Som den beläste kanske har insett så är jag i det närmaste förälskad i swimrun-sporten. Den oemotståndliga känslan över att vara ostoppbar och bara forcera genom naturen saknar motstycke. Kommer det en kulle springer jag över den..kommer det ett hav simmar jag över det. Underbar känsla.
Ännu är det lite för svalt i vattnet vilket gör att simningen får ske inomhus. För att försöka samköra dessa simma och springa övningar så körde ju jag och Fredrik ett liknande test för någon månad sedan där vi simmade först och sprang efteråt. Idag gjorde jag detsamma. Fredrik indisponibel på grund av arbete vilket gjorde att jag fick köra solo.
Gav mig ner till simhalen till öppning. Simningen flöt på bra och det blev till slut 2000 m. Körde nästan uteslutande 100 meters intervaller. Använde mig av paddlarna för att stärka upp muskulaturen för utesimningen. Paddlarna skapar ett väldigt mycket större motstånd i vattnet vilket gör att man måste arbeta lite hårdare men även att man kommer fram lite snabbare...så länge man orkar veva runt vill säga. Lite folk i bassängen vilket gjorde simningen till en trevlig tillställning. När jag var klar med detta så snörade jag på mig skorna och begav mig ut till Stångån.
Lite kylslaget och jag ångrade genast avsaknaden av mössa. Stångån är kanske inte det bästa underlaget att springa på då det mestadels består av asfalt eller hårt packad mark. Men omgivningen är trevlig för att vara citylöpning. Efter ett par kilometers knotande så stannade jag till för att mjuka lite och hämta andan. Återhämtar mig rätt snabbt vilket är skönt. Försökte ligga på ett skapligt tempo och hålla jämn fart under hela löpningen. Träffade på ett par triathleter som riktigt svischade förbi mig..känslan då är ju att man vill förklara sina stappliga steg genom att skrika " JAG HAR FAKTISKT SIMMAT FÖRE" ...men det gjorde jag inte..Jag försökte istället att lyfta på fötterna, tänka mer teknik och tugga på. I slutet så fick det bli tre varv runt ett kvarter nära simhallen för att komma upp i milen..Pannben!
Man får väl kalla sådana här pass "swim - o - Run - pass"...då det är lite mer uppdelat. Roligt även om det var ensamt. Stärker som sagt pannbenet när man pressar sig själv och utmanar sig.
/Marcus
måndag 31 mars 2014
fredag 28 mars 2014
Öppen träning i Tinnerö
Kamrater!
Ni ska veta att vi mötte många avundssjuka och längtansfulla blickar idag. Vi sex tappra som enligt annonseringen samlades vid Universitetssjukhusets södra entré för en gemensam och stärkande löprunda inför helgens sus och dus. I de mötandes ögon tyckte vi oss se en längtan efter att följa med i vårt glada sällskap längs stigar och grusvägar, över ängar, i Tinneröområdet. Vi såg hur gärna dom också ville kasta sig uppför ett par sprintbackar i fullt ställ. Låta benen trumma virvelvindar. Hur väldigt gärna dom också ville stoja och flåsa och prata så att lungorna liksom inte riktigt räcker till.
För det ÄR verkligen ett fredagsnöje att springa en sväng tillsammans. Men det är ett ansträngande nöje. Vi nöjer oss självklart inte med mindre.
Så, snälla kamrater, gör oss sällskap! Vi vill gärna att just DU ska springa med oss och få känna trötthetens och gemenskapens glädje. Kan du springa en dryg halvmil är det verkligen inte mycket att fundera på. Vi hjälper dig om det blir längre än så. Kanske kommer kl 15:45 på fredagar att bli en kronisk glädjestund!?
Trevlig helg!
/Andreas
Ni ska veta att vi mötte många avundssjuka och längtansfulla blickar idag. Vi sex tappra som enligt annonseringen samlades vid Universitetssjukhusets södra entré för en gemensam och stärkande löprunda inför helgens sus och dus. I de mötandes ögon tyckte vi oss se en längtan efter att följa med i vårt glada sällskap längs stigar och grusvägar, över ängar, i Tinneröområdet. Vi såg hur gärna dom också ville kasta sig uppför ett par sprintbackar i fullt ställ. Låta benen trumma virvelvindar. Hur väldigt gärna dom också ville stoja och flåsa och prata så att lungorna liksom inte riktigt räcker till.
För det ÄR verkligen ett fredagsnöje att springa en sväng tillsammans. Men det är ett ansträngande nöje. Vi nöjer oss självklart inte med mindre.
Så, snälla kamrater, gör oss sällskap! Vi vill gärna att just DU ska springa med oss och få känna trötthetens och gemenskapens glädje. Kan du springa en dryg halvmil är det verkligen inte mycket att fundera på. Vi hjälper dig om det blir längre än så. Kanske kommer kl 15:45 på fredagar att bli en kronisk glädjestund!?
Trevlig helg!
/Andreas
torsdag 27 mars 2014
Det är bara att springa
Petra Månström – Det är bara att springa
Har precis läst färdigt Petra Månströms bok ”Det är bara att
springa”. När jag läst det sista kapitlet så blev jag sittandes och funderade
lite på de olika känslorna som kommit av intrycken. Jag tror att för att
sammanfatta den med ett ord så kan nog ”glädje” vara det som överensstämmer
bäst.
Petra är fylld med glädje till löpningen. Hennes blogg är en
av de mest lästa idrottsbloggarna och hennes passion för löpningen genomsyrar
den tydligt. På ett mycket inspirerande sätt både för den som funderar på att
börja springa till den som har sprungit ett tag berättar hon om just glädjen.
Hur hon hittade den och fortsatte att glädjas. Dock inte helt utan vissa gropar
på vägen, men att med rätt peppning och stöd från sin omgivning gav hon inte
upp.
Den är lite både / och, boken. Den passar både för
nybörjaren som funderar på om man vågar springa till den mer erfarne som kan få
bra tips av de inspirerande löparna som Petra har intervjuat. De ger många bra
tips, berättar om sin egen träning och styckar in löpningen med ordentliga ”hands-on-tips”.
Sådan kunskap är guld värd. Intervjuerna med karismatiska och erfarna
löparkollegor är uppfriskande lektyr och skapar motivation för att bege sig ut
i spåret ögonaböj.
Sedan känns boken rätt skön på det stora hela..det behöver
inte vara så knussligt, ge dig ut och spring, känn luften, känn marken, upplev
löpningen. Men om du vill utvecklas och suktar efter mer utmaningar så finns
det även idéer och tankar hur du skall gå vidare med det. Allt beror på dig
själv och dina mål. Kan mer än väl rekommendera Petra Månströms bok, oavsett om
du tvekar till löpningen eller om du har ett par tävlingar redan gjorda. Läs,
spring och upplev!
/Marcus
tisdag 25 mars 2014
Maraton och andra långlopp - Träna med Anders Szalkai
Anders Szalkais bok om långdistanslöpning är ute i handeln sedan ett par veckor. Det är en detaljerad hjälp med mycket av det du behöver veta om du ska springa en halvmara eller ett ultralopp. Men fokus för boken är just som titeln antyder, maraton. Det finns en uppsjö svenska böcker om löpning och konditionsträning, men få som så helhjärtat och initierat tar hand om att förmedla essensen av vad långlöpning egentligen handlar om och hur man blir snabbare och uthålligare.
Anders Szalkai själv borde ju veta. Han är en av få svenska löpare som gjort riktigt bra tider på maraton. Som bäst 2:12:43. För vanliga motionärer ofattbart snabbt. För de flesta av oss är det svårt eller omöjligt att hålla den farten om så bara i en km. En km på tiden 3 min och 9 sek. Upprepat 42 gånger. Helt ofattbart snabbt!
Boken har en lättsam ton och är skriven utan att krångla till för mycket. Här finns detaljer och djup som gör att även den insatta eller duktiga löparen får specifik information. Anders blandar och ger utav egna erfarenheter, vedertagen kunskap och forskningsresultat. Framför allt finns i all information en ödmjukhet inför och en vetskap om att olika detaljer passar olika löpare, och att flera vägar kan bära till samma mål. Den egna erfarenheten kolliderar ibland med nya studieresultat och ofta använder Anders ett helhetsresonemang för att legitimera sin uppfattning. Inget är svart eller vitt, gråskalan finns i allt.
Personligen hyser jag stor respekt för Anders Szalkai. Boken strukturerar och sammanställer det viktigaste inom träning, kost, tävling och utrustning. Den är heltäckande såtillvida att de flesta områden berörs men utelämnar mycket av ren fysiologi och nutrition; det finns andra böcker som avhandlar det. De gedigna erfarenheter han själv har som löpare och tränare har saknats i tidigare böcker och ges här lyckligtvis stort utrymme. Hans ord har alltid haft eftertanke och tyngd i mina öron - jag tror på det han säger helt enkelt. I stort i alla fall. För ett av budskapen i boken är också att anpassa träning och teorier efter den egna smaken. Det ska passa in i helheten.
Är du intresserad av och vill ha nyttig input för din träning till halvmaran eller maran är jag tämligen övertygad att "Maraton och andra långlopp" hjälper dig på vägen.
//Andreas
Anders Szalkai själv borde ju veta. Han är en av få svenska löpare som gjort riktigt bra tider på maraton. Som bäst 2:12:43. För vanliga motionärer ofattbart snabbt. För de flesta av oss är det svårt eller omöjligt att hålla den farten om så bara i en km. En km på tiden 3 min och 9 sek. Upprepat 42 gånger. Helt ofattbart snabbt!
Boken har en lättsam ton och är skriven utan att krångla till för mycket. Här finns detaljer och djup som gör att även den insatta eller duktiga löparen får specifik information. Anders blandar och ger utav egna erfarenheter, vedertagen kunskap och forskningsresultat. Framför allt finns i all information en ödmjukhet inför och en vetskap om att olika detaljer passar olika löpare, och att flera vägar kan bära till samma mål. Den egna erfarenheten kolliderar ibland med nya studieresultat och ofta använder Anders ett helhetsresonemang för att legitimera sin uppfattning. Inget är svart eller vitt, gråskalan finns i allt.
Är du intresserad av och vill ha nyttig input för din träning till halvmaran eller maran är jag tämligen övertygad att "Maraton och andra långlopp" hjälper dig på vägen.
//Andreas
söndag 23 mars 2014
#1milvartredjetimme
Ibland kan en bristande impulskontroll leda till stora utmaningar och mycket positiva upplevelser. För en tid sedan slängde jag av en händelse en blick på ett kommande löpevent "1milvartredjetimme" och innan jag riktigt hann tänka till öppnade jag munnen och sade till maken - Hörru det där skulle vi haka på! Han nappade direkt och saken var biff, nu fanns ingen återvändo.
Förra gången jag fick en snilleblixt ledde det till en promenad på 7 mil som tog 16 timmar att genomföra. Men det var ett par år sedan så det är tur att impulsgenombrotten inte är allt för frekventa.
1 mil var tredje timme är en möjlighet att träna ultraintervaller där man springer 1 mil var tredje timme under 24 timmar. Ultraintervaller ger mindre slitage på kroppen än ett sedvanligt ultralopp med väldigt många mil i följd och är en förträffligt bra uthållighetsträning.
Jag hade förberett kommande prestation med att baka nyttiga energitäta mellanmål och laddat fruktfatet för att kunna göra fruktsmoothies under dygnet.
De första två intervallerna som genomförde nattetid kl 24:00 respektive 03:00 var fantastiska. Vi sprang dessa tillsammans för att känna stöd vilket var välbehövligt. Våra kroppar hade ungefär denna dialog under tiden
Lisa´s kropp: Vad tusan, nu har hon helt tappat greppet tanten. Ut och ränna mitt i natten på detta sätt. Vad ska det vara bra för?
Fredriks kropp: Ja nu lossnade visst den sista skruven Vi styr mot stigen därborta och snubblar på en rot så blir de nog inte så långlivade. Då blire sängen ingen som sig bör. Nån måtta får det ändå va på galenskapen!
Men vi lät oss inte fällas och lät heller inte lusten att krypa till kojs stå ivägen för vårt mål, att springa längre än vi någonsin gjort förut.
Det var en skön känsla att under nattens löpturer endast höra våra fotsteg mot marken. Det var stjärnklart och räcke faktiskt med månljuset som enda ljuskälla så pannlampan förblev avstängd.
Intervall nr 3 kl 06:00 var i särklass den härligaste. Gryningen var kommen med dagsljus, solsken och fågelkvitter. Övriga samhället tycktes fortfarande sova. Nu ville Fredrik sträcka ut benen lite så vi sprang åtskillda så han kunde hålla sin egna lite (okej mycket) högre fart.
Fram tills nu var både kropp och sinne pigga och allerta med tanke på omständigheterna (läs sömnbrist).
Intervall nr 4 bar iväg till skogs med vacker men bitvis tuff terräng. Denna mil tog längst tid då vi träffade på kärr, kullfallna träd, kisspaus och kort felspringning. Humöret började göra sig lite tilkänna så lite munnhuggning hann vi avklara.
Efter hemkomst från skogen börjar vi fantisera om lunchen som inte ligger allt för avlägset i tiden Vi beslutar oss därför att styra in mot city för att springa intervall nr 5 runt stångån och sedan festa loss inne på HälsoFreak
Efter 6 kilometer (eller 56 km) börjar jag sacka efter rejält. Jag kopplar på pannbenet och provar visualisering för att orka fortsätta. Föreställer mig att jag trippar fram som en fager nymf med håret böljande i vinden. Väcks dock snabbt ur tankarna av att jag hör ett studsande ljud, öppnar mina lätt slutna ögon och ser Fredrik som framför mig hoppar upp och ner på varje parkbänk vi passerar i ren tristess över mitt långsamma tempo. Det tog död på min självkänsla, jag bet ihop och sade det enda rätta
- Ett studs till och skjortan e tom!
Men innerst inne var jag jätte imponerad och stolt över den styrka han visade och fortfarande har.
KL 13:40 stegade vi in på lunchresturangen och möttes av, en KÖ!! Folket före stod och velade bland alternativen som fanns och verkade inte alls se eller förstå att här kommer utsvultna ultralöpare med magar att fylla och tider att passa så skynda på nu för BÖVELEN!
Salladen nästintill inhalerades stående innan det bar av igen för intervall nr 6.
Nr 6 bjöd på transportlöpning från stan och hem, med en extra krok runt stångån igen för att få till kilometerantalet.
Vad kan jag säga om den milen. Det var den bedrövligaste löpning jag någonsin utsatt mig själv och omgivningen för. Hade en svår smärta i hela benen, främst utsida och baksida av låren men även magmusklerna krampade likväl som käkarna, läpparna och händerna var helt blå. Men hem måste jag ju.
Fredrik slet upp mobilen och FILMADE!! när jag tappert stapplade iväg och skrockade kärvänligt att jag var en skymf mot löpsteget!
Jag lägger denna händelse i minnet, kan användas emot honom vid tillfälle framöver.
Fredrik däremot sprang som en hind som vanligt. Behöver väl knappast berätta att vi sprang var för sig.
Musik på högsta volym var det som möjliggjorde att jag faktisk fick upp farten trots allt och tog mig hem på straxt över timmen.
Haha, bra skrivet älskling nu tar jag, Fredrik över skrivandet, för mil nr 6 var den sista Lisa genomförde, hur mycket hon än ville ut på mil nr 7 så bar knappt benen och Lisa tog det kloka och vuxna beslutet att stanna där. Målet att springa mer än en maratondistans var uppnått. Jag var dock riktigt imponerad då jag aldrig ens trodde att hon skulle ta sig hem från stan tidigare under eftermiddagen.
Åter tillbaks till utmaningen och mil nr 7. Ekängen igen, var relativt trött på dessa vägar vid det här laget så det fick bli en repa ut mot Tegneby för att vända efter 5km och springa hemåt igen. En ganska tråkig men vacker mil blev det och ett hopp om att slutet nu närmade sig. Bara en mil kvar och benen kändes fortfarande oförskämt fräscha.
Hem och in med lite mat, satan vad energi det går åt att kuta hela tiden, och sedan umgås lite med familjen för att sedan ladda på för sista milen. Hade under dagen bestämt mig för att en kebabtallrik skulle vara belöning om alla 8 intervaller genomfördes och nu var jag ju snart i hamn, men hur skulle jag få tag i den Kebabtallriken? Kollade snabbt busstider och insåg att om jag tjuvstartar intervall nr 8 med 45 min så hinner jag springa in till stan, köpa mat och sedan kuta till bussen. Så fick det bli, snabbt på med grejerna igen och hejdå till familjen. Viss tidspress blev det men det var nog tur det för kroppen svarade bra och jag avslutade starkt in mot stan och kebabtallriken. Mannen bakom disken frågade om jag hade tränat mycket då jag bad om en STOR tallrik och när jag sa att jag sprungit 8 mil svarade han cyklat? Nej sprungit, då skrattade han bara och jag fick cola nr 2 på köpet.
Ja gott folk, så kan man fördriva ett dygn i mars om man vill. 6 respektive 8 mil på 24 timmar, rent vansinnigt men också stärkande och vansinnigt roligt. Mvh Lisa & Fredrik klubbens 2:a och 3:e ultralöpare
Förra gången jag fick en snilleblixt ledde det till en promenad på 7 mil som tog 16 timmar att genomföra. Men det var ett par år sedan så det är tur att impulsgenombrotten inte är allt för frekventa.
1 mil var tredje timme är en möjlighet att träna ultraintervaller där man springer 1 mil var tredje timme under 24 timmar. Ultraintervaller ger mindre slitage på kroppen än ett sedvanligt ultralopp med väldigt många mil i följd och är en förträffligt bra uthållighetsträning.
Jag hade förberett kommande prestation med att baka nyttiga energitäta mellanmål och laddat fruktfatet för att kunna göra fruktsmoothies under dygnet.
De första två intervallerna som genomförde nattetid kl 24:00 respektive 03:00 var fantastiska. Vi sprang dessa tillsammans för att känna stöd vilket var välbehövligt. Våra kroppar hade ungefär denna dialog under tiden
Lisa´s kropp: Vad tusan, nu har hon helt tappat greppet tanten. Ut och ränna mitt i natten på detta sätt. Vad ska det vara bra för?
Fredriks kropp: Ja nu lossnade visst den sista skruven Vi styr mot stigen därborta och snubblar på en rot så blir de nog inte så långlivade. Då blire sängen ingen som sig bör. Nån måtta får det ändå va på galenskapen!
Men vi lät oss inte fällas och lät heller inte lusten att krypa till kojs stå ivägen för vårt mål, att springa längre än vi någonsin gjort förut.
Det var en skön känsla att under nattens löpturer endast höra våra fotsteg mot marken. Det var stjärnklart och räcke faktiskt med månljuset som enda ljuskälla så pannlampan förblev avstängd.
Intervall nr 3 kl 06:00 var i särklass den härligaste. Gryningen var kommen med dagsljus, solsken och fågelkvitter. Övriga samhället tycktes fortfarande sova. Nu ville Fredrik sträcka ut benen lite så vi sprang åtskillda så han kunde hålla sin egna lite (okej mycket) högre fart.
Fram tills nu var både kropp och sinne pigga och allerta med tanke på omständigheterna (läs sömnbrist).
Intervall nr 4 bar iväg till skogs med vacker men bitvis tuff terräng. Denna mil tog längst tid då vi träffade på kärr, kullfallna träd, kisspaus och kort felspringning. Humöret började göra sig lite tilkänna så lite munnhuggning hann vi avklara.
Efter hemkomst från skogen börjar vi fantisera om lunchen som inte ligger allt för avlägset i tiden Vi beslutar oss därför att styra in mot city för att springa intervall nr 5 runt stångån och sedan festa loss inne på HälsoFreak
Efter 6 kilometer (eller 56 km) börjar jag sacka efter rejält. Jag kopplar på pannbenet och provar visualisering för att orka fortsätta. Föreställer mig att jag trippar fram som en fager nymf med håret böljande i vinden. Väcks dock snabbt ur tankarna av att jag hör ett studsande ljud, öppnar mina lätt slutna ögon och ser Fredrik som framför mig hoppar upp och ner på varje parkbänk vi passerar i ren tristess över mitt långsamma tempo. Det tog död på min självkänsla, jag bet ihop och sade det enda rätta
- Ett studs till och skjortan e tom!
Men innerst inne var jag jätte imponerad och stolt över den styrka han visade och fortfarande har.
KL 13:40 stegade vi in på lunchresturangen och möttes av, en KÖ!! Folket före stod och velade bland alternativen som fanns och verkade inte alls se eller förstå att här kommer utsvultna ultralöpare med magar att fylla och tider att passa så skynda på nu för BÖVELEN!
Salladen nästintill inhalerades stående innan det bar av igen för intervall nr 6.
Nr 6 bjöd på transportlöpning från stan och hem, med en extra krok runt stångån igen för att få till kilometerantalet.
Vad kan jag säga om den milen. Det var den bedrövligaste löpning jag någonsin utsatt mig själv och omgivningen för. Hade en svår smärta i hela benen, främst utsida och baksida av låren men även magmusklerna krampade likväl som käkarna, läpparna och händerna var helt blå. Men hem måste jag ju.
Fredrik slet upp mobilen och FILMADE!! när jag tappert stapplade iväg och skrockade kärvänligt att jag var en skymf mot löpsteget!
Jag lägger denna händelse i minnet, kan användas emot honom vid tillfälle framöver.
Fredrik däremot sprang som en hind som vanligt. Behöver väl knappast berätta att vi sprang var för sig.
Musik på högsta volym var det som möjliggjorde att jag faktisk fick upp farten trots allt och tog mig hem på straxt över timmen.
Haha, bra skrivet älskling nu tar jag, Fredrik över skrivandet, för mil nr 6 var den sista Lisa genomförde, hur mycket hon än ville ut på mil nr 7 så bar knappt benen och Lisa tog det kloka och vuxna beslutet att stanna där. Målet att springa mer än en maratondistans var uppnått. Jag var dock riktigt imponerad då jag aldrig ens trodde att hon skulle ta sig hem från stan tidigare under eftermiddagen.
Åter tillbaks till utmaningen och mil nr 7. Ekängen igen, var relativt trött på dessa vägar vid det här laget så det fick bli en repa ut mot Tegneby för att vända efter 5km och springa hemåt igen. En ganska tråkig men vacker mil blev det och ett hopp om att slutet nu närmade sig. Bara en mil kvar och benen kändes fortfarande oförskämt fräscha.
Hem och in med lite mat, satan vad energi det går åt att kuta hela tiden, och sedan umgås lite med familjen för att sedan ladda på för sista milen. Hade under dagen bestämt mig för att en kebabtallrik skulle vara belöning om alla 8 intervaller genomfördes och nu var jag ju snart i hamn, men hur skulle jag få tag i den Kebabtallriken? Kollade snabbt busstider och insåg att om jag tjuvstartar intervall nr 8 med 45 min så hinner jag springa in till stan, köpa mat och sedan kuta till bussen. Så fick det bli, snabbt på med grejerna igen och hejdå till familjen. Viss tidspress blev det men det var nog tur det för kroppen svarade bra och jag avslutade starkt in mot stan och kebabtallriken. Mannen bakom disken frågade om jag hade tränat mycket då jag bad om en STOR tallrik och när jag sa att jag sprungit 8 mil svarade han cyklat? Nej sprungit, då skrattade han bara och jag fick cola nr 2 på köpet.
Ja gott folk, så kan man fördriva ett dygn i mars om man vill. 6 respektive 8 mil på 24 timmar, rent vansinnigt men också stärkande och vansinnigt roligt. Mvh Lisa & Fredrik klubbens 2:a och 3:e ultralöpare
Teamträff
Så var det dags för ytterligare en teamträff. Dagen bjöd på underbar löpning i motionsspår i Vidingsjö. Marcus, Andreas, Fredrik, Johan, Benjamin och ny för dagen Robert samlades på eftermiddagen för att värma upp LOKEN-milen så här en vacker vårdag. Spåren bjuder på varierad terräng, skog, hygge och öppna fält, relativt torrt i spåren men med viss väta i de skuggiga partierna. En hel del löpare var ute men vilka fick se sig passeras. I mer eller mindre samlad trupp avverkades milen och avslutades med lite matsäck för att återfå krafterna.
Johan, Fredrik, Marcus, Andreas, Robert, Benjamin
Efter att gruppen efterhand upplöstes anslöt Malin som inte hade möjlighet att närvara tidigare men som var sugen på att dra en repa på 5:an. Benjamin gjorde henne sällskap för att varva ner dagens pass.
Ännu en lyckad tematräff med Team Fillinge Ultra!
Fler kommer, kanske vill du haka, håll ögonen öppna?!
onsdag 19 mars 2014
Team träff med öppen träning
Nu på
söndag den 23 mars så kommer vi ha en öppen träning.
Vi samlas
i Vidingsjös motionscentrum kl 13:45
Man
väljer själv vilken sträcka eller hur länge man vill springa. Man kan springa "offroad", intervaller eller i de ordinära spåren.
Men eftersom vi
blir ett par stycken så kan det vara roligt att springa tillsammans.
Alla är
välkomna !
Ta gärna
med lite matsäck så fikar vi lite tillsammans efteråt.
Salomon Trail Tour Kolmården
Har länge velat springa detta lopp och tänkte passa på att informera våra läsare om detta traillopp, då det inte alltid är så lätt att hitta sådan information.
KolmårdsTrailen (Salomon Trail Tour Kolmården) är ett trail-lopp som avgörs i Kolmården norr om Norrköping den 24 maj 2014. Här bjuds på en utmanande bana i naturskön terräng där vi lägger stor vikt på upplevelsen. Tävlingen är en deltävling av Salomon Trail Tour och går över distanserna 21, 10 och 5,7 kilometer. Vi kommer även att ha en bana för de upp till 12 år på 2,6 km.
Efter 1,3 km svänger banan österut och följer östgötaleden. Vissa partier innehåller berghällslöpning så var försiktig om underlaget är blöt. Strax innan Skogstorp (F.d IFK Norrköping Orienteringssektions klubbstuga) passeras sjön Skomakaren på vänster sida där en lomfamilj häckar varje sommar.
Banan fortsätter över porlande bäckar och storstammig granskog. Två ödetorp passeras: Valknuten och Tryggerslund. Här har det nog svettats förr, kolmårdsjorden var nog inte lätt att bruka, bara sten och mera sten. Banan går vidare på härliga mjuka singeltracks med inslag av öppna berghällar då och då. Här finns det ingen anledningen att kolla puls, hastighet eller sträcka, det är endast du, dina skor och stigen som existerar, passa på och njut det blir kanske inte bättre.
Nu närmar sig den första vätskekontrollen som finns efter 8,5 km vid Scoutstugan vid Gransjön. Här passar det bra att fukta strupen och få lite energi för här följer ett tufft avsnitt. Efter vätskekontrollen är det ca 1 km uppför till Kolmårdens högsta topp som ligger 171 m.ö.h. Väl uppe på toppen får du njuta av utsikten över Ågelsjön. Nästan omgående bär det iväg nerför och strax därefter passerar du eremitens Jakobs grotta som ligger på höger sida under en stor granitklippa. Stigen fortsätter upp genom ”koklämman” där en vänlig själ har placerat ett rep så att man kan hjälpa till med att dra sig upp med armarna. Nu kommer man upp på en bergsplatå som man kommer att springa på ett tag och Ågelsjöns yta ligger ca 60 meter ner. Ön Killingen som syns vid utsiktplatsen påminner om formen på Sverige.
Man fotsätter uppe på platån på fina småstigar och långt därnere skymtar vattnet. Strax vänder banan tillbaka österut och man kommer in i storlummig John Bauer skog nu är man inne i Rödgölens naturreservat. Nu kommer en hel del nerförslöpning och du kommer till vätskekontrollen för andra gången du har nu sprungit 13,5 km. Du fortsätter nu upp i den södra dalgången på reservatet och skogen ger ett oerhört vilt intryck med en djup bäckfåra, höga berg och ståtliga granar. Döda träd ligger orörda. Skogens ålder och orördhet gynnar många djur, svampar, mossor och lavar.
Efter några ”snälla” meter på en skogsväg svänger banan ner längst en vandringsled som passerar förbi St. Namnsgölen och vidare upp i en stor sänka där stora träd ligger huller om buller som om jättar har spelat plockepin.Nu börjar det nog kännas i benen och här kommer det ett lättlöpt parti som innehåller 1 km skogsväg mestadels nerför. Precis när du känner att benen har återhämtat sig en aning bär det av in i skogen igen till en början på en liten stig med härligt mjukt sviktande underlag sedan upp i stor sänka med grönmossa och granskog.
När du kommer upp på höjden hinner du njuta av utsikten och den öppna skogen en stund innan det bär av på skrå nerför mot en liten skogsgöl. Sedan följer ett obanat parti och del myrlöpning innan du når fram till Holmsjön och Norrköpings Vildmarksklubb kåta och vindskydd. om du känner för ett litet stopp kan du skriva in dig i gästboken. Efter ytterligare 500 meter kommer du fram till vätskekontrollen. Efter vätskekontrollen får du några sköna höjdmetrar innan du kommer in på Sörsjöns milspår och den annalkande varvningen.
Efter varvningen blir det in bland stock och sten och upp på en gles tallskogshöjd. Sedan vänder det nerför och du får springa rakt igenom en gammal kolbotten. Därefter ut i härlig myrmark för att tömma det sista ur låren. Sedan är det bara en barkbelagd stig innan du kommer ut på det öppna fältet igen och den längtande målgången. Du är nu i mål och du tänker nästa gång…
Visst låter det häftigt och fantastiskt vackert! För beskrivning utav de övriga sträckorna så kan ni gå in på www.kolmardstrailen.se där det även finns mer info om anmälan osv..
KolmårdsTrailen (Salomon Trail Tour Kolmården) är ett trail-lopp som avgörs i Kolmården norr om Norrköping den 24 maj 2014. Här bjuds på en utmanande bana i naturskön terräng där vi lägger stor vikt på upplevelsen. Tävlingen är en deltävling av Salomon Trail Tour och går över distanserna 21, 10 och 5,7 kilometer. Vi kommer även att ha en bana för de upp till 12 år på 2,6 km.
21 km-banan
Startrakan bjuder på härlig gräslöpning i nedförsbacke. Efter 300 meter viker banan in på en bred skogstig och banan får en böljande karaktär som följer den naturliga kuperingen. Brunnsgölens kärrpartier passeras denna gång på en träbrygga värre blir det nästa gång…Efter 1,3 km svänger banan österut och följer östgötaleden. Vissa partier innehåller berghällslöpning så var försiktig om underlaget är blöt. Strax innan Skogstorp (F.d IFK Norrköping Orienteringssektions klubbstuga) passeras sjön Skomakaren på vänster sida där en lomfamilj häckar varje sommar.
Banan fortsätter över porlande bäckar och storstammig granskog. Två ödetorp passeras: Valknuten och Tryggerslund. Här har det nog svettats förr, kolmårdsjorden var nog inte lätt att bruka, bara sten och mera sten. Banan går vidare på härliga mjuka singeltracks med inslag av öppna berghällar då och då. Här finns det ingen anledningen att kolla puls, hastighet eller sträcka, det är endast du, dina skor och stigen som existerar, passa på och njut det blir kanske inte bättre.
Nu närmar sig den första vätskekontrollen som finns efter 8,5 km vid Scoutstugan vid Gransjön. Här passar det bra att fukta strupen och få lite energi för här följer ett tufft avsnitt. Efter vätskekontrollen är det ca 1 km uppför till Kolmårdens högsta topp som ligger 171 m.ö.h. Väl uppe på toppen får du njuta av utsikten över Ågelsjön. Nästan omgående bär det iväg nerför och strax därefter passerar du eremitens Jakobs grotta som ligger på höger sida under en stor granitklippa. Stigen fortsätter upp genom ”koklämman” där en vänlig själ har placerat ett rep så att man kan hjälpa till med att dra sig upp med armarna. Nu kommer man upp på en bergsplatå som man kommer att springa på ett tag och Ågelsjöns yta ligger ca 60 meter ner. Ön Killingen som syns vid utsiktplatsen påminner om formen på Sverige.
Man fotsätter uppe på platån på fina småstigar och långt därnere skymtar vattnet. Strax vänder banan tillbaka österut och man kommer in i storlummig John Bauer skog nu är man inne i Rödgölens naturreservat. Nu kommer en hel del nerförslöpning och du kommer till vätskekontrollen för andra gången du har nu sprungit 13,5 km. Du fortsätter nu upp i den södra dalgången på reservatet och skogen ger ett oerhört vilt intryck med en djup bäckfåra, höga berg och ståtliga granar. Döda träd ligger orörda. Skogens ålder och orördhet gynnar många djur, svampar, mossor och lavar.
Efter några ”snälla” meter på en skogsväg svänger banan ner längst en vandringsled som passerar förbi St. Namnsgölen och vidare upp i en stor sänka där stora träd ligger huller om buller som om jättar har spelat plockepin.Nu börjar det nog kännas i benen och här kommer det ett lättlöpt parti som innehåller 1 km skogsväg mestadels nerför. Precis när du känner att benen har återhämtat sig en aning bär det av in i skogen igen till en början på en liten stig med härligt mjukt sviktande underlag sedan upp i stor sänka med grönmossa och granskog.
När du kommer upp på höjden hinner du njuta av utsikten och den öppna skogen en stund innan det bär av på skrå nerför mot en liten skogsgöl. Sedan följer ett obanat parti och del myrlöpning innan du når fram till Holmsjön och Norrköpings Vildmarksklubb kåta och vindskydd. om du känner för ett litet stopp kan du skriva in dig i gästboken. Efter ytterligare 500 meter kommer du fram till vätskekontrollen. Efter vätskekontrollen får du några sköna höjdmetrar innan du kommer in på Sörsjöns milspår och den annalkande varvningen.
Efter varvningen blir det in bland stock och sten och upp på en gles tallskogshöjd. Sedan vänder det nerför och du får springa rakt igenom en gammal kolbotten. Därefter ut i härlig myrmark för att tömma det sista ur låren. Sedan är det bara en barkbelagd stig innan du kommer ut på det öppna fältet igen och den längtande målgången. Du är nu i mål och du tänker nästa gång…
Visst låter det häftigt och fantastiskt vackert! För beskrivning utav de övriga sträckorna så kan ni gå in på www.kolmardstrailen.se där det även finns mer info om anmälan osv..
Den 24 maj står jag på startlinjen, hoppas du också gör det...
Fredrik
söndag 16 mars 2014
"Run Forrest Run!"
Det var sannerligen länge sedan jag tillförde forumet ett inlägg. Detta beror inte på att jag inte haft något att förtälja utan snarare bristen på kunskap gällande inloggning på bloggen:)
Jag är rätt ovan att berätta om mig själv och framför allt vad jag gjort och presterat. Att berätta vad man gjort kan för vissa ibland vara en styrka men för mig kan det vara tvärtom, jag gillar att ligga lågt och slita i det tysta å överraska både mig själv å andra! Att däremot läsa om andra är inspirerande och triggar min iver att hela tiden bli bättre!
Hur som haver, nu gör jag ett inlägg och utmanar mig själv i denna sociala aktivitet då jag hoppas att detta kan inspirera andra såsom "de andra" inspirerar mig!
Hade redan under förra veckan med vårens inträde känt att ett distanspass skulle vara fint att komma ut på. Har under vinter inte haft några längre distanser utan fokuserat bra tider på distanser mellan 10-15 km. Mina drömmar grumlades dock då jag insåg att diverse aktiviteter omöjliggjorde detta.
Idag, söndag, såg jag dock min chans!
Med härligt vårväder, skönt i solen men lite kyligt i skuggan och lite vind, tog jag sikte mot Bergs slussar strax norr om Linköping. Har sedan två veckor prövat Salming nya skor "Speed" vilka gjort min löpning på lättare och skönare, både på grus och asfalt. Dessa skulle idag få lufta sig lite på asfaltsvägarna till och från Berg slussar. Vägen till slussarna går ut från stan och längs naturreservatet längs sjön Roxens sydvästliga strand med fantastisk utsikt över sjön på ena sidan å slätten på andra. Innan man når Berg får man en härlig backe vilket känns underbart efter den i annars raka och platta vägen dit. Sen följer en en avslappnande väg ner till Roxen längs slussarna.
Att nå målet vid strandkanten av Roxen fick mig att minnas när "Forrest Gump" nådde havet (Amerikas västkust) efter att ha fått för sig att sticka ut å springa, å när han nådde havet vände han på klacken å sprang åt andra hållet till östkusten, likaså gjorde jag (även om havet inte fanns varken vid mitt mål eller hemma hos mig).
Sjön "Roxen" vi Bergs slussar
Men olikt Forrest fick jag dock en fantastisk skön backträning upp för slussarna, vilket vid toppen kändes i vaderna!
Åter ut på slätten och efter 2h05min var jag åter hemma efter ca 25 km löpning.
/ Benjamin
Jag är rätt ovan att berätta om mig själv och framför allt vad jag gjort och presterat. Att berätta vad man gjort kan för vissa ibland vara en styrka men för mig kan det vara tvärtom, jag gillar att ligga lågt och slita i det tysta å överraska både mig själv å andra! Att däremot läsa om andra är inspirerande och triggar min iver att hela tiden bli bättre!
Hur som haver, nu gör jag ett inlägg och utmanar mig själv i denna sociala aktivitet då jag hoppas att detta kan inspirera andra såsom "de andra" inspirerar mig!
Hade redan under förra veckan med vårens inträde känt att ett distanspass skulle vara fint att komma ut på. Har under vinter inte haft några längre distanser utan fokuserat bra tider på distanser mellan 10-15 km. Mina drömmar grumlades dock då jag insåg att diverse aktiviteter omöjliggjorde detta.
Idag, söndag, såg jag dock min chans!
Med härligt vårväder, skönt i solen men lite kyligt i skuggan och lite vind, tog jag sikte mot Bergs slussar strax norr om Linköping. Har sedan två veckor prövat Salming nya skor "Speed" vilka gjort min löpning på lättare och skönare, både på grus och asfalt. Dessa skulle idag få lufta sig lite på asfaltsvägarna till och från Berg slussar. Vägen till slussarna går ut från stan och längs naturreservatet längs sjön Roxens sydvästliga strand med fantastisk utsikt över sjön på ena sidan å slätten på andra. Innan man når Berg får man en härlig backe vilket känns underbart efter den i annars raka och platta vägen dit. Sen följer en en avslappnande väg ner till Roxen längs slussarna.
Att nå målet vid strandkanten av Roxen fick mig att minnas när "Forrest Gump" nådde havet (Amerikas västkust) efter att ha fått för sig att sticka ut å springa, å när han nådde havet vände han på klacken å sprang åt andra hållet till östkusten, likaså gjorde jag (även om havet inte fanns varken vid mitt mål eller hemma hos mig).
Men olikt Forrest fick jag dock en fantastisk skön backträning upp för slussarna, vilket vid toppen kändes i vaderna!
Åter ut på slätten och efter 2h05min var jag åter hemma efter ca 25 km löpning.
/ Benjamin
Bästa sättet att uppleva en ny stad
I helgen så fyllde jag jämnt. Så nu är jag 30 + +..eller som vanligt folk beskriver det: 40. I samband med detta så fick jag som en överraskningsresa. En väska och en hint om en tid för morgondagen. Efter lite luskande och lirkande så fick jag till slut reda på att resan gick till fantastiska London. Dock så lyckades min fru med att hålla sällskapet hemligt ända tills...en timme innan avfärd. Stackars henne, kämpat på med hemligheterna så länge och sedan snubbla till lite på slutet. Nu visade det sig att sällskapet inte var någon mindre än Fredrik, vilket var fantastiskt roligt.
Avfärden gick på fredagen vilket gav oss eftermiddagen och kvällen på att utforska området omkring hotellet. Vi hittade en härlig pub, "the Anchor" som låg precis nere vid Themsen och hade riktigt god mat. Rekommenderas verkligen!
Avfärden gick på fredagen vilket gav oss eftermiddagen och kvällen på att utforska området omkring hotellet. Vi hittade en härlig pub, "the Anchor" som låg precis nere vid Themsen och hade riktigt god mat. Rekommenderas verkligen!
Vi satt och njöt över att vara i London. Planerna för morgondagen smiddes och vi beslutade oss för att springa lite på förmiddagen och sedan kolla lite affärer på eftermiddagen. Jag har inte tagit chansen att uppleva städer på det sättet förut. Men vilket fantastiskt sätt att se en stad på. Vilka möjligheter!
Vi började med att springa till höger om hotellet och ner mot Themsen. Där märkte vi direkt att vi inte var ensamma löpare. Vi mötte flera och blev även omsprungen av några. Stegen gick emot London Bridge. Klassisk siluett när London kommer på tal.
Vi tog oss över den och vidare mot Towern. Detta skräcknäste som numera enbart är turistattraktion som väl är. Häftigt att se i alla fall.
Även om vi inte var inne. Här vände vi uppåt mot S:T Pauls Cathedral, en imponerande bjässe. Vacker att se på och en mysig park strax utanför.
När vi gick förbi här senare på dagen så var det ett par skejtarungdomar som hoppade och trixade här. Ungefär 10 meter bakom oss så kom det en turist som plötsligt nös. Då säger en av ungdomarna högt ljudligt och ärligt: "Bless you"! Både jag och Fredrik tappade hakorna lite här. Faktiskt så blev vi båda två glatt överaskade av det trevliga bemötandet som vi fick överallt.
Löpningen fortsatte en bit upp till och följde bilvägen en liten bit innan vi toga v emot Themsen och dess "strandpromenad". Även om den är asfalterad ( Victoria Embankment )så har de lyckats att göra det mysigt och utnyttja sin historia. Roligt att uppleva den historiska ådran under löpningen.
Härifån sprang vi mot Trafalgar Square och Lord Nelson. maffigt torg med mycket anor.
Efter ett tag så vek vi av lite mer uppåt på Northumberland Avenue och in emot citykärnan omkring Picadilly circus. Tyvärr så var alla punkare borta från monumentet som höll på att renoveras. Punkare kan vara roliga.
Väl inne/på/omkring Piccadilly så gav vi oss faktiskt in i en sportaffär vi hört mycket gott om. 5 våningar sport. Härligt. Men när vi väl var där så kändes skorna som vi mestadels kollade på rätt så "billiga" även om det var kända märken så kändes de som andra hands sortering vilket gjorde att vi inte blev några skoägare.
Vidare gick stegen på Picadilly och mot och in i Green park. Härlig liten grön park där det var folk lite varstans. Några hade rugbyträning, andra dresserade hundar och några gick och strosade. Trevligt värre!
Här vid ett övergångsställe träffade vi en kille från los Angeles som vi började småsnacka lite med som hastigast. Han berättade att han alltid hade med sig löpargrejerna när han reste omkring. Bästa sättet att uppleva en stad tyckte han. Vilket jag numera är benägen om att hålla med om.
In i härliga Hyde Park där man gjort det väldigt bra för löpare, cyklister, och alla som vill vara utomhus. Eftersom vi hade ett fantastiskt väder med solsken och 16-17 grader så kan ni förstå att det var en härlig upplevelse. Vi sprang en vända och tog en liten paus nere vid sjön "the serpentine". Här kunde man hyra trampbåtar och sitta och fika lite. Vi käkade banan och drack vatten. Satt och njöt av solen och upplevelsen att just vara i London och springa.
Efter en liten vila så sprang vi längs med Constitution Hill och mot Buckingham Palace, vinkade till drottningen och fortsatte mot Birdcage Walk. Lite tjockare med turister här gjorde löpningen lita stackig. Vid Big Ben och parlamentet fick löpningen ske lite zick zack och upp och ner då det var knökfullt med folk. En liten bussfil gjorde det hela hanterbart även om det var med livet som insats.
Över Westminster Bridge Road och en liten sväng till vänster in på Belvedere Road. Här var miljön bitvis lite "ruffigare" för att sedan bli sådär mysig och gemytlig ju närmre vi kom hotellet.
Totala distansen blev ungefär 16 km härlig upplevelse. Vi stannade till ofta och passade på att njuta av tillvaron. Tiden är inget som behöver diskuteras utan här handlar löpningen mer om upplevelsen. Fantastisk känsla att ha möjligheten till att kunna uppleva en stad på det här sättet. Kommer garanterat att ske igen!
//Marcus
måndag 10 mars 2014
Runstreak Day 100
Hundra dagar i sträck, är det ens möjligt att kuta 100 dagar i sträck? Om du hade frågat mig för hundra dagar sedan hade jag defintivt sagt nej, men nu säger jag ABSOLUT JA!
Jag ska inte säga att det är de 100 bästa dagarna i mitt liv, det vore att ta i, men det är absolut de 100 bästa träningsdagarna.
Jag har ganska länge tyckt om att springa / löpträna men har ändå kämpat emot innan många pass startats, att nu alltid veta att man ska springa varje dag tar liksom bort den där känslan av att det är jobbigt, det är ju bara skönt och kul.
När man löper varje dag gäller det att variera sig, springa olika vägar till och från jobbet, trailrunning i skogen, springa med familjen eller springa med vänner. Jag har testat det mesta och finner nog löpning tillsammans med någon som det trevligaste och skönaste sättet att motionera, även om ett hårt pass med sitt egna pannben också kan vara fantastiskt motiverande och nyttigt ibland.
En liten summering över mina 100dagar:
December 2013: 243,6 km / 31 pass
Januari 2014: 289,7 km / 32 pass
Februari 2014: 300,2 / 29 pass
Mars 2014: 99,0 / 10pass
Totalt 932,4 km
Det som först sågs som en månads projekt har nu blivit en i alla fall tillfällig livsstil som jag ska försöka hålla liv i så länge som möjligt, eller så länge jag mår bra av det i alla fall..
På återseende / Fredrik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)