Utrustning och lite spridda tankar om swimmrun från mitt synsätt

Jag gillar swimrun. Jag är inte särskilt duktig, särskilt uthållig, duktig simmare eller springer snabbt.

..men jag gillar upplevelser och jag gillar swimrun eftersom den passar både för dig och mig. Man kan sikta på medaljer och vara svinduktig på alltihopa, och så kan man som jag vilja prestera lite bättre ocvh framförallt uppleva mixen av olika sporter.

När jag fick nys om sporten så hade jag inte tagit simborgarmärket på kanske 20 år..kunde absolut inte simma crawl. Men möjligheten till denna enastående upplevelsesport var för stark för att jag skulle kunna neka den umgänge. En liten fråga från en kollega som undrade om jag inte ville hänga med och köra Amfibiemannen för ca ett år sedan triggade igång med något hejdlöst. Jag såg bara möjligheterna och den fantastiska chansen att uppleva denna häftiga tävlingsform.

Att jag helt avsaknade egentligt löpsteg och inte orkade springa en knapp halvmil utan att stanna och den totala frånvaron av simkunnighet spelade ingen roll. JAG VILLE GÖRA DET HÄR!


så jag gjorde vad varje förvuxen tonåring skulle gjort: jag sökte på internet och framförallt youtube. de flesta sökningarna handlade om hur man simmar och öppet vatten. Allt finns på internetet. Dock så var det lite knepigt att överätta det i praktiken. Innan jag blev "godkänd" partner så fick jag komma ner till simhallen och visa mitt nuvarande status över simningen för Johann..gissa om jag var nervös?! tänk ocm han inte godkänner mig och bara skrattar, eller ratar mig...vilket besvikelse!! Nervöst så kom jag ner i fluffiga badbyxor, inte så där slimmade som man ser på riktiga simmare...det tar ett tag innan man tar på sig ett par sådana. I alla fall så var det simkurser då jag skulle komma ner. Alla andra var ju skitduktiga, GGAAHH ANGST!! I alla fall så fick jag hoppa ner och simma en längd. Kommer inte ihåg så mycket av den, eller om jag ens andades...men vilket lyckorus när jag hörde: "-Vi kör" .

Efter det så blev det ännu mer sökande och tittandes på filmer hur man skulle göra och inte göra. Ner till simhallen och nöta och nöta och nöta. Jag försökte med snorkel, andas åt ett håll och veva som faan. Fick inte riktigt till det, men Johann och jag träffades ett par gånger, fick lite tips, mera internet och mera nötande.

Till slut så fick vi tävlingen genomförd. Stolt som en tupp när jag fick beröm över simningen, (blir fortfarande det iofs..) Min simning är fortfarande tämligen medioker, men lite bättre än först i alla fall. Simning är en sport där mängd spelar roll. Mycket nötande ger resultat.


Efter mycket letande och kollande så har jag märkt att det finns väldigt många som har extremt mycket mer erfarenhet, kunskaper och insikter än mig i den här sporten. Men här är i alla fall lite tankar som jag har samlat på mig på det här året..


* Träna som du spelar
Om du skall bli bra på något så skall du göra det. Mycket och gärna effektivt. ta hjälp av föreningar, vänner och sådana som kan och är lite bättre än du själv. Det sporrar och ger upphov till träningstörst.


* Utrustning
Du behöver inte ha de finaste grejerna eller dyraste. Se bara till att de funkar för dig.


* Säkerhet
Säkerheten skall ligga främst. Jag ger mig inte ut själv och simmar på öppet vatten. Även om det är kort. Man vet aldrig vad som kan hända. Alltid bättre att vara två då. Plus att det är roligare om man är flera.


När det kommer till utrustningstips så finns det många som skrivit om det. Utrustning beror på vilken typ av lopp som du skall genomföra. alla är lite lika, men samtidigt olika. Det du kanske behöver på det ena loppet kan vara onödigt på det andra. Erfarenheten ger mer frihet om vad som fungerar för dig.


För att förenkla och belysa det från andra håll så har det skrivits om utrustning på bland annat dessa sidor:

http://lanttolife.se/2014/07/swimrun-utrustningen/

http://www.aquathlon.se/utrustning.htm



Båda är väldigt bra "säljare" för sporten. Inte minst den sista sajten: "Aquathlon". Som även startat en trailversion av swimrun. Spännande och utmanande! Jättebra sajt som beskriver sporten på ett jättebra sätt.


Så här har vi det för tillfället:


Våtdräkt
Vi fick genom ett samarbete med butiken "Surfspot" möjligheten att köpa våtdräkter till bra pris och ett bra märke. Det blev Zone3. Initialt så körde vi med lång dräkt. Efter att inte ha en oerhörd mängd ekonomiska resurser så blir man lite försiktigt när man skall justera sina saker så pass om att klippa och förändra för mycket. Men efter att ha kokat över på Borås Swimrun så fick det bli saxen. Har inte ångrat mig. Korta ben, strax över knäna samt armarna över armbågen. Det finns numera en swimrun dräkt sm är framtagen just för swimrun. Verkar faktiskt väldigt genomtänkt med lite tjockare här och lite tunnare där..men än så länge rätt dyr.. kanske kommer fler nästa år.

Dolme / Pullbouy
Ett hjälpmedel för oss som inte är svinbra på simmet utan har lite mer utvecklingsmöjligheter än de snabba. En flytmoj som egentligen kan se ut hur som helst. Man bär den generellt omkring låret i något slags gummibandsaktigt och när simningen kommer så sätter man den mellan benen och bäckenet få en bättre horisontell nivå som underlättar simningen. Finns en hel uppsjö av olika lösningar här. En del behöver inte någon hjälp alls medan andra behöver mer. Här kan man verkligen testa sig fram. Allt från dubbla 1,5 L plastflaskor till sammansatta flytgrejer i olika former har jag sett.

Simglasögon
Jag gillar inte de där smala, små och strömlinjeformade. Mina ögon sugs ut som äggulor. Otäckt. Jag kör med ett par där det ligger en list omkring hela huvudet..typ..samt att jag har valt att ha lite tonad lins vilket är riktigt bra när solen är ute och det är den ofta för oss swimrunners. Att bli bländad och inte kunna orientera sig är inget roligt.

Paddlar
Paddlar ger ett större skjuts framåt i vattnet. Men samtidigt så kostar det enormt mycket mer energi att använda. Det finns olika storlekar och olika tillverkare. Om tekniken är lite sviktande så är det ganska stor risk att man sabbar axlarna, så var försiktigt i användandet. Sikta på en bra teknik först. Paddlar sedan. Får du problem med axlarna så kan du ju inte simma. Börja med mindre storlek ett par vändor för att känna dig för. Ingen vinst med för stora paddlar som bara kostar massor med kraft.

Skor
Här råder det lite delade meningar verkar det som. Jag har kört alla lopp (än så länge) med mina Inov8 212. Kanske inte spelar så jättestor roll egentligen mer än att man bör kolla att de är ganska lätta och inte behåller eller suger åt sig vatten, utan släpper det när man har börjat springa. En race-sko eller orienteringssko hör till de vanliga pjucken. Skall testa Merrel "all out fuse" på nästkommande lopp tror jag, då underlaget är platt och inte skogsterräng. (Gjorde det, och de funkade toppen)

Inov8 212 efter lite geggamojjarace

Merrell All out fuse

Sportklocka
Jag kör med en Garmin 910xt. egentligen dyr och otymplig, men jag köpte den då den hade multisportmode, vilket gör att man kan skifta mellan simma och springa. Det är rätt kul att se resultaten efteråt. Det finns flertalet klockor som kan fungera, och egentligen behövs inte det heller..Dock så går det bara att köra 9 vändor på garmin, vilket är en rätt stor besvikelse. Ofta är det ju fler än 9 byten i en tävling...så det har blivit att jag kört på "run-mode" och klickat på "lap" vid varje byte vilket gjort att jag fått en ungefärlig sträcka och tid på både sim och spring. Man får den totala tiden vilket egentligen är det man vill ha när man är ute och kör.

Ännyhow...har säkerligen glömt eller tappat bort lite, men ut och testa, försök få med dig en kompis och testa sporten! testa olika grejer, det som funkar för någon annan kanske inte är rätt för dig, men ut och testa! Det roliga med just den här sporten är att det finns så många olika vägar att fortsätta på. Testa dig fram.


//Marcus

Jonas Buud - åttonde segern i Swiss Alpine Marathon

Igår gjorde han det igen (lör 26/7). Ytterligare en vinst för Jonas Buud i Swiss Alpine Marathon säkrades med drygt 8 minuters marginal till tvåan Beat Ritter. Den åttonde raka segern för Buud. Åttonde! Mäktigt. 

Efter starten i Davos, Schweiz, leds löparna upp i bergen och springer totalt 79 km med 2660 meters stigning. En imponerande sträcka pyntad med upp- och nedförsbackar. Tiden 6:30:18 är lika imponerande som svår att greppa. Han är helt klart en våra mest framgångsrika friidrottare. Mer att läsa om gårdagen plus en hel del hisnande vackra bilder från loppet finns på Swiss Alpine's hemsida.

I augusti står vi i Team Fillinge Ultra på startlinjen tillsammans med Jonas Buud i UltraVasan. Vi har verkligen inget att sätta emot. Han kommer före oss alla. Med flera timmars marginal. Men han inspirerar och får oss att längta till flera tävlingar. Flera utmaningar att stångas mot. Flera gränser att spränga. Det är så det fungerar. 

Keep up the good running spirit!

/Andreas

Amfibiemannen 2014

Efter ett år av längtan och saknad var det äntligen dags igen..Amfibiemannen.

Efter en höst och vinter med målet att förbättra simningen rejält. Tog en simkurs på Linköpings bästa "simskola" Linköpings simidrottsförening ( http://www6.idrottonline.se/LinkopingsSimidrottsforening-Simidrott/ ). Med nervösa steg så gjorde jag i alla fall entré och insåg att det fanns fler som inte riktigt hade grepp om det. Men träningen och lektionerna gav utdelning lika snabbt som jag började inse att simning är riktigt jäkla utmanande och fantastiskt roligt. Lite trix där och lite justeringar där..härlig känsla när man känner det där "flytet" och (nåja) forsar fram. Samtidigt kul och sporrande när man ser de som är riktigt duktiga. Vilket flyt och "grepp" i vattnet! Otroligt inspirerande.

I alla fall så blev det efter kursen mera nötande och längtande efter att få komma ut och simma "på riktigt", ute i sjö eller hav. Känslan är..en oerhörd ostoppbar och frihetsbelönande känsla.

Frukost på vandrarhemmet. Från vänster: Team Zdolsek: Anna och Georg och till höger Marcus och Johan: Team Fillinge Ultra

Upplägget till årets upplaga av Amfibiemannen blev snarlik förra årets. Dock med mer träning i ben och arm samt vetskapen om hur loppet ser ut gör att det infinner sig ett slags lugn som tillägg. Man vet lite vad man kan förvänta sig. Vi hade kört två pass tillsammans med "match-lik" swimrunträning. Sedan hade Johann kört ett par pass själv och jag kört med Fredrik som jag även skall tävla med nästa helg i www.karlstadswimrun.se . skall bli mycket spännande lopp med ett annat upplägg på sträckorna. Får nog anledning att återkomma till det.. I alla fall så kändes de passen bra och gav mersmak.

Pre-race information

Vi, jag, Johann och två av hans barn: Georg och Anna som skulle tävla i mix, övernattade uppe strax intill Refsnäsbrygga på ett vandrarhem. Skönt att kunna få vila benen istället för att sitta tre timmar i bil innan utmaningen. Vi åt och åt och snackade lite om upplägg. hade det riktigt trevligt. På morgonen så åt vi och åt lite till. Träffade ett par trevliga danskar som skulle tävla för första gången. Packade klart det sista och dubbelkollade att allt var med. Ner till bryggan med förväntansfulla och sprittiga ben. Där stod alla semi-professionella och väntade på båten som skulle ta oss ut till Lidö. Precis vid värdshuset så är start och målområdet.

laddad, men lite suddig efter sparsam sömn.

Vi registrerade oss och fick våra tävlingsgrejer. Väst, simmössan och chipet för att registrera framfarten. Justerade det sista på utrustningen. Den här känslan som infinner sig här..någon timme innan själva starten är lite magisk..man kan inte riktigt påverka den utan det har mer med alla förberedelser innan..det blir ett litet vakuum i universum dr man går in i matchbubblan och fokuseras mer och mer..lite tunnelseende..men på ett bra sätt.

Lite snabb information om allmänt hyfs och sedan blev det omklädning och gående transport några hundra meter bort till starten. Damer och mix-lagen startade 10 minuter före herrlagen. Så efter de stuckit iväg så gick vi in i startfållan och sökte upp en skuggig plats att vänta på. Det hade ju hotats om uppåt 30 grader varmt och 20 i vattnet så det fanns lite oro om överhettning som den som drabbade mig på Borås swimrun. Vi såg omkring oss och utrustningarna skiljdes en del ifrån oss. Några hade meterlånga simfenor, vätskesystem som såg väldigt avancerade och dyra ut, simdolmar som var lite speciella. Alla såg ytterst professionella ut och en del mindervärdeskomplex började bubbla. Vi hade med oss..eller jag bar på en liten "magväska" där jag hade första förbandet (obligatoriskt) och 6 st nötcreme och två energi-gel. Sedan hade jag simdolme och paddlar. Johann hade tagit paddlar också men han är så jäkla bra simmare så han hade knappt behövt dom egentligen.

Team Fillinge Ultra

PANG!

Vi hade en position ganska långt bak i ledet som start. Första löpsträckan är på dryga 2 km och rejält smal så det är svårt att springa om och forcera fram. Vi såg det mer som uppvärmning.  Händelsefattig löpning där några hetsade fram förbi oss ute i skogsbrynet, men i övrigt ganska lugnt.

Skogen öppnade upp sig och vi  kom fram till långsimningen 1100 meter. HURRA tänkte jag! det gjorde jag inte förra året.. Men i år så kändes det verkligen så plus att det var en så overkligt fin dag med klarblå himmel, spegelblankt vatten så det hela gjorde att det bara såg inbjudande ut.




På med grejerna och i plurret. Simningen gick jättebra. Vi simmade om rätt många kändes det som. Höll jämn och bra takt genom hela sträckan. Vi höll även en bra linje vilket säkerligen sparade på krafterna i jämförelse med förra året då jag säkerligen simmade dubbla sträckan..


Nu kom det löpning på + 3 km vilket gjorde att vi "cabbade" ner. Man tar av sig våtdräkten på överkroppen och rullar ihop den omkring midjan. Kruxet här är att göra det snabbt och smidigt. Det gjorde inte vi. Krångligt och bökigt mestadels. Man skall alltid ha tävlingsvästen utanpå och när den är blöt så blir det krånglig att ta på och av. Vi förspillde mycket tid på dessa byten vilket gjorde att vi tappade positioner som vi hade simmat oss till. I alla fall så började vi springa, först över klipporna en bit och sedan in i ett skogsparti. Vi höll på ett bra jämt tempo.

Efter det så kommer det ett ganska intensivt parti med: Sim 400 meter, löp 70 m, sim 260 m, löp 115 m och slutligen sim 675 meter. Rätt kul period i loppet här och det kommer ju en gång till eftersom banan vänder. Simningen här gick bra förutom att jag höll på att damma rakt in i en båt som hade lagt sig för ankar precis i tävlings-farleden...tur för båten att jag styrde undan..




Sedan när man kommer upp efter 675 meters simningen så står det ett par vänliga själar och delar ut vatten vilket är väldigt välbehövligt efter de sista ruscherna. Här cabbade vi också ner eftersom långlöpningen med ökenhetta närmade sig. "Arholma-löpningen" inleds med löpning i en el-gata där det sålunda står elstolpar. Ganska teknisk löpning med "hit-o-dit-steg", rötter och lite mer teknisk löpning. Sedan kommer man ut på en grusväg som aldrig vill ta slut. I och för sig väldigt vackert överallt, men hallå vägen...!?

Nästan mitt i eller kanske lite efter mitten på löpningen så dyker det upp ett matstånd med vatten, sportdryck, banan, ballerinakex och saltgurka. Alltihop väldigt välkommet. Sedan är det kanske någon kilometer lite drygt till där man kommer upp till Riddarviksskäret. Där skall man först in i ett gammalt batteri som numera är ett museum. Häftig miljö. In och igenom berget för att komma ut på en liten höjd, på med kläderna igen ..förbannelse, västen korvar sig och krampen är nära i baksida axelpartiet. Ganska mycket alger här så extra dricka blir det inget av. Här här lite svalare i vattnet vilket är rätt skönt. Man behöver nedkylningen lite då och då. Här uppe vänder loppet och när vi kommer upp ur vattnet så blir det nedcabbning igen. Vilket tar tid och de som vi återigen simmat om hinner komma ikapp oss lite mer. Upp och lufsa igen. Härligt med publiken som står och hejar och tjoar. Sånt gör mycket för orken.

Orken hänger i även om jag under löpningarna nu får stötta min partner. Stegen blir kortare och knäna lyfts inte med samma lätthet längre. Under löpningen till vätskedepån blir vi omsprungna återigen av de som vi simmade förbi nyligen. Förbannelse! Våra omklädningar tar alldeles för lång tid. Vi kommer in till vätskedepån igen och fyller på snabbt och effektivt.

Ut och springa igen, efter långlöpat så kommer de kortare episoderna med de mer intensiva bytena mellan sim och spring. Gött! vi beslutar oss för att inte cabba ner och vinner, eller förlorar i alla fall inte lika mycket på det. Vi är väl påfyllda och klarar av värmen resterande delar.

Försöker hetsa på Johann att ill-kuta på näst sista löpningen där spurtpriset kan finnas inom räckhåll..Han är inte lika benägen till spurt i den här delen av loppet.. Äh, vi har chansen snart igen tjoar jag...snart kommer simmet...vi behöver nog ligga på ca 18 minuter max för att knipa den..frust hörde jag bara...

I alla fall....sista simmet kom som en härlig uppenbarelse, solen sken leende på oss och vi med den. Nu visste vi att det härliga vattnet välkomnade oss! Vattnet är vår vän. Jag stack tjuvade något och Johann fick kämpa lite med att komma upp och ikapp, ingen vila fr någon frustade jag i de bubblor jag andades ut. Fick dock ingen respons..tyckte i och för sig att jag såg flundror och sälar också på vägen hemåt...

however...så blev sista löpningen något krokig och lite mindre sviktande än de övriga..även om hopp och glädje förde oss framåt.

Glada, trötta, endorfinstinna och hungriga...

Vi slog vår tid från förra året med 33 minuter...rätt ok eller hur? Samtidigt som vi gick i mål så kommer tröttheten som en brödkavel i nacken, men lindras med det enorma endorfinruset som fullkomligt skljer över som ett ösregn...ggaahhhh!!  så skönt FLOW!

Återigen, vilket härligt lopp, och toppenbra arrangemang!

Swimrun i Loftahammar del 2

Ånyo blev det möjlighet att köra swimrunträning i Loftahammars skärgård. Härlig natur som verkligen bjuder in till aktiviteter. Vi var 4 upplevelsetörstande idrottare som samlats för att försöka pressa oss lite,  både tidsmässigt och längdmässigt.

Vädret var alla tiders med sol och ca 28 grader. Som gjort för att fara omkring i heltäckande gummidräkt.

Jag har velat fram och tillbaka huruvida det skall klippas i ben och armar på min våtdräkt. Beslutet kom idag: klippning. Mest på grund av att jag verkar springa lite galet vilket gjort slitaget på dräkten tvivelaktigt. Kanske får införskaffa en ny nästa år..

Johann som är min kompanjon till Amfibiemannen hade roddat fina sim och löpvägar. Utmanande värme vilket gjorde att beslutet att klippa dräkten kändes rätt bra. Stegen i löpningen blev väldigt mycket lättare och faktum med att det kändes väldigt bra i löpningen. Höll bra och jämnt tempo under större delen vilket kändes riktigt bra och att det kanske har lossnat lite med löpningen för mig. Har varit rätt tungt ett tag..

Nyklippt dräkt...lite ångest, men väldigt spring-skönt

Totala sträckan idag blev dryga 17 km. varav dessa ca 2,5 km simning. Avslutade med långlöpning och hopp i spat. Så makalöst skönt att kasta sig i vattnet!


Härlig dag, men kanonkillar och helt perfekt upplägg.

Junnisen däckade så fort vi satte oss i bilen...

/Marcus

Blev lite intervjuad..

Fick frågan om jag kunde tänka mig att bli intervjuad för en träningsblogg som nyligen startat..och jo då..det gick bra..



www.muskelgruppen.blogspot.se


här är resultatet:

Sommarintervju med - Marcus Lundin

Namn: Marcus Lundin

Ålder: 40

Bor: Linköping

Familj: Fru och två barn

Intressen: träning, musik, familj, arbete

Yrke: Intensivvårdssjuksköterska på Brännskadeintensiven, Riksklinik för svåra brännskador
Träning/hälsomål: Först och främst tränar jag för att det är så roligt. Sekundärt kommer att det är bra och nyttigt.


Marcus Lundin arbetar som sjuksköterska på Briva i Linköping. Han har tidigare en karriär som elitspelare inom handbollen bakom sig. Just nu ligger han i hårdträning för Karlstad swimrun och Amfibiemannen. Vad är det för lopp?
Det är två lopp i den relativt nya sporten "swimrun". En fantastisk upplevelsesport där det går ut på att ta sig från start till mål genom att simma och springa. Ofta är det i terräng och härliga naturområden. Utrustningsmässigt så har man våtdräkt, vanligtvis terrängskor som inte suger åt sig för mycket vatten och paddlar. Det krävs ganska lite egentligen för att man ska känna sig ostoppbar och oövervinnerlig. Kommer det ett berg, tja då springer man över det, kommer det en sjö då simmar vi. En fantastisk känsla.

Flera tävlingar äger rum under sommarhalvåret. Hur många är du anmäld till?
Vi har redan kört ett lopp, Borås Swimrun som bygger på 25 km löpning och 6 km simning. Ett fantastiskt lopp som krävde rejält med ork. En utsökt natur runt en sjö i utkanten av Borås. Hela loppet var en härlig upplevelse men bitvis fruktansvärt jobbigt. Sedan ska vi som sagt även tävla på Karlstad Swimrun som är 21 km löpning och 6 km simning samt Amfibiemannen i Stockholms skärgård. De andra i träningsgänget skall även upp och springa Ultravasan, där de springer antingen halva eller hela vasaloppet. Sedan kommer Tjurruset i höst. Ett geggigt terränglopp som vi kört i sex år nu.

Simning kommer bli lika hett som löpning, anser en del. Vad är glädjen i simning?
Simningen är tämligen skonsam för kroppen. Men även kroppsligt helengagerad. Man kan pressa sig enormt, samtidigt som man simmar med en kompis och småpratar lite. Det passar alla. Jag gillar framförallt att simma ute i sjöar och hav. Frihetskänslan är fantastisk. Kan verkligen rekommendera att gå en crawlkurs. Man lär sig massor och ser att är en fantastiskt rolig sport.

Varför är sådana här utmaningar viktiga för dig?
Jag har ganska mycket mer pannben än talang. Men samtidigt, eller på grund av detta, så gillar jag att fullkomligt ta ut mig. Att pressa kroppen och psyket att bli lite bättre, att simma och springa lite snabbare är morötter. Dock så är det även upplevelser som driver mig numera. Kanske även förut...även om det då var olika lag man mötte.



Målgången Amfibiemannen 2013.

Du tränar mycket, hur frigör du tid?
Frigör tid? Alla har tid. Det hela handlar om hur du prioriterar ditt engagemang till det du gör. Någon säger: "jag hinner inte, jag jobbar så mycket". Alltså har den personen prioriterat att jobba. Jag har alltid prioriterat träning. Från det att jag började spela fotboll och handboll så har det funnits som prio ett. Både på gott och ont...men det har givit mig mycket tillbaka. Ibland kanske jag borde hejdat mig och prioriterat annorlunda...men tja.
Numera, eller när man jobbar 100 procent med oregelbundna arbetstider och har familj så har det blivit svårare att bestämma en särskild tid att anpassa sig efter. Vilket har gjort att aktiviteter där jag själv styr tiden blivit prioriterade eftersom de är genomförbara. Exempelvis löpning, simning och gym. Då krävs inga särskilda tider, utan det blir när det finns tid.

Hur svarar du de som säger att de inte har tid att träna?
De behöver inte försvara sig mot mig. De har ju gjort det valet och prioriterat något annat. Däremot om de frågar om råd hur de skall tänka, göra, möjligheter osv...då kanske jag har lite tips. Men viktigaste är ju viljan. Att man vill röra på sig.

Vilka råd ger du till de som vill börja testa simningen som träningsform?
Jag fick frågan om jag ville hänga med och köra Amfibiemannen förra året av en kollega (Johann Zdolsek) som är vansinnigt duktig på simning och simmat sedan barnsben. Jag hade redan kollat på liknande lopp och börjat fundera, men problemet var ju att jag inte kunde simma. Inte crawla i alla fall. Rent tekniskt så kan jag väl inte bröstsim heller. Men det hindrade mig inte utan jag svarade i det närmaste euforiskt JA. Kanske lite för högt och otäckt när frågan kom.
Sedan kom ångesten översköljande som ett skumbad. Hur fan gör jag nu? Många frågor och letande på internet efter information. Knapphändigt både på material och upplägg. Egentligen var det ju bara "Ö till Ö" som hade kört igång då. Det mytomspunna loppet som numera är inofficiellt VM i sporten. I alla fall så började jag hejdlöst plöja filmer på Youtube efter simteknik och "öppet vatten simning", samtidigt som jag var nere i simhallen och tränade efter rekommendationerna. I början kunde jag inte simma 25 meter. Vi pratar om crawl nu. Efter ett tag orkade jag det...och efter ytterligare nötande visade jag ganska ohämmat stolt upp 50 meters ork, samtidigt som jag faktiskt hade andats också.
På Amfibiemannen så är det 28 lite drygt man ska ta sig igenom. Av dessa är sex kilometer simning på öppet vatten, med strömmar och vågor, kyla och kombatanter. Inte alls som i simhallen. Här kommer jagandet efter upplevelser tillsammans med pannbenet in. För efter mycket nötande och mycket springande så fixade vi det. Så sjukt stolt. Vi båda två kom på oss själva att leende springa omkring i skogar, simmandes och skrattandes för att det var sådan fantastisk upplevelse. Härlig stämning mellan lagen, fantastisk miljö och enastående upplevelse.
Men med facit i handen så kan jag nog tycka att det hade varit bra att ha gjort ett par simpass med en simtränare först. Jag tog en kurs för ett tag sedan och lärde mig otroligt mycket. Simning kan både vara lätt och svårt. Men ju mer man lär sig desto roligare blir det. Ner och testa! Se möjligheterna.

Hur drar du nytta av sommaren för att må bättre?
Gillar att träna utomhus, framförallt med kamraterna i "Team Fillinge Ultra". Att gemensamt träna, även om det är i olika kunskaper, hastigheter och längder så ger det mig väldigt mycket tillbaka. Gillar lagkänslan.

www.teamfillingeultra.blogspot.com

Vi har ju även en blogg som vi försöker inspirera och motivera andra till motion. Vi har också så kallade "öppna träningar" där vi träffas och tränar tillsammans. Detta oavsett om man vill springa långt, kort, snabbt eller långsamt. Tillsammans så inspirerar vi och peppar varandra. Även om det låter klyshigt så är det ju framförallt glädjen till rörelsen som är grunden, glädjen och upplevelsen. 

"Första sexan" i Team Fillinge Ultra. Alla är sjuksköterskor.

//Marcus

Ouoxensimning

Eftersom närhet till vatten och bostad är kraftigt underskattat så blev det löpning omkring Ekängen och simning i Ouoxen [Roxen] för Team Fillinge Ultras swimrun sektion.

Härligt sommarväder med inkluderat strålande sol vilket är super-duper när man har våtdräkt.. Typ..

I alla fall så var algerna en mindre trevlig kompanjon.. Eller kompanjoner om man ska vara nogrann.. Inte ens när vi kom ut i sjön fick vi vara i fred.

MMMÄÄHHH!

Oskönt som tusan! Ändå skrapade vi ihop dryga milen totalt,  med tre simningar på ca 1000 meter stycket.. Gött!

Skulle kunna göra mycket variationer på området omkring den slingan som vi körde idag.

Mindre bra :  Våtdräkten nästan söndersliten på grund av "pullboy" och gummisnodden som håller den. Förbannelse!  Nu blir det klippa och limma!

Imorgon blir det simning och löpning i Loftahammar igen. Wohoo!!  Siktar på lite längre distans och högre tryck på alla plan!

/Marcus

No more Runstreak

I måndags dog mitt runstreak.

Körde wakeboard med lillebror och kusinen Niklas i stugan, årets varmaste och bästa dag, tills jag kraschade som bara in i helvete och soppade i som en tallrik kräm med vänstra sidan av magen först. Ett par timmar senare kunde en lungröntgen på akuten i Linköping visa ett par sprickor i revbenen och ordentligt tilltryck brosk. AJ!

Jävligt surt att behöva avsluta mitt runstreak i förtid men springa det var det inte tal om i måndags kväll och sen stängs ju liksom det fönstret...

Ganska stolt och med en hel del volym i bagaget sprang jag dock 218 dagar i rad och skrapade ihop 2255 kilometer.

Mot nya mål / Fredrik

Ryggslakt

Sov i alla fall till 11.30 efter nattpasset...bra för kroppen...kan bero på att några av grannarna beslutade sig för att såga ner ett fint träd strax utanför, men kanske även på värmen..

i alla fall...så var jag i behov av träning, och det fick bli simning. Av säkerhetsskäl så simmar jag ogärna själv ute i sjöar, våtdräkt eller ej. Allt kan hända och då känns det bättre att vara minst två. Det fick bli Tinnis istället. 50 meters bassäng utomhus är finfint det med.

Eftersom kroppen var lite "mjölig" i responsen så satte jag inte upp några större mål med träningen mer än att försöka skrapa ihop en skaplig distans.

Började ganska lugnt med ett par 100:ingar med de paddlar som jag brukar använda. Large storlek. Går pris utanför fingerspetsarna om jag spretar. Det gick bra, hyfsat flytläge, och respons från kroppen.

Körde upp till 800 meter där jag bytte paddlar till XL. De är rätt stora...ca 3 cm utanför mina fingrar...det är rätt stort...utan att överdriva. Blev ganska snabbt trött ev dom, men fick bra skjuts. Krävs MYCKET träning för att man skall orka distans simning med dessa dasslock. Krde 200 meter och sedan tog jag de mindre igen. Körde 500 meter intervall uppdelat på 50 meters sträckor. Sedan bytte jag igen till de större och körde 500 meter även där uppdelat på 50 meter.

WOW!! vilket driv! blev svallvågor bakom mig, SSWWOOSSCCHH  SSWWOOSSCCHH!!!

Härlig känsla när man nästan ligger ovanpå vattenytan..även om det gick åt rejält med syre och intervallerna kändes duktigt på flåset.. gött!

Sedan blev det lite längre simlängder och framförallt lugnare. Körde sista 100 meterna utan paddlar och det kändes fullkomligt som att jag stod still! jäklars vad de gör att man får grepp i vattnet! Även om det kräver rejält med träning och att ryggen känns helt slaktad nu....



...nu sista skälvande timmarna innan semestern....


/Marcus

Kolmården Trail Marathon - tävlingsberättelsen

Fredrik och jag anmälde oss till Kolmården Trail Marathon för ett par månader sedan, rätt snart efter att Fredrik fått nys om loppet. Maratondistansen är förstås tillräckligt utmanade men det lockande lite extra att detta lopp utgick från Sörmlandsleden och därför borde erbjuda härlig stiglöpning och lite omväxling. Vi anade föga vad som väntade...

Tidigt i lördags begav Fredrik och jag oss till Kvarsebo IKs klubbstuga för att hämta nummerlappar och karta inför loppet. Starten gick redan klocka åtta och eftersom vi anlände drygt en timme tidigare hade vi rätt gott om tid för att fixa lite med vätskevästar, energi att ta med och klä om. Skönt att kunna hänga lite i startområdet och ladda utan brådska. Dessutom lyste solen för första gången på väldigt länge och tydligen skulle denna dag bjuda på ca 26 grader varmt. Lika skönt som onödigt.

Innan start

Något efter halv åtta hölls en genomgång av tävlingsledningen. Mest information av praktiska saker rörande bansträckningen och markeringar. När man nästan följer en markerad led finns ju risken att man missar eller själv lägger till någon extra loop. Vi gick runt i startområdet och lyckades egga upp en lagom konstruktiv tävlingsanspänning. Jag blir fortfarande alltid nervös minutrarna innan start och det blir nästan värre för varje ny tävling. Klockan åtta drog vi iväg; närmare 90 anmälda löpare. Förväntansfulla och glada. Kvällen innan loppet hade vi diskuterat fram vilken strategi vi skulle följa. Utan att avslöja någon tänkt km-tid övergav vi strategin redan efter knappt en km. Det skulle visa sig att stigen vi följde var smal och teknisk. På många ställen stenar. Om inte sten, så rötter istället. Ibland en utmanande kombo. Vissa transporter där underlaget var grusväg eller bredare stig gjorde att farten kunde ökas men oftast var tempot i det lägre spannet; 5:30 till 6 min per km känns faktiskt rätt ok när stigen är smal och miljön väldigt kuperad.

Efter löpning på spång över myrmark

Vi tuggade i alla fall på och den första halvan förlöpte rätt snabbt och problemfritt. Jag tror att vi snittade knappa 6:00 per km under första halvan vilket kändes helt ok. Fötter, vader och höfter fick utstå en del och Fredrik tyckte att speciellt höfterna tog en del stryk. För min del mattades mest fötter och fotleder, måste träna dessa mera. Ingen fara på taket för någon av oss dock, mycket kraft kvar hos båda. Vi hade medvetet dragit ner på tempot en del för att spara inför sista tredjedelen som väl alltid är det monster man måste tampas med.

Miljön vi sprang igenom var tidvis underskön. Myrmark med spänger - jämtlandslikt. Utsikt över vatten - antingen insjö eller Bråviken som öppnade sig mellan tallarna. Inramningen till loppet var verkligen perfekt med väldigt varierande miljö. Variationen mellan tallskog och granskog var skön och ibland var ljungen så tät över stigen att man inte såg sina fötter när man sprang.

Avslutande 12 km utvecklade sig lite olika för oss, vilket framgår fortsättningsvis.

Andreas: Jag upplevde en svacka omkring 25 km när jag plötsligt blev låg på energi och troligen därtill hade druckit för lite. Min energistrategi var en gel (Enervit) var 9 km, några matskedar uppblöta chiafrön med honung en till två gånger under samma sträcka och vatten eller starkt koncentrerad resorb-blandning efter humör och känsla. Värmen (omkring 26 grader) hade nog tärt lite extra och troligen hade jag inte druckit tillräckligt. När jag försökte dricka i kapp anade jag en känsla av begynnande nr 2. Inte roligt men ändå förväntat. Jag har verkligen inga problem med att dra in i skogen och göra vad som krävs men under tävling tar det ju värdefull tid i anspråk! I stället skippade jag Resorb och drack vatten och matade på med chia. Jäkligt kladdigt planerat med frön, honung och vatten blandat i en plastpåse där tanken var att liksom klämma ut en portion i farten. Gick så där. Hade frön överallt på händer och armar och den stinna påsen såg märklig ut i shortsens sidficka (den fick inte plats i vätskevästens fickor på framsidan). Efter ett tag, kanske vid 28 km, hade magen lugnat sig och den intensiva uppnutrieringen hade verkligen gett resultat. Jag kände mig plötsligt lite piggare. Hurra! Måste också nämna den förnämliga vätskeryggan från Ultimate Direction. Just min har tagits fram i samarbete med Anton Krupicka, vilket har gjort att ledorden är minimal och lätt. Två flaskor om 600 ml på framsidan och en massa pilliga småfack och ett knappa 5 l packningsfack på ryggen. Lagom för långtur med behov av lättare jacka, extra strumpor, några mackor, plånbok och telefon. Eller liknande.

Vid ca 30 km fick Fredrik problem med kramp i benen och vi delade på oss. Trist förstås men Fredrik insisterade på att jag skulle fortsätta så han fick tid att komma till rätta med benen. Mellan 30 och sista vätskekontrollen vid 35 km var det teknisk trail i mestadels granskog, rätt öppet och fint. Benen kändes ok och bara vetskapen om sportdryck och annat lite längre fram gjorde att jag kunde öka lite. Sju km kvar av en mara kan vara alldeles vad man klarar av, tror jag. Det här var ju mitt första. De sju sista km var satans krävande. Kändes ungefär som "spring uppför den där slalombacken nu och dra inte benen efter dig". Upp och ner, hela tiden. Nakna klippor, utsikt över Bråviken, branta nedförslöpningar och lite större klippblock att kryssa mellan eller över. Tungt.

Rätt svettigt med ca 5 km kvar.

Under några korta vägavsnitt och på plan stig gick det ändå att dra på lite. Nåja 4:30-tempo är väl inte mycket att skryta med men benen svarade inte riktigt. Lyckades i alla fall stövla på de sista km och tog mig i mål springandes. Trött! Det som var meningen att bli ett bra långpass inför UltraVasan blev därtill en riktigt tung tur med massor av schyst ändamålsenlig träning av fötter, underben och psyke. Underbart! 4:27:05 räckte för en 12:e plats.

Efteråt bjöds det på hamburgare och dryck vilket var precis vad som gick ner. Blir alltid lite illamående och inte speciellt sugen på mat efter längre löpningar. Verkligen tack och applåder till Kvarsebo IK för ett trevligt arrangemang och en riktigt underhållande tävling. Kommer definitivt att vilja köra nästkommande år igen. Hoppas vi ses där!

Keep up that good trail running spirit!

/Andreas

Här tar Fredrik över berättelsen om de sista utmanande 12,195 kilometrarna, som troligen varit de längsta jag sprungit (gått, krypt och släpat) mig fram. De inledande 20 km gick som en dans, betydligt lägre tempo som Andreas redan berättat om men helt fantastisk miljö som verkligen bjöd upp till dans. Började känna av lite i höfterna troligen beroende på den bitvis ganska tuffa terrängen men i övrigt kändes allt tipp topp. Jag hade packat min nya Salomon S-LAB  12 liters väska med 1,5 liter vatten ( i blåsan) samt 500ml Resorb och 500ml Vitargo sportdryck i framfickorna, fyllde på under tiden vi sprang men svettades som en gris i värmen. Kroppen var helt vitkornig efter ca 25 km och det var då jag började känna av krampen i benen. Tog ett stort kliv och baksida lår drog ihop sig som en fiolsträng, förlorade kraft och pannbenet krympte snabbt. Förstod ganska snart att det inte var läge att pressa sig så bad Andreas att kubba vidare så att jag fick återhämta mig lite, försöka dricka ikapp.

Pytsade i mig den sista vätskan jag hade samtidigt som jag kramade ur 2 påsar nötcreme och den sista biten snickers och gick fram till sista kontrollen vid 35km. Hinkade sportdryck och käkade banan och saltgurka, fram tills nu hade jag inte blivit omsrpungen av någon vilket visade att vi hade haft ganska god fart första 30km. Yes tänkte jag nu kan jag kuta igen och behöver kanske inte komma så långt efter den grupp jag släpte. HA HA HA första 50 metrarna kanske gick bra, sen tog naturen ut sin rätt, jag ville springa men stenar och rötter gjorde det omöjligt i mitt tillstånd.

Lyckades ändå hasa mig igenom den vackraste naturen och joggade på de mindre krävande partierna in i mål, på 5:01.. och en 26 plats, inte speciellt nöjd men definitivt en erfarenhet rikare..

/ Fredrik 

Varmt gummi

Fcik möjligheten att åter komma ut till Loftahammars trevliga omgivningar idag. Min kompanjon till Amfibiemannen, Johann,  huserar här ute. + 28 grader och tämligen vindstilla..Perfekt dag för att ta på sig sig heltäckande gummi. Vattnet höll härliga 17 grader.

Vi körde båda med Inov8:s 212:or vilket trots ganska mycket grusväg och enkelt underlag gör ett perfekt jobb. Johann som är en fruktansvärt bra simmare, men plågats av en axel som inte velat veva i den takt som ägaren, blev lite förvånad när plötsligt jag tog ledningen vid simmomenten. kan väl hålla med om att även jag blev lite häpen över att det gick så pass bra som det gjorde. Skönt kvitto på att träning ger resultat. Att man dessutom tycker så mycket om att ge sig ut på öppet vatten tillsammans med någon som gillar det lika mycket är väldigt rogivande.

Härliga naturen

Det gick att köra ett par olika varianter omkring huset, där längsta löpningen blev omkring 2 km och längsta simmet blev 1,6. Totala distansen blev en mil. Men ack vad vi saknar att inte ha en kort dräkt sådana här dagar. Måste införskaffas ögonaböj!



//Marcus

Kolmården Trail Marathon - två dagar kvar!

Lördagen 5/6 klockan 08:00 smäller startskottet för Kolmården Trail Marathon. En riktig pangupplevelse om man får tro informationen på hemsidorna: kolmardstrailen.se och kvarseboik.se. Bansträckningen motsvarar mestadels delar av Sörmlandsleden och underlaget är därför till största del stig med inslag av grusväg. Myrmarker, Kolmårdsskog och förkastningsbranter. Det verkar bli en riktigt hygglig utmaning då underlaget kommer att kräva ökad koncentration och god fot-benstyrka hos löparen. Dessutom finns bara tre vätskekontroller längs banan och man förväntas därför klara sig själv i större utsträckning än annars. Ryggsäck, vattenflaska, mobil, första förband och karta är obligatorisk utrustning.

En tredjedel av Team Fillinge Ultra kommer att delta; Fredrik och jag. Troligen ett lopp som passar oss båda alldeles perfekt. Lite längre, lite äventyr och fenomenalt bra inför höstens UltraVasa 90 km. Svårt att få till dom riktigt långa långpassen på egen hand. Det här sättet är utmärkt. Kolmården Trail Marathon verkar vara ett lokalt arrangerat lopp utan hutlös startavgift där alla förutsättningar för en riktigt fin löptur finns. Tävlingsmomentet står man delvis själv för. Återstår att se om magkänslan har rätt. Det spås bli varmt och härligt väder. Vi återkommer på söndag med en beskrivning av loppet.

To be continued...

/Andreas

Det borde vara straffbart att inte morgonjogga!

Det borde det sannerligen! Förbjudet att avstå. Straffbart att inte. Morgonjogga.

En morgon för ett tag sedan, i en tid när solen fortfarande visade sig för oss nordbor, joggade jag innan frukosten. På det viset definierar i alla fall jag morgonjogg; en lättare löptur på morgonen innan frukost. Solen värmde precis lagom, rester av kvarvarande dimslöjor över åkermarken och i skuggan fortfarande svalt. Bara den egna andningen att lyssna till. Ackompanjerad av fågelkvitter. Löpturen bör med fördel förläggas längs grusväg eller bredare skogsstig. Naturnära. Lyckas man stöta på vilda djur blir det full poäng. Upplevelsen av morgonen blir fulländad och man själv kan inkluderas i den naturromantiska helheten. Inte människa och natur. I stället människa i sitt naturliga element. Typ.

Grusväg efter att Grävsten passerats. Kor som åskådare.

Det tragiska i denna betraktelse är att löpturens ca 15 km innebar avsaknad av tecken på mänskligt liv. Visst, klockan var strax innan halvsju när jag drog hemifrån. Och visst, turen var inte förlagd till någon gata i den större staden. Men ändå. Jag sprang igenom det lilla samhället Bankekind som var helt dött. Inte en vaken människa utomhus och klockan var då runt halv åtta.

Tydligen

Solen står redan högt.

Det är då tanken formas. Det man upplever under den första morgontimmen när naturen vaknar är en ynnest. För fint att avstå ifrån. För komplett att låta schabbla bort. Ta till vara möjligheten att komma närmare dig själv och din natur. Och gör det minst en gång under sommaren. Helst flera gånger förstås men allra minst en gång. Annars straffas du. Du blir märkbart fattigare på fantastiska upplevelser. Straffad är ju ett relativt begrepp. Gudskepris.

Vårt avtryck i en annars stilla natur.

Naturligtvis kan man röra sig i naturen på olika vis. Det är ju fullt möjligt att både gå och cykla. Men den här bloggen handlar inte om att gå omkring och peta med stavar, här springer vi. Att cykla innebär att en längre sträcka, mer omgivning och mer natur kan avverkas per timme men upplevelsen blir inte densamma enligt mig. Och åter igen, den här bloggen handlar mer om löpning.

Keep on morgon-jogging!

/Andreas

Runstreak day 200

Ja vet, förlåt, det hände igen, men tiden går så fort när man har roligt och benen vill bara springa. Senast jag skrev om mitt runstreak passerade jag dag 170 och som ni säkert förstår av rubriken så har ytterligare en milstolpe passerats. I onsdags den 28/6 hade jag kutat 200 dagar i sträck och ca 205 mil hade avklarats, det kommer man en bit på om man tänker semsterplaner...

 

 

Min srora drivkraft är Ultravasan och nu har jag äntligen bytt till mig en startplats till "hela" 90km banan och efter lite krångel sålt min startplats till 45km. När man ligger där och tuggar dag efter dag, mil efter mil kan det vara bra med en motivator. Jonas Buud tyckte näligen att man minst bör springa långpass 4-5 timmar var tredje vecka....

 

Mna sista veckor har innehållit allt från den vanliga transportlöpningen till och från jobbet, Borås swimrun med Marcus, härliga skogsturer i regnet och upptäckslöpning vid stugan med Kristoffer, Andreas och Malin. Allt för att variera löpning och underlag så mycket som möjligt men kanske inte minst för att variera och aktivera hjärnan.

 

 

Hittade även lite roliga citat och artiklar som kan underhålla och hålla en löpare igång....

Nä nu ska jag och frugan åka till Ågelsjön och springa, så om ni ursäktar, jag har ett runstreak att sköta.... ;-)

Fredrik



Swimrun i Åtvidaberg

Tisdagar är swimrun-dagar, det är sedan gammalt. Så på den premissen så begav sig sim-o-spring sektionen i Team Fillinge Ultra ner till Åtvidaberg för att utforska området. 50 % av gruppen är i ursprunget från Åtvidaberg och hade rekat lite försiktigt en tid innan vi skulle dit. Eftersom möjligheterna såg mycket bra ut så begav vi oss ner. Väderleken var som den svenska sommaren..lite ostadig men solen vägrade ge upp hoppet och försökte kämpa sig igenom molntäcket. Så här i efterhand tyckte jag att den gjorde ett bra jobb.

Utsikt mot Templet 

Utsikt över Bysjön från Templet

Vi pälsade på oss dräkterna och alla attiraljer för att bege oss ner till Bysjön som vattnet heter. Går tydligen även under namnet "dysjön". Paddlar, pullboy, glasögon, mössa och lite vatten..springandes genom bostadsområden ner till sjön nedcabbade så fick vi en del imponerande blickar på oss. och när jag säger imponerande så kanske jag menar ifrågasättande om mental status.

I alla fall...

Bysjön ligger väldigt vackert och omgivningen är även den härlig. Väl nere så började vi med en kortare simning på omkring 150 meter över till halvön där Adelsnäs Säteri är beläget. Makalöst vackert faktiskt. Vi sprang runt på en liten grusväg som går förbi godset. och sedan ner i sjön igen, lite längre simning på + 600 meter över till bysjökrogen. Simningen går bättre och bättre och båda känner den där friheten när man är ute och simmar på öppet vatten. Sådana där känslor som man måste uppleva och inte kan förstå om man inte upplevt det självt.

Blev ingen vidare kartbild, men ni får ju ett humm om hur det var i alla fall

Vi sprang vidare mot första bryggan där vi hoppade i första gången och över igen. Samma runda igen. Kanske blev löpningen generellt lite för kort, men vi får ta igen det nästa pass. Efter den längre simningen så sprang vi förbi den första bryggan och fortsatte till en brygga som var belägen lite längre bort. Simmade över till Adelsnäs igen, men sprang till vänster denna gång..lite på måfå..men det är ju det som är charmen med swimrun / trailrun...kommer det en höjd springer man över den..kommer det vatten så simmar man..så är det ju. man är ostoppbar.


Nu så blev det så att vi tvingades gå ut bland vass och näckrosor. Ni som har simmat bland näckrosor vet att det är en skräckblandad upplevelse...dels är det dyigt så det förslår..samt att det nästintill är helt omöjligt att ta sig igenom simmandes eftersom man fastnar i näckrosorna och liksom dras ner som den gamla sägen säger. I alla fall lyckades vi ta oss ur och överlevde utan större åtgärder..

Upp ur vattnet och hemlöpning genom 18-åriga volvoraggare som stod och jämförde motorer och tärningar. Vi tänkte nog samma sak om varandra där..vi kommer springandes i våtdräkt och de står med sina bilar..i alla fall så gick hemlöpet helt ok och på det stora hela ett härligt pass.

Vi körde med Zone3:s våtdräkter som vi fortfarande funderar på om vi skall klippa eller inte..paddlar från head och skor från Inov8 (212:orna)




//Marcus

Toppar och dalar

Vissa dagar är man lite lättare på foten och vissa dagar behöver lite mer bålstabilitet för att överleva. Även så med idrotten. Dessa dagar med att springa omkring med en äldre modell av dykarsko är...låt oss säga utmanande..

I alla fall så begav jag mig ut i spår och mark för att få lite spring i benen. I efterhand godkänd tid för mig, även om det för stunden kändes mer som att benen vägde ett par ton. På det ljusa så ramlade jag inte i alla fall.. väl framme vid Vidingsjös motionscentrum så har de ett numera fallfärdigt utegym. Den enda grejen som fortfarande står upp någorlunda är chinsräcket. 

Här passade jag på att köra ett gäng chins. 100 stycken i olika former. Smalt, brett, handflator mot, ifrån...tja det flesta olika greppen som finns. Tungt och jobbigt efter ett tag, menb visade på pannben och genomförde det. 

Sedan löpning hemåt igen..kanske något lättare, eller om det var att jag var tvungen att lyfta upp händerna och armarna för att de inte skulle släpa i backen medan jag sprang och således fokuserade på annat. 

Väl hemma så fick det bli sving, clean and jerk med kettelbells. Även gummibanden kom väl till pass och fick nötas lite. 

..så på det stora rätt bra pass ändå...med tanke på nattjobb som sliter rent fysiskt. 

Nu är planen att köra olika former av intervaller för att försöka slå igång benen för att vilja springa lite lättare. 

/Marcus