Sedan en vecka är jag en sådan. En passiv utövare. En passiv löpare. Jag är alltid löpare i själen. Löpare i hjärtat. Men just nu en löpare med ett överbelastat underben. Kanske bara en tjurig benhinna. Kanske är det en muskel: del av soleus eller någon av de mindre som styr tårna? Gud förbjude att det är själva benet, dvs en stressfraktur. En veckas alternativ träning, rehab-träning, massage och kylbehandling har givit hoppet åter. Troligen inte stressfraktur. Hurra! Jag sprang en kort runda igår på 4 km utan besvär, vilket egentligen inte säger så mycket. Innan upphållet sprang jag 24 km utan egentliga besvär. Men efteråt smögs sig en ömhet på som kändes illavarslande. Ska sanningen fram så ömmade det lite under färd också... Det är ju så lätt att tänka bort den detaljen. The force of förnekelse is strong! Så, löpvilan avklarad och nu övergång till långsam upptrappning och fortsatt styrka, massage och stretch. Därtill kanske vadkompression vid löpning. Jag greppar efter halmstrån och är beredd att testa alla huskurer och all Carl-Einar-hokus pokus som finns. Kanske är det sista gången jag startar om efter ett upphåll och ökar för mycket, för fort under en halvårsperiod, för att återigen kvittera en ny överansträngning. Hittills har jag jobbat i 9-månaderscykler på detta sätt. Kanske har jag lärt mej?
När träningen måste ställas in ökar suget efter skogspass, långpass och hårda intervaller närmast löjligt. Rastlösheten tilltar. Cyklingen som substitut känns hånfullt tråkig. Löpning endast är det som räknas. För att härda ut ägnas mer tid till löpassocierade hemsidor och bloggar. Hittade några goa grejer för att lindra substitutet. Håll till godo!
The Barkley Marathon
Här blandas lika delar mystik och stenhård ultratävling. En blandning av Blair witch project och Spartathlon. Bara lite hårdare gallring och färre lagerkransar. Om några alls.
London Maraton 2014
Spännande! Tittar just nu och skriver. Stavas split screen och simultaneously. Håller på Mo. Han verkar vara en skön löpare med lite annorlunda erfarenheter. Sammanfattning: satan va snabbt dom springer! Ett klipp från Great North Run Half Marathon - Bekele och Farah. Kolla vilken spurt!
En rolig nyhet är att vinnaren av Stockholm Ultra 2013, Steve Way, utmanar Jonas Buud vid höstens UltraVasa 90K. Way är tydligen god för 2:19 på maran. Stort! Buud 2:22-någonting. Ett intressant möte där Buud borde ha en fördel av sin ultravana på underlag av stig, grus och sten i kuperad miljö.
Fortfarande är ju det även mitt stora mål under året. Själva tävlingen alltså. Inte att kriga med Buud och Way. Tyvärr saknar jag minst 10 mil i veckan under en period av 10 år. Skadefri helst. Mer än så behövs inte...
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar