Team Fillinge Ultra : augusti 2016

söndag 28 augusti 2016

Ekängen Swimrun 2016 - Första swimrunloppet i världen med viktklasser

Entreprenörerna i Team Malakows har (äntligen) beslutat sig för att dra igång även ett swimrunlopp. Andreas och Therese är välkända och mycket duktiga triathleter och swimrunnare vilket såklart borgar för klass-tävling! Loppet skulle vara en varvbana med ca 1000 löp och 200 sim. Våtdräkt tillåtet men inget annat lull-lull. Man kunde köra själv eller i par. Det visade sig att alla valde att köra själva det här premiäråret.

Härligt välkomnande med hembakta muffins och glada tillrop

Fredrik gled in omklädd i gummi på frugans knarr

Badplatsen i Ekängen..eller en av dom i alla fall..

Fredrik är gottis sugen

Dignande snacksbord

Lite försnack innan loppet

Loppet var enkelt, hemtrevligt och väldigt inbjudande distansmässigt för de som inte har kört förut. Distanserna avskräckte inte, och man kan köra med den utrustning man har. Snäll löpning och idag så var Roxen också snäll och nästintill spegelblank.

Race-info

Vi var omkring 20 som startade och endast en DNF vilket statistiskt nog är rätt ok. För många var det första starten i ett swimrunlopp. Bland annat damvinnaren på 10 varv. Jäkligt roligt att se glädjen i ögonen efter målgången! När hon utbrast precis efter målgången: DET VAR DET ROLIGASTE JAG HAR GJORT! Säger en del om den här sporten..

Vi samlade ihop oss och, tja plötsligt så kör man bara..man kan gå och ladda för ett lopp hur länge som helst och plötsligt så springer man bara. Konstigt. I första backen var det ett gäng killar som drog iväg som avlöningar. Bland annat Fredrik. Han och tre till uthålliga, snabba körde hårt resten av loppet. Jag blev varvad av de topp tre efter två varv. Kanske inte säger så mycket men i alla fall..till min ursäkt så valde jag återhållsam löpning med tanke på rädslan för att muskelbristningen i vaden skulle gå sönder igen. Hatar att vara rädd för att skada mig.

Lycklig. Lite trött, men lycklig

Snygg vevande

Jag körde på och hade som mål att inte skada mig. Men vaden höll som väl var. Skönt. Även om jag var lite sliten efter gårdagens simtävling så var det mest tankarna på löpningen och vaden som tog kraft. Valde att bara köra 5 varv idag. Smart för en gångs skull.

Det var lite folk som stod och hejade och klappade innan regnet kom. Roligt! En varvbana är ju bra på det sättet jämfört med ex Loftahammar eller de andra långa loppen där det kan ta 8 timmar innan man kommer tillbaka..om man inte är så snabb och samtidigt vill passa på att uppleva så mycket som möjligt.

Jag ramlade in på en tredje plats på korta sträckan och Fredrik gick och vann den långa herrsträckan. Bra kämpat med tanke på att han jagade hela loppet fram till det att det var ca 2 varv kvar.

Fredrik: vinnare av 10 varvs-klassen visar att han har krafter kvar i mål

Skönt post-race häng och tugg

Fru Malakow och Fredrik nästan lika glada

En inte helt oviktig detalj är ju att Ekängen swimrun 2016 är först i världen med att köra viktklasser! Enastående grepp för att ta ledningen i utvecklingen utav swimrun och annan konditionsidrott. Arrangörerna ville testa konceptet och hade två klasser: - 100 och + 100. Smart drag även där tycker jag.

Stolt över att vara den förste vinnaren ever att vinna förstapris i viktklass på swimrun!

Fredrik tar emot förstapriset

Uberstarka Kristina drog hem förstapriset på damsidans korta race

Stort tack till hela gänget Malakows som ordnade till den här sköna tillställningen! Ni sprider både glädje och inspiration! Tack till andra som också var med och körde. Härlig stämning loppet igenom! Hoppas på att det blir årligt förekommande tävling.

Snabba med resultatlistan

BLING BLING

Missar aldrig en chans till att bomba lite..

//Marcus

Motala Kanalsim

Dags för race igen. Denna gång så vankades det första rena simloppet för min del. Har försökt att komma hit i tre år, men inte lyckats och nu när jag gjorde det så fick jag vara både roddare och egen mediaansvarig då jag var ensam från Teamet. Lite konstig känsla faktiskt..som att behöva gå och lägga sig utan snuttefilt. Men väl på plats så träffade jag både Peter (min simtränare) och Kristina som bland annat var med och simmade över Roxen om ni minns.

I alla fall ...så var jag på plats i god tid för anmälan och koll på lite miljöer. Åkte till målet och parkerade och gick tillbaka längs med kanalen. Fantastiskt fin dag.

Måluppgången håller på att göras i ordning

Lite ljuset i tunneln..

Hejarklacken redan på plats

När jag kom till starten och såg alla supertalanger från triathlongymnasiet, olika simklubbar och övriga riktigt duktiga så var kanske inte självförtroendet högst upp. Jag med en bra swimrundräkt, men ganska kass på rent sim. Inte så mycket flythjälp där inte tyvärr. En lång dräkt som är hal och blank gör rätt mycket. Det önskade jag mig väldigt mycket just här.

Hoppade i vattnet ett par minuter innan starten för att veva loss lite, få lite hypoxi och få upp pulsen lite. FAN VAD KALLT tänkte jag tyst och mimiklöst för att inte avslöja något. Benen kommer ju att krampa ihop. Men efter ett tag så blev det faktiskt rätt skönt. Nervositeten byggdes upp och gjordes inte bättre av att simglasögonen immade på så att jag fick skölja ur dom flera gånger innan start.

En minut till start och plötsligt bara: pang! Tromb-simning de första 200 metrarna. Jävulskt trångt när man skulle ut under en bra. Jag försökte hålla ett jämnt tempo och inte dra på mig syra, men väldigt svårt när man blir passerad och passerad och passerad. Teknikmässigt så kan man ju inte annat än avundas och bli imponerad.

Härlig miljö att simma i

Jag försökte kämpa på och njuta av färden. Försökte kolla till på klockan efter ett tag: 16 ! gött! men redan?

Nä det visade sig att klockan hade fått spelet och visade en totaltid på 2700 meter vid mål. Vadihelvete?! Men strax efter så kom det en skylt där det stod 1500 meter. Det var rätt skönt att se den.

Tätare och tätare med publik ju närmre målet man närmade sig. En vid skylt i horisonten..GÖTT, släpp ut all vildkraft nu, låt havet rusa och människor hålla i barnen för nu kommer kanalen att torrläggas...eller jag kämpade på i alla fall..

In i mål, trött och nöjd. Kom in på 39 minuter vilket egentligen var ett delmål. Skönt. Plats 46 av 63 är jag nöjd med. Med en bättre dräkt och lite mer träning så kan jag nog kapa ett par minuter.

Gillar såna här lopp i alla fall. Gemytliga, enkla men med en härlig atmosfär.

Alla race borde ha hoppborg. Jag fick inte hoppa tyvärr..men de säger att det är väldigt roligt

Lagom mycket merch

Vi bjuds på live-musik, korv, kaffe och bulle.

Att man även får våffla efter loppet gör ju också att man vill komma tillbaka. Jag är inte så svårflörtad..

Dennis, Kristina och jag efter loppet. Peter agerar media. Stort tack till er för idag!

Glad, lite trött, endorfinmysig och nöjd

Tack till Motala Kanalsim för ett skönt arrangemang. Härligt race!

//Marcus

onsdag 24 augusti 2016

Woxen på ättermiddan

Jajamensan! lyckades att få till lite sim i Östergötlands svar på Ruhr-områdets vattenhål: The Roxen.

Lite kramsugen bara

Fortfarande väldigt skönt i vattnet. Dock så gör den övergödda sjön att slingerväxterna har fått liv och försöker att dra ner alla människor, kor och kajakpaddlare till botten och äta upp dom. Sant! Tänk Harry Potter och när han var och badade med massa otäcka gäl-fisk-människor. Brugden syntes som väl var inte till..

Skönt att man fortfarande kan ta sig fram i vattnet i alla fall. Bra filtrering för tankarna.

I alla fall så körde vi ganska lugnt och hade det rätt göttigt till vågornas sång. Solen höll på att sänka sig, men värmde fortfarande.

Skönt!

Måste hålla i lättviktarna så de inte blåser iväg..

//Marcus

onsdag 17 augusti 2016

Sommarcupen #6

Sista deltävlingen i sommarcupen för detta år. Jag har lyckats pricka in alla även om det har krävts lite planering och omstrukturering.

Fick kvällen till ära med mig Vilda och Andreas & Malin. Sista tävlingen som också kvar KM för Björkfors GoIF hölls i Rimforsa, samma bana som första tävlingen. Lite tråkigt kan tyckas men helt ok faktiskt då det var en relativt utmanande bana men där man ändå kan hålla fart rakt igenom.

Vilda sprang först, inte heller denna gång "nollade" hon utan hade ett par löpare bakom sig. Hon startade som vanligt i väldig fart för att sedan få gå lite med gråten i halsen, spurtade dock med glans och näst intill perfekt steg in i mål, trött och nöjd.

Resterande startfält ställde upp sig, några nya ansikten på startlinjen och det viskades om att de var snabba. Klara, färdiga, gå och så var vi iväg och visst var de snabba, poff sa det så var de borta ur synfältet. 1:an, 2:an bara försvann 3:an höll också bra fart men honom såg jag ju i alla fall och sedan Andreas en bit bakom mig. Det gick fort, snittade under 4 hela tiden, hjärtat bankade men benen trummade på. Vid 2km var Andreas ifatt mig, helvete tänkte jag, det här blir tufft men han ska allt få en match. Lyckades hålla honom bakom mig, drog ifrån lite uppför men han var snart ifatt när det planade ut. Vek in i skogen sista kilometern och lyckades få några meter, väl ute på spåret igen hörde jag Vilda heja på sin pappa, svårt att inte ge allt då. Tog i allt vad jag hade och lyckades hålla den gamla ultraräven bakom mig ända in i mål som 4:a och Andreas 5:a även om vi båda vann våra åldersklasser. Malin hade kommit in ett par minuter innan oss och var nöjd även om hon hade blivit omsprungen på målrakan.

Jag kapade en minut på banan från det första loppet och det kan jag nog tacka Andreas för.

En härlig cup i Östergötlands/Kindas skogar är nu till ända, nu väntar vi bara på våra priser!
Vi ser fram emot nästa år och hoppas även att någon utav er kommer ut och gör oss sällskap!!

Ha det fint nu// Fredrik

tisdag 16 augusti 2016

Ekängen swimrun

Ett perfekt tillfälle för dig som är lite sugen på att testa men inte kommit till skott. Ekängen swimrun kommer vara en kilometer löpning och ca 200 meter simning. Man kan köra 5 varv eller 10 varv.

Inga paddlar, dolme eller andra hjälpmedel. Våtdräkt och simglasögon är såklart helt ok. Simmössa får du på plats av arrangören. Perfekt för just dig!

Roxen kan vara ganska utmanande ibland.

Testa och häng med. Kommer bli toppenväder och lugnt, varmt vatten

/Marcus

En snabbis på Sörmlandsleden

Vi i familjen Wirenmark/Engelke har köpt husbil. Vi har nu varit ute ett par gånger i sommarsverige och trivs riktigt bra. Fördelen med husbil är flexibiliteten och att hela tiden uppleva nya platser. Fördelen med att båda eller alla är träningsglada är att man ger varandra möjlighet att träna även när man har semester.

För några veckor sedan upplevde vi naturen runt Leksand och Skärså, denna helg var vi i Stegeborg och Näveborg. Han med både vandring och löpning på Lilla Kungsleden vid stegeborg och en tur på sörmlandsleden vid Näveborg, båda helt fantastiska platser.

Fortsätt att upptäcka vår vackra värld, men glöm inte bort hur vackert det är i Sverige och i din närhet // Fredrik

Sommarcupen del #5

Sommarcupen drog förra veckan vidare till Nybygget, söder om Åtvidaberg. Vackra vyer runt sjöar och i urskog blandat med otaliga backar på skogsvägar.

Jag var fortfarande sliten efter LED och drogs meden förkylning så jag tänkte bara jogga runt varvet för att ha genomfört alla lopp i cupen och för att inte tappa för många poäng, jag gjorde därför Lisa sällskap och vi hade en trevlig tur med både regn och sol.

Andreas fick ta på sig vinnaransvaret i TFU och drog iväg i tätklungan. Det hade letat sig dit två nya löpare som visade sig besitta fartens gåva och Andreas slutade på en fjärdeplats, dock nöjd eftersom han var trött och hade gett allt.

Theo kämpade på och sprang även denna gång herrarnas bana på ca 5km, han förbannade alla uppförsbackar och tyckte han var dålig, trots att han slår de flesta herrar i 20-40 års ålder. Hyfsat tävlingsinriktad den pojken.

Vilda tävlade även hon, gav sig iväg i ett rasande tempo för att sedan behöva gå lite, spurtade sedan om den sista på målrakan och var nöjd med att inte "nolla" som hon uttrycker det.

En bra kväll helt enkelt! Nu laddar vi batterierna och spänner bågen inför kvällens batalj, sista deltävlingen, nr 6 i Rimforsa. Idag ska de alla få sig en match igen..

Hoppas vi ses där // Fredrik

lördag 13 augusti 2016

Ekängens Triathlon - kravallvågor, motblås och löpeufori

Första gången vi i Team Fillinge Ultra körde Ekängen Triathlon var 2013. Sedan dess har den ambitiösa tävlingen vuxit men lockar fortfarande såväl motionär och elit som individuella och lag. Liksom övriga lokala triathlon omkring Linköping, tex Sturefors och Gammalkil, så är distansen kort och hanterbar för de flesta vardagsaktiva komfortmotionärer. Alla är välkomna och är förhoppningsvis både trötta och glada när målportalen, likt en glimrande graal, uppenbarar sig på grusplanen vid Ekängsskolan. Tiderna skiljer förstås men även de sista deltagarna applåderas välkomnande in mot målet.

Det här året var det bara jag som skulle köra - övriga i TFU hade sina egna men inte speciellt trovärdiga skäl till att inte delta. Undanflykter och överdrifter från kollektivet TFU till trots, Marcus ställde trofast upp som medieansvarig, påhejare och vapendragare. Med den äran dessutom trots en dag med bitvis obarmhärtig väderlek som prövade, inte bara oss meniga utövare, utan förstås även... alla medieansvariga.

Kraftig vind hade tvingat arrangörerna att korta simningen något, ner till 250 meter från den annars 400 meter långa sträckan vid badplatsen i Ekängen. Ett klokt beslut då merparten av deltagarna troligen är simkunniga men antagligen ändå inte så vana vid sim i vad som verkade vara halvmetershöga vågor i ca 16-17-gradigt vatten. Dessa kortare triathlon ska ju liksom ha en skön familjär prägel och erbjuda möjlighet till att testa triathlon på riktigt - bra då att inte göra upplevelsen värre än nödvändigt.

Efter startsignalen försökte jag hitta nån slags rytm i kravallvågorna. Gick så där. Det var vågor överallt, även där det inte borde vara några. Crawlade en bit, fick vatten i mun/näsa, drog ett par bröstsimtag, fortsatt crawl en bit, byte igen och så vidare.

Upp till växling och byte till cykel. Äntligen! Tryckte på och kom upp i fart. Hjulen presenterade de mest underbara toner man kan tänka sig, toner som kommer från ett par nyinförskaffade kolfiberhjul. Lovely! Visst, rätt kraftig sidovind och än värre motblås, det blåste ju trots allt omkring 14 m/s i byarna, men det var ju lika för alla.

Löpningen var bitvis en återhållsamt kryddad eufori. Lyckades ligga precis under mjölksyratröskeln med endast ett par övertrasseringar av syrekontot. Hittade en bra rytm, kände mig stark och fixade att komma ifatt och förbi drygt en handfull löpare.

Att höra speakerrösten och se målområdet är alltid rörande och trots att dagens arbete inte ens blev en timme långt så kändes min målgång synnerligen väl förunnad. Ivrigt påhejad av Marcus vid minst tre positioner på banan lyckades jag komma tvåa i motionsklassen. Tiden hade räckt till nia i tävlingsklassen vilket känns helt okej.

Om ni ursäktar det lite enformiga motivet så kommer avslutningsvis en liten hälsning från medieansvarig.