måndag 30 juli 2018

Gammalkil Mini Triathlon

Team Fillinge Ultra gästade i helgen det anrika Gammalkil minitriathlon, 28:e upplagan och en riktig klassiker bland minitriathlon i Östergötland. I helgen var vi nästan full styrka då det bara var Lisa som hade förhinder.. fyra starka TFU:are som siktade på nya rekord...

380m - sim i Lillsjön.. varmt i vattnet och fint bra vatten med inslag av mink. Startskottet gick och vi var iväg.. man fick välja om man ville runda den högra eller den vänstra bojen, jag tog den högra, Marcus den vänstra. Simningen gick bra och dröm om min förvåning när jag ser att Marcus cykel ligger kvar i T1..  Tjo, jag simmade snabbare än Überswimmer himself! Marcus kom upp skrikandes, BRA SIMMAT FREDRIK för att sedan svära att jag måste ha fuskat... Jag fuskade inte men min klocka visade 50m kortare simsträcka (o då hade ändå Ü kontrollsimmat innan start) (hihi) Andreas och Malin upp strax bakom..

T1 - snabb växling till cykel! Alltid lite knöligt att få av sig våtdräkt och på sig cykelskor samtidigt som man är lite groggy och frustar adrenalin men vi kom iväg..

18km cykling - som börjar med 400m grusväg innan man kommer ut på den riktiga vägen. Marcus som kör någon slags terrängvariant av racer hoppade på direkt och drog iväg, jag sprang med min något dyrare cykel och halkade efter. Andreas fick punktering och Malin drog ifrån! Van triathlet som Andreas ändå är bytte han däck snabbt och flinkt för att sedan börja jakten..
Cyklingen gick bra för mig, körde om Marcus relativt omgående i en fräck "airopossition", Marcus är inte så "airo" för att sedan bränna om några andra, som lade sig bakom mig på rulle, rent regelvidrigt då jag fick dra hela varvet och de bara kunde följa efter..

T2 - snabbt byte från cykel till löparskor.

4,2km löpning - Gräs blandat med sand, och snitslad kringelkrok blir rätt jobbigt när man gjort allt det andra först. Men höll mig till planen och kutade så fort jag kunde.. Lyckades inte springa om någon så förblev 4:a in i mål... Marcus några minuter efter, Malin efter det och sedan cykelreparatören alias doktorn himself med klart snyggast målgest, värd att hamna på Correns förstasida!

Ett mycket trevligt och gemytligt lopp där alla är välkomna, stort tack till Gammalkil som håller traditionen i liv!



 
Fredrik

måndag 9 juli 2018

Tillskott på samarbetsfronten

Vi har fått förmånen att utöka vårat samarbete med andra sportintresserade aktörer. Senaste tillskottet är Wilja Labs ( www.wiljalabs.com/sv/ ) som gör framförallt löparryggsäckar men har en ökning på flera olika artiklar på gång.

Jag har testat den ryggan som är tänkt att jag skall ha på mina längre pass och framförallt på Ultravasan. Den ingår i the explorer series och har allt en rygga kan behöva. På fronten så finns det plats för två softflaskor a 500 ml och i ryggfacket så finns det plats för vattenbälg/säck/påse/hink. De har även en tvåliterspåse för vätska fast med två olika fack. Vilket innebär att du kan ha med dig två olika sorters vätskor. Utmärkt ide ju! En för sportdryck och en för något annat..kanske Oboy? Eller annan smak på sportdryck.


Låt inte det plågade ansiktet lura dig


Sitter perfekt

Lättåtkomliga grejer på fronten



Flera fack på fronten utöver de som är tänkt till vätskan

Två fack på sidorna med dragkjedja



Har kört med den här väskan nu ett par pass och det första som jag tänkte på var hur jobbigt det var med att ha vätskan på framsidan. Skumpigt och tramsigt. Jag har alltid haft vätskan i en bälg på ryggen förut. Men ju fler metrar jag har gjort med den ju mer har jag vant mig samtidigt som jag har lärt mig hur ryggan skall sitta. Hur man drar åt den på rätt sätt så den passar till just mig.

Dessutom otroligt skönt att kunna rengöra flaskorna ordentligt och komma åt alla saker utan att behöva stanna och ta av sig väskan. Svårt att rengöra den vätskepåse jag har haft tidigare.

#testschwester kan varm rekommendera både ett besök på Wilja Labs hemsida och deras ryggsäckar!

Om du också vill äga en smäcker praktisk rygga så finns det nu möjlighet att köpa med 10 % rabatt om du använder koden: TFU10


//Marcus


måndag 2 juli 2018

Vansbrosimningen 10 k 2018

Då stod man där igen. Laddad ett par minuter före race. Man har simmat sina metrar, man har ätit sin gröt och man har mentalt förberett sig. Man kan inte påverka mer alls längre.

Det där momentet precis innan det startar...den där mixen av ångestbubbla, förväntan, jävlaranamma och glädjen.. den race-feelingen är väldigt tillfredställande på något konstigt sätt.

Jag, Kristina och Göran åkte alltså upp för att köra Vansbro 10 k. Kristina och jag hade ju förmånen att få vara med på testloppet förra året. Eftersom starten var lite tidigarelagd så bestämde vi att vi sover över i krokarna däruppe dagen innan. Hittade en jättemysig stuga som passade perfekt. Bra beslut. 

Jag, Göran och Kristina dagen innan race



Trevlig miljö


 Stuga. 


Upplägget för loppet var sånt att det skulle släppas ett gäng elitsimmare på ca 50 pers innan och vi andra pö om pö efter det. Alltså ingen hets/stress/brottning vilket kändes väldigt skönt. Det blev också en lugn start och ett pärlband av små bojar flöt iväg framåt mot Vansbro. Totalt antal platser var 250. Precis lagom tycker jag. 

Fantastiskt mysigt litet bad där starten är belägen. Skön stämning både i bussen ut och bland alla sportisar innan, bra speaker som till och med nämnde att undertecknad var med förra året. 


 Startområdet


 Första delen sim


 Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden



           Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden



Loppet då..? tja allting flöt på innan precis som vi hade planerat och inget strul någonstans. Skönt. Väl i fållan så var det bara fälla ner visiret och släppa på spänningen. Allt som man har gjort inför detta var nu dags att leverera. 

Kom iväg bra och ingen trängsel eller smällar vad jag kände. Fanns plats till alla. Väldigt skönt. Kändes skönt att känna igen delarna på loppet. Kunde planera lite mer och vara lite förberedd. Visst, det är en å så det finns inte så mycket som kan hända annorlunda, men känslan gav trygghet. 

Förra året så fick vi ett par russin vid varje stopp. Av lärdom från den gången pga tämligen spak efter ngn timmes simmande så hade jag med mig ett gäng gels i min boj. Planen var att ta två vid varje stopp. Man var tvungen att gå upp ur vattnet vid fyra tillfällen för att blippa sin blippare som blippade upp resultat på blipptavlan. 


Näringsplanen fungerade faktiskt helt enligt planen. Vansbro har ju avtal med ett märke som min mage är lite känslig för, annars så fanns det både gel och dryck på fikaborden. 

Dagen flöt vidare och mentalt så var det helt ok. Tänkte på en massa olika grejer tex: Vad jag skulle äta efteråt, Några trevliga melodier som jag nynnade lite på, Mjölby folketspark, andra tävlingar, hur gött vatten är, löpteknik, ett par olika fiskar. Ganska trevligt faktiskt. 

När vi svänger in där vanliga 3 km Vansbro börjar så börjar axlarna att bli lite sega. Känner att jag får kämpa lite mer. Ett par rundor in i två vikar och framåt mot målet. Kommer fram där bryggan börjar och får lite vittring om att jag kanske faktiskt hinner mitt mål. Förra året så simmade jag på 3 timmar och 18 minuter. Målet i år var alltså såklart under 3 timmar. Rimligt. 


                                        Sista metrarna innan målet är alltid dom längsta



När jag viker upp runt brygghörnet och ska veva världens längsta upplopp så börjar det bli "väldigt" segt i framförallt axlarna som nu pockar på uppmärksamhet och har laktatkalas. Jag märker i alla fall att jag tittar på nya bryggstumpar vid varje simtag vilket borde innebära att jag tar mig framåt i alla fall. Frustande och frenetiskt urkramande av de sista krafterna så sälar jag upp mig fram till tidmattan för att blippa sluttiden på blippmattan: 


3:01


Egentligen väldigt glad och tacksam



Under ett par minuter (eller typ..fortfarande) så tänker huvudet något som så här: Hurra!! VAIHELVETE! Så jäkla gött! SKIIITT!! Vilket fantastisk förbättring!! OM JAG BARA HADE... 17 minuter är ju fantastisk förbättring! GGGAAHHH!! PB!! svordomsvordomsvordom! 


tja.. ni fattar va? 

Jätte jättenöjd och glad och alltihopa............men......  ; )  även om klockan visade att jag simmade drygt 200 meter extra så är det ju fortfarande 1 minut extra..

Plats 53 av 142 om man räknar alla herrar!

Plats 31 om man räknar bort elitgänget!


Hyfsat jämnt tempo i alla fall




De flesta har ju simklubbar och simmat sedan barnsben. Med tanke på att jag bara har simmat i 4 år (!) så borde jag vara ganska nöjd ändå eller hur? "Borde vara"....

Så nu måste jag väl tillbaka nästa år och slå nytt Pb!  

Göran och Kristina slog också nytt personbästa. Tre av tre är ju godkänt resultat tycker jag nog. 

Blinget värt slitet såklart! 




 Så här kan man också simma




Glad kille


Framförallt stort tack till min fru Mia för att jag får leka så här mycket! 

Tack till er Göran och Kristina för pepp och samhäng! Härligt race mycket tack vare er! 


Och tack till er andra också som har hejat, skickat heja och grattis på alla sorters olika medier. Väldigt roligt såklart! 


Ett jättestort tack till er också Vansbrosimningen. Ni har fantastiska funktionärer som gör upplevelsen till vad den är! väldigt viktigt för oss som sportisar. Även om man kanske inte alltid hinner / orkar le säga ngt vänligt till er tillbaka som stått och frusit, rört i kastrullerna och förberett så är nu guld värda för oss! TACK!


Kul också att ni hade lyssnat på några av de grejer som vi påtalade från förra årets testlopp. Massor med energi, lättnavigerat och medalj  ; ) ! hurra!



//Marcus 



onsdag 27 juni 2018

Dagarna innan race

Jo.. det i dag fyra dagar kvar till ett av årets stora mål: Vansbrosimningens 10 km. Jag hade ju förmånen att få vara med förra året under testrundan. Makalös upplevelse. Då var vi ca 40 pers som försökte oss på spektaklet och i år är vi 250. 50 elitsimmare som säkert kommer att ha duschat, ätit och redan sitter i bilen innan jag kommer till målet. Men det gör faktiskt inget.

Det är klart jag vill prestera. Det vill jag alltid! men det är inte samma sak som att ligga i fronten på tävlingarna. Att ha tagit ut sig ordentligt, lagt upp sitt lopp, anpassat kropp och energi till den optimala förmågan för mig själv. Det är dock viktigt!

Ärlången


Ja i alla fall så har min våtdräkt börjat krångla och kardborren i nacken släpper titt som tätt vilket är fruktansvärt irriterande när man ligger och simmar. Så nu är den inlämnad till en skräddare så får vi hålla tummarna för att den kommer tillbaka i bra skick.

Tja, simmetrarna är gjorda så snart gäller det att ladda energi och fylla på depåerna. Hoppas att det finns mer energi i år än de små russin och varm saft som serverades förra året. Det blev lite knapert av energi på slutet efter tre timmars konstant vevande..

Om ni har lust att läsa lite från förra året så finns det här:

www.teamfillingeultra.blogspot.com/2017/07/vansbrosimningen-10-k.html


hej hopp!

//Marcus

tisdag 5 juni 2018

Dubbelpass i värme

Jag hade tänkt i min iver att genomföra Ultravasan 90, få till ett lite längre pass. Fredrik ville hänga på så vi stack iväg på morgonen. Han kom cyklande som ett jehu. Det hade redan hunnit bli varmt så det räckte i luften. Sval bris och stekande sol..

Tog med lite smågodis och 1,5 l vätska. Visade sig räcka precis till hemkomst.

Vi diskuterade lite hur vi skulle springa. Tinnerö kom vi fram till. Där finns många olika alternativ för att springa runtikring. Minimum 20 km var uttalat från min sida. En ökning med en halvmil ca efter mitt hälsenehaveri. Rimlig ökning ändå. Känner av hälsenan då och då, blir lite skraj..men efter ett tag så släpper det och känns inget. Bara tungsprunget så att säga.




 Rosenkällasjön ser ut lite som Sveriges svar på Missisippi



Tja, vi lufsade på och det gick ju bra ett tag, men sedan blev jag trött. Drack lite vatten och in på någon stig och vidare. Roligt trots jobbigt. 











Så här såg rundan ut i alla fall. Bra utforskarrunda. 


En trött och en otrött återvände hemåt och käkade lite. Sedan omladdning inför simning på kvällen. 


Jag begav mig till Lilla Rängen och simning med Kristina. Vi tillsammans med Göran ska ju köra Vansbro 10 km inom kort. Gäller att försöka vänja axlarna och resten inför allt vevande. Fantastiskt mjukt vatten och varmt!


En härlig dag helt enkelt.


//Marcus 


onsdag 23 maj 2018

Simning i en sjö

Att simma utomhus är verkligen en härlig upplevelse. Oftast. De sista simningarna som vi har gjort har varit helt magiska. Spegelblankt, varmt och bra vatten..

 Andreas och jag fick till ett sim i Ärlången i solnedgång. Helt fantastiskt!


 Ärlången


 Lilla Rängen 




Simhallen och pannbenstest..


Blev precis anmäld till Kalmar swimrun också.. sånt är ju kul! 


/Marcus 

måndag 14 maj 2018

Utesimspremiär

Vi som så många andra märkte av att värmen var här. Således föddes även hoppet om att simma ute på riktigt. Lyckligtvis så fick vi en tid som passade och vi blev till slut 6 stycken vattenhungriga simmare som vevade loss i Lilla Rängens 14:gradiga vatten.



Det kändes svalt när vi gick ner i vattnet, men efter ett litet tag bara skönt. Kanske var på grund av att det var en stor värmande sol och blå himmel?





Fantastiskt skönt i alla fall.





//Marcus

lördag 12 maj 2018

Hälsenesbråk

Hello

fortfarande lite hoppfullt i kroppen. Hälsenan verkar fungera med den ökande belastningen. Skönt. Uppe på 5 km nonstoplöpning nu. jättejobbigt för lungor och ben men helt ok för hälsenan. 

Har nött på LOK-milens spår för att det är lättast att räkna ner per km. Men blir nog stigar hit och dit snart istället. fruktansvärt tråkigt att bara nöta samma bana hela tiden. 

Idag, lördag så är det ett terränglopp i Kolmårdens djupa skogar. riktigt kul lopp i fantastisk natur. har kört det tre år i rad, men hoppar över idag. Dels kanske osmart att köra så långt redan nu och dels för att det är roligare att köra i grupp och ingen av de andra i gänget kunde hänga på. 


Börjar bli hanterbar värme i vattnet nu. 14 grader låter lovande. Troligtvis premiärsim imorgon söndag. Längtar ut till en spegelblank sjö.



Skogen är ju helt fantastisk nu när det bara exploderar i färger, lukter och allsköns sånger från alla fåglar. underbart-


- Hare vatt nåt?




//Marcus

lördag 5 maj 2018

Flukturerande mål

Jodå..rehaben går vidare och har nästan gått över till att det är jobbigare att springa än att rädslan för att paja tar över. Så planer för säsongen är ju såklart redan igång i huvudet. Men försiktig ökning kvarstår. 





Häromdagen så lyckades jag och Fredrik få till ett litet löppass. 8 grader och regn, perfekta förhållanden alltså. Kändes mer som höst än vår. 

Långa svängen ute i Ekängens skogar och träsk är bitvis fantastiskt trevlig som terränglöpning. Vi lyckades skrapa ihop ca 14 km så både distans och sällskap var ju toppen. 




Tror att det blir att ta en dag i taget och skynda långsamt. urtråkigt och kass men bättre att springa långsamt än inte alls..


//Marcus 

måndag 16 april 2018

Det lilla hoppet av glädje

Har vilat från löpningen. Ofrivilligt och frustrerande. Jag har haft en hälsena som bråkat lite på grund av att jag har varit "lite" osmart och överbelastat den med övningar som så här i eftertanke kanske var lite.... "dumt".

Som alla som har haft en skada nedom knät vet så är det enda medicinen: tåhävningar. Tåhävningar, tåhävningar och en jävla massa mer tåhävningar i olika former. Långa, breda, tunga, lätta, excentriska och söta..tja..alla former.

Tåhävningar = Ardennerschwester


I alla fall så har jag gjort det och nu testlöpte lite. gå/sprang lite på stigarna. Allt mellan 20 meter och 100 meters löpning. Rädd för smärtan såklart. Otroligt frustrerande att springa och vara rädd för att något som skall säga pop. och inte det som ni tänker på "poop"..

Första testet gick bra i alla fall och inte ont än. YAY!

Galet gött att få känna stigarna under fötterna igen. Enormt mycket nya vildsvinsspår också..tråkigt nog.


Salmings T5 är så galet sköna! 

söndag 8 april 2018

Trail och Mustasch 2018

Trail och Mustasch 2018

Trail och Mustasch, ett troget vårtecken, arrangeras för fjärde året av Bergslöparna. Ett fint ordnat familjärt lopp i skogarna runt Övralid vid Vätterns strand. http://bergsloparna.se





Större delen av TFU packade Saaben och begav sig den soliga morgonen; Andreas och Marcus med skadade kroppsdelar på nedre halvan och Fredrik och jag förhållandevis hela. Lisa hade andra åtaganden att sköta den här fina dagen. Vi hade blivit förvarnade om att underlaget kunde vara minst sagt varierande på grund av all snö och kyla och dubbade skor fick komplettera april-shortsen.

Efter att Fredrik givit sig iväg på den långa banan, om 30 km, transporterade vi oss upp till starten på den kortare varianten. Banan är kuperad och terrängen bjöd idag på den utlovade variationen av lera, vatten, is och 15 cm snömodd, av modell sorbet. Med blicken mestadels fäst mot marken och de egna fötterna, avverkades de 14 kilometrarna. En kort stund av fröjd infann sig vid Farfars-stugorna, halvvägs in i 14 km-banan där sällsynt förekommande barmarken kombinerades med intensivt påhejande av Andreas och Marcus. Blå himmel, höga knän och vänliga, uppmuntrande ord... 


Äggmacke- och ostkakefarbröder med mustasch

Ängarna vid Farfars-stugorna med flyt

Sista delen av loppet blev motig. Det var med lättnad jag segade mig in i målområdet, kände doften av solvarma timmerstaplar och korv med bröd. Fick en öl och noterade att tiden trots omständigheterna var en minut snabbare än förra året. Så känns allt bra igen. Ännu bättre att sedan få sträcka ut sig på ett altandäck med goa hundar och människor, chips och öl.

Målgång med mustasch
Altanhäng med chips och öl
Altanhäng med öl och hund











fredag 30 mars 2018

DNS




Jo, har bestämt mig för att köra DNS på Trail och Mustasch om en vecka. Har haft en strulig hälsena som säkerligen varit lite överbelastad för att jag har kört en miljard nya övningar på direkten istället för att kanske som någon påläst smyga in dom lite försiktigt..

i alla fall bättre att spara lite på krutet till andra tävlingar, nu ska jag iväg till simhallen istället.

/M



lördag 17 mars 2018

Mål, visioner och oinsikt

Förhoppningsvis så stundar snart en vår. Snön och kylan var ett trevligt inslag en kort stund, men avsaknaden av stigar, gegga och trädkramning gör sig alltjämt påmint. Som sig bör och kanske även diagnostiskt så börjar sportisarna kolla kalendern efter nya lopp och upplevelser. Så även jag.

Först ut blir i alla fall Trail och Mustasch i Motala där det blir lite gosig terränglöpning på 30 km. Inte bara långt utan terrängen är stundtals riktigt jobbig.

Horns Cup kommer upp på schemat i samband med Metallsvenskan. Ser fram emot att träffa alla hårdrockisspringisar som kommer springa med jeansvästar med tygmärken, nitar och svärd.

Jag har sedan en tid tillbaka varit anmäld till Vansbro 10 km som även i år skall köras med Kristina. Vi körde ju förra årets testlopp. I år får vi även med Göran från simgruppen + 247 personer till.. fulltecknat lopp. Skall bli kul att se hur de tänker att man skall ta sig ifrån den starten då det är makalöst smalt. Hoppas på mer energi under banan så jag kan slakta förra årets tid på 3:18 med endast 14 russin som energikälla. I år har jag som mål att dramma till med en tid omkring 2:45:ish. Borde funka med mer energi och fler vev i armarna.




Är även anmäld till Loftahammar Endurance Day som jag körde för något år sedan med Fredrik. I år är Fredrik utbytt till.. Fredrik. En annan Fredrik alltså. Han har kört tidigare så han kan banan. De 37 km löpning och 9 km simning kommer bli utmanande men ser fram emot det. Hoppas på bra väder och inte för mycket kyla..

Sedan finns det även ett längt efter Ultravasan. Den "riktiga".... jag sprang (eller tog mig igenom) 45 km för något år sedan. men det finns ett litet gnag över att det bara var den lilla sprinten... vi får se hur det blir..


Bara snön försvinner så blir det nog ordning på torpet..

//Marcus