Team Salming Track Meet Invitational 2015

Vi fick en inbjudan till Team Salmings invigningshelg av nya konceptbutiken som öppnade i Stockholm denna helgen. I samband med detta så skulle Team Salming Track Meet invitational gå av stapeln. Eller som den också kallas "The Officerat invitational" i dagligt tal. Kanske en av världens hårdaste och numera fruktade interna tävlingar. Vi samlades ute på Bosön på morgonen för lite genomgång om dagens aktiviteter och förberedelser inför loppet. Kul att träffa alla i verkliga livet. Lite presentationer av oss själva och sedan omklädning inför kampen.

 Jocke aka "The Officerat" går igenom regler och uppdateringar över startfältet. 

Läckra vandringspris till både bästa herre och dam

Startkit och kläder till eftermiddagens löpning 

Egen presentation inför gänget. 

Vi rundade av träffen och gick för omklädning. Stämningen var rätt avslappnad men med spänd förväntan. Snygga och riktigt sköna tävlingsstället skulle visa sig passa ypperligt. Även om jag inte är snabbast så kan jag i alla fall vara snygg tänkte jag tyst.

Überschwester och påläggskalven Henriksson pre race.

Bosön har jag aldrig varit på tidigare men läst om desto mer. Legendarisk mark där många i våra landslag kör sina fystester och uttagningar. Löparbanan var 200 m och doserad på kortsidorna. Hade aldrig sprungit i en sådan förut så det var kul. Inne i hallen så finns det även boxningsring, höjdhopp, 2 handbollsplaner, 60 meters bana, motionsutrustning, lite crossfitgym-aktiga grejer, ett par gym låg även intill den större salen.

200 meters bana

2 handbollsplaner + höjdhopps / alltiallo utrymme

Motion, boxningsring, stavhopp, bänk o grejer

Först lite uppvärmning ett par varm, lite mjuka och lite uppvärmning till. Även om jag förstod det innan vi åkte upp så slog insikten till ganska hårt att de här grabbarna och tjejerna är duktiga på riktigt. Jag är mer... upplevelse-törstande-mosar-bäst-före-datum-passerat-idrottare typ.

I alla fall så ställde vi upp oss för start och IVÄG!. Min klocka hade hittat någon satellitmottagning så jag hade hoppats att den skulle visa på ett ungefär hur långt vi sprang. Första kilometern gick snabbt. Jag hade satt som mål för mig själv att försöka springa i ett jämnt men ganska högt tempo utan att knäcka mig själv. Vilket alltså innebar att inte hänga med i andras tempo. Vilket sket sig fullkomligt såklart. Jag rycktes med och även om jag såg de andra försvinna direkt så försökte jag mig på att försöka se åtminstone en rygg på långsidorna. Första kilometern sprang jag enligt hörsägen på 3.52. Jag springer normalt på ca 5 en skaplig dag.. kanske intervaller men det vanliga moset. Hade blivit lovad semla av Fredrik om jag kom under 12 och då krävdes det ju 4´tempo varje kilometer. 3000 meter är ganska långt då.. 

WWRROOOOMMM

Jag tappade räkningen på varven efter två varv, tappade känseln i armarna efter kanske halva tiden och tappade tydligen kontakten med satelliterna till klockan någon gång också. När Löpardemonen (Patrik Andersson) studsade in som nummer ett så visade min klocka att jag sprungit 1,7 km..Förstår ni vilken jävla ångest som sköljde över då eller?! vafaan, redan i mål!!?? så mycket tankar som hängde över som blöta stickade yllefiltar. Jag höll på att mörka en skada eller fortsätta ut genom en dörr, men på något sätt så fortsatte jag bara att hasa mig fram. Dykarskorna hade jag förklätt med Salming Race... ingen skam över dom. Det är nog troligen så att min "fart-träning" kanske inte varit prioriterat ämne de sista..tja ca 38 åren..

Andreas hade fart under galoscherna och lite bättre hållning än mig.

106 kilo geggamojja

Det visade sig att jag hade kanske 3 varv kvar i alla fall..lite oklart just nu. Hade tunnelseende och öronsus. Men jag körde nog 2 varv defilering och får väl se det som att jag hade flest farthållare av alla.. Min tid på 12.30 blev det ingen semla på. det ger en snittid på 4.10 per kilometer och är snabbt för att vara mig. Jag sprang personligt rekord, blev inte skadad och blev inspirerad av de riktigt snabba. Jätteroligt att tävla och tagga till för tävlingen jag körde var mer mot mig själv än mot de andra. Vi kör på lite olika villkor, men att pressa sig själv då och då är viktigt för mig och att göra det tillsammans med det här roliga gänget var en ynnest.

Oavsett till vilken nivå man har nått med sin löpning, så krampar det lite inombords innan tävling. Jag (Andreas) har aldrig sprungit just 3000 m tidigare men vet ändå att kortare distanser gör mer ont. Det gör ont även på längre tävlingar men inte på samma sätt och jag har lättare att hantera mindre ondska en längre tid än det omvända. Kroppen och sinnet spände sig och gjorde sig beredd när tävlingen närmade sig. Det upplägg jag planerade var att försöka hålla mina snabbaste tider under ett pass med 6 x 1000 m under dom 3000 m som snart skulle överfalla. 3:30-fart är inget jag är bekväm med. Nu ångrar jag att jag inte har bockat av mer fartträning under senvintern. Några av myspassen i 4:45 borde istället ha varit korta backar, trösklar eller kanske något mer av 5 x 400 m. Men egentligen har det inte så stor betydelse, det är ju bara att köra på. Uppvärmning och några korta stegringar. Det sista är mycket viktigt. Tävlingsledaren upprepar flera gånger att vi har tid för några korta stegringar. Själv associerar jag till vägran.

Starten går och jag hittar några ryggar att följa. Tempot känns ok. Första varvet på 39 sek. För snabbt. Så klart. Omkring 42 sek motsvarar 3:30. 39 sek betyder 3:15 - way too fast! Följande varv lugnar sig. Klungar hittar rytmen och det känns helt ok faktiskt. Kilometern går på 3:28. Bra det här. Men lika snabbt som det känns ok kan det vända och plötsligt kännas mindre ok. Halvvägs sänks farten något. Två av triathleterna har tappat och jag kommit förbi. Mentalt är det en stor seger! Försöker nu ta in den korta luckan fram till personen framför mig. Svetsarn kallad. Mentalt fixar jag inte att öka. Kanske hade jag kraft i benen. Kanske inte. Efteråt tänker jag att jag ändå hade kraften men inte modet. Benen trummar på och när 2000 m är passerat så känns målet ändå nära. 5 varv går fort även om tempot är lägre, precis över 3:30. Sista varvet kommer inte som någon överraskning. Snarare efterlängtat. Jag ökar förstås. Men det gör ju löparen framför mig också. Han hör mig naturligtvis, hör hur jag flåsar. Hur fötterna trummar i banan som klövarna på en attackget (helt ny bekantskap, attackgetter, vanliga på Mallorca tydligen). Rakt in över mållinjen: 10:33. Trött men nöjd. Det är ju jobbigt. Efter fem minuter när allt känns som vanligt igen och jag ser bilderna på några andra deltagares målgång och inser att deras nunor lyste död i kontrast till min som mest signalerade på sin höjd vinterkräksjuka i ett tillfrisknande skede, så kommer tanken: tar jag verkligen ut mig? Eller sparar jag på krafterna för att inte vägga? Eftersom jag återhämtar mig så snabbt kanske det finns mer att ge? Högst troligen finns det mer att hämta, flera sekunder att kapa och vägen dit innebär nog mer av kortare tävlingar och korta intervaller för att lära känna kroppen på just kort distanser (kort för mig även om jag tror att 3000 m egentligen räknas till medeldistans i friidrottssammanhang). Om jag jämför med långa lopp känner jag inte riktigt igen kroppen när det handlar om högfartslopp (nåja). Finns en del att förbättra tror jag. Det är ju satans kul att ösa på och försöka springa fort. Sub 10 min nästa år!!

"Vi tränar och tävlar tillsammans och gillar att umgås" kallar jag den här bilden..

Lite småsnack after race

Snabba ben och ett o annat garv.  

Topp tre på herrsidan: Georg Bjelkemo, Andreas Lindén och vinnaren Patrik Andersson 

Prisutdelning

1:a herrklassen Patrik Andersson och 1:a damklassen Sara Holmgren

Mat efter löpning

Sedan bar det av till nya butiken för att inspektera och bjuda upp till lite löpning med kunder som ville springa en sväng. Vi körde en liten sväng ut till djurgården och tillbaka på ca 8 km. Inte alla dagar som man får tid till två pass. Göttigt. 

Nya butiken har samma utseende och sköna inredning som "orginalet" nere i Göteborg. 

Välkomna!

Två legender på samma bild: The Officerat och Löpardemonen

Påläggskalven Henriksson bjuder upp med snabba pjuck

Vi fick en föreläsning om hur Salming Runlab fungerar och hur man kan använda det för att utvecklas. Andreas har gjort en sådan analys och en utförligare rapport kommer. 

I nya butiken så fick Runlab ett eget rum vilket nog kommer vara bättre för alla. 

Mycket träningssnack och garv med det här sköna gänget. Kul att få varit en del av det här idag. Både inspirerande och motiverande att få träffa alla de här duktiga idrottsmänniskorna. Även kul att få träffas på riktigt..eller som vi som pratar rikssvenska säger: "på oiktit". 

Tack för att vi fick vara med och kämpa glädjas, garva och svettas! 

/Marcus och Andreas

#1milvartredjetimme

Nästa tillfälle av #1milvartredjetimme äger rum den 21 mars! Det är nu nionde upplagan och sist var vi mer än 150 personer som sprang runtom i Sverige och Norge. Mer information finns på event-sidan på vår Facebook-sida, men man kan också delta på Twitter och Instagram och då följer man taggen #1milvartredjetimme.
Vid varje intervall har vi roliga och peppande tävlingar där du kan vinna grymma priser från Craft!

Vi springer/tränar ett pass med start var tredje timme under ett helt dygn. Vi startar första passet kl 00.00 natten mellan fredag och lördag, och springer sen kl 03, 06, 09, 12, 15, 18 och sista intervallen startar kl 21.

Alla kör var för sig, men vi rapporterar löpande i Facebook-eventet så att vi peppar och stöttar varandra. Gör hur du vill - spring alla intervallerna eller häng med på så många du orkar och känner för. Eller cykla, kör roddmaskin, promenera eller simma en timme var tredje timme?
#1milvartredjetimme - ett jättebra sätt att träna uthållighet med lite lägre belastning på kroppen!

---

Twitter & Instagram tagg: #1milvartredjetimme

---

Följ med mig och @paceonearth och träna ultraintervaller, ett perfekt sätt att träna uthållighet och pannben.

 

Kanske kanske...

Det här finns kanske en mikroskopisk chans att det blir av

www.lochguloch.com

Best of 2014. Del 1

Det finns några saker som man kommer ihåg och några saker som är lite så där.."skyiga minnen". Den här bilden är tagen på Karlstad Swimrun (www.karlstadswimrun.se) . Den längre distansens första simning påbörjas precis efter 8 000 000 mil löpning i svart gummi tillsammans med solens 50 gradiga solstråliga värme. Ökenhettan gjorde mig lite flåsig so to speak..Fick höra av medtävlande efteråt att de undrade om jag höll på att dö. Nejdå, bara mina luftrör som låter som en gammal gruvarbetare. 

Graciöst och vackert så svandyker jag likt Johnny Weismuller. Jag till höger i bild, med gula skor. Bilden är lite otydlig då man lätt kan få för sig att mannen till vänster är lite orolig för mig och förbereder sig på att hämta Uberschwester från botten. Så var inte fallet. Jag blev snabbt vederkvick och vid gott mod igen. 

Swimrun, den andra andningen

Äntligen börjar vinter att släppa sitt grepp om Sverige. sakta, sakta så böjar hoppet om en sommar komma smygande. För swimrunsporten som verkligen blommade ut 2014 och påbörjas nu en materialöversikt och tränings / tävlingsplanering. Kul att läsa om alla intresserade och inspirerande människor. En av de sakerna som gör att swimrunsporten ökat är at det är helt ok att vara skitduktig och vara snabbast i hela världen samtidigt som man kan delta för upplevelsens skull. Att pressa sig efter egen förmåga men samtidig uppleva den fantastiska natur som vi har. Den känsla som jag har är att även de som är riktigt riktigt duktiga även genomsyrar något slags ödmjukhet inför detta. Att man tävlar/upplever efter egen förmåga och målinriktning. I och med detta så tror jag att sporten kan fortsätta att utvecklas och bidra till mångas upplevelser.

Nu har även tillverkare och hitte-påare kommit till insikt att detta är outforskade marker och ett stigande intresse. Att det finns pengar att tjäna på en populär sport ger ju väldigt stora möjligheter inklusive det att sporten fortfarande är väldigt ung och at det inte finns några egentliga "måsten".

Det som kommit mer och mer och i år säkerligen kommer vara standard är specifika swimrun-våtdräkter. Att ha en dragkedja både fram och bak underlättar på många sät. Att kykla ner lie under löpningarna, att kunna ha med sig lite energi istället för en väska om hindrar vid simmomenten exempelvis. Några av dräkterna kommer redan klippta, medan andra så får man klippa själv efter eget tycke och smak. En sak som jag tror och hoppas komma är ytterligare flytkraft för framförallt lår, så at man kan slippa springa omkring med något flytetyg. Det skulle underlätta löpningen enormt + spara på våtdräkten då man slipper ett band omkring låret som sliter i våtdräkten. Jag kolla de på bilder från min första tävling för två år sedan nu..Amfibiemannen. Vi körde med lång dräkt och inget mer. Inga paddlar, inga fenor, inga flytmojjar, ingen extra energi..och det gick ändå. Vi vann inte, men det gick.

Väldigt väldigt glada vid målgången på Amfibiemannen 2013

I år så kommer vi skaffa en specialiserad våtdräkt som är mer gjord för swimrun. Dragkedja fram och bak känns som ett måste när man som mig med lätthet kokar över vid löpningarna. Lite oklart vilken modell och märke ännu, men det lutar åt Zone3 som har lite spännande nyheter som kommer inom kort.



                                           Nyklippt våtdräkt från sommaren 2014. Zone3.


Många frågar om vilka skor man ska ha och vilka skor som är bäst. Men det ä ju som oftast (och världens tråkigaste svar..) " det beror på...".. Vilken tävling ska du göra och vilket underlag kommer du att spring på? Generellt så är det vanligast med någon slags terrängdojja, exempelvis inov8:s 190 eller 212 modeller är frekvent använda. Jag körde Karlstad swimrun med Merrell all out fuse, och den funkade alldeles utmärkt på det underlaget vilket var rätt mycket asfalt och grus. Viktigt att den klarar av att släppa vatten efter simningarna. Många tjatar om att det är viktigt med bra grepp på blöta stenar. Hur många sekunder sm du tillbringar på blöta stenhällar så är det inte värt att sabba esten av loppet för just den delen. Blöta stenar är hala oavsett. Det enda som biter egentligen är skorna som ha dubbar, men vill du springa med dom på grusväg i 2 mil? Självklart en smaksak om vad man vill eller känner för att prioritera, men om man tittar på var man tillbringar tiden på et lopp så kanske bilden klarnar över vad man själv vill prioritera.

Lyckliga Inov8 212

Är man i vuxenstorlek som jag så kanske man behöver offra lite simmotstånd för lite mer dämpning, är man väldigt långsam i vattnet så kanske man behöver en väldigt smidig sko osv. Man får testa sig fram lite. Problemet här kan ju vara att man har en begränsad ekonomi för att just kunna testa sig fram hur många gånger som helst. Skor kostar, och allt annat också så klart. Jag tog till mig ett tips som jag läst någonstans om att: " när du provar en sko så ska den kännas ok direkt, inte känna att jag behöver nog en extra sula, justera lite där, gå in dom lite..osv" den skall kännas ok direkt. Det tipset har faktiskt hjälpt mig. De skor som mina fötter haft svårt med är samma skor där jag känt att de inte är helt 100. Dyra läropengar.

Merrell All out fuse

 Jag har kört de flesta lopp i mina Inov8 212. Trots den "minimalistiska" skomodellen så gör dobbarna att man får ytterliga dämpning på planare mark. I terräng så är den fantastisk. Detta till trots att jag väger + 100 och kanske inte har det mjukaste löpsteget heller. Men jag gillar dom till swimrun och terränglöpning.


Vi har även kört med dolme som extra flytkraft. Ett band igenom den och så sitter den runt låret. Det jag såg ganska snart var att våtdräkten nötts mellan låren så det var nästan hål. Därav så skulle jag önska extra flythjälp i våtdräkten istället för att behöva släpa runt på en dolme. Kanske en anpassning men det får bli träning utan flythjälp också så får vi utvärdera allteftersom. Kanske värt att springa lättare och inte behöva släpa med sig massa grejer. De som har med sig / på sig simfötter sliter enormt mycket extra på benen när man har chansen att vila dom lite.

 Dolme med förbättringspotential

 Jag gillar de här modellerna bäst. De suger inte ut ögonen vilket är ett plus när man skall navigera och sedermera även springa. 

Paddlar använder de flesta som tävlar. De tar mycket kraft och kräver att man tränat ordentligt med dom innan för att axlarna ska hålla, men hjälper samtidig enormt mycket för oss som har "utvecklingsmöjligheter" när det kommer till simningen. Storlekarna har Oriol på www.swimrun.nu gått igenom på ett bra sätt och testat. Det finns mycket tips där på utrustning och sporten i stort.

                                                       

Det som vi har märkt tagit mest tid i tävlingarna är framförallt bytena mellan simma och springa. Så där kommer vi att lägga mycket av våra gemensamma träningar för att minska tiden. Tror vi har mycket att vinna där. Vi är inte direkt dåliga..men vi har utvecklingsmöjligheter.

I alla fall så tror jag och hoppas på en rolig kommande säsong med swimrun och de olika utmaningarna och tävlingarna vi står inför.

Lycka till med förberedelserna och så hoppas vi att vi ses där ute i det gröna!


//Marcus

Lite Trailgodis så här i vintermörkret

Kilian Jornet, Salomons stora löpare visar hur man ska ta sig an sandiga partier. Sjukt snyggt filmat och rätt bra steg..

Håll till godo // Fredrik

Den där träningsvärken

Hypotetiskt samtal i ett tämligen ordinärt hem:

Fru:  - Mår du inte bra?

Make:  - joo, jag mår bra..varför undrar du? 

Fru: - du låter lite som din pappa, stånkar och frustar bara du skall ställa dig upp, linkar omkring med små ynkliga ljud..bara..

Make: - nä, allt är ok..har lite träningsvärk bara.. 

Fru: - Ynf ! (ljud som man skulle kunna tolka som att den som uttalar det inte håller med riktigt om det som alldeles nyss blev sagt)..trodde man skulle må bra av träning, är det inte det som är tanken? 

Make: - Joo, men jag mår ju bra..

Fru: - jamen varför har du så ont då och stapplar omkring som att du hade små bitande illrar på hela kroppen? 

Make: - Jo men det är rätt skönt..

Det är svårt att förklara den där kärleken till smärtan. Detta älskade och efterlängtade kvitto på endorfinutsläppets resultat. Man stapplar omkring som en  zombie och kan knappt ta sig för vardagliga göromål utan att behöva använda sig av magstödet för att inte tippa omkull.

Varje liten rörelse kan smärta. Men just den smärtan som är träningsutlöst är nästintill befriande. Man får liksom uppleva träningspasset igen..och igen..och igen..Det skall absolut inte blandas ihop med smärta utlöst av ex skador eller liknande. Träningsvärken är något med rosa skimmer omkring..och fluffigt och lite göttigt. Som semlor..eller ostkakor..Man vill liksom bara ha lite till. Att våga pressa sig så det gör lite ont känns väldigt befriande enligt mig. Att man vågar utvecklas och ta i rejält..att mölja på och grosa ner sig så pannbensflisorna bara ryker..Man kommer starkare ut ifrån det. Alla pass kan ju såklart inte vara världsmästarklass på men vissa..att man vågar och ta i. På riktigt. Sånt är både viktigt och skönt.


Jag ger inte så mycket för den vetenskapliga teorierna om just varifrån träningsvärken kommer. Jag bryr mig mer om att njuta utav den. Jag behöver ha lite muskeltonus. lite smärta när man spänner till lite och lite ömhet utav träningen i kroppen för att må bra. Utan den så kryper träningssuget på massivt och sköljer över viljan att ge sig ut igen helt ohämmat. Den endorfintörsten kan vara svårhanterlig på många sätt. Fokuset ligger nog kanske inte att skaffa sig rejält med smärta utan kanske mer att man får ett litet kvitto på att man har rört på sig.

Dagens pass blev simning. Tyvärr så är Linköping en bedrövlig stad rent simhallsmässigt. Det skulle med lätthet kunna rymmas både en och två simhallar till. Tror nog att lite konkurrens skulle vara bra för nuvarande simhall också för den delen. Är man ensam på marknaden så blir det lätt vissa saker som inte utvecklas längre. Fredrik och jag körde i alla fall lite intervall-liknande historier samt lite med paddlarna. Mina simfötter kommer väl till pass, jäklar vilken fart man kan få med dom, men det koster hejdlöst med kraft. Men jag tänker att det kan vara bra inför säsongens utmaningar.

Fredrik och jag siktar på ett gäng med swimrun-tävlingar i år med Amfibiemannen och Borås Swimrun som de större tävlingarna just nu. Vi blickar så smått även mot Skottlands nya swimruntävling i Loch Ness och dreglar lite..vilket äventyr!



Ännyhoww..hörs.


//Marcus

Dagens swimrun - tips

Swimrun scenen breder ut sig. Engadin var föst ut förra året och sedan har det tillkommit lopp i ex Norge. Nu lockar även Skottland med ljuva löpningar och utmanande simsträckor...i Loch ness!

8,5 km simning och 63.5 km löpning i makalöst vacker natur.

12 löpsträckor ( längsta 12 km ) och 13 simsträckor ( längsta 2 km )



Vilken häftig grej att simma med "Nessie"...och typ lite läskigt...men bara lite..



www.lochguloch.com

Lite spridda skurar från synapserna i punktform

* Ö till Ö:s meriterade swimrunners har fått sina startplatser. Avundsjuk så klart. Men de är ju duktiga på riktigt. Många av dom har mängder med imponerande meriter. 

* Verkar som att just swimrunner-gängen är väldigt sugna på att börja köra öppet vatten. Ser på flera håll längtan efter upplevelsen. 

När suget efter vatten gör sig påmint..

* Snö / blask / is gör inte längtan efter sommaren mindre.

jo visst..det kan vara lite fint ibland ändå..

* skulle ner till simhallen i Linköping tänkte jag. Finns en simhall med två bassänger. En träningsbassäng och en lek/motionsbassäng. I träningsbassängen så fanns det tid mellan 09-11 på ett par st banor sedan kom vattengympan och bokade hela hallen som vanligt, för att sedan avlösas med "simförening" som bokat nästan alla banor och timmar efter lunch till stängning. I motionsbassängen så är det samtidigt hopptorn och således avstängt allt utom två banor där det är sim-prat-tempo..

* Politikerna har bråkar under flera år om/var en ev ny simhall skall ligga. Det var bestämt innan valet..och gissa vad som hände efter valet..? Beslutet revs upp och skall behandlas på nytt..tråkigt. 

Karlstad swimrun 2014. Varmt och roligt. 

* Fler och fler lopp kommer upp på agendan. www.swimrunners.se skrev häromdagen om ett nytt lopp för swimrun i Falun. Hoppas att alla klarar sig. 

Lite som en annan känner sig ibland...men roligt har jag..

* Roligt med "ny klassiker". Värmlandsklassikern med Pär och Camilla som arrangörer. kommer säkerligen bli succé. (  http://www.vf.se/sport/ovrig-sport/ny-variant-av-klassikern-pa-gang )

* I alla fall...lycka till med försäsongen och hoppas vi ses "på oiktit" som vi säger..

/Marcus 

* 

Sponsorträff

Under gårdagen så hade vi ynnesten att åter träffa våran samarbetspartner Salming Running och Jocke som hade vägarna förbi Linköping. Löpning, 2015 års nyheter och lite snack inför framtiden stod på agendan. Ett lättare varv runt småbåtshamnen i snömodd samt lite skönt snack om tiden som varit och tiden som kommer. 2015 års skomodeller ser mycket spännande ut och ska bli kul att testa dom på riktigt. Salmings första trailsko visade Jocke upp också och hintade lite om 2016-års nyheter. Som vanligt mycket snygga och genomtänkta kläder. Vi har varit väldigt nöjda med våra hittills. 

Framförallt så tycker vi att det är roligt att få ett utbyte där båda känner att det ger något samt att man vågar dela med sig av både kunskap och engagemang trots att vi inte tillhör Sverige-eliten..än..

i alla fall...2015 ser väldigt spännande ut idrottsmässigt. 

//Marcus 

Teamträff och skogsorientering

Årets första teamträff begav sig under gårdagen på markerna omkring Fillinge. Där finns stora möjligheter för löpning på naturens villkor med både distanser och krävande terräng. Vi var fyra som startade, Andreas, Fredrik, Malin och jag, men Malin avvek efter ett tag och körde ett lite kortare skogspass då  en ansträngningsskada skall förhindras och minimeras så vi blev tre musketörer som fortsatte in i mörkret.

Underlaget bjöd på utmanande löpning. Bitvis riktigt halt med glans-is och alla körde dubbfritt för dagen. Men alla hade dobbar, Fredrik och jag körde Inov8:s 212:or och Andreas körde med sina Icebug:s. På det stora hela så tycker jag att vi klarade oss med den äran. Inga volter eller brutna ben. Tricket är väl lite att inte ändra riktning när man kommer ut på halt underlag utan fortsätta i samma tempo rakt fram, vilket ibland gjorde att man fick köra rejäl dikesterränglöpning. Ser rätt kul ut när man kommer som ett lok mosandes och frustandes, plötsligt så känner man att det är svinhalt så det är bara att fortsätta ut i skogen och ta en vända. TUUT TUUT!

I alla fall...initialt så blev det transportlöpning på asfalt för att komma ut till skogspartier där terrängen tog vid. In på stigar och  där det inte fanns stig. Snällt av Andreas att springandes reka en mil på förmiddagen åt oss..hur eller hur så hade grabbarna ultra snabba ben men var snälla nog att hålla igen lite för att jag också skulle kunna hitta hem. Jag lyssnade mer än pratade i konversationerna om vi säger så. Men formen blir lite bättre efter varje pass. Trevligt med att gruppträna och sitta efteråt och småsnacka lite. Andreas och Malin hade gjort en härlig chiligryta. som åtnjöts som post-run-nutrition.

Ni ser..de är inte så "oskyldiga" som de vill ge sken av

Lite småsnack om året som kommer och dess utmaningar och mål samt upplägg för ett riktigt krävande pass på onsdag då Salming Running kommer på besök till byn. Blir småsvettig bara jag tänker på det...puh!



/Marcus

Fredriks årskrönika 2014

Vet inte hur jag ska sammanfatta år 2014 riktigt, mer än i siffror, det är ju väldigt enkelt och tydligt men kanske inte så beskrivande.

Jag avslutade ju år 2013 med att 1/12 inleda mitt runstreak, december gick ju oförskämt bra så varför inte fortsätta.. Jag sprang minst 5km varje dag och det höll i 218 dagar, vilket är ganska bra när man tänker tillbaka på året som gick. Den 7 juli bröt jag ett revben och var tvungen att vila ett par dagar. Det första jag tänkte när jag kände att det gick åt helvete var att "jaha där sket sig mitt runstreak" vet inte om det är friskt eller sjukt men det var det jävligaste med allt ihop...

Hur eller hur så blev det några vilodagar i samband med detta och det kunde ju vara skönt - NOT, fucking abstinens andra dagen, fortfarande för ont för att löpa men det blev i alla fall några mil på racern. Orkade inte riktigt ta mig i kragen efter det förlorade runstreaket så löpningen blev lite lidande resten av året även om jag han få ihop ett antal mil till..

Bara för att egoboosta lite skrev jag av lite träningsdata från Jogg.se:

Löpning

• 3474,2 km
• 312:18:22 timmar
• 5,24 min/km i snitt
• 9,7 km/pass i snitt
• 358 pass

Cykling

• 1408,8 km
• 59:33:20 timmar

Simning

• 62,7 km
• 21:47:17

Jag sprang 325 av årets 365 dagar och hade bara 22 vilodagar helt utan registrerad aktivitet. Som sagt jag vet inte om detta är helt friskt eller om jag besitter någon form av diagnos men satan vad gött och titta tillbaks på dessa data och känna att man faktiskt har tränat en del.

Han ju även genomföra en del lopp och 2014 var nog det mest upplevelserika år, tränings och tävlingsmässigt, jag upplevt. Det inleddes med Pace on Earths träningsresa till Spanien, 1 mil var tredje timme (8mil på 24h), Blodomloppet i Linköping 10km, Salomon Trail Tour Kolmården 21,1km, Borås swimrun 31,5km, Kolmården Trail Marathon 42,195km, Karlstad swimrun 32km, Ultravasan 90km, Bysjöloppet i Åtvidaberg 18km, LIU-loppet i Linköping 10km, Tjurruste i Stockholm 10km.

Nu när 2014 är passé är det ju bara att blicka framåt och njuta av att planera tävlingskalendern för 2015 minst lika full, redan klart är att jag och frun även i år åker till Spanien i vår, ett nytt löparläger med Pace on Earth hägrar, Vätternrundan med dess 300km cykling väntar samt Amfibiemannen, Ångaloppet och Borås swimrun ska avverkas. Sist men inte minst är även Ultravasan 90 km inplanerad med ett ordentligt tidsmål att klara så nog ser 2015 spännande ut...

Vad väntar på dig 2015?? // Fredrik

Äntligen nytt år

Äntligen kan den mentala härdsmältan som utgjorde slutet på 2014 avslutas och de nya målen utformas. Resterande delar i teamet har kört på något fantastiskt bra medan jag har varit sjuk en månad med 0 träningstimmar egentligen. Frustrerande att kapitulera men hellre det än att behöva uppsöka sjukvården med hjärtproblematik relaterat till träning under sjukdom. Så nu hoppas vi på en frisk och sund kropp..

2015 års utmaningar håller på att ta form för Team Fillinge Ultra. Klart och anmält redan nu är Ultravasan och Amfibiemannen. Därtill så finns det dels önskemål/realitetsutmaningar över flertalet tävlingar. Planeringen och viljan är inte helt i rät linje med realitetskurvan alltid tyvärr..men anpassning är vi som sjuksköterskor bra på och det utnyttjar vi även nu.

Det finns lite strimmor av planering där vi tänkte försöka ordna till lite träningstillfällen som en "öppen träning/tävling" inom swimrun. Där man kan komma och testa på och känna sig för. Testa grejer och bara träna i grupp. Träningarna vid Hellasgården ligger ju lite långt bort för oss även om det onekligen är väldigt lockande. Vi får återkomma till dessa träningstillfällen.

Kolstubb.

/Marcus