Min fru har sedan dess bråttats med både hjärnskakning och vadmuskelruptur så träningen har väl inte gått som på räls. Hon har i alla fall återhämtat sig och kommit igång med löpträningen, simningen har hon dock skjutit på då hon får ont i en utsliten axel.
Veckan innan loppet, under en semestervecka i Dalarna fick hon då till sist till en sim och springträning i Skärså. Hon simmade i Bottniska viken och sprang en kort slinga mellan de pitoreska fiskestugorna. Hon tyckte att det kände bra och vi bestämde oss för att köra loppet.
På loppets hemsida kan man läsa: Farleden är det nya men redan klassiska simma-och spring-loppet, som tar dig mellan några av de vackraste platserna på vår jord, med ytter-, mellan- och innerskärgård, asfalts-, grus- och traktorvägar, sten-, dy- och sandstränder -- allt på bara några timmar (eller sammanlagt drygt tolv kilometers löpning och knappt tre kilometers simning).
Just detta loppet anmäler man sig till en och en, inte i par som alla andra swimrunlopp. Vi hade dock bestämt att köra loppet tillsammans och jag lovade att inte lämna fruns sida, samtidigt som hon fick bestämma tempot. Detta skulle bli ett uppleveslselopp med betoning på att ha kul och umgås och kanske inte komma sist..
Sagt och gjort, i söndags morse stod vi i Arkösunds skärgård, himlen var klarblå, solen stekte och en frisk bris fläktade på kajen. Efter registering och endel tekniska problem gick starten. Vi tog det lugnt och joggade iväg på första löpet, första simmet på ca 400m gick också bra. Ett par steg över en kobbe och sen ner i vattnet igen. Nu var det ca 600 meter sim, det längsta på hela banan och nästan direkt efter det första simmet, rätt tufft om man inte simmat så mycket. Lisa pustade och körde ner huvudet i vattnet och paddlade på. Det gick hur bra som helst även om Lisa körde lite sicksacksim och säkert simmade ett par hundra meter extra.
Vi fick följe av ett par ambulanstjejer i från Norrköping som simmade och sprang i ungefär samma tempo som oss. Vi småpratade lite under löpningarna och hejade på varandra genom den vackra terrängen. Jag gav Lisa lite simtipps inför den fjärde simsträckan och vipps drog vi ifrån på simningen, vi kunde också öka farten under löpningen något och helt plötsligt började vi både simma och springa om kombatanter.
Jag såg att Lisa var glad och jag berömde henne för sin kämpaglöd samtidigt som tävlingshornen växte, det här gick ju bra, hur många lag hinner vi köra om.. Målgången närmade sig och vi skulle klara det, nästan 3 timmars slit var snart över när vi hörde blöta steg närma sig bakifrån, vi spurtade sista biten in i mål och höll de bakom oss.
En helt fantastisk dag i skärgården med både slit och lycka. Glada framför allt för att ha klarat uppgiften, för att Lisas kropp höll, för att vi var sams hela vägen och bara hade kul även om vi fick kämpa för det bitvis. Lisa somnade sedan trött och nöjd i bilen hem..
Nu blir det simskola för Lisa till hösten så ska vi nog köra fler swimrun ihop sen
Ta hand om er
Fredrik och Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar