UltraVasan 90 km och vägen dit

Tillförsikt. Med tillförsikt ser jag nu åter fram emot den 90 km långa UltraVasan. I ett par månader har jag tvivlat på att jag hinner förbereda mig som jag önskar. Jag har haft ont lite här och där och tappat både kontinuitet och antal löpta km. Kasst. Men efter Göteborgsvarvet och gårdagens korta långpass om ca 24 km så känns det lugnare. Inte helt bra men lugnare. Jag blev inte så trött och benen var fräscha hela vägen. Distansen är i och för sig inte så imponerande, alltså 24 km. 90 km däremot är långt! Viktigast var att jag under gårdagen fick ett kvitto på att kroppen är redo för nästa fas: samla volym och bygga styrka. Styrka har jag väl i och för sig samlat under vintern/våren men mest via isolerade benövningar på gym eller genom enbensböj i källartrappan eller liknande hemsnickrade övningar.

Det verkar som att Icebug Enlight kommer att följa
med på UltraVasan. Bra stabilitet och helt ok
dämpning för att vara så lätt och löpglad.

Nu kommer istället backpassens tid och jag började redan i måndags. Tanken är att springa allt längre pass i långa backar. Jag startade med 30 min vilket blev 6,4 km. Mina två backar är lyckligtvis förenade vid start men går åt olika håll, vilket gör det lite mer varierande. Kommande vecka ökar jag med 5-10 min och veckan efter likaså, osv. Löpteknik och styrka i ett smidigt paket. Dessutom flera km, vilket naturligtvis är helt avgörande om man ska springa maraton eller ultradistans. Samla klokt där det går att samla. Inte samla tre springa-till-jobbet-pass under arbetsveckan utan att hinna stretcha eller återhämta sig tillräckligt. Inte heller korta snabba intervaller med NocOut.se där jag genast måste kräma på mer än senor och muskler tål bara för att jag orkar och vill. Nu är ledorden kontinuitet är klokt. Kom ihåg det! Kontinuitet är klokt. Som sagt, med tillförsikt är jag på väg till UltraVasan 90 km. Hoppas bara Fredrik hittar en plats också.

/Andreas