Trail och mustasch

2016 års tävlingspremiär gick av stapeln under lördagen. Ett skapligt lokalt lopp som utlovade skog och mark som underlag. Fredrik hade nosat rätt på det här loppet förra året och uppskattade det då. I år fick han med sig tre till (jag, Andreas och Malin).


TOM - Trail och mustasch är ett hyllningslopp för en god vän till arrangörerna. Så här skriver de om loppet:

Trail och Mustasch arrangerar vi till minne av vår bortgångne vän Tom Bjernerud. Tom dog i en lavinolycka i Hemsedal 3 januari 2013. 10 april 2016 skulle Tom ha fyllt 36 år.

Tom älskade mustascher! Mustascher i alla former! Gärna lösmustascher. Man kan göra lösmustasch av lakrits, mossa eller varför inte dill? Vi i Bergslöparna älskar löpning i skog och på berg, löpning i kombination med naturupplevelse är något som får oss att må bra och löpning har varit en stor del i sorgearbetet efter Tom för alla oss i Bergslöparna.

Så för oss och för Tom, TOM – Trail och Mustasch.

Kolla gärna Bergslöparnas hemsida: www.bergsloparna.se

Vädret var lite bistert på morgonkvisten, men alltmer dagen grydde så sprack molnen upp och solen värmde oss. Dock svalt i luften vilket var väldigt skönt. Andreas och Malin kom och hämtade mig för att vi tillsammans skulle bege oss vidare mot Ekängen och Fredrik. Omlastning och vidare mot Motalas skogar.

Pirriga, förväntansfulla och glada inför tävlingen

Ostkake-psykosen

Vi hittade rätt omgående då vi hade en bra kartläsare. In i en religiös boning som även föll #testschwester i smaken.. eller egentligen inte. Inte alls som man förväntade sig. Torftig och lite sliskig smak. Inget att rekommendera..

1 azalea av 5 möjliga. 

I alla fall så hämtade vi ut nummerlapparna och fick lite information om loppet. Bra hjälpredor som ordnade att man fick rätt kuvert. 

Mamma (tror jag): "är du snäll och tar fram nummer 45?"

Dotter (tror jag): ok, (börjar räkna framåt)...ett, två, tre..FÖRTIFÄM!!

Bra hjälpredor

 Lapp och info

 TOM 2016

Lite vindpinade så åkte vi bort till starten på 28 kilometarn. Andreas och Fredrik skulle springa den varianten och Malin och jag körde 12. Skulle gärna gett mig på den längre men avsaknaden av mil i benen gjorde mig försiktig. I alla fall så skulle långdistansgänget starta en timme tidigare än vi kortisar. 

Påklädning, lite småätande, sista eliminationen och lite uppvärmning. Otroligt skönt väder med sol och friskhet i luften gjorde stämningen inför starten lite magisk. 

 Utrustning och allmän kontroll. Malin något besvärad..

 Racegenomgång

 Peppade och taggade löpare

 Glada grabbar

Starten har precis gått. Killen i blått, Johan Carlsson ledde alltså loppet från start till mål. Hade tiden 2.05.53 på nästan tre mil terränglöpning..

När väl grabbarna hade stuckit iväg så gick jag och Malin bort till våran startplats som var på samma ställe där målet var. Smidigt. Då var det lite småkyligt för solen hade inte riktigt kommit fram till den gläntan. Vi var ca 30 som skulle springa den kortare varianten. Genomgång, lite uppvärmning och så var det igång. 

12 kilometersloppet var omgivet av en otroligt fin miljö. 28 gänget kom in på samma slinga i slutet av sitt lopp. Att få springa på stigar med vyer, stigar, bitvis gegga...så skönt. Första delen sprang i tystnad konstigt nog..det släppte lite efter halva loppet då det blev lite garv. Vid ett tillfälle så sprang vi neråt i något träskliknande underlag och jag garvade..bakom mig så kom en kommentar: 

löparkille: Du vet vad man säger när det går nedför va?

Jag: eh, tja..va? 

Löparkille: Då går det uppför snart...

hahahah..japp, det hade han rätt i för alldeles strax efter detta då kom det backe på backe. Tunga ben fyllda med mjölksyra fick slita då löpmängden varit lite sparsam på grund av skada. Krävande men både bra för kropp och själ. 

Efter ett litet tag så hamnade jag i något slags vakuum där jag inte såg någon vare sig framför eller bakom. Märklig känsla det där..men plötsligt så kommer en kille lite snabbare än bra för mitt psyke och svischar förbi. Tänkte att va faan..det är väl ingen som har sån kraft sparat i "vårat" gäng så här dags i loppet?! Nej, mycket riktigt det var vinnaren som hastade förbi..då hade jag ca 4 km kvar till mål. Ångesten slog mig som en ladugårdsdörr..tänk om Andreas och Fredrik kommer skrikandes strax! Så sista kilometrarna genomfördes dels med trötthet men även inslag av varvningsångesträdsla. Det är tydligen en ganska bra motivationsfaktor. 

Jag kom i mål, klädde om till lite torrt och precis då kommer Malin inrusande som tredje bästa tjej! HURRA!!

Malin knep tredje platsen! 

Regler är till för att följas. Mustasch måste bäras när man kommer i mål. 

Vi satt och pustade lite när vi ser Andreas komma frustandes in i mål. Förbannad och besviken över att ha sprungit fel i slutet. På grund av trötthet hade han missat en av markeringarna och således även tappat fyra placeringar. 

 "lite" besviken

Efter svordomar, tröstkramar, kanske någon liten tår eller om det bara var mycket svett så vände vi oss mot målet igen och där kommer Fredrik älgandes. Trött och tagen efter loppet, men fylld av härlig trail-aura.

Orkade i alla fall göra målgest

 Bra utseende efter målgång

Skön känsla..

Lite småsnack och sedan prisutdelning. Tyvärr så visste vi inte att Malin kommit in trea så vi gick efter prisutdelningen på långa varianten. 

Jag tror att jag gillar hela grejen med sånt här att småprata lite om, hur, varför, meter hit eller dit, skor, känslor tja.."omklädningsrumssnacket" om ni förstår..minst lika viktig del det. 

Stort tack till Bergslöparna för ett väldigt fint arrangemang! Härligt lopp där ni har fått till sträckorna på ett krävande, men skönt sätt. Familjärt och bra stämning på alla sätt och vis! Bra med små nummerlappar som inte täcker hela kroppen och man kan göra upp tält med. Borde fler ta efter. Föredömligt uppmarkerad bana! (även om Andreas sprang fel men det var ju inte erat fel..) 

Målgångsfållan

Åter mot Linköping för utfodring, eftersnack och häng med juniorsektionen.

 Juniorsektionen filosoferar

 Ultragrill

Tja..en del dagar är lite bättre än andra..

//Marcus 

"Orka - Träning och äventyr i vardagen" av Frida Södermark

Jag samlar på böcker om löpning. Eller egentligen letar jag efter intressanta böcker om konditionsidrott generellt. Bokryggarna berättar om exempelvis En svensk klassiker, Triathlon, Tour de France eller simning. Men visst, böcker med temat löpning dominerar i antal och inriktningarna är olika. Många är rena instruktionsböcker som med skiftande finess och ton bryter ner löpningens beståndsdelar till vikten av backpass, förslag på korta intervaller, periodisering i ett kort och långt perspektiv, teknikövningar osv. Olika författare har olika syn på löpträningens beståndsdelar. Ofta presenteras ett eget patenterat koncept av ingredienser och kryddor man inte bör slarva med. När jag ibland sätter mig med flera böcker för att få lite inspiration till ett veckoupplägg märker jag att få författare kan presentera något riktigt unikt - de flesta utgår från samma grundelement i löpträningen men sätter samman delarna i lite olika balans. Trots att träningsuppläggen presenteras som uttalat oumbärliga för förbättring i spåret, på milen, på maran eller så, handlar det kanske ändå till sista om att hitta sin egen filosofi, sin egen rytm att träna efter. Det som passar grannen kanske inte passar mig.

Jag har nu precist läst Orka - träning och äventyr i vardagen av Frida Södermark. Två gånger. Jämfört med tex Löpning - en världshistoria av Thor Gotaas, eller Lore of running av Tim Noakes är det en bok i ett lite format. En bok till kaffet. En bok som inte presenterar en färdig lösning, utan snarare lyfter vikten av att hitta en egen melodi genom att visa konkret hur det kan gå till och framför allt, vilka enkla psykologiska belöningsmetoder man kan använda för att hitta motivation. Ett exempel ur boken i min fria tolkning: du ska springa ett längre pass och det känns motigt. Här tolkar jag att det inte behöver vara ett långt långpass på 40 km utan långt kan lika gärna vara 8 km. Istället för att springa ut genom dörren med målet att komma tillbaka till samma dörr en stund senare kan man öka motivationen genom att springa till ett födelsedagsfirande med tårta, en fika på stan med vännen eller en lunch hos föräldrarna. Transportlöpning, som avhandlas i boken och som Södermark verkar ha utvecklat till en konstform, är ju inget nytt men att ändra målbilden, att locka dig själv med vad som händer när du kommer fram, när du är klar med passet, presenteras återkommande som en nyckel till kontinuitet och bibehållen löpglädje. Kortfattat, vissa pass är i det korta perspektivet underordnade det som händer precis efter löppasset. Just den motivationstekniken känns både enormt effektiv och väldigt sällan presenterad. Man kan säga att den är unik. Det gör mig glad. Dessutom är det skönt att slippa retuscherade bilder på svettiga kroppar i en sommaraftons motljus som ofta är lege artis inom bokbranschen.

Frida Södermark och bok (bild lånad från springlfa.se)

Läser man boken några gånger hittar man flera exempel på enkla men väldigt kraftfulla knep för att både komma igång med sin träning och för att utveckla sin redan etablerade löpning. Exempel från Södermarks egen träning, tips och råd om utrustning, kost, träningsupplägg och tidsplanering finns inkluderat i boken, men i ett mindre omfång. Helt klart kan ett bra budskap paketeras i endast 80 sidor och ändå ge åtskilligt tillbaka till såväl nya som erfarna löpare. Stort. Rekommenderar att läsa två gånger för att kunna göra sina egna tolkningar och anpassningar eller hitta det som inte är alldeles uppenbart.

Keep up that good running spirit and have som cake!

/Andreas

Populära grejer

Jo, som många ofta påtalar så är träningsmöjligheterna för simning något begränsade. Många vill simma vilket såklart är toppen oavsett om du är där för att simma vertikalt eller tävlingssimma. Dock så blir det väldigt trångt tyvärr. Den ena blänger på den andra för att de inte får plats istället för att försöka påverka politikerna att verkligen komma till skott att bygga simmöjligheter för alla.

Tinnerbäcksbadet. 50 metersbassängen skymtar till höger..

Igår kväll så var jag nere i bassängen och tänkte försöka dra av ett par längder. I Linköping så finns det två bassänger inne. I den ena är det "träningsbassäng" och fullbokad av det största simgänget från 15.30 alla dagar i veckan. I den andra så skall det samsas: vertikalsimmare, klubblösa träningssimmare, leksugna barn, tja alla andra.

Det blir ju rätt trångt som ni förstår. Nu lyckades jag i alla fall nästla mig ner i "snabb-banan" även om jag inte är så snabb. Jag hamnar någonstans mittemellan vertikalerna långsamma och de vågräta snabba. I alla fall så blir det ju ganska tröttsamt när vissa som anser sig vara bättre inte visar hänsyn. Att vara "duktig" och stöddig gör bara att man blir uppskriven i boken hos undertecknad. Nu hade jag två sådana i banan. Löjligt.

Nu råkade det bli så att banan bredvid som hade varit abonnerad blev ledig ett par minuter så jag gled över där och tillsammans med en med liknande kompetens som mig så delade vi broderligt på banan. Mycket trevligare.

Passet då? Jo, eftersom det var så trångt så fick det bli ett pannbens-pass. Körde hela passet med pullboy och spadar. När räkenskapen kom så hade jag betat av 5 km på en och en halv timma. Skapligt ok i alla fall. Började krampa lite i benen på slutet men på det stora hela skönt pass.

 Bra skylt om man har abonnerat, dålig skylt om man inte har abonnerat. 

Träningsbassängen

However...200 längder är ju kanske inte det mest sexiga som finns, men ska man använda spadarna på lopp så måste man ju kämpa på lite då och då och göra axlarna lite stryktåliga.

Men det är lite som  Johannes skriver: ( http://komigenjohannes.com/category/simning/ ) att du måste ha tekniken annars så spelar inte utrustningen någon roll tyvärr..

Ändå gött att bränna av halva dagens kalorier..eller nästan halva..kanske en tredjedel..eller nästan en fjärdedel...eller rätt mycket i alla fall..


//Marcus

Hjälp Linköping att få bättre simmöjligheter

Hej

Nu kan du hjälpa till för att fler skall få möjlighet att kunna simma. Det ligger ett medborgarförslag till att sätta ett tält över utebadet i Linköping. Detta skulle innebära väldigt mycket större möjligheter för tämligen lite peng gentemot vad man vinner.

Om du håller med så kan du gå via länken och klicka nere till vänster.

Tack på förhand!

http://flexext.linkoping.se/flexitePagesExt/#/listview/3GLM/detailsView/446?lang=sv

Sprid gärna budskapet! 

//Marcus

Äntligen sim-spring!! HURRA!!

Japp, idag blev premiären äntligen av! Klockan 11 samlades vi, ett par tappra själar som längtat efter swimrun. Vi körde tillsammans och hade det härligt i solen i Linköping. Bland annat så var Team Malakows damsektion och ultraswimmasterteacher Boqvist himself med och körde.

Är det plusgrader så är det simgrader

Gudars vad roligt det här är! Vi upplevelseidrottare, eller kanske jag som upplevelseidrottare är ju inte så snabb, stark eller särskilt uthållig, men jag tycker det är skoj som tusan och drivs av det. Man kan kalla det pannben eller vilja, men framåt-framåt är ledord + att ha skoj under tiden såklart.

 1:a simmet

Inte så farligt kallt som man skulle kunna tro..

Några paranta damer blev lite härskna och påtalade dumheten med att simma där vi gjorde..men med lite leenden så smälte de också och hade nog översyn med vårat "tilltag". Alla simningarna var korta då vi inte ville bli förkylda eller nedkylda. Funkade perfekt då man fortfarande är sugen på mer och enligt all vetenskap så är ju det de bästa passen. Just när man är sugen på mer..

läckert va? 

Salming Running hade sponsrat med fina priser till eventet; Vätskerygga, löparjacka, långärmade tröjor, tävlingslinnen och löparstrumpor. Stort tack för det!! Vinnarna blev mycket överraskade och glada!

..o lite löp också..

Sjukt rolig sport!

Någon var lite mer glad än de andra att säsongen har börjat...

Ner med nyllet och kör barre´!! 

//Marcus 

Coming up soon - Swimrunpremiär

Jovisst, den förra blev ju tyvärr inställd på grund av sjukdom. Men nu planerar vi för första svängen ner i spat´!

 Godkänd miljö

Om en vecka, måndagen den 28:e så tänker vi köra swimrun i Linköping citys marker. Förhoppningsvis så har det "matigaste" i vattnet sjunkit till botten under vintern. Förra året så var vi en sväng väldigt centralt och körde lite, men vattnet var inte riktigt det där glänsande fjordvattnet..utan mer åt brunkols hållet.

"det finns många sätt att ta sig i vattnet, men stegen är inte en av dom"

Även om det är lite "svalt" i vattnet så blir det ju bara kortare svängar rakt över och inte några distansrekord. Dubbla simmössor och öronproppar får det väl nog bli.

Ser fram emot det som sjutton!

Hoppas på samma väder om en vecka

I alla fall..håller er uppdaterade om eventet!




//Swimschwester

Vasaloppet 20160228

Så i år var det då äntligen dags att åka det anrika Vasaloppet. Nio mil mellan Sälen och Mora, sträckan är ju för oss ultrarävar känd sedan tidigare, då endast iförd skor, nu ska alltså samma sträcka åkas på skidor. Både skrämmande och lite lugnande på samma gång. Löpning kan jag, jag har både tekniken och mängden mil som krävs, skidor kan jag inte! Jag har varken bra teknik eller speciellt många mil i kroppen. Men på skidor borde man ju i alla fall få vila lite, eller? I löpning är det ju konstant rörelse som gäller!

Ja frågetecknen var många, men jag och Andreas anmälde oss för ca 1 år sedan mest bara för att kunna bocka av Vasaloppet (på skidor) från listan över lopp som man bör har klarat av.
Året gick och löpning, simning, cykling och en del styrka klarades av med bravur, men hur tränar man skidor utan någon snö? Besökte en del gym som har stakmaskin, riktigt fiffigt redskap där man fick bra kontakt, men guuuuud så tråkigt. Lånade ett par rullskidor av en kompis, ännu tråkigare! Det var inte bara tråkigt, det var svårt också och farligt och gick våldsamt långsamt framåt. Nä får bli pannben som tar mig genom det här loppet han jag att tänka. Men som en skänk från ovan, ja från ovan kom snön och lagom runt årsskiftet gick det att åka skidor. Han väl samla ihop ca 25 mil på golfbanor och konstsnö runt om i Östergötland. Lyckade faktiskt träna upp en hyfsad teknik och viss uthållighet även om längsta passet inte blev mer än 3 mil.

Lyckade under julhelgen även övertyga min lillebror Johan att han nog också borde ha klarat av Vasaloppet, han gick dagen därpå och köpte helt nytt skidpaket och allt som man kan tänkas behöva för att åka skidor (skogshuggare tjänar bättre än sjuksköterskor) och sa att han skulle köra loppet om han lyckades få till någon träning. Han fick nog till ca 6 mil och bestämde sig veckan innan vasan att han skulle köra, fixade en biljett via blocket och så var saken biff. Nu var vi tre..

Veckan innan vasan tog jag med mig familjen upp till Sälen för sportlovssemester, en helt fantastisk vecka spenderades i backen. Vilda lärde sig åka skidor (5 år) och Theo växlade från skidor till snowboard, rätt imponerande vad barnen lär sig fort. Själv körde jag slalom och fick nog bara till ett pass på längden, inte den bästa uppladdningen inför söndagens utmaning.

Helgen närmade sig och lillebror anslöt till flocken, han vallade våra skidor och så testkörde vi dem på fredagen, perfekta!! Bra glid och duktigt fäste, nu skulle bara vädret hålla i sig. Andreas kom upp på lördagen och hade fått sina skidor vallade av proffsen, fuskigt!

Så blev det då söndag och klockan ringde strax efter 4. Gedigen frukost intogs (spaghetti och köttfärssås) och resan ner mot Sälen började. Väl nere i Berga by förstod vi att vi inte var ensamma om att vilja komma ut så tidigt som möjligt. Fullt med bilar och bilkö för att ens komma till parkeringen och när väl bilen var parkerad var det typ kö för att komma in i startled 7. Helvete!!!
Närmre 10 000 människor som skulle rymmas på alldeles för liten plats med alldeles för långa skidor på fötterna. Startskottet gick och där stod vi med skidorna i handen, fick så småningom på dem och passerade startlinjen för att sedan köa upp för de första 3 kilometrarna backe som så strategiskt inleder Vasaloppet. Fortsatt fullt av folk med varierande skidkunskaper, 45 minuter tog det innan det började plana ut och leden kunde dras isär något. Uppe på myrarna blev trängseln mindre, vi hade bra spår och några minusgrader i luften. Solen strålade och ja, just där och då var det helt underbart. Vi höll ihop och all vår utrustning hade klarat den tuffa starten.

Kilometer efter kilometer passerades i fortsatt bra spår, vi hade bra glid utför och bra fäste uppför. Kilometrar blev till mil och tavlorna längs vägen visade på ständigt krympande avstånd till Mora. Vi fick i oss lagom med blåbärssoppa och släta bullar för att orka staka vidare till nästa delmål. Johan och jag stakade nog ca 90% av loppet medans Andreas så förtroget diagonalade sig igenom lika stor del. Vi drog ifrån honom mellan kontrollerna men väl i kontrollen kom han i fatt och vi han att utväxla några ord innan vi gemensamt gav oss ut för nästa sträcka. Så flöt det på tills det bar återstod 2 mil, Andreas kom ifatt och sa att 8 timmar är nog kört, det klarar vi aldrig. ALDRIG skrek lillebror som hade fått blodad tand och stakade iväg så att snön yrde, ja jag kan ju inte vara sämre sa jag till Andreas och skidade iväg så fort jag kunde, gränslade staven och föll som en fura, men snabbt upp igen för att inte alltför många skulle se.

Fram till 70 kilometers skylten hade ändå loppets känts bra, kroppen var hyfsat fräsch och magen var nöjd. Men nu blev det skillnad, vi ökade tempot samtidigt som kroppen började säga ifrån. triceps skrek och magen började kurra, jag var hungrig och började tappa lite mod, hjärnan började svikta och det var svårare att hålla koll på utrustningen. Men som tur var så var det nu ganska mycket nedför och det var riktigt fina spår, vissa kilometrar passerades på bara ett par minuter och klockan visade upp mot 50km/h. Bror och jag höll ihop även om jag fick slita för att följa och snart var det inte långt kvar. Klockan visade på att vi fortfarande hade chansen att klara under 8 timmar. De sista kilometrarna var de längsta jag någonsin gjort och kan jämföras med exakt samma känsla som jag hade där 2 år innan under min första ultravas. Vi passerade bron i Mora och svängde upp på upploppet, Johan höll igen lite och vi passerade tillsammans portalen på tiden 7:59:25. Strax efter kom Andreas in på 8:05.

Vasaloppet var nu genomfört, herrejävlar vad skönt! O vad kul vi hade..men vad trött jag var och hungrig.


Några sammanfattande tankar om Vasaloppet:

Även om det var trångt på öppet spår så ser det ut att vara än jävligare på riktiga vasaloppsdagen, samt att det nästan alltid är bättre väder och före på öppet spår.
Träna mer stakmaskin även om det är tråkigt, triceps tog stryk!
Det var minst lika jobbigt att åka nio mil på skidor som att springa nio mil.
Nu har jag en ny tid att slå på Ultravasan..

Det här med tekniken

I lördags var jag som seden bjuder på simkursen. Eller simskolan som jag brukar säga. För i mitt fall är det verkligen så. Varje pass är ett lärotillfälle. Den kurs som jag får nu heter "distanskurs" och har mycket fokus på uthållighet/fart. Det är jag och 6 triathleter..Jag kan säga som så..att triathleter är rätt stryktåliga. Imponerande prestanda och uthållighet. I lördags körde vi ett "ironman-pass". På totala distansen ca 3800 m. Det genomfördes dels med lite lugnare distanser men omvartannat fartinspirerade attacksimningar där man fick bekänna färg. Väldigt roligt passupplägg.

Hela passet är inte riktigt färdigt än..men ni fattar grejen va? 

Syns inte riktigt men snön yrde utomhus. Med Tinnerbäcksbadets utomhusbanor i blickfånget. 

I alla fall så ser jag fram emot dessa stunder. Jag tycker att det är väldigt roligt att simma även om det är svårt. I lördags hade vi Daniel Öjergren ( http://danielojergren.com/ ) med oss som gästcoach. Där ser man vilken skillnad gedigen träningserfarenhet och rätt teknik gentemot mitt traktorsimmande. Väldigt imponerande. Sånt flyt och fart!

Glädje och ångest i samma bild. 

Fick en del tips och tricks att tänka på. Nyttigt och beklämmande. Jag är liksom stark på fel ställen. Men om jag nu verkligen vill bli bättre så måste jag ju göra jobbet så då är det ju bara att ge sig faan på att stärka upp bålen så den står för sig själv! Jag tror att det inte är lönt att bara fortsätta veva i bassängen utan tanke eller mål. Att dessutom inte nöta på svagheterna som man vet om är ju bara dumt.

Coach målar programmet. 

Nä, nu får det bli bålträning med simfokus.

//Marcus

"Löparglädje - från motion till ultradistans" av Rune Larsson

Det är som att kliva in i ett annat universum. In i en värld som definieras med andra termer, en värld där andra lagar styr. Så känns det att läsa Rune Larsson, Sveriges ultranestor och allra mesta löpare. Imorgon släpps hans nya bok, Löparglädje - från motion till ultradistans.

Har man läst Rune Larssons krönikor i RunnersWorld vet man i och för sig vad som väntar. Genom krönikorna har han spridit sin syn på löpningens valspråk. Eller mer korrekt, sin version av den hållbara löpningen som i sin ande är sprungen ur upplevelse och glädje. Den som enbart söker detaljerade beskrivningar av veckans löppass att i följd bocka av för att några månader senare skörda segerfruktens sötma ska inte göra sig besvär att läsa; Rune förmedlar istället en ödmjuk träningsfilosofi utan pekpinnar och måsten. Boken har ett brett anslag och vänder sig till hela dimensionen löpare mellan nybörjare och elit. Del 1 i boken handlar om att börja springa och framför allt hur man fortsätter. Svårt nog för flertalet som skulle vilja springa, för att inte tala om de som lever med vetskapen att de borde springa men som inte vill eller kan. Budskap är att på olika sätt göda löparglädjen. Att bara göra det man finner lust i och att hoppa över det som ger olust. En klassisk sammanfattning är att bara springa så kort och så långsamt att du vill och kan springa också nästkommande dag. En tripp utanför ytterdörren till brevlådan och tillbaka är också ett träningspass. Nästa gång kommer troligen brevlådan att passeras några meter. Del 2 berör ämnet tävlingslöpning och hur man ska träna för att springa fortare. En av nyckelsatserna i Runes värld är att kvalitetsträning oftast innebär distans och volym. Att kontinuitet och skadefrihet liksom definierar löputveckling. Snabba lösning kanske ger snabbare tider initialt men skador lurar också bakom husknuten om grundträningen inte är tillräcklig eller om man inte har den hållfasthet i kroppen som högre träningstempo kräver. Del 3 handlar om ultradistanslöpning och Del 4 innehåller allmänna råd. Skapligt heltäckande.

Tonen i boken är sund. Den är skriven på ett okomplicerat sätt där Runes erfarenheter och tankar förmedlas utan pekpinnar. Innehållet framförs med befriande självdistans och råden ges med en efterföljande passus om att ta rådet med en nypa salt om magkänslan säger annorlunda. Att hitta en egen väg betonas ofta. Däremot betonas att vägen troligen bör inledas genom att springa så kort och långsamt att du vill och kan springa även nästkommande dag.

Mycket av mediautrymmet idag befläckas av varumärkespersoner som ska inmuta sina andelar i en begränsad tränings- och hälsovärld. Vissa spyr galla över de som äter pasta flera gånger i veckan. Andra anser ogenerat att LCHF stjälper omkull hela mänskligheten. Trender kommer och trender går resonerar Rune. Kalorist som han utger sig vara har han aldrig sagt nej till en kalori. Lyssna istället på det som sägs och välj sedan det som passar just din tränings- och hälsofilosofi. Klokt men svårt i praktiken kanske. Allt eftersom kapitlen betas av blir boken mer av ett metuttryck, mer av en filosofisk betraktelse, ett sätt att sortera och resonera omkring löpträning. Så länge den ursprungliga idén om löpning vackert vibrerar av långsamma lustfyllda löppass kan man variera och disponera sin träning hur man önskar. Långsamt och lustfyllt är ju som bekant högst relativt och beror på vilka mål man har och vilken person man är. Du själv avgör.

Visst budskapet i boken är ju förstås också en idé som skrivits ned och paketerats i ett säljande format, även Rune har väl ekonomiska intressen?! Självklart och ok så. Personligen tycker jag att just paketeringen av budskapet är viktigt. Runes ödmjukhet inför variationen och individens val av löpväg, utan att ge avkall på sin egen uppfattning om långsiktighet som nyckeln till löputveckling, är ett välkommet inslag i det moderna Instagrammade träningshetsande bruset som översköljer oss.

Onekligen ligger det ofattbart mycket kunskap och erfarenhet i orden skrivna av Löpar-Larsson, som under ett fyrtiotal år sprungit halvvägs till månen. Kunskap genom 240 000 löpta km. Det skojar man inte bort hur som helst. Vare sig man är novis eller erfaren löpare. 

Keep up that good running spirit!

/Andreas

Det härliga utvecklingskvittot

I och med att jag inte har simmat så länge och har en väldigt sparsam historik gällande simning så är varje litet uns utveckling samt varje längds genomförande en liten milstolpe i sig. Jag frick frågan om att vara med på Amfibiemannen 2013 av en väldigt duktig simmare. Jag påbörjade harvandet i bassängen och letandet på internet efter kunskap. Det blev kanske inte det snyggaste, men vi fixade i alla fall det racet och mitt intresse för simning tog rejäl fart.

Snabb-passet från i lördags

Nu har jag gått på simkurser ett par terminer. Den som jag har gått nu i tre terminer heter "distanskurs". Det är väldigt många duktiga stryktåliga triathleter med ..och jag. Fokus ligger mer på hastighet och uthållighetsträning än direkt teknik (även om det finns med såklart). Förra terminen var det mycket stryktålighet över distans som tränades och den här terminen har vi lagt lite mer intensitet och fart på passen + att vi skall fokusera på ett simsätt till förutom crawl. Jag valde fjärilsim...

Längtar till sommaren och planerar för lite swimrun..

Förra veckan körde vi "T-test". 100 * 10 i maxfart med 10 sekunders vila. Så sjukt jobbigt! Efter det tillkom det ytterligare övningar med bland annat specialsimmet (det egna valet).

Ett roligt kvitto för mig själv var från i lördags när vi skulle köra 100:ingar. Har lyckats att pressa tider ordentligt. För något år sedan simmade jag 100 meter på 2 minuter. Nu fick jag tiden 1.16! Bra utveckling ju! Kan vara att jag tillbringat mer tid i bassäng men även gymmet där jag har fokuserat mycket på sim-gym-övningar.

Styrka är bra på många sätt

Det finns extremt mycket mer att utveckla såklart, och mitt vattenläge är tämligen mediokert, men jag tycker att det är skoj! Längtar riktigt mycket ut till att simma ute. Friheten där är fantastiskt härlig!


//Marcus

The vikt of nutrition

Its very important to eat the right stuff and feel very well in the kropp so that you can spring exeptionally fast and swim very very long away.

To do that its important to eat an semla a day.

The semla has replaced the apple to keep the doctor away.

The semla

//Marcus 

Ovanans smärta

Har alldeles för länge skjutit på löpningen. Jag har helt enkelt prioriterat bort den lite nu och mest haft fokus riktat mot simningen och försäsongsstyrkan. Vilket i och för sig har gått bra, men man kan sakna att inte upplevelselöpa. Jag behöver springa mycket för att det ska bli bra. Även när handbollen var som mest intensiv så behövde jag springa mycket för att det skulle bli kul senare på matcherna.Likadant är det ju med ex löptävlingar, om man inte gjort grundjobbet så blir det ju inte kul på loppen senare heller. 

Andreas och Jag

I alla fall så bestämde Andreas och jag oss för att springa lite på söndagen. Lite längre (för mig) än vad jag är vad vid i nuläget. Vi körde Fillinge runt på grusvägar med packad snö, offroad med snöpuls och asfalterad isgata. Ljumskarna dog efter ett tag men tempot var ganska lågt så konditionsmässigt så hängde jag med och vi kunde prata och diskutera existentiella dilemman som sig bör på långpass. Vi träffade på en bonde i en traktor, några jägare, en katt och en korp. 

Prat-tempo

Några tankar som jag tar med mig är att tunga knäböj och marklyft gör inte underverk med löpningen initialt, men förhoppningsvis längre fram. 106 kg är utmanande att bära på när det kommer till distanspassen. Mål (liksom förra året) är att dra mig ner till 99..

Fillinge från ovan

'

//Marcus