Loftahammar Endurance Day 2018

ja...så stod man där på startlinjen igen. Lika spänd och förväntansfull som första gången. Det är något visst med den där pre-race ångest-förväntansfullheten ändå.. den sliter en i stycken men är samtidigt väldigt efterlängtad. Underlig mix.

Nu stundade alltså typ 40 km löpning i mycket varierande terräng. Asfalt, grusväg, snåriga helt obanade öar, hala klippor och enormt vackra stigar samt ca 10 km simning, även den varierande på grund av vinden och vågorna.

 Målrakan kvällen innan

 Jag, Mattias Evald (arrangör) och Fredrik

Några saker skiljde sig åt tills i år:

1. Ny partner bredvid. Men med samma namn som i det loppet jag kört tidigare för enkelhetens skull
2. Erfarenheten från något år tidigare gjorde mig lite samlad men samtidigt även insiktsfull om slitet
3. Vi skulle köra med lina mellan oss på simningarna. Det har jag inte gjort förut

Fredrik som jag körde med i år bor i krokarna till loppet, har kört ett gäng gånger och kan öarna betydligt bättre än mig. Det gav trygghet. Till detta så hade vi en hel båtlast med hejande och peppande släktingar till honom på plats. Otroligt roligt!

Fredrik och jag har kört ett par pass ihop, men kanske inte så många som man skulle ha velat. Det är ju oftast den känslan man har innan lopp oavsett.. "om jag bara hade kört lite hårdare innan, lite fler pass..". Vi har sedan tidigare spelat handboll ihop så vi känner varandra sedan dess.

Jag åkte ner till Loftahammar dagen innan och vi käkade lite, pratade lite praktiska grejer osv. Starten skulle gå vid 08 så det var skönt att vara på plats dagen innan. Vi hade bestämt att vi skulle köra med lina mellan oss då jag har simmat lite mer än Fredrik. Vi kortade ner den så att han låg precis med spadarna på mina fötter, detta för att han skulle få lite draghjälp av mig som vågbrytare.

Vi åkte ner till starten på morgonen och var bra i tid. Hellre vänta på plats än hemma resonerade vi. Allt innan fungerade väl. alla grejer med och inget akutspringa på toalett innan.

Ner till startområdet, prata med några duktiga kändisar och sportisar som vi kände sedan tidigare. Roligt att träffas under såna här förhållanden.

Förväntansfulla innan starten

Starten gick och de snabba drog i väg. Vi joggade på i uppförsbackarna i ett bra transporttempo. Första löpningen är ganska lång och vi hade pratat om att ta den sträckan med ett ok tempo och inte blåsa allt krut. Resan gick bra och vi kom ner till första simmet. På med linan och börja veva. Kändes knappt att vi var i vatten då det var väldigt varmt. Dock så var det rätt småstökiga vågor, men det är ju bara att fortsätta veva.

Över till andra sidan och lite vattenmelon för att simma lite till. Där stod Klanen Haglinds och hejade och servade oss med energi. Mycket välkommet.  Vi fortsatte på grusvägar och stigar för att simma över vid Bjursundsbron. Sprang runt ön och igenom campingen som liger där. Lite överallt så hör man "heja heja" - väldigt roligt även om man knappt orkar le.

Plötsligt så hör jag något annorlunda men orkar inte riktigt reagera på vad det är" MEN KOM IGEN DÅ KILLAR" ..eller något sånt "HEJAHEJAHEJA" - plötsligt så står Malin och Andreas där och tjoar på en liten sten. Jag blev så glad att jag snodde kramar och hejade tillbaka!

Glada och lite slitna grabbar på slutet

Vi stannade inte kvar så länge utan fortsatte kötta vidare i terrängen. Löpningarna och simningarna avlöste varandra med fantastiska funktionärer som både stod och hejade på oss tävlande och servade oss med mat och dryck. Helt fantastiskt på alla ställen. Har inte varit på något lopp som har haft så bra funktionärer! Alla glada och hjälpsamma trots att man kommer trött, skitig och sliten som en gruvarbetare (typ). fast blöt och någorlunda ren..men trött i alla fall..

Andreas och Malin liksom Familjen Haglind dök upp på lite olika ställen senare i loppet också vilket var väldigt roligt och välbehövligt för psyket. Tiden fortsatte gå och känslan när jag titar på klockan och den visar 5 timmar..så känns det väldigt konstigt. Visst, man känner ju förstås att man varit aktiv i ett par timmar, men tiden går väldigt fort. På ett positivt sätt..och negativt förstås..

När vi kommit fram till långlöpet på Hasselö (+9 km i mestadels stekande sol) så tog vi av våtdräkterna på överkroppen för att inte koka bort. Smart grej. Vi överlevde även om vi var ganska slitna här. In till fikastationen på Hasselö och moffa så mycket som möjligt utan att förspilla alltförmycket tid. Fredrik hade kompisar lite överallt som tjoade och hejade. Väldigt energigivande!

Här fortsatte vi med gå/spring i olika former och farter. Men ändå skönt för nu vände vi ju liksom hemåt. Strax innan vi skall i vattnet så står det en vätskestation till där Fredrik sedan ett par år brukar få öl av de som står där. Bra att byta ut det söta från gels och energidryck.

Vätskepaus ute i ingentinget

Vidare ner i vattnet och simma bland små söta maneter. Här har det sedan tidigare varit ganska kallt, men inte i år. Varmt som tusan i vattnet. Över ett par öar, både där det gick att springa och där det i praktiken var helt omöjligt.

Vi springer den sista vändan runt campingen på Tättö. Många semesterfirande som säkerligen skakade på huvudet, men hejade glatt och viftade med öl. Äntligen så kommer vi fram till sista simmet. ca 1000 sim, motvind och oroväckande åskmoln på väg in över horisonten. På med grejerna och i sjön - börjar veva och försöker dra oss framåt med det lilla kraft som finns kvar efter drygt 8 timmar. Känslan är att vi inte rör oss en meter. Små elaka vågor som daskar och nästan drar oss bakåt. Efter ungefär halva simmet så blir jag förbannad på riktigt och börjar attackveva. Vet inte om vi rör oss så mycket mer framåt men jag får slå lite mer på sjön i alla fall..

HURRA!

Hasar upp på stranden och glädjen, lättnaden och allt annat sköljer över oss. Man blir ju så glad.

Glädjen att prestera något tillsammans

Vi klarade det, vi gjorde det bra och vi hade kul på vägen!

Fredrik förbättrade sig med över en timme på det här racet! Skapligt personligt rekord!!

 jo, jag glädjegräthulkade lite i mål såklart...som jag gör..

Glädjen att prestera något tillsammans

(bild lånad ifrån LED)

Några grejer i punktform:ish:

- Jättestort tack till dig Fredrik för att vi gjorde den här grejen tillsammans..och hela helgen såklart. Jäkligt bra slit och pannben! 

- Tack till familjen Haglind för allt heja, support och allmän trivsel! 

- Tack till Andreas och Malin för spontanheja! Sjukt roligt när man såg hatten viftaomkring! 

- Tack till er - arrangörer för Loftahammar Endurance Day. Ni har gjort och vidhållit ett fantastiskt lopp! Superbt på alla sätt och vis! Allt från specialgjorda väskor, snygga västar, hema målområdet, käk efteråt, stämningen! Underbart lopp! 

- Tack till er alla funktionärer! Ett lopp är aldrig bättre än sina funktionärer! Ni gör loppet till vad det är! När man kom fram till fikaborden så stod ni där leendes, hejandes och erbjöd det ena goda efter det andra. Ni var så välkomna varje gång! 

- Även ett stort tack till alla ni som stått bredvid och hejat, allt från små barn som badat och hejat till öbor som gått ut för att se på vårat spektakel. Ni betyder mer än ni tror! 

Längtar redan till nästa år!

Foton tagna av Malin, Andreas och familjen Haglinds..samt ngt av mig..

//Marcus 

Gammalkil Mini Triathlon

Team Fillinge Ultra gästade i helgen det anrika Gammalkil minitriathlon, 28:e upplagan och en riktig klassiker bland minitriathlon i Östergötland. I helgen var vi nästan full styrka då det bara var Lisa som hade förhinder.. fyra starka TFU:are som siktade på nya rekord...

380m - sim i Lillsjön.. varmt i vattnet och fint bra vatten med inslag av mink. Startskottet gick och vi var iväg.. man fick välja om man ville runda den högra eller den vänstra bojen, jag tog den högra, Marcus den vänstra. Simningen gick bra och dröm om min förvåning när jag ser att Marcus cykel ligger kvar i T1..  Tjo, jag simmade snabbare än Überswimmer himself! Marcus kom upp skrikandes, BRA SIMMAT FREDRIK för att sedan svära att jag måste ha fuskat... Jag fuskade inte men min klocka visade 50m kortare simsträcka (o då hade ändå Ü kontrollsimmat innan start) (hihi) Andreas och Malin upp strax bakom..

T1 - snabb växling till cykel! Alltid lite knöligt att få av sig våtdräkt och på sig cykelskor samtidigt som man är lite groggy och frustar adrenalin men vi kom iväg..

18km cykling - som börjar med 400m grusväg innan man kommer ut på den riktiga vägen. Marcus som kör någon slags terrängvariant av racer hoppade på direkt och drog iväg, jag sprang med min något dyrare cykel och halkade efter. Andreas fick punktering och Malin drog ifrån! Van triathlet som Andreas ändå är bytte han däck snabbt och flinkt för att sedan börja jakten..
Cyklingen gick bra för mig, körde om Marcus relativt omgående i en fräck "airopossition", Marcus är inte så "airo" för att sedan bränna om några andra, som lade sig bakom mig på rulle, rent regelvidrigt då jag fick dra hela varvet och de bara kunde följa efter..

T2 - snabbt byte från cykel till löparskor.

4,2km löpning - Gräs blandat med sand, och snitslad kringelkrok blir rätt jobbigt när man gjort allt det andra först. Men höll mig till planen och kutade så fort jag kunde.. Lyckades inte springa om någon så förblev 4:a in i mål... Marcus några minuter efter, Malin efter det och sedan cykelreparatören alias doktorn himself med klart snyggast målgest, värd att hamna på Correns förstasida!

Ett mycket trevligt och gemytligt lopp där alla är välkomna, stort tack till Gammalkil som håller traditionen i liv!

 

Fredrik

Tillskott på samarbetsfronten

Vi har fått förmånen att utöka vårat samarbete med andra sportintresserade aktörer. Senaste tillskottet är Wilja Labs ( www.wiljalabs.com/sv/ ) som gör framförallt löparryggsäckar men har en ökning på flera olika artiklar på gång.

Jag har testat den ryggan som är tänkt att jag skall ha på mina längre pass och framförallt på Ultravasan. Den ingår i the explorer series och har allt en rygga kan behöva. På fronten så finns det plats för två softflaskor a 500 ml och i ryggfacket så finns det plats för vattenbälg/säck/påse/hink. De har även en tvåliterspåse för vätska fast med två olika fack. Vilket innebär att du kan ha med dig två olika sorters vätskor. Utmärkt ide ju! En för sportdryck och en för något annat..kanske Oboy? Eller annan smak på sportdryck.

Låt inte det plågade ansiktet lura dig

Sitter perfekt

Lättåtkomliga grejer på fronten

Flera fack på fronten utöver de som är tänkt till vätskan

Två fack på sidorna med dragkjedja

Har kört med den här väskan nu ett par pass och det första som jag tänkte på var hur jobbigt det var med att ha vätskan på framsidan. Skumpigt och tramsigt. Jag har alltid haft vätskan i en bälg på ryggen förut. Men ju fler metrar jag har gjort med den ju mer har jag vant mig samtidigt som jag har lärt mig hur ryggan skall sitta. Hur man drar åt den på rätt sätt så den passar till just mig.

Dessutom otroligt skönt att kunna rengöra flaskorna ordentligt och komma åt alla saker utan att behöva stanna och ta av sig väskan. Svårt att rengöra den vätskepåse jag har haft tidigare.

#testschwester kan varm rekommendera både ett besök på Wilja Labs hemsida och deras ryggsäckar!

Om du också vill äga en smäcker praktisk rygga så finns det nu möjlighet att köpa med 10 % rabatt om du använder koden: TFU10


//Marcus

Vansbrosimningen 10 k 2018

Då stod man där igen. Laddad ett par minuter före race. Man har simmat sina metrar, man har ätit sin gröt och man har mentalt förberett sig. Man kan inte påverka mer alls längre.

Det där momentet precis innan det startar...den där mixen av ångestbubbla, förväntan, jävlaranamma och glädjen.. den race-feelingen är väldigt tillfredställande på något konstigt sätt.

Jag, Kristina och Göran åkte alltså upp för att köra Vansbro 10 k. Kristina och jag hade ju förmånen att få vara med på testloppet förra året. Eftersom starten var lite tidigarelagd så bestämde vi att vi sover över i krokarna däruppe dagen innan. Hittade en jättemysig stuga som passade perfekt. Bra beslut. 

Jag, Göran och Kristina dagen innan race

Trevlig miljö

 Stuga. 

Upplägget för loppet var sånt att det skulle släppas ett gäng elitsimmare på ca 50 pers innan och vi andra pö om pö efter det. Alltså ingen hets/stress/brottning vilket kändes väldigt skönt. Det blev också en lugn start och ett pärlband av små bojar flöt iväg framåt mot Vansbro. Totalt antal platser var 250. Precis lagom tycker jag. 

Fantastiskt mysigt litet bad där starten är belägen. Skön stämning både i bussen ut och bland alla sportisar innan, bra speaker som till och med nämnde att undertecknad var med förra året. 

 Startområdet

 Första delen sim

 Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden

           Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden

Loppet då..? tja allting flöt på innan precis som vi hade planerat och inget strul någonstans. Skönt. Väl i fållan så var det bara fälla ner visiret och släppa på spänningen. Allt som man har gjort inför detta var nu dags att leverera. 

Kom iväg bra och ingen trängsel eller smällar vad jag kände. Fanns plats till alla. Väldigt skönt. Kändes skönt att känna igen delarna på loppet. Kunde planera lite mer och vara lite förberedd. Visst, det är en å så det finns inte så mycket som kan hända annorlunda, men känslan gav trygghet. 

Förra året så fick vi ett par russin vid varje stopp. Av lärdom från den gången pga tämligen spak efter ngn timmes simmande så hade jag med mig ett gäng gels i min boj. Planen var att ta två vid varje stopp. Man var tvungen att gå upp ur vattnet vid fyra tillfällen för att blippa sin blippare som blippade upp resultat på blipptavlan. 

Näringsplanen fungerade faktiskt helt enligt planen. Vansbro har ju avtal med ett märke som min mage är lite känslig för, annars så fanns det både gel och dryck på fikaborden. 

Dagen flöt vidare och mentalt så var det helt ok. Tänkte på en massa olika grejer tex: Vad jag skulle äta efteråt, Några trevliga melodier som jag nynnade lite på, Mjölby folketspark, andra tävlingar, hur gött vatten är, löpteknik, ett par olika fiskar. Ganska trevligt faktiskt. 

När vi svänger in där vanliga 3 km Vansbro börjar så börjar axlarna att bli lite sega. Känner att jag får kämpa lite mer. Ett par rundor in i två vikar och framåt mot målet. Kommer fram där bryggan börjar och får lite vittring om att jag kanske faktiskt hinner mitt mål. Förra året så simmade jag på 3 timmar och 18 minuter. Målet i år var alltså såklart under 3 timmar. Rimligt. 

                                        Sista metrarna innan målet är alltid dom längsta

När jag viker upp runt brygghörnet och ska veva världens längsta upplopp så börjar det bli "väldigt" segt i framförallt axlarna som nu pockar på uppmärksamhet och har laktatkalas. Jag märker i alla fall att jag tittar på nya bryggstumpar vid varje simtag vilket borde innebära att jag tar mig framåt i alla fall. Frustande och frenetiskt urkramande av de sista krafterna så sälar jag upp mig fram till tidmattan för att blippa sluttiden på blippmattan: 

3:01

Egentligen väldigt glad och tacksam

Under ett par minuter (eller typ..fortfarande) så tänker huvudet något som så här: Hurra!! VAIHELVETE! Så jäkla gött! SKIIITT!! Vilket fantastisk förbättring!! OM JAG BARA HADE... 17 minuter är ju fantastisk förbättring! GGGAAHHH!! PB!! svordomsvordomsvordom! 

tja.. ni fattar va? 

Jätte jättenöjd och glad och alltihopa............men......  ; )  även om klockan visade att jag simmade drygt 200 meter extra så är det ju fortfarande 1 minut extra..

Plats 53 av 142 om man räknar alla herrar!

Plats 31 om man räknar bort elitgänget!

Hyfsat jämnt tempo i alla fall

De flesta har ju simklubbar och simmat sedan barnsben. Med tanke på att jag bara har simmat i 4 år (!) så borde jag vara ganska nöjd ändå eller hur? "Borde vara"....

Så nu måste jag väl tillbaka nästa år och slå nytt Pb!  

Göran och Kristina slog också nytt personbästa. Tre av tre är ju godkänt resultat tycker jag nog. 

Blinget värt slitet såklart! 

 Så här kan man också simma

Glad kille

Framförallt stort tack till min fru Mia för att jag får leka så här mycket! 

Tack till er Göran och Kristina för pepp och samhäng! Härligt race mycket tack vare er! 

Och tack till er andra också som har hejat, skickat heja och grattis på alla sorters olika medier. Väldigt roligt såklart! 

Ett jättestort tack till er också Vansbrosimningen. Ni har fantastiska funktionärer som gör upplevelsen till vad den är! väldigt viktigt för oss som sportisar. Även om man kanske inte alltid hinner / orkar le säga ngt vänligt till er tillbaka som stått och frusit, rört i kastrullerna och förberett så är nu guld värda för oss! TACK!

Kul också att ni hade lyssnat på några av de grejer som vi påtalade från förra årets testlopp. Massor med energi, lättnavigerat och medalj  ; ) ! hurra!

//Marcus 

Dagarna innan race

Jo.. det i dag fyra dagar kvar till ett av årets stora mål: Vansbrosimningens 10 km. Jag hade ju förmånen att få vara med förra året under testrundan. Makalös upplevelse. Då var vi ca 40 pers som försökte oss på spektaklet och i år är vi 250. 50 elitsimmare som säkert kommer att ha duschat, ätit och redan sitter i bilen innan jag kommer till målet. Men det gör faktiskt inget.

Det är klart jag vill prestera. Det vill jag alltid! men det är inte samma sak som att ligga i fronten på tävlingarna. Att ha tagit ut sig ordentligt, lagt upp sitt lopp, anpassat kropp och energi till den optimala förmågan för mig själv. Det är dock viktigt!

Ärlången

Ja i alla fall så har min våtdräkt börjat krångla och kardborren i nacken släpper titt som tätt vilket är fruktansvärt irriterande när man ligger och simmar. Så nu är den inlämnad till en skräddare så får vi hålla tummarna för att den kommer tillbaka i bra skick.

Tja, simmetrarna är gjorda så snart gäller det att ladda energi och fylla på depåerna. Hoppas att det finns mer energi i år än de små russin och varm saft som serverades förra året. Det blev lite knapert av energi på slutet efter tre timmars konstant vevande..

Om ni har lust att läsa lite från förra året så finns det här:

www.teamfillingeultra.blogspot.com/2017/07/vansbrosimningen-10-k.html


hej hopp!

//Marcus

Dubbelpass i värme

Jag hade tänkt i min iver att genomföra Ultravasan 90, få till ett lite längre pass. Fredrik ville hänga på så vi stack iväg på morgonen. Han kom cyklande som ett jehu. Det hade redan hunnit bli varmt så det räckte i luften. Sval bris och stekande sol..

Tog med lite smågodis och 1,5 l vätska. Visade sig räcka precis till hemkomst.

Vi diskuterade lite hur vi skulle springa. Tinnerö kom vi fram till. Där finns många olika alternativ för att springa runtikring. Minimum 20 km var uttalat från min sida. En ökning med en halvmil ca efter mitt hälsenehaveri. Rimlig ökning ändå. Känner av hälsenan då och då, blir lite skraj..men efter ett tag så släpper det och känns inget. Bara tungsprunget så att säga.

 Rosenkällasjön ser ut lite som Sveriges svar på Missisippi

Tja, vi lufsade på och det gick ju bra ett tag, men sedan blev jag trött. Drack lite vatten och in på någon stig och vidare. Roligt trots jobbigt. 

Så här såg rundan ut i alla fall. Bra utforskarrunda. 

En trött och en otrött återvände hemåt och käkade lite. Sedan omladdning inför simning på kvällen. 

Jag begav mig till Lilla Rängen och simning med Kristina. Vi tillsammans med Göran ska ju köra Vansbro 10 km inom kort. Gäller att försöka vänja axlarna och resten inför allt vevande. Fantastiskt mjukt vatten och varmt!

En härlig dag helt enkelt.

//Marcus 

Simning i en sjö

Att simma utomhus är verkligen en härlig upplevelse. Oftast. De sista simningarna som vi har gjort har varit helt magiska. Spegelblankt, varmt och bra vatten..

 Andreas och jag fick till ett sim i Ärlången i solnedgång. Helt fantastiskt!

 Ärlången

 Lilla Rängen 

Simhallen och pannbenstest..

Blev precis anmäld till Kalmar swimrun också.. sånt är ju kul! 

/Marcus 

Utesimspremiär

Vi som så många andra märkte av att värmen var här. Således föddes även hoppet om att simma ute på riktigt. Lyckligtvis så fick vi en tid som passade och vi blev till slut 6 stycken vattenhungriga simmare som vevade loss i Lilla Rängens 14:gradiga vatten.

Det kändes svalt när vi gick ner i vattnet, men efter ett litet tag bara skönt. Kanske var på grund av att det var en stor värmande sol och blå himmel?

Fantastiskt skönt i alla fall.

//Marcus

Hälsenesbråk

Hello

fortfarande lite hoppfullt i kroppen. Hälsenan verkar fungera med den ökande belastningen. Skönt. Uppe på 5 km nonstoplöpning nu. jättejobbigt för lungor och ben men helt ok för hälsenan. 

Har nött på LOK-milens spår för att det är lättast att räkna ner per km. Men blir nog stigar hit och dit snart istället. fruktansvärt tråkigt att bara nöta samma bana hela tiden. 

Idag, lördag så är det ett terränglopp i Kolmårdens djupa skogar. riktigt kul lopp i fantastisk natur. har kört det tre år i rad, men hoppar över idag. Dels kanske osmart att köra så långt redan nu och dels för att det är roligare att köra i grupp och ingen av de andra i gänget kunde hänga på. 

Börjar bli hanterbar värme i vattnet nu. 14 grader låter lovande. Troligtvis premiärsim imorgon söndag. Längtar ut till en spegelblank sjö.

Skogen är ju helt fantastisk nu när det bara exploderar i färger, lukter och allsköns sånger från alla fåglar. underbart-

- Hare vatt nåt?




//Marcus

Flukturerande mål

Jodå..rehaben går vidare och har nästan gått över till att det är jobbigare att springa än att rädslan för att paja tar över. Så planer för säsongen är ju såklart redan igång i huvudet. Men försiktig ökning kvarstår. 

Häromdagen så lyckades jag och Fredrik få till ett litet löppass. 8 grader och regn, perfekta förhållanden alltså. Kändes mer som höst än vår. 

Långa svängen ute i Ekängens skogar och träsk är bitvis fantastiskt trevlig som terränglöpning. Vi lyckades skrapa ihop ca 14 km så både distans och sällskap var ju toppen. 

Tror att det blir att ta en dag i taget och skynda långsamt. urtråkigt och kass men bättre att springa långsamt än inte alls..

//Marcus 

Det lilla hoppet av glädje

Har vilat från löpningen. Ofrivilligt och frustrerande. Jag har haft en hälsena som bråkat lite på grund av att jag har varit "lite" osmart och överbelastat den med övningar som så här i eftertanke kanske var lite.... "dumt".

Som alla som har haft en skada nedom knät vet så är det enda medicinen: tåhävningar. Tåhävningar, tåhävningar och en jävla massa mer tåhävningar i olika former. Långa, breda, tunga, lätta, excentriska och söta..tja..alla former.

Tåhävningar = Ardennerschwester

I alla fall så har jag gjort det och nu testlöpte lite. gå/sprang lite på stigarna. Allt mellan 20 meter och 100 meters löpning. Rädd för smärtan såklart. Otroligt frustrerande att springa och vara rädd för att något som skall säga pop. och inte det som ni tänker på "poop"..

Första testet gick bra i alla fall och inte ont än. YAY!

Galet gött att få känna stigarna under fötterna igen. Enormt mycket nya vildsvinsspår också..tråkigt nog.

Salmings T5 är så galet sköna! 

Trail och Mustasch 2018

Trail och Mustasch 2018

Trail och Mustasch, ett troget vårtecken, arrangeras för fjärde året av Bergslöparna. Ett fint ordnat familjärt lopp i skogarna runt Övralid vid Vätterns strand. http://bergsloparna.se

Större delen av TFU packade Saaben och begav sig den soliga morgonen; Andreas och Marcus med skadade kroppsdelar på nedre halvan och Fredrik och jag förhållandevis hela. Lisa hade andra åtaganden att sköta den här fina dagen. Vi hade blivit förvarnade om att underlaget kunde vara minst sagt varierande på grund av all snö och kyla och dubbade skor fick komplettera april-shortsen.

Efter att Fredrik givit sig iväg på den långa banan, om 30 km, transporterade vi oss upp till starten på den kortare varianten. Banan är kuperad och terrängen bjöd idag på den utlovade variationen av lera, vatten, is och 15 cm snömodd, av modell sorbet. Med blicken mestadels fäst mot marken och de egna fötterna, avverkades de 14 kilometrarna. En kort stund av fröjd infann sig vid Farfars-stugorna, halvvägs in i 14 km-banan där sällsynt förekommande barmarken kombinerades med intensivt påhejande av Andreas och Marcus. Blå himmel, höga knän och vänliga, uppmuntrande ord... 

Äggmacke- och ostkakefarbröder med mustasch

Ängarna vid Farfars-stugorna med flyt

Sista delen av loppet blev motig. Det var med lättnad jag segade mig in i målområdet, kände doften av solvarma timmerstaplar och korv med bröd. Fick en öl och noterade att tiden trots omständigheterna var en minut snabbare än förra året. Så känns allt bra igen. Ännu bättre att sedan få sträcka ut sig på ett altandäck med goa hundar och människor, chips och öl.

Målgång med mustasch

Altanhäng med chips och öl

Altanhäng med öl och hund