Den 29/4 05:00 begav sig jag och Lisa mot Skavsta Airport för att ta oss vidare mot varmare breddgrader och bergslöpning. 04:55 insåg vi att Lisas resväska vägde 4kg för mycket (19kg) varpå panik utbrast och kläder och skor yrde omkring oss (hamnade i mitt handbagage istället) men iväg kom vi, det kan ju tilläggas att Lisa kvällen innan frågade om vi verkligen skulle ha med oss både resväska och handbagage, det verkade ju onödigt och dyrt (Ryanair) vi skulle ju bara ha med oss springkläder!!! Womenlogic :-)
Resan längs E4:an gick därefter i rasande takt men 5 min innan väskinlämningen stängde stod vi där nöjda och glada. Väl på planet vandrade blicken över resterande passagerare med förhoppning om att finna några likasinnade, nja några riktiga ultralöpare kunde vi inte gissa oss till.
Väl framme i Alicante hämtade vi väskorna och begav oss mot närmsta fik, nu började det hända grejer, vi såg Sugplopp, vän från Instagram och rätt som det var så var vi sju glada löpare som genast började mäta vadomfång och kika på skor etc... Vi fick i oss lite kaffe och satt och småtjatade lite när en lång herre närmade sig vårt bord. Han var solbränd och vältränad, iförd en sverigetröja och shorts, han log glatt och frågade på skånska om vi var de löptokiga ultralöparna han väntade på.
Mannen i fråga var Ingemar från InGo Active, researrangören och vår guide under veckan. Vi blev visade vår buss och den ca 1 timmes långa färden mot Denia kunde börja. Resan dit gick fort, vi pratade om förväntningar och bedrifter, ju närmre vi kom desto högre blev bergen!
Väl framme i Denia visade oss Ingemar de närmsta sportbutikerna och några mindre supermercado innan vi var framme vid hotellet, Loreto. Vi fick lite instruktioner och sedan var det fri hopp och lek tills nästa del av gänget skulle anlända några timmar senare.
Lisa och jag bestämde ganska snabbt att en snabb löptur kunde sitta fint så här efter all restid och innan lunchen, så vi kastade oss i salming runnings nya kollektion och snörade på oss våra Salming dojor och begav oss ner mot hamnen och strandpromenaden. Ca 25 grader varmt och strålande solsken, helt perfekt. Vi joggade lite lätt ut med vattnet och skrapade ihop 7 km vacker återhämtningslöpning. Tillbaks till hotellet och lunch innan det var dags att träffa alla deltagare och en liten guidningslöptur runt i Denia. Ingemar höll i taktpinnen och 25 ivriga löpare snurrade runt på Denias gator. Efter löpturen körde Ingemar och Paceonearths Ellen och Johnny en liten presentation av sig själva samt om lägrets upplägg. Vi käkade gemensam middag och presenterade sedan oss själva för gruppen, det fanns mycket löpning här kan jag säga!!
Dag 2 bjöd på en häftig löptur till berget Montgós fot. Vi började på strandpromenaden och begav oss upp mot berget på slingriga stigar, kantade av vassa buskar och klippor. Sträckan blev ca 23,5 km med några mindre stigningar. Mycket vackert var det i alla fall.
Dag 3 var det dags för det ultra långa passet. Vi startade 09:00 och var inte hemma igen förrän kl 19:00, det blev till sist ca 40 km och otroligt många höjdmeter, vi var uppe och vände på Montgó 3 gånger, det var stigningar rakt upp där man inte ens kunde mäta någon kilometertid på klockan, man fick klättra och hålla sig fast i klippor blandat med häftig stiglöpning på bergets yttersta kant och flera hundra meter ner till nästa avsatts, wow!!! Lika häftig utförslöpning blev det när man någon timme senare skulle ner från bergets topp, och sen upp igen! Aldrig har jag sprungit eller klättrat i så omväxlande och häftig miljö. Vid ca 14:30 kom vi till en liten by där lunchen inmundigades, 3 kannor bira och lika mycket vatten, bröd med aioli, musslor, bläckfisk, kött och sedan kaffe och avec och sen upp för Montgó igen. Vi passerade även stora grottor nere vid havet och fick bitvis klättra med rep och kätting för att klara de stundande förhållanden som bjöds. Vilken dag, det kan nog faktiskt varit en av de bästa dagarna i mitt liv!
Väl nere i Denia igen bjöd Ingemar in oss på bira och ett dopp i polen, det satt som ett smäck. Trötta men nöjda och glada käkade jag och Lisa lite tapas på hotellets terrass, tittade på solnedgången och somnade sedan gott i våra sängar.
Dag 4 bjöd på återhämtning. Frukost, shopping, lunch, solpromenad och sedan en mils återhämtningslöpning bland oliv och apelsinodlingar. Ingemar bjöd på lite löpteknink och gav även lite feedback på våra löpstilar ( min var korrekt och stark, Lisas var den mest varierande Ingemar hade sett, till en början stark och ståtlig för att sedan övergå till vobblande och ineffektiv), vi avslutade sedan med lite barfotalöpning på stranden.
Dag 5 var det dags för den inofficiella tävlingen (som jag hade längtat) men tyvärr blev det ingen tävling, kvällen innan hade det nämligen varit skogsbrand på ena sidan av Montg´o, delar av den tänkta sträckan var nedbrunnen och förbjuden att beträda. Loppet ställdes in och det blev istället ett långpass på andra delar av berget och ut mot kusten, bitvis helt fantastisk löpning.
Dagen avslutades med festmåltid och lite latjolajbans tillsammans med hela gänget, det var med vemod man kramades och sade adjö, men med tillförsikt mot nya mål där vi säkerligen kommer möta flera av dessa härliga människor igen.
Om man ska försöka summera en sådan resa som jag ovan beskrivit så är de första orden som kommer upp: glädje, eufori, runnershigh, gemenskap, galenskap, ultra, äventyr. Att tillsammans med sin fru få uppleva ett sådant äventyr (semester) är helt fantastiskt och kommer definitivt att genomföras igen, förmodligen redan nästa år.
Tack Ingemar, Paceonearth och alla fantastiska löpare för att just ni gjorde denna vecka så speciell och minnesvärd, nästa år åker hela Team Fillinge Ultra på träningsläger med er...
Fredrik och Lisa
