Alternativ träning - vad gör fjälluften för löpningen?

Sportlovsvecka! Klart det måste sportas då. Är därför nyss hemkommen efter en kortvecka i Sälen med utförsåkning på schemat. Tre dagar i backen är egentligen lite tamt men så fick det bli i år. Överallt mycket snö och dessutom nästan 2 dm nysnö innan vår ankomst tillsammans med mestadels kanonväder gjorde det hela till en riktigt skön vistelse. Man vill ju ha valuta för resan och stålarna! Till själva sportandet adderas dessutom upplevelsen av avslappning och rekreation i form av att man kan loda omkring i understället i den hyrda stugan och dricka öl och laga mat och umgås. Riktigt gött! Det fungerar både som en antagonist och ett komplement till utevistelsen och den friska luften.

Men den initierade frågar sig förstås - hur gick det med löpträningen egentligen? -Jo tackar som frågar, jag betade av några pass i alla fall. Orken tryter ju lite efter en dag i backen och att snöra på löppjucken för snabbdistans eller pyramidintervaller känns avlägset. Även om jag inte är främmande för att köra slut på mig om ett bra tillfälle bjuds kan jag tycka att var sak har sin tid. Våra dagar i backen började efter nio och varade till ungefär halvsex med avbrott för lunch i stugan. Under den tiden är man ändå aktiv i varierad grad, pumpar benen riktigt stinna med mjölksyra eller bara förflyttar sig mellan liftar och annat. På det stora hela en massiv dos alternativ träning! Just den muskulära aktiveringen i hela kroppen och de laktatframkallande momenten tror jag verkligen innebär en positiv injektion i löparkroppen. Också nyttigt att bryta det monotona rörelsemönstret som löpningen trots allt utgörs av.

Men några pass blev det förstås. I gryende dag. Endast löparen är vaken. En morgon drog jag till backen inte riktigt så tidigt jag hade avsett. Planen var att köra att backpass de l'enfer - upp till snögubben vid toppen. Vet inte riktigt hur många höjdmeter det motsvarar men högsta backen är 303 m och vägen till gubben via Gustavsbacken är väl något lägre. Körde mellan en och en halv och två minuter för att sedan vila knappt en minut. Höll väl på så tre fyra omgångar innan jag nådde fram. Högtidligt! Vägen ner gick ju kvickt värre men brände i låren rätt bra efter den ihållande excentriska rörelsen. Underbart pass! En kul sak var att halvvägs upp tändes plötsligt belysningen och en skoter närmade sig. Satan, backen är ju stängd och det är mig dom är ute efter! Men den drog förbi och föraren vinkade glatt tillbaka. Puh...

Försökte tagga Team Fillinge Ultra vid besöket men det fullbordades senare på dagen.

Summering: även om jag är hängiven löpningen så tror jag på att glädjas åt all den alternativa träning som passerar och försöker hitta moment som kan överföras till löpningen. Helt klart har tre dagar med skidåkning tillsammans med ett backpass gjort mig till en bättre löpare, trots ett fåtal löpta kilometrar. 

//Andreas