lördag 1 november 2014

Ett poem om gummit

Dräkten smiter tätt omkring kroppen
Nu hör man snart hejaropen

Stock och sten har varit oss utmanande
Men vattnet givit oss svalkande 

Trägna och starka ben trummar på
Ångest och ängslan avviker då

Motståndare som svischar förbi
Fan! kom igen nu stockar och bakparti

Paddlar, mössa och glasögon på
Ser min kompanjon i min ögonvrå

Hålla takten, veva armarna och sparka lätt
Det är rätt angreppssätt

Gummits temperatur sjunker så sakta
I den vi känner oss ganska kompakta

Upp på sten och riv med tassar
Hejaropen skalla: Sassa brassa mandelmassa!

" - Mesta nedför" lurar mig min kumpan
Han försvinner som ett propellerplan

Häng på, häng på stubbar små
Låter sången som studsar omkring i pannbenets vrå

Lockelser med ostkaka och sylt
Jag ser det som om det är förgyllt

Svetten lackar och törsten svider
Vi älskar det som högtider

Rakt in i möljet oavsett var
Känslan är oöverträffbar

Endofinist är jag, javisst!
Det är nog samma för en exhibitionist




//Marcus 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar