Rackarns vad jag börjar längta efter utesimningen. Sjö eller pool spelar egentligen ingen roll bara det är ute. Helt annan känsla gentemot den sunkiga innemiljön. Frihetskänslan vid simning i öppet vatten är fantastisk! Du är ostoppbar! En blandning av romantiskt smidigt sim och lite HULK-känsla..typ.
Men för att det skall bli roligt att simma ute så måste man ju dock ha en liten grund att stå på orkesmässigt, annars så blir det ju inget kul. Så denna vecka har det hittills blivit två pass, ett med mini-ultra och ett själv idag. 3000 meter med paddlarna i 25 meters bassäng. Inte konstigt att man blir lite yr med så mycket vändningar. Det kräver lite pannben att orka köra längre distanser med sådana förutsättningar. Dock så gick det klart över förväntan med distanserna. Körde lite längre och baksidan på axlarna lade märke till det och signalerade med vimplar och självlysande koner om ett litet uppehåll efter ett par hundra meter. HA! jag sladdade snyggt förbi och pressade på dom lite bara för att markera vem som bestämde. Jag kom faktiskt aldrig till den där känslan där man håller på att sjunka av trötthet utan vattenläget höll sig på en vettigt nivå för att vara mig.
Körde ett gäng med 200, några på 300 och några på 500 m. Till att sluta av med så blev det även några längder med fullt ös, där jag fullkomligt körde max. "Väderkvarnssim"..Vågorna gick det vita gäss på och alla i simhallen visade med tysthet sitt medgivande om att det är något stort på gång. Simskoleungarna spolades upp på kant och fröknarna turades om att putta ner dom igen. Ungefär samtidigt som de lyckats skyva ner dom igen så kom jag igen på tillbakavägen och spolade upp dom igen..så där höll vi på ett tag. Lite som vågmaskinen..
Ännyhow, så blev det ett riktigt bra pass och en bra start på dagen.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar