet. I alla fall så är det väldigt fördelaktigt att simma på förmiddagen i simhallen. På eftermiddagarna ramlar det in väldigt mycket folk och lite senare är alla banor uppbokade av simklubbarna.


Till höger om oss så hade vi två små tanter som vackert flöt på lite småpratandes, till vänster var det en herre som faktiskt körde lite simövningar hit och dit. Vi kastade oss i och plaskade på. 100 meter insim (uppvärmning) blev en lite mjukstart. Kändes bra i vattnet, tekniken verkade fungera så som jag hade tänkt. Det är inte alltid så, och då får man jobba hårdare..Dagen till ära hade Fredriks nya glasögon kommit. Simglasögon för openwater tycker jag är helt överlägset de andra minimalistiska ögonen. Det känns oftast som de försöker suga ut ögonen så de står som kattpickar i huvudet. Usch. Vem vill ha sådana ögon?


Vi fortsatte med 9 hundringar till i bra fart. Fredrik forsar fram i vattnet som han inte gjort annat. Förbannat. Inte ens här är man före..tänkte jag. Vi fortsatte med några längder med paddlar och några längder med lite olika teknikövningar. Det gick lugnt och stilla med fokus på just tekniken.


Nähä..vi kan väl köra lite intervaller också..sa jag samtidigt som hornen växte..nu då, nu borde han väl bli lite trött...? ok..sa den intet ont anande runstreakaren..


25:or och 50:or med tempot "hastigt" vevade vi igång. 15 sekunders vila mellan. Inte helt ledsen fick jag se Fredrik för en gångs skull "väderkvarna" sig fram i bassängen. GÖTT!

Vi avslutade med lite lugnare simning för att få bort den värsta mjölksyran. Totalen blev 2000 m. Bra pass på det stora hela.

Direkt efter detta gick vi och tog på löparkläderna. Löpningen gick ner mot Stångån, mitt i människobyn. Klassiskt centralt flanörstråk i Linköping. Initialt hade vi skrattat lite och sagt att vi skulle köra intervaller i form av 1000:ingar..men (som tur var) blev det istället lite längre sträckor men med fortsatt bra tempo. Här drog Fredrik ifrån mig som inget. Ingenting av den tröttheten som nyligen fanns syntes till. Förbandslåda! Istället så var det (som vanligt) jag som fick kämpa med att hänga i och försöka att inte tappa kontakten med honom.

Vädret var perfekt, med lite sval fukt i luften och ganska lite folk runt ån. Underlaget omkring Stångån är hård packad grusbädd och på vissa delar asfalt. Det gör det ganska lättsprunget. I övrigt är miljön omkring vattnet rätt trevlig. Trots februarisunket. Vi hastade på i alla fall och fick till 8 km.


Vansinnigt skönt trött efter det här swimrunpasset. I dagens pass ingick såklart bespisning, vilket valet föll på Hälsofreak, där de säljer både bra och nyttig mat. Tillsammans med Lisa som även hon dök upp till maten så fyllde vi på depåerna, vilket behövdes rejält. Hos mig gjorde sig yrseln tillkänna då jag troligen var hypovolem. Blev mycket bättre efter maten och lite extra vätska.


Mycket roligt pass där vi insåg båda två att här finns det möjligheter till att köra liknande pass i framtiden.


/Marcus

Böcker av Petra Månström och Anders Szalkai

En blogg med ambition kan ju inte bara avhandla den egna löpningen eller presentera det egna livet. Eller jo föresten, det går alldeles utmärkt till en viss gräns. Världen utanför tränger på ibland och skapar passager mellan vår lilla krets och alla andra. Varför inte passa på att beskriva något som skapar en gemensam beröringspunkt. Något som intresserar oss på flera sätt. Något som består och berör. Det handlar om böcker.

Idag damp den första, snart utkommande löparboken ner i brevlådan. "Maraton och andra långlopp - Träna med Anders Szalkai". Efterlängtad förstås. Jag hyser den största respekt för Anders. Jag känner honom inte men litar på det han skriver. Han verkar veta vad han talar om. Han har ju själv presterat mycket bra och verkar samtidigt ha det som krävs för att förmedla sin kunskap på ett bra sätt. Jag återkommer inom kort med ett omdöme. Stay tuned!

Inom kort kommer Petra Månström bok "Det är bara att springa - En intervju- och inspirationsbok". Jag tänkte läsa och analysera den på samma sätt som Szalkais bok, tillika rapportera här inom kort.

Tills dess - Keep up that good running spirit!

//Andreas

Borås Swimrun

Nu är vi anmälda och klara till Borås Swimrun. Härligt! Banan ser väldigt krävande ut på pappret med rejäl terränglöpning. Distanserna är ca 25 km löpning samt ca 6 km simning, vilket jämfört med andra swimruntävlingar får ses som "normala" distanser.

Dock så är ju till exempel Amfibiemannens löpning tämligen flack. Borås verkar ha en hel del stigningar och rejäl traillöpning bitvis s det blir nog en häftig utmaning. Bilderna på Boråsbanan bjuder på fin natur.

Banan

Sträcka	Löpning	Simning
Löp 1-Prologen	2.1 km
Sim 1-På grunt vatten		270 m
Löp 2-Udden	0.3 km
Sim 2-Mot gräddhyllan		750 m
Löp 3-Stairway to heaven	4.0 km
Sim 3-Ättestupssimmet		800 m
Löp 4-Trollskogen	1.5 km
Sim 4-Bråddjupet		650 m
Löp 5-Bergaravinen	3.6 km
Sim 5-Inloppet		1200 m
Löp 6-Jungle Run	0.3 km
Sim 6-Jungle Swim		300 m
Löp 7-Kröklings hage	4.7 km
Sim 7-Fiskdammen		100 m
Löp 8-Hundraårsstigen	2.3 km
Sim 8-Skidåkarsjön		50 m
Löp 9-Klassikerspåret	4.0 km
Sim 9-Lejondalssimmet		330 m
Löp 10-Rot och spång	0.4 km
Sim 10-Glasögonsjön		180 m
Löp 11-Toppbestigningen	1.9 km
Sim 11-Roddklubbsbryggan		650 m
Löp 12-Amerikaön	0.01 km
Sim 12-Hemlängtan		750 m
Löp 13-Upploppet	0.35 km
Totalt	25,46 km	6030 m

..och som bonus..vinner vi så får vi plats på Ö till Ö..bara en sådan sak..

så nu är det sim o spring för hela slanten! 

/Marcus 

Jag älskar att hata intervallträning!

Eller hatar jag att älska intervaller? Har aldrig förstått skillnaden. Hur som, vi löpare har oftast en orubblig inställning till intervaller. Vissa anser att ett träningsupplägg inte är komplett utan, andra kan vara framgångsrika löpare utan strikta, varierade och återkommande... just det, intervaller. Några avstår för att det är för jobbigt. Själv är jag ambivalent och befinner mig i båda lägren. Samtidigt.

Själv kör jag olika intervaller. Ibland i alla fall. Idag körde jag 6 upprepningar på band i feg 3:58-fart. Njutningen för egen del ligger i att slutföra passet och att få bocka av något som ska öka snabbheten och förbättra konditionen. Fartvinden i ansiktet och känslan av springa som vinden (nåja...) kan förstås vara alldeles underbar, men det händer för sällan, en sällsynt bonus.

Men om du ska testa intervallträning så tycker jag att du ska stifta bekantskap med tusingen, möjligen din allra bästa intervall-polare. Men någonstans i ditt löparhjärta måste du vilja prova. Vill du inte, ska du göra något annat. Här är i alla fall några förslag:

Springer du milen under 35 min ägnas du ingen uppmärksamhet här.
Milen på ca 40 minuter: 6 x 1000 m. 4 min/km. 1 min vila mellan upprepningarna.
Milen på ca 50 minuter: 6 x 1000 m. 5 min/km. 1 min vila.
Milen på ca 60 minuter: 4-5 x 1000 m. 6 min/km. 1-1,5 min vila.

Tider som ligger mellan dessa exempel anpassas logiskt. Miltiden bör vara ett resultatet från en tävling eftersom det är klippt omöjligt att springa lika snabbt på träning. Har du bara en träningstid så kan du kapa några minuter från den och anpassa farten. Tanken är att du ska bli trött, att det ska gå fort men på ett kontrollerat sätt, så att du orkar blåsa på igen efter en minuts vila emellanåt.

Farterna ovan är ganska snälla och kan ökas inför ett andra eller tredje pass. Det oavkortat viktigaste här är att inte gå ut för hårt, att krokna och sänka farten. Farten ska vara konstant genom alla upprepningar eller eventuellt något ökande. Repetitionerna kan ökas, vilan minskas, farterna justeras - möjligheten till variation är stor! Med din vän tusingen kan du träna aerob förmåga, mjölksyratröskel och snabbhetsuthållighet. Good stuff!

Testa att älska att hata intervallen du också!

//Andreas

Måndagslöpning

Måndagen bjöd förutom på lite mer frihet arbetsmässigt även på en sen kvällstur med löpning. Mina goda vänner har ju fått in löpning till/från arbete som ett perfekt transport-gratis-pass. Enklare kan det ju knappast bli. Alla har ju mer eller mindre ont om tid vilket oftast anges som orsak till att man inte kan träna. "Har inte tid.." Då är det ju perfekt att springa till eller från jobbet. Det enda som egentligen krävs är lite logistik gällande kläder.


Under måndagkvällen så började träningsnerven dra i kroppen och känslan för att vilja springa lite längre har inte velat släppa taget om min mentala status. Så jag tänkte att jag ger mig ut och springer till jobbet. Enkel resa ca 7 km vilket för mig blir rätt långt då jag inte är uppe i "riktig" ultra nivå ännu.

På med paltorna och laddad klocka. I med lurarna för att trolla bort trötthet och mentala troll. Resan gick enbart längs med cykelvägar och initialt så gick löpningen väldigt lätt. När jag stannade till för att mjuka lite och vände mig om kände jag att medvinden troligen hade hjälpt till en del. Sprang från Ullstämma, genom yttre delarna av Vidingsjö, förbi korpvallarna mot kiosken vid Sjukhuset.

När jag kommer ner till sjukhuset så ser jag de mörka skuggorna som drar sig mot öppningen likt orcher som dras mot hobbitar. Vissta ja, klockan närmar sig 21 och nattpassen börjar..Lite skönt att kunna fortsätta förbi och ställa in siktet mot hemmiljön. Transporten följde sedan den cykelväg som jag brukar ta från Sjukhuset mot Berga och bortåt Vidingsjö och sedermera Ullstämma.

Fick känslan flertalet gånger under löpningen att ta av vid olika cykelvägar eller mellan olika hus, men avböjde och fortsatte den längre sträckan. Det gjorde mig både lite förvånad och glad/stolt över att ha kommit över den mentala pressen och att viljan för att springa lite längre var starkare. Även den delen av löpningen där gränsen går för när det är jobbigt att ge sig ut och där det är roligt och nödvändigt har suddats ut mer och mer. En konstig längtan för att springa långt kryper i kroppen. Med långt menar jag typ..45 km eller liknande...upplevelsen är en stor dragningskraft.


Nu på morgonen är det inte utan att det infunnit sig en del stelhet och lite ömhet i ben och höfter. Väger man plus 100 så kanske man inte kan räkna med annat ..så det får nog bli gymmet istället. Hej

Alternativ träning - vad gör fjälluften för löpningen?

Sportlovsvecka! Klart det måste sportas då. Är därför nyss hemkommen efter en kortvecka i Sälen med utförsåkning på schemat. Tre dagar i backen är egentligen lite tamt men så fick det bli i år. Överallt mycket snö och dessutom nästan 2 dm nysnö innan vår ankomst tillsammans med mestadels kanonväder gjorde det hela till en riktigt skön vistelse. Man vill ju ha valuta för resan och stålarna! Till själva sportandet adderas dessutom upplevelsen av avslappning och rekreation i form av att man kan loda omkring i understället i den hyrda stugan och dricka öl och laga mat och umgås. Riktigt gött! Det fungerar både som en antagonist och ett komplement till utevistelsen och den friska luften.

Men den initierade frågar sig förstås - hur gick det med löpträningen egentligen? -Jo tackar som frågar, jag betade av några pass i alla fall. Orken tryter ju lite efter en dag i backen och att snöra på löppjucken för snabbdistans eller pyramidintervaller känns avlägset. Även om jag inte är främmande för att köra slut på mig om ett bra tillfälle bjuds kan jag tycka att var sak har sin tid. Våra dagar i backen började efter nio och varade till ungefär halvsex med avbrott för lunch i stugan. Under den tiden är man ändå aktiv i varierad grad, pumpar benen riktigt stinna med mjölksyra eller bara förflyttar sig mellan liftar och annat. På det stora hela en massiv dos alternativ träning! Just den muskulära aktiveringen i hela kroppen och de laktatframkallande momenten tror jag verkligen innebär en positiv injektion i löparkroppen. Också nyttigt att bryta det monotona rörelsemönstret som löpningen trots allt utgörs av.

Men några pass blev det förstås. I gryende dag. Endast löparen är vaken. En morgon drog jag till backen inte riktigt så tidigt jag hade avsett. Planen var att köra att backpass de l'enfer - upp till snögubben vid toppen. Vet inte riktigt hur många höjdmeter det motsvarar men högsta backen är 303 m och vägen till gubben via Gustavsbacken är väl något lägre. Körde mellan en och en halv och två minuter för att sedan vila knappt en minut. Höll väl på så tre fyra omgångar innan jag nådde fram. Högtidligt! Vägen ner gick ju kvickt värre men brände i låren rätt bra efter den ihållande excentriska rörelsen. Underbart pass! En kul sak var att halvvägs upp tändes plötsligt belysningen och en skoter närmade sig. Satan, backen är ju stängd och det är mig dom är ute efter! Men den drog förbi och föraren vinkade glatt tillbaka. Puh...

Försökte tagga Team Fillinge Ultra vid besöket men det fullbordades senare på dagen.

Summering: även om jag är hängiven löpningen så tror jag på att glädjas åt all den alternativa träning som passerar och försöker hitta moment som kan överföras till löpningen. Helt klart har tre dagar med skidåkning tillsammans med ett backpass gjort mig till en bättre löpare, trots ett fåtal löpta kilometrar. 

//Andreas

Löpning "på mammas gata"

Som utnämnd till en av världens sämsta föräldrar (lagt 6 nätter på sportlovet).. Så stack jag och sonen iväg till Mantorp för att kolla deras skatehall. Han har bara varit i Linköpings hangar (skatehall) tidigare.

Han hade bestämt träff där med ett par killar som han hade träffat i hangaren. Kul.

Vi åkte dit till de öppnade och de stod tålmodigt och väntade på honom. Tog väl ca tio sekunder innan han drog och körde massor med tricks, jumps, flygrabs, headspins..tja..typ...fett najs i all fall.. med dom så jag tänkte att jag drar till skogs med apostlahästarna istället. 

Korsning

Hade inte riktigt klart för vilken sträcka som jag tänkte ta, men jag ville springa ganska långt ( + 10 km). Löpningen påbörjades ut mot landet, där jag hade för mig att jag i alla fall hade cyklat någon gång. 10 växlad, med bockstyre. Coolast. Då och då så kände jag faktiskt igen mig. Vissa hus eller vyer där man kommer ihåg att man har varit, eller i alla fall har en sinnebild ifrån. 

fd Östra Tollstad Skola, numera Hembygdsgård

Plötsligt dök det upp ett kyrktorn i horisonten (nåja, bakom skogstopparna). Tänkte för mig själv att det måste ju vara Östra Tollstad Kyrka..kan ju inte finnas någon ute i dom krokarna annars..om de inte har byggt någon sista åren. Jag lufsade bortåt i alla fall och visst var det så. Precis bredvid den skola där jag gått 2:an och 3:an. Vi gick då i något slags pionjärtestgrupp där man skulle se om man kunde klumpa ihop 1:or, 2:or och 3:or i samma klass och på sätt effektivisera. Resultatet var väl...nja..vi fick nog en rätt så bra "vi - känsla". Men kunskapsmässigt vet jag inte om det var någon signifikant stapel på. 

Östra Tollstad skola, numera hebygdsgård, och jag till vänster. 

Löpningen gick vidare mot "Dalen". En höjd där nästan alla ungar i generationen fick "lära" sig att åka skidor. Eller i alla fall försöka stå på dom i 70 graders lutning. Skaplig utmaning. Inte jättemånga skidtalanger som kommer från Mantorp. Vidare från Dalen ner mot Mantorps utkant där jag blev påkommen att palla äpplen (minnena bara samlar sig). Otäckt att bli påkommen. Min kompanjon drog som en avlöning, medan jag fick en påse att bära hem äpplena i. Gissa om jag både skämdes och kände mig skamsen..Pallade inte mer där i alla fall..hahahah. 

Mot Dalen

Nu bar det istället iväg bort mot där jag växte upp. Vi flyttade in till Mantorp när jag skulle börja skolan. Valet föll på en svinstor gård, stort hus med två flyglar. Måste ha varit rätt kämpigt med att hålla både lokaler och tomt i trim.  Jag har bara roliga minnen därifrån i alla fall. Mycket lekyta och bra fotbollsplaner runtomkring vilket är rätt viktigt i den åldern. 

Vidare över bron som separerar "ubbarp" som området kallas och övriga Mantorp. Länge var det en lite sägen att det var Europas längsta raksträcka på tågrälsen som gick under bron. Wow. Jag fortsatte springa trots den vidunderliga raksträckans vyer, mot den gamla kiosken (som numera är bostadshus) där vi spelade flipper för första gången. Även det var stort då. Fötterna fortsatte över gatan och ner mot elljus-spåret. Det som en gång var så långt och verkligen jättejättejobbigt, gick nu förvånansvärt geschwint. Lite moddighet och blask stoppar inte ett lokomotiv. Passerade mellanstadieskolan på väg till hallen där jag varit i lite mer modern tid. I Klämmestorpshallen har det tillbringats lite timmar. Väldigt bra hall, som är välskött. Att det inte blev så många bilder här berodde mestadels på tröttheten som började sätta in. 

Sprang förbi denna gång och över till det lilla spåret där vi brukade köra intervaller efter tränarens pipa. kom ut på andra sidan och sprang mellan husen bortåt veta området. Hade planerat att springa över "stora vägen" förbi flyttgubbarnas hus och runt till skatehallen. Men de hade rivit upp den fina alle´n. Troligen för att folk inte skall köra den vägen utan istället använda sig av den väg de byggt under järnvägen ca en km bort. För att komma under där så hade jag behövt att springa just på "stora vägen", vilket innebar fri fart och bilar omkring höfterna. Valde istället att springa upp mot vattentornet och bort mot järnvägsperrongen för att ta mig under där. Bra val visade det sig. Precis lagom längd och miljö. 

Roligt att se Mantorp igen och man blir ideligen påmind över hur mycket minnen man har från olika delar av livet. Det där huset..det där hysset..han som bodde där..osv...roligt.  När jag väl kom tillbaka så fick jag träffa en gammal kompis också, som tagit över manteln på fritidsgården och jobbar där. Det visade sig även att många av de som jobbar där nu är samma personal som jobbade när vi spelade rundpingis. Sonen öste beröm över skatehallen och tyckte den var väldigt bra. Den är inte så stor , vilket även innebär att det inte finns så många "dö-ytor"..fick jag veta ..vilket var väldigt bra..tydligen. Om ni har vägarna förbi så kan jag rekommendera skatehallen i Mantorp i alla fall. 

Fascinerande över minnen och hur smidigt det är att ta sig runt med löpningen. Kul upplevelse.  

/Marcus 

Bra övning

När det kommer till helhetsträning så är en övning man inte får sålla bort: chins. En fantastiskt bra övning som liksom marklyft, på stora delar av kroppen. Mycket träning per mängd nedlagd tid. På filmen ses lite olika varianter av chins, lyft och drag övningar man kan göra. Helt fantastisk kroppskontroll.




 




 Chins är en övning som (liksom andra) du blir markant bättre i om du kör den regelbundet. Börja med att göra en ordentlig. Hitta en stång, gunga eller liknande och testa. Om du inte orkar riktigt en så kan man fuska lite med att en kompis håller benen lite försiktigt och hjälper till på så sätt.





 


 Här är en film till på lite flera olika varianter. Bra komplementsträning till exempelvis löpning och simning.

Lånad bild. 

Här ser man vilken muskulatur som i huvudsak aktiveras, även om det tar på större delen av överkroppen. 

Envishet och hängivenhet lönar sig!




 /Marcus

Runstreak Day 80

Att springa varje dag har nu blivit en vana. Jag vet inte om det är en bra eller dålig vana, men än så länge känns det som en bra vana. Oftare och oftare får man kommentarer från vänner och kollegor att man inte menar allvar eller att man inte är riktigt klok när man pratar om sitt runstreak, men än så länge menar jag både allvar och känner mig klok. 

 

Min löpning har utvecklats under flera år, men framför allt under de tre senaste då jag har lagt ned ganska mycket tid på just löpträning. Till en början kanske det blev ett par gånger i veckan, som komplement till övrig träning, men de sista åren har löpartävlingar fått mig att flytta fokus från att betrakta löpningen som ett nödvändigt ont till något kul och utvecklande som verkligen kan få en att känna sig fri, stark och frisk.

 

Det bästa med mitt runstreak är att det väldigt sällan är jobbigt att ta sig ut och löpa. Man gör det liksom på rutin. Förut var det lätt att komma med undanflykter och ursäkter för att inte träna, ni vet... Jag har inte ätit ordentligt, jag åt nyss, sjuka barn, varmt och skönt i soffan eller bara att jag hinner inte idag..

Det finns inga ursäkter för att inte träna, det är bara du själv som sätter dina gränser!

 

 

Hade inte så många bilder från de sista 10 dagarnas löpning, men här är en på mig och frugan från vårt långpass i söndags, 2 mil, var av den första var i kraftig motvind. Att få springa med sin fru och dela den känslan som löpning innebär är verkligen ett privilegium och löpningen går alltid lättare tillsammans med henne, dock långsamare ;)

 

Har under mina 80 dagar sprungit 721,1 km, fortsättning följer..

 

Fredik

 

 

 

Äntligen lite konditionsträning

Glädjen man känner över att ha jobbat natt och solen fotfarande skiner när man vaknar är underbar. I dessa mörka månader så blir det ganska futtigt med solsken för en nattarbete. Efter att ha varit förkyld och ont i halsen i en vecka så fick jag äntligen möjligheten till att motionera. Halsen känns bättre och lungorna verkar fungera tillfredsställande.

Tänkte försöka springa lite längre och lite lugnare. Nu har ju jag (i löpningen) en ganska låg lägstanivå och en högstanivå som har utvecklingsmöjligheter. I alla fall var planen att springa till Sturefors och tillbaka. Ca en mil enkel resa.

Sagt och gjort så gav jag mig av i vårens första solstrimmor. Fylld av rusighet och möjlighetsseende.. (oklart ord.. Det där sista..).  Benen kändes rätt okej trots en del styrketräning för just dom i veckan. Lite muskulaturstuns med hög muskeltonus som gör det så där skönt att springa.

Asfalt är ingen favorit för mig, men idag så fick jag offra mig. Ensamheten på en enskild cykelväg kan vara rogivande det med visade det sig. Det enda sällskapet som jag hade med mig var lite musik. Nu kan jag tipsa om att gällande smidighet och musik på löpningen så är inte Samsung galaxy note 3 den överlägset bästa.. Man får nästan kompensera lite eftersom man drar lite åt det hållet där telefonen ligger.

Nu ser jag lite skev ut.. Men det är bara för att du har solen i ögonen 

Hursomhelst så kom jag fram till Sturefors, tittade på klockan... Och såg strax över 4 km... WTF?!  Den enda rimliga anledningen till att det i folkmun sägs vara en mil mellan Linköping och Sturefors är att de som bor i Sturefors ska ha något att skylla på när de tar bilen till jobbet... Mycket besviken och lite villrådig så vände jag om och körde samma väg tillbaka. Dock fick jag fylla på med lite extra irrande omkring lite nybyggen i området för att komma upp i lite distans.

Dock nöjd över att löpningen gick hyfsat lätt,  trots motvind och lite besvikelse. Roligt.



/Marcus

Dagens mellis

Det finns lika många alternativ som det finns människor, men proteinfluff är ett gott mellis, hur man än gör. 

Jag brukar göra så här:

- Ner med frysta bär i en bunke. 

Ett gäng..brukar ta "lagom" mängd..Sorten spelar mindre roll. Ta någon som du gillar. Det brukar vara bra. Tina dom lite i micron, inte så det blir blöta och blaskiga utan endast tar bort frysskorpan, ca 30 sekunder. 

- Vispa

Nu upptäcker du att det hade underlättat att ta den vispen som vispar själv och inte en som du måste stå och hålla hela tiden. 

- Vippa försiktigt ner proteinpulver. 

Jag brukar använda mig av vassle protein, eftersom det är i regel det enda som jag har hemma. Vilket underlättar valet av protein. Mängden brukar ligga omkring en deciliter. Försiktigt sa jag, annars så dammar det ner hela köket. 

- Lite vatten skall också ner i bunken. 

Ca en knapp halv dl brukar vara lagom. Tar man för mycket så blir det att äta med sugrör. Då kan man kompensera genom att hälla ner lite mer proteinpulver.

- Låt vispa

Låt det stå ca 5 minuter. 

- In i frysen

In med rasket i frysen i ca 10 minuter. 

- Vispa igen

Vispa på hög hastighet ett par minuter och det fluffar till sig rejält.  

- Ät

Man kan garnera lite med ytterligare frysta bär på toppen, eller kanske lite kokosflingor. Det brukar se sött ut på Instagram

/Marcus 

Bra övning

Som komplement till i stort sett alla idrottsliga sporter så finns det många fördelar med styrketräning och viktträning. I många fall så skall det vara explosiva uttryck, exempelvis olika sprint-sporter (handboll, innebandy) till mer uthållig styrketräning (skidåkning, simning). En bra övning som täcker grundstyrkan för nästan alla sporter är marklyft. En tung basövning som tar på nästan hela kroppen. Rätt utförd så är den fantastiskt bra. Vid fel utförande kan det kosta dig väldigt många smärtsamma timmar hos naprapaten.

vad är då marklyft, och hur gör man?

Här undervisar Daniel Matsson över hur man utför ett korrekt och säkert lyft. Han driver även den utomordentliga sajten "styrkelabbet". Mycket bra beskrivningar på olika övningar, utförande, kost och övrigt inom muskelträning.

Strunta i vikterna som han använder, tänk istället på hur han lyfter, knän, fötter, händer..ja hela kroppen.

Övningen är ett väldigt bra redskap i att bygga en stabil och stark kropp. Men jag kan inte poängtera hur viktig just tekniken är för att inte skada sig. Börja lätt för att mata in tekniken över hur du skall lyfta för att göra ett korrekt lyft. Tekniken är extremt viktig.

Gymmet kan vara ett bra komplement för din övriga träning. 

/Marcus