Sturefors Triathlon 2017

Jo, för tredje året i rad så körs Sturefors Triathlon och vi i Teamet är på plats och skall tävla. Loppet växer så det knakar vilket är väldigt roligt, men säkerligen krävande för arrangörerna. Det krävs ju lite planering och förekommande av diverse utmaningar för att ett lopp skall gå bra. Men Jakob som håller i trådarna har fixat allt på ett professionellt sätt tillsammans med resten av gänget såklart.

Det jag framförallt gillar med dessa sprint-triathlon tävlingar är att alla är välkomna. Oavsett om du har en cykel för 100 000 och kan crawla skitsnabbt eller om du har en vanlig oväxlad gammal hoj och knappt kan bröstsimma. Du är lika välkommen att tävla på dina villkor. Alla är lika mycket värda och tävlar mot sina mål. Sånt är värdefullt tycker jag.

Många klubbtröjor

Jag cyklade ut för att hämta nummerlapp och kolla grejer ett litet tag innan. Kul att träffa så många likasinnade sportnördar. Jag kan förstå att man tröttnar lite på det snacket om man inte är lika intresserad, men det är roligt att säga hej på riktigt ibland (och snacka grejer, tävlingar, upplägg osv..)

Bra, soligt väder mötte oss för att sedan mulna på lite och börja blåsa alltmer. Jakob höll lite raceinfo och sedan var det dags att gå ner i vattnet. 19 grader:ish. Perfekt. Tyvärr så hade flera som simmar bröstsim lagt sig i första delarna av simningen vilket gjorde att i alla fall jag hamnade bakom och inte kunde ta mig om. Dåligt av mig kanske att inte lägga mig längre fram..men jag tänkte bog att ställer man sig längst fram på en triathlontävling på simningen så kör man frisim. Fick brottas fram till första bojen, sedan släppte det lite och den sista 100:ingen så fick jag lite mer plats för vingspannet. skönt, men frustrerande eftersom det är min minst dåliga gren.

 Torktumlarsim

Lite förbannad och lite stressad 

Upp ur vattnet som ett jehu och på med cykelgrejerna. Jag kör vanliga löparskor och min vanliga hoj, som i och för sig är en cyclocross, men inte att jämföra med de riktigt snabba. Har skärmarna kvar.. ; ) Sket i strumporna och körde barfota istället. funkade toppen. Efter att några tävlingar ha försökt att stå och ta på ett linne efter simningen så hade jag i år kört med tröja innanför våtdräkten. mycket smidigare. Sparade nog kanske 10 minuter där..

Åter från cykelturen.. ser rätt glad ut ändå. Cykelbilderna på de andra två blev suddiga pga snabb fart tyvärr. 

Upp o h iväg, trampa utav helvete så inte Andreas kommer ikapp för tidigt. Men det gjorde han. Ordentlig utveckling på simmet och bra cykelträning gör visst grejer med en redan snabb grabb. I alla fall så trampade jag på så gott jag kunde. snittade 30 km/h och hade topphastighet på 60 km/h. Blev omcyklad av några riktigt snabba cyklar ganska sent i loppet. Kändes bra ändå, att de kommer sent..

In i målområdet och av med de grejerna. Stolpig löpning den första km, för att sedan bli lite jämnare och få ett någorlunda bättre flyt. Orkade med att springa hela tiden och tugga på framåt. Lyckades tillochmed ta några skalper. på löpningen!

 Malin och Helena krämar ur det sista

Jag och supersnabba arrangören Jakob. 

Sista km så kunde jag faktiskt sträcka ut och vågade springa mig lite trött. Skön känsla när man känner kroppens balans.

In i mål som nr 44 av 154 som herrarna. Malin kom in på plats 32 av 69 damer och Andreas sprang in på plats 13 !!


Efteråt så blev det skönt post-run-häng i Fillinge. skönt och göttigt.

 Uwabarber paj

Vi håller fanan högt!

Roligt lopp med bra inramning! Stort tack till hela Teamet som för dagen hade tillägg i form av familjen Lindblom. Tack till alla som hejade på Sturefors gator, alla funktionärer - ni vet inte hur mycket det gör med det där lilla "heja" trots att ingen orkar le åt er tillbaka. Men stort tack för allt sånt! Ni är jätteviktiga!'

En annan kul grej är att Sturefors Tri tillsammans med Ekängen tri och Björsäter tri numera har startat en "klassiker" och genom att tävla på alla tre tävlingarna så är man med där utan ngn kostnad. Roligt initiativ att binda ihop de olika tävlingarna. Samarbete och tillsammans-grejen är nyckeln!

Kolla in på: https://www.ostgotaklassikern.com/

Fotocred till Mia Lundin och Kristina Vigren



//Marcus

Björkfors sommarcup

Förra året så tävlade delar av gänget deltog i den lokala turneringen där Björkfors Goif arrangerat terränglöpning. I år så var första tävlingen i Rimforsa. Ny skog och nya möjligheter för mig.

Nummerlapp och inskrivning. 

Herrsektionen + delar av ungdomssektionen begav sig ner tillsammans med ytterligare delar av seniorsektionen som för dagen tyvärr var i rehab-fas.

Loppen skiljer sig lite mellan varje tävling. Olika distanser och olika skogar. Roligt koncept tycker jag.

Loppet då? jo, de snabba satte av som jehun som vanligt. medan jag försökte hitta rytm och flow som passade både lungor och ben. Efter att ha påbörjar semester och kört dubbelpass nästan en vecka så var det inte utan att det var en lite sliten kille som kämpade på. Men ny skog och underbart väder gjorde det ändå till en ganska trivsam löpning.



                                             Juniorsektionen kämpar på med lite stöd

Efter ca halva så svängde jag av ganska tvärt vid en böj och där står Andreas. Menvatusan.. ska vi däråt tänkte jag? hann inte säga mer än att Andreas varslade om skada, skickade med ett par hejarop och jag fortsatte stolpa iväg. Först så tänkte jag även att tråkigt för Andreas med skada, sedan kom hornen upp i pannan och tja då borde jag ju få bättre placering i åldersgruppen.. hahah



Tyckte att det gick tungt som bara den och att alla andra hann ikapp mig. Kollade på klockan som visade på 4.40 sista km. Jag har tidigare haft svårt att komma under 5.30 typ. Ja, jag är ingen snabbis. Men det är vad jag har att jobba med. Men under 5 tempo är ju skitbra för mig. Det gav nya krafter i alla fall.

Kämpade på de sista 3 km och kom i mål trött. Bra kvitto.

Roligt lopp i all enkelhet. Ska försöka vara med på de andra deltävlingarna också. Kan varmt rekommendera den här turneringen!


//Marcus

Vissa sim är bättre än andra

Igår, lördag så var vi ett litet gäng som gav oss ut. Vindstilla, varmt och knappt en krusning på vattnet. Helt underbart! blev till slut ca 3500 m. Själavårdande träning. 

Vi var 5 som simmade, men en av oss var så snabb så hon stod omklädd och klar när vi andra dammade in. 

Eftersom det är semester för mig så han jag även med lite skogsjogg på eftermiddagen. Roligt! 

//Marcus 

Fredagsmys

När man inte skrivit ett inlägg på, jag vet inte hur länge, och så känns det plötsligt att idag, idag ska jag skriva. Vad framkallade det? Kanske de två lediga dagarna som gjort att jag betat av annat som har legat "före". Skrapa trädgårdsmöblerna, lyssna på poddcastar, röja bakom boden, rensa under vinbärsbuskarna, lägga undan vintervantarna ( ja, jag vet att det är juni nu), se färdigt "Big little lies", dricka rabarbergrogg på altanen. Intressant vad som hamnar "före" något annat, vem bestämmer det?

Göteborgsvarvet blev det inget skrivet om (trots att det var underbart kul och brorsan och jag sprang med lätta steg) inte om blodomloppet (trots att det var soligt, vackert och uppsluppet) eller Andreas och Marcus inspirations-prat i Sturefors bygdegård (där de med självdistans och humor  berättade om träning och den gemenskap som träning kan föda och den lust till träning som kan födas ur känslan av gemenskap). Inte heller det blev det skrivet om för det låg efter andra grejer, som låg före.

I dag, däremot, ska jag skriva att Andreas och jag simmat i Ärlångens svala vatten i försiktig kvällssol medan avslutningsrusiga tonåringar samlas vid badplatsens grill och eldar allt som går att elda. Jag ska skriva att idag är första gången jag har känt att jag har haft tillräckligt med syre när jag simmar. Antingen har jag ökat min lungkapacitet avsevärt eller, kan det vara så, att min teknik har förbättrats? Vet inte vilket som är bäst. Den annars så ofta närvarande känslan av att behöva avbryta simningen, andas lite extra, spana efter mörka skuggor som glider fram under en, navigera och starta om systemet uteblev, så gott som. Bara bubblorna efter mina egna armtag skärrade mig lite stundtals, men syret räckte till det också.

Nu fortsatt fredag och allra först kommer kaffe och bakelse i soffan... det har jag bestämt.
/ Malin

Spegelsimning

Hur underbart är det inte att simma när vattnet ser ut så här?

Inga krusiduller

 Simmet blir bättre och bättre för triathleten

 Varmt, spegelblankt och underbart

 Letar groddar på botten.

/Marcus 

Linköpings Halvmarathon 10/6 2017

Skulle absolut inte springa detta lopp. Fick dock en gratisplåt av Nocout, så vad gör man..
Försökte övertala Andreas att vi kunde ta det som lugnt långpass, jag skulle absolut inte springa fort en vecka efter maran men det är alltid kul med lopp och medalj. Andreas som är lugn, kontrollerad och typ en miljon år gammal sa klokt "det är så lätt att det går för fort" "jag ska cykla istället" och tackade nej!

Haha, ung och rebellisk som jag är ställde jag mig på startlinjen i ett för tajt lånat Nocout linne, jag skulle ta det lugnt. Startskottet gick och alla sprang iväg, fort gick det också.. och en massa långsamma löpare sprang om mig ! Nja nu får det räcka, hakade på en gammal fotbollskompis som sprang, vi kutade och snackade i 4:20 fart och allt bara flöt på, efter 6km släppte han så jag ökade lite till.. Passerade 11km och en vilt påhejande Marcus som tyckte jag sprang snyggt, vad gör man, ökar lite till.. Kilometrarna  ramlade på och känslan bestod, jag hade hur mycket kraft som helst! Tog en gel och lite sportdryck och fortsatt kuta om folk, det här är ju skitkul!

Passerade 18km och tänkte, det här kan ju räcka till sub 90min.. Ökade lite till och raskade på i 4:00 fart upp genom stan, storgatan är lång och brant! Ner förbi Ågatan och in mot mål 1:29:44 och nytt personligt rekord!

Så jävla kul!! När allt går bra! Älskar den där känslan av eufori och trötta muskler, för nu var jag trött!

Fredrik

Stockholm Marathon 3/6 2017

Så var det dags, en utav årets stora utmaningar och mål.
Redan för ett år sedan frågade en granne om vi inte kunde springa Stockholm Marathon ihop 2017, visst sa jag. Han hade ett 25-årigt pb som skulle slås detta år nu när han fyller 50, tiden vi skulle slå var 3:24:40.
Vi körde lagom långa pass tillsammans hela sommaren, en runda på 16km runt Ekängen drog vi minst en gång i veckan, vilket varvades med egen träning. Ett tu tre skulle grannen flytta och de gemensamma passen blev färre, så blev även kontinuiteten i min väns träning och ska jag vara ärlig kom han dåligt rustad inför maran.
Själv gick träningen bra, jag fick både volym och fart, saknade dock några fler pass runt 30km för att vara riktigt förberedd.

Första veckan i juni kom och grannen undrade om vi skulle sänka våra ambitioner men jag röt ifrån och sa att i alla fall jag hade tränat för att slå hans tid, målet hade blivit under 3:20.. Vi bestämde att vi skulle starta ihop och sen fick han hänga på så länge det gick.

Vi kom upp till Stockholm vid 9:30, slängde i oss lite medhavd pasta och knallade ner till Östermalms IP där expot är, gick snabbt och smidigt att hämta ut nummerlapp. Upp till bilen igen för att byta om och sen lite nervösjogga ner till starten igen.

 Expo

 Nummerlapp - check!

Petade ner lite hålltider för att inte förvirras under färden

Starten gick! och vi masade oss fram, trång och jävligt som det ska vara när 18000 människor ska springa på samma ställe!
Svårt att hålla fart och jag tittade panikartat på klockan som visade 5:05! Hur ska det här gå? För trångt att springa om och för stora risker med att springa på sidorna, var bara att acceptera och försöka hålla så god fart det gick! 5-6km pågick detta kaos sen lättade det något och man kunde hålla sin egna fart utan att springa på någon, tittade på klockan och hade 5:00 i medelfart. Ökade lite försiktigt och grannen hängde på, kämpade ner tempot till 4:43 i avrage totalt över 42,195kilometer.
Snackade lite med grannen som tyckte det gick bra, passerade både 10 och 15km utan ansträngning, drack lite, åt någon gel och någon "dutt" När jag vände mig om runt 16km var grannen borta, vände mig om ett par gånger men tänkte att orkar han kommer han i fatt, jag måste hålla mig till min plan.

Passerade stadion för andra gången och svängde sedan ut mot gärdet, passerade 21,1km och fick lite saltgurka, började bli hungrig, nådde 26km och skymtade bananer.. mums!
Kilometrarna tickade på och så också benen, känslan var fortsatt bra. In mot stan igen och passerade 30km skylten, go känsla och tanken slog mig att nu börjar det på riktigt. Klippte andra och sista gelen och betade mig igenom söder där Raznu "skyltmannen" stod och skrek. Bra pepp och höjde mig nog något. Passerade Västerbron för andra gången och då även en annan Salming löpare, Marcus Aronsson. Morsade lite och drog honom upp för bron, snäll som jag är. Han har numera döpt bron till "Wästerbron"

Fantastiskt mycket folk ute och hejade så sista biten blev lätt, gjorde min snabbaste mil mellan 31-41 kilometer, vilket är gött! Go känsla ända in i mål även om man givetvis var sliten i kroppen, passerade säkert 500 pers sista milen. In på stadion och pressade ur det sista, 3:24:20. Sjukt nöjd med bra känsla och hopp om än bättre tider.
(enda sura var att klockan och Stockholms skyltar inte riktigt synkade så min klocka pep innan skylten kom. Sjukt störande när man lägger upp hela sitt lopp efter klockan. Passerade 42,195km på klockan 3:19:37 men då hade jag en hel kilometer kvar! Surt men sant, och jag misstänker att Stockholms marathonbana är kontrollmätt!)

Tack för ett trevligt lopp, jag kommer tillbaks för ännu bättre tider!
Fredrik

Tough Viking Stockholm stadion

Ett något sent inlägg men undertecknad har svårt att prioritera..

I julklapp 2016 fick jag och min förtjusande fru Lisa en startavgift till Tough Viking av min lillebror, vi skulle köra det gemensamt som lag alla tre. Ett lite annorlunda tävlande framför allt för mig som är van att kuta en bestämd sträcka på en viss tid. Nu skulle man ta sig under, över och igenom en satans massa hinder på vägen också, närmare bestämt 25 stycken.

Försökte lägga in lite mer styrka i min träning, men ja det gick väl sådär.. En vecka innan tävlingen körde vi i alla fall ett gemensamt träningspass på brandstationen i Kallerstads hinderbana samt lite repklättring, det visade sig vara guld värt..

Vi bestämde ganska tidigt att vi skulle ta husbilen upp och göra det lite wild en crazy, husbil mitt i Stockholm.. men det gick riktigt bra och det blev en trevlig förfest och lyckad övernattning.

Själva loppet då: En salig blandning mellan isbad, en miljon rep att klättra i, runt, upp, genom eller över. Isbad, springa genom eld, släpa stora betongblock eller bär4a hinkar med sand eller dunkar med vatten, en miljon monkeybars och en 4 meter hög ramp. Vi klarade hindren tillsammans och på de flesta var vi bäst! Vi hade skitkul och fick ta ut oss på riktigt.

Taggade och nöjda direkt efter målgång

 Kanske ännu mer nöjda efter en stund

Tuff medalj

Ett lopp som föder mersmak och som jag gärna gör om..

Fredrik

Föreläsning och grejs

Har faktiskt inte blivit av ett endaste simspring-pass än. Logistiken är väldigt utmanande ibland. Har dock fått till ett gäng simpass och några löppass. Sånt är ju ändå rätt bra..

På onsdag så håller 2 5:e delar av klubben en ödmjuk föreläsning i Sturefors Bygdegård. Man skulle kunna kalla den "inspirationsföreläsning".. Vi pratar om oinsikt, glass, otäcka djur, vänskap och allsköns grejer. välkomna dit!

Fri entre och vi börjar kl 19.

Ärlångens vatten är mörkt. 

//Marcus 

Rännsketa, reflektion och runstreak

Nu har jag löpt, joggat, stapplat och sprintat mig igenom 37 dagar på raken och det går fint än sålänge. Förvisso är väl 37 dagars runstreak föga imponerande i jämförelse med många andra som hängt i över 1000 dagar och mer därtill men man ska ju inte jämföra sig med andra har jag hört. Huvudsaken är att jag njuter och känner någon slags utveckling och det gör jag banne mig. Den dagliga rutinen börjar nämligen ge lite resultat på kilometertiderna. Jag är fortfarande rätt sölig men har kapat ca 30 sek/ km redan och det känns jävla gött faktiskt. Vill gärna tro att det är intervallerna på löpband som hjälpt till att få bättre rull på benen. Intervallpassen lägger jag de dygn jag jobbar på ambulansen pga praktiska skäl. Dels då stationen har löpband och då intervallpassen tar kortare tid är chansen att jag hinner med dem mellan larmen större än ett långdistanspass.
Jag växlar mellan att köra "almenäsintervaller" och 300 m sprint och har jag tur får jag lite extra meter i benen via en innebandymatch med brandmännen. Kul. Även om jag spelar mer med röven än med klubban.

Sedan har jag upptäckt och accepterat att jag är en sk slowstarter. En väldigt seg sådan dessutom. Varje dag inleds med ca 2,5-3 kilometers stelbent, tungandad och trist jogging men efter den initiala plågan är min kropp som förbytt och därmed även upplevelsen. Plötsligt svävar jag fram över marken med tillsynes outtömliga krafter och en syreupptagningsförmåga i världsklass. Den känslan hänger i ca 4 km för att sedan plana ut något. Målet är att kunna förlänga den härliga känslan för varje månad som går.

Brorsan har samma slowstarter syndrom så vi är välsynkade

En solig dag för ett par veckor sedan kände jag mig ovanligt stark ovanligt länge och drog en spontan halvmara. Det var närmre 2 år sedan jag sprang så långt så det var mycket välkommet.

Utsikterna för ett långpass på runstreakets 38:e dag ser dessvärre rätt taskiga ut då jag i stunden sitter med medelsvåra bajsbekymmer och en halv pizza i magen. Ett som är säker är att jag väljer en av de lite lummigare stigarna häromkring där jag bor. Kanske vid Roxens strandpromenad?

Eller lite längre in i skogen kring Roxtuna?

Vi får se, möjligheterna är ju nästintill oändliga.

Passar på att önska Er en härlig dag.
Vänligen Lisa "alltutomlagom"

NOW Challenge

För ett tag sedan så såg jag en tävling på Instagram från simtävlingen NOW Challenge. En simtävling utöver det vanliga. Jag slängde in lite enligt riktlinjerna med devisen som min mor brukar säga: "är man inte med så har man ju ingen chans"..

Igår så fick jag en hälsning om att jag hade vunnit!! Galet roligt! Jag fick välja distans och valde såklart, helt i riktning med min oinsikt den längsta.. 14 km öppet vattensimning.

Glädjen och ångesten brottas nog lite fortfarande, men framförallt är jag glad över att få möjligheten att uppleva den här utmaningen.

Kolla in på deras hemsida om du är sugen på att simma: www.nowchallenge.se det finns lite olika distanser så de har något för alla.

Fasen vad spännande!!

//Marcus

BjörkforsGOIF:s sommarcup2017

Nytt år och nya möjligheter.. Förra året deltog flera av Team Fillinge Ultras medlemmar vid flertalet deltävlingar, flera av oss har även segrar att försvara..

Kan varmt rekommendera denna varma, lättillgängliga och familjära möjlighet till tävling..

Sommarcup 2017

Det är snart sommar och därmed dags för Björkfors GoIF Sommarcup.

Björkfors GoIF inbjuder till träningstävlingar i terränglöpning.
Fullständig klassindelning från F/P8 och uppåt.
Sex deltävlingar, där de fyra bästa räknas och där deltagande i minst fyra tävlingar innebär pris.
Klassegraren i varje deltävling får 1000 poäng, varje sekund efter segraren ger avdrag med 1 poäng. Banlängderna för de yngsta är ca 1 km. För övriga klasser varierar banlängderna mellan 2-8 km.
Tävlingarna passar såväl motionärer som de mera tävlingsinriktade.
Anmälan sker i anslutning till starten.

Kostnad; 20:- för barn och 50:- för vuxna som inte är medlemmar i BGoIF

Första start är kl 19:00 förutom deltävling 6.

Deltävling 1 – 20:e Juni       Klubbstugan Rimforsa
Deltävling 2 – 27:e Juni       Ryda, Björkfors         (avfärd Rimforsa torg 18:00)
Deltävling 3 – 6:e juli          Bekarp, Briteborg      (avfärd Rimforsa torg 17.45)
Deltävling 4 – 1:a aug.         Nybygget, Björkfors  (avfärd Rimforsa torg 18:00)
Deltävling 5 – 17:e aug.       Pekhult, Björkfors     (avfärd Rimforsa torg 17:45)
Deltävling 6 – 31:e aug.       Klubbstugan Rimforsa, (BGoIF KM)                                                                    OBS! första start kl 18:00

Välkomna önskar Björkfors GoIF

Yogaschwester

Efter att ha förlustat mig med vänligt sinnade människor under gårdagens så fick det bli bot och bättring i skogen. Många uttrycker att det är stelt och svårt att köra yoga. Jag tycker det omvända. Lätt och ledigt. Kanske har bättre fallenhet för det helt enkelt.. vi är ju bra på olika saker...

På söndagen så ägnade jag mig lite åt skogsyogan. Den mest naturliga av alla yogor som finns, typ..eller tja.. lokalt i alla fall. Vättar, gnomer samt de beryktade skogsbrugdarna som siktats i närheten höll sig i skinnet och det blev inget busande.

 Stubbyoga

Resultatet lät inte vänta på sig utan sinnesfrid, samklang med naturens väsen och mjuk i kroppen kom ögonblickligen. Förvånande att inte se fler skogsyogis ute bland granar och tallar i gnomernas rike. Trevlig söndagsunderhållning för alla.

 

Plockabärmedenhandyoga

Rekommenderas!


/yogaschwester

Allena i Kolmården

För tredje året i rad så stod jag alltså där igen. Framför en enormt vacker och underbar miljö, men samtidigt krävande och knäckande om man inte är på sin vakt. Jag pratar såklart om Kolmårdstrailen. Anledningen till att jag i år var ensam är att husbilsraggarna valde att köra Tough Viking (med den äran) och Fillinge grenen valde hemmastyrka som aktivitet. Super-mega simmerskan Kristina skulle ha stått på startlinjen men på grund av skador fick hon tyvärr lämna återbud hon också. Då tog jag det beslutet att springa för Darktrailrunners och hoppades att demoner, gastar och allmänna väsen skulle hjälpa mig på stigarna.

 Party

Lite laddning vid närliggande sjön

Nämenvafan, tänkte jag. Det får bli jag och skogen helt sonika. Så jag åkte dit och förberedde mig på att kapa 15 minuter från föregående år. Ni som har sprungit i Kolmården vet att det går bara uppför eller nedför. Helt galen natur, men samtidigt trollbindande.

Tja, 21:orna stack iväg och den första halvmilen gick skapligt. Hängde på ett par fötter som hörr helt ok tempo. Tyvärr så började jag känna av något slags magknip och illamående mellan 5 och 10 km. Vågade inte dricka så mycket som jag egentligen ville ha eller kroppen krävde då värmen var hög!

+ 500 höjdmeter kräver att man har gjort sin läxa innan, och då transportlöpningen nästan är platt så blir det ju kanske inte riktigt det som kolmårdsskogen kräver.

Trots allmänt fysiskt successivt havererande så försökte jag att kräma ur lite krafter och hasa mig framåt. Målet var ju ändå 2 timmar, vilket jag låg bra till fram till omkring 14 km. Men efter det så hasade jag efter en minut i taget.. FÖRBANNELSE!

När sista myren kom så hade jag tankar på att simma över istället, men det blev något som liknade skovling. Sista kilometern är värst på kolmårdstrailen. Man vänder nämligen precis vid målrakan och försvinner ut i skogen igen. Bortåt! helvetes! Hade nästan glömt den här svängen. Klockan tickade på och jag hade satt upp att jag i alla fall skulle slå föregående års tid. Personligt rekord är ju ändå personligt rekord!

Sista 500 meterna sprang jag faktiskt. Man kan kalla det löpning.. kom in på 1 minut bättre än förra året! YAY! Då kommer Kristina fram precis efter målgången och gratulerar till överlevnaden. Hon hade varit i Norrköping och hämtat syskonbarn och passade på att komma förbi. Roligt att känna igen ett ansikte i alla fall!

Väl nere vid parkeringen igen så fanns det inget annat att kasta sig i sjön. Faktiskt riktigt skönt. Kan rekommendera stigarna i Kolmården. Underbar natur, men tämligen krävande.



//Marcus

"I linje med ökad överlevnad"

Efter tre år, tre lunginflammationer, två bihåleinflammationer, ett utmattningssyndrom och diverse andra lite mindre hämmande sjukdomstillstånd har jag nu påbörjat mitt andra runstreak.
I augusti 2014 startade jag mitt första "springavarjedag" block i syfte att bli en bättre löpare men redan efter 58 dagar tvingades jag avbryta pga. lunginflammation.
Därefter har utvecklingskurvan gällande min springform varit rätt linjär eller snarare visat en nedåtgående kurva. Jag har tappat lite flås och uthållighet efter varje sjukdomsepisod och ännu har jag inte lyckats hinna ikapp kapaciteten jag hade under glansdagarna. Kanske gör jag det aldrig.
Men det är ju ingen anledning till att sluta sträva efter förbättring.


Runstreak dag 1, 10 km trail i Ekängen

Jag har under de 4 åren jag klassat mig själv som en löpare sprungit 2 maraton, 1 ultramara och en hel mängd kortare lopp. Som längst sprang jag 6 mil under ett halvt dygn, 1 mil i taget med vila emellan. Min önskan är att kunna springa marathon eller ultramarathon igen i framtiden.
Utgångsläget nu är att jag inte sprungit längre än 12 km sedan 2015 så i min strävan att bli en långdistanslöpare igen tänker  jag att det kan vara bra att dra ner på kravprofilen ett uns.
Lite mer krävande pass som intervaller eller långdistanspass får mig att gå helt i däck så att flytta fokus från kvalitet till mängdträning är nog den nivån mina löparambitioner måste ligga på.


Runstreak dag 3, 7 km trail i Ekängen

Reglerna för detta runstreak innefattar ett minimum på 2,5 km löpning eller minst 20 minuters joggande per dag. Självklart kommer jag springa längre, hårdare eller snabbare då jag är på alerten. Fast jag MÅSTE inte pressa mig, det är det viktiga. Att ramla runt i 20 min per dag kan man avkräva vem som helst, inklusive mig själv. Därtill kommer en salig och luststyrd blandning av fysiska aktiviteter för att bibehålla styrka och variation.


Runstreak dag 4, 4 km trail i Ekängen

Att röra på sig varje dag är i linje med ökad överlevnad. Det menar i alla fall läkaren och författaren till boken Hjärnstark, Anders Hansen. Det har jag fattat för länge sedan och levt efter de senaste 20 åren. Vad jag inte fattar är att fullt friska människor med alla möjligheter till att motionera/aktivera sig VÄLJER att INTE göra det!
Helt obegripligt.



Roxens strandpromenad

Må solen skina på Er!

Brugdberättelser och anekdoter

Jag hade ynnesten att bli tillfrågad av Coach Boqvist, ledare och tränare på Linköpings simidrottsförening. Han frågade om inte jag kunde hålla en liten föreläsning om swimrun på deras utbildning: swimrunskolan. Fantastiskt roligt att bli tillfrågad såklart och självklart sa jag ja. Att kunna berätta och inspirera andra att testa på sporten är ju toppen. Det är inte det att jag är duktigare än någon annan. Det finns så många som är vansinnigt mycket snabbare, smidigare och tja betydligt bättre på swimrun. Men jag tycker att det så fantastiskt roligt! Jag lever mycket på min vilja och min superkraft: oinsikt. Det är inte omöjligt för mig att hålla på i mil efter mil med att springa och simma..det tar bara lite längre tid.


Samtidigt så är det ju så att om du tänker att du kan eller att du inte kan..så har du ju rätt.

"Ja, en liten Brugd är ungefär så här stor när den föds.."

Jag hade en liten genomgång och berättade anektoder från dödsvärmen i Borås swimrun där jag badade i bajs. Inte mitt eget dock. Till året efter när jag hackade tänder och krampade på grund av isbjörnskylan. Lite om Loftahammar Endurance Day och den fysiologiska nedbrytheten som drabbade kroppsdel efter kroppsdel. Lite om Brugden som ligger och lurar där ute..


Jag är ju egentligt löjligt hjärnspökensbejakande gällande sjömonstret som vi kan kalla Brugd. Mest för att det är ett rätt coolt namn. Brugden är det där sjögräset som kommer att dra ner dig, den där jättehajen som slukar dig hel, de där simmande tonårsynglen som tillsammans äter dig levande..de kommer i alla möjliga former och storlekar.. och samtidigt så är det ju en sån skön frihetskänsla att simma ute i öppet vatten. Rakt ut och swosch swosch....  konstigt det där.


Jag nämnde också det viktiga valet av partner. Inte som livskamrat..det är ju iochförsig också viktigt, men som kamrat att tävla med. Många beskriver att man skall köra med en som är lika snabb som en själv. STRUNPRAT tycker jag. Välj en som du står ut med, en som du har kul med och som du kan hetsa, bråka, peppa med! mycket viktigare enligt mig! Hade aldrig klarat mig utan de som jag har kört med.

 Underbetts-Brugden



Ving-Brugden

 

 

Gapiga Brugden



Jag pratade även lite om Amfibiemannen och Karlstad Swimruns första år, där första simmet på 2400 meter var skönt men utmanande..Swimrun är ju en fantastik upplevelsesport och det finns ju dom som är duktiga på riktigt och väldigt snabba. Sedan finns det såna som jag, upplevelse-swimrunnare. Vi som vill pressa oss, men samtidigt uppleva och tävla för att det är så jäkla roligt. Lite snabbt tänk om hur jag tänker på grejer som man kan behöva och varför. Skor, paddlar..tja sånt som hör till..

Mycket minnen man samlat på sig på väldigt kort tid.

Hur eller hur, väldigt roligt och kanske får ordna något tillfälle till vid sidan om då jag har fått en del meddelanden om att intresserade inte kunde komma. Att det var 27 000 grader ute och sommarsol kanske hade lite med saken att göra också.. however.. rolig sport och roligt att kunna inspirera andra att testa.


//Marcus