Så var det äntligen dags, det närmade sig helg och tiden var inne för att ännu en gång köra paceonearths ultraintervaller. Uthållighetsträningen där man springer 1 mil var tredje timme under ett dygn. Starten går natten mellan fredag och lördag kl 00:00 och sedan springer man som man namnet utlovar just 1 mil var tredje timme och är färdig runt 22:00 löradg kväll. Ett kul om en så tufft uppdrag som sätter din träning och pannben på prov.
Lisa och jag körde även denna utmaning förra året, Lisa körde nog 6 intervaller och jag tog mig igenom alla 8, då på tiden 7:38. Då Lisas fötter strulat (lite) sista tiden så körde hon detta år alternativ träning under de flesta intervallerna, hon körde bla styrketräning, yoga, cykling och brottning, jag, jag gör det jag gör bäst och det är springa det.. även om jag detta år skulle få springa de flesta intervallerna själv.
Jag hade laddat upp med att jobba morgon på sjukan vilket innebär uppstigning kl 05:00, jobb mellan 06:45 och 15:30, hämtat Vilda på förskolan, lagat mat med barnen och haft fredagsmys samt iordningsställt fina klädhögar till alla intervaller!!!
Klockan 22:00 på fredagskvällen var jag helt slut och bestämde mig för att ta en kort powernap innan festen skulle dra igång, vaknade ännu tröttare när klockan ringde 23:40... Hur eller hur och sagt och gjort, på med kläderna och iväg, eller öppnade ytterdörren och började nästan gråta. Regnet öste ner och endast ett fåtal plusgrader, bytte till regnjackan och keps och sen iväg.
#intervall1 skulle gå in mot stan och upp till sjukhuset där min gode vän Marcus jobbade natt. Jag hade beställt ostkaka, sylt och grädde. På väg in mot stan blev jag omkörd av en bil, de hade nervevade rutor och skrek något om att jag var knäpp.. haha konstigt, det är ju de som är knäppa om de åker med nedvevade rutor när det regnar.. Första milen gick lätt, framme på ca 50 min, bytte lite kläder och mumsade ostkaka. Perfekt mat under uthållighetsträning förresten. Vilade en liten stund för att sedan bege mig hemåt igen.
#intervall2 startades kl 03:00, när jag kom ut ur entrén hade regnet bytts till snö, kanske inte bättre.. Löpningen gick dock lätt och de första 5 km avverkades snabbt, då halvvägs hem blev jag omkörd av nattbussen på väg till Ekängen, snacka om att jag tappade lusten. -3 grader, snöig och rätt bra blåst vs en varm och skön buss.. tur att det inte fanns någon busshållsplats i närheten då kan jag lova. Jag kom hem i alla fall och var ändå rätt nöjd att jag inte tog bussen..
#intervall3 nu var det ljust ute, bestämde mig för att springa i skogen och drog på mig trailskorna, härligt med byte av underlag även om det fortfarande snöade och blåste en hel del. Denna intervall skulle förgyllas med en liten morgonhälsning, vilket den också gjorde..
#intervall4 sprang jag och Lisa tillsammans, det hade äntligen slutat att snöa och solen tittade fram mellan molnen. Det blev en lugn runda i naturen runt Ekängen och det var skönt med lite sällskap för omväxlings skull. Hittade spår av löparhumor i hela Ekängen
#intervall5 nu var det strax tid för mat, fick med mig lillebror på en löptur in mot stan, han hade inte löpt en meter sedan tjurruset i oktober så även denna intervall blev ganska lugn, lite som återhämtning när man är van att löpa mycket. Solen sken men det blåste isbjörnar utmed Roxen. Lunchen avnjöts tillsammans med Lisa och Theo på Hälsofreak. Det blev tacokycklingwrap.
#intervall6 tanken var att springa hem från stan efter lunchen, men de svettiga kläderna och den kalla vinden gjorde inte förutsättningarna till de bästa så jag bestämde mig för att åka bil med familjen hem för att sedan springa hemma istället. Väl hemma sken solen, jag bytte kläder och denna gång till shorts, älskar shorts.. Denna intervall skulle man springa i så uppseendeväckande klädsel som möjligt, jag har inte så mycket av den sorten men letade fram en mask från Theos rum, grannarna på gatan tittade en extra gång när jag sprang förbi kan jag lova.. Under de sista kilometrarna byttes solskenet ut mot mörk himmel och snön började vräka ned, då är det inte så kul att älska shorts längre!!!!
#intervall7 nu började det närma sig slutet, det började kännas i lår, ljumskar och fotleder. Hjärnan började också bli sliten och det är inte så spännande att springa längre. Men nu var det ju bara två intervaller kvar. Vi hade bokat mat hos svärmor och svärfar, vägen dit är ganska exakt 12km så brorsan skjutsade mig de första 2km med bil. Löpning kändes initialt trevande men allt eftersom blev löpsteget bättre och farten likaså. Jag kunde trycka på igen och jag visste att snart var det klart. Väl framme hade svärfar bastat, gud vad skönt det skulle vara med bastu nu. Intervallens tema var pepp, så av med kläderna och ett snabbt dopp i Roxen innan ett kort men varmt besök i bastun. Jag tror det var detta dopp som räddade min sista intervall och om ingen annan blev peppad så blev i alla fall jag det. Vilket adrenalin som sprider sig genom kroppen när det kalla vattnet möter den varma kroppen och musklerna blev alldeles mjuka och fina efter besöket i bastun. Det bjöds även på mat och vilken mat sen, lamgryta mmmmmmm. Lite väl mätt men mycket nöjd och belåten påbörjades resan hemåt.
#intervall8 nu skulle jag ju bara hem också. Bestämde med brorsan att han skulle vänta i 40 minuter innan han påbörjade resan hemåt i bil för att sedan plocka upp mig efter 10 km. På med pannlampa och reflexväst för nu hade det ju blivit mörkt igen. Stegen ledde mig hemåt men det gick sakta, alldeles för mycket lam i magen gjorde löpningen seg, som att springa på ull ;-) Varje gång det närmade sig en bil bakifrån hoppades jag att det var lillebror som kom och skulle plocka upp mig, men inte. Tappade till sist räkningen på hur många bilar det var som körde om mig men rätt som det var så visade klockan 79 km, haha, bara 1 ynka kilometer kvar. Fortsatte med trötta fötter och strax innan klockan slog om till 80 närmade det sig åter ett par billjus bakifrån. Denna gång var det min bror och det var länge sedan jag hade saknat honom så mycket som denna gång. Mina barn hade somnat i baksätet och det var sådär härligt varmt och tyst som det bara kan vara i en bil. Jag var färdig, jag hade sprungit 80 kilometer och varit vaken i typ ett och ett halvt dygn men jag hade gjort vad jag skulle och det känns rätt skönt då när man är klar, eller hur?
Jag kan verkligen rekommendera träningsformen ultraintervaller. Man tränar uthållighet men framförallt så tränar man på att starta trött och med små energimängder. Det är sjukt kul att få ladda upp sina intervaller och se hur de andra löparna i eventet klarar utmaningen.
Tack paceonearth och craftsportswear för ett mycket trevligt event och en bra spenderad helg,
jo jag var mer eller mindre soffliggandes på söndagen..
