Uppvaknande - helt ok!

En gastroenterit hemsökte mig kort i torsdags kväll och vidare under natten. Rätt snabbt hade mitt annars så gedigna försvar brutits ned och min tåliga kropp och jag lämnandes i konvulsioner. Jag lakades ur, förlorade energi och var i princip utom räddning. Senare på fredagen återvände jag från Hades, tilltrasslad men inte uträknad. Fredagen genomleds i horisontellt skick med ytterst få smak- och doftstimuli. Lite läsjobb hanns med mellan sömnapnéerna. Senare under lördagen var väl allt nästan som vanligt, förutom att jag behärskade mig gällande lagrad ost, en hårt rökt karré och en rest av ärtsoppa. Kräksjuka går lyckligtvis över rätt kvickt. Det värsta av allt elände var att jag missade TeamTräningen i fredags - det trodde jag var helt omöjligt!

Så, inför dagens pass fanns viss oro. Hur långt borde jag rimligen orka med? Var det tänkbart att springa eller skulle jag behöva hasa fram? Egentligen ovidkommande, för efter feber- eller kräksjuka är väl mest fokus på att komma ut en sväng. Det blev en helt ok drygt-15-km-sväng. Klockade km-passeringarna på drygt 5 minuter utan någon ansträngning alls. Närmast bradykard. Sant!

Spår av andra, snabbare, djur på den oplogade skogsvägen

Lite märkligt hur fantastiskt olika man kan uppleva vilket skick man är i avseende ett träningspass (i detta fall). Lika ofta som det händer att man överraskas av outtömlig tillgänglig ork under ett till en början motigt träningspass, lika ofta har man ju ibland svårt att trycka på i steget eller hänga med i ett bestämt tempo. Kroppen bestämmer verkar det som. Ingen energi, ingen fart. Egentligen gäller ju oftast det motsatta, hjärnan bestämmer och kroppen lyder. Det finns en del som pekar på att det är så (läs tex Tim Noaks Central Governor Theory). Men ibland ligger kroppen steget före och förvånar oss (dvs hjärnan). Sunda vätskor eller salter i balans? Roligt när det händer i vilket fall!

Ibland behövs lite uppmuntran för att få energifälten att flöda i rätt riktning. Första rundan i ett par nya skor för att ta ett exempel. Jag har fått mina gamla Acceleritas2 uppdaterade till ett par... nya Acceleritas2. Snarlika förstås men nya skor är alltid nya skor. De gamla hade en uppriven sida, var helt nedtrampade i sulan och led av nedslitna dubbar. De nya satt som gjutna och funkade fint på dagens vinterväg, i oplogat och längst skogsstig. Härligt!

Nya och begagnade Icebug Acceleritas2

Kommande vecka bjuder på:
Långpass > 25 km
Intervall med NocOut 3 x (5 x 400m)
Dubbelpass
Långa backar > 5 snabba 350 m alt distanspass med backar x 2-3 då och då.

Hur ser er vecka ut?

/Andreas