måndag 22 februari 2016

Det här med tekniken

I lördags var jag som seden bjuder på simkursen. Eller simskolan som jag brukar säga. För i mitt fall är det verkligen så. Varje pass är ett lärotillfälle. Den kurs som jag får nu heter "distanskurs" och har mycket fokus på uthållighet/fart. Det är jag och 6 triathleter..Jag kan säga som så..att triathleter är rätt stryktåliga. Imponerande prestanda och uthållighet. I lördags körde vi ett "ironman-pass". På totala distansen ca 3800 m. Det genomfördes dels med lite lugnare distanser men omvartannat fartinspirerade attacksimningar där man fick bekänna färg. Väldigt roligt passupplägg.


Hela passet är inte riktigt färdigt än..men ni fattar grejen va? 




Syns inte riktigt men snön yrde utomhus. Med Tinnerbäcksbadets utomhusbanor i blickfånget. 


I alla fall så ser jag fram emot dessa stunder. Jag tycker att det är väldigt roligt att simma även om det är svårt. I lördags hade vi Daniel Öjergren ( http://danielojergren.com/ ) med oss som gästcoach. Där ser man vilken skillnad gedigen träningserfarenhet och rätt teknik gentemot mitt traktorsimmande. Väldigt imponerande. Sånt flyt och fart!


Glädje och ångest i samma bild. 


Fick en del tips och tricks att tänka på. Nyttigt och beklämmande. Jag är liksom stark på fel ställen. Men om jag nu verkligen vill bli bättre så måste jag ju göra jobbet så då är det ju bara att ge sig faan på att stärka upp bålen så den står för sig själv! Jag tror att det inte är lönt att bara fortsätta veva i bassängen utan tanke eller mål. Att dessutom inte nöta på svagheterna som man vet om är ju bara dumt.

Coach målar programmet. 




Nä, nu får det bli bålträning med simfokus.

//Marcus

måndag 15 februari 2016

"Löparglädje - från motion till ultradistans" av Rune Larsson

Det är som att kliva in i ett annat universum. In i en värld som definieras med andra termer, en värld där andra lagar styr. Så känns det att läsa Rune Larsson, Sveriges ultranestor och allra mesta löpare. Imorgon släpps hans nya bok, Löparglädje - från motion till ultradistans.

Har man läst Rune Larssons krönikor i RunnersWorld vet man i och för sig vad som väntar. Genom krönikorna har han spridit sin syn på löpningens valspråk. Eller mer korrekt, sin version av den hållbara löpningen som i sin ande är sprungen ur upplevelse och glädje. Den som enbart söker detaljerade beskrivningar av veckans löppass att i följd bocka av för att några månader senare skörda segerfruktens sötma ska inte göra sig besvär att läsa; Rune förmedlar istället en ödmjuk träningsfilosofi utan pekpinnar och måsten. Boken har ett brett anslag och vänder sig till hela dimensionen löpare mellan nybörjare och elit. Del 1 i boken handlar om att börja springa och framför allt hur man fortsätter. Svårt nog för flertalet som skulle vilja springa, för att inte tala om de som lever med vetskapen att de borde springa men som inte vill eller kan. Budskap är att på olika sätt göda löparglädjen. Att bara göra det man finner lust i och att hoppa över det som ger olust. En klassisk sammanfattning är att bara springa så kort och så långsamt att du vill och kan springa också nästkommande dag. En tripp utanför ytterdörren till brevlådan och tillbaka är också ett träningspass. Nästa gång kommer troligen brevlådan att passeras några meter. Del 2 berör ämnet tävlingslöpning och hur man ska träna för att springa fortare. En av nyckelsatserna i Runes värld är att kvalitetsträning oftast innebär distans och volym. Att kontinuitet och skadefrihet liksom definierar löputveckling. Snabba lösning kanske ger snabbare tider initialt men skador lurar också bakom husknuten om grundträningen inte är tillräcklig eller om man inte har den hållfasthet i kroppen som högre träningstempo kräver. Del 3 handlar om ultradistanslöpning och Del 4 innehåller allmänna råd. Skapligt heltäckande.




Tonen i boken är sund. Den är skriven på ett okomplicerat sätt där Runes erfarenheter och tankar förmedlas utan pekpinnar. Innehållet framförs med befriande självdistans och råden ges med en efterföljande passus om att ta rådet med en nypa salt om magkänslan säger annorlunda. Att hitta en egen väg betonas ofta. Däremot betonas att vägen troligen bör inledas genom att springa så kort och långsamt att du vill och kan springa även nästkommande dag.




Mycket av mediautrymmet idag befläckas av varumärkespersoner som ska inmuta sina andelar i en begränsad tränings- och hälsovärld. Vissa spyr galla över de som äter pasta flera gånger i veckan. Andra anser ogenerat att LCHF stjälper omkull hela mänskligheten. Trender kommer och trender går resonerar Rune. Kalorist som han utger sig vara har han aldrig sagt nej till en kalori. Lyssna istället på det som sägs och välj sedan det som passar just din tränings- och hälsofilosofi. Klokt men svårt i praktiken kanske. Allt eftersom kapitlen betas av blir boken mer av ett metuttryck, mer av en filosofisk betraktelse, ett sätt att sortera och resonera omkring löpträning. Så länge den ursprungliga idén om löpning vackert vibrerar av långsamma lustfyllda löppass kan man variera och disponera sin träning hur man önskar. Långsamt och lustfyllt är ju som bekant högst relativt och beror på vilka mål man har och vilken person man är. Du själv avgör.

Visst budskapet i boken är ju förstås också en idé som skrivits ned och paketerats i ett säljande format, även Rune har väl ekonomiska intressen?! Självklart och ok så. Personligen tycker jag att just paketeringen av budskapet är viktigt. Runes ödmjukhet inför variationen och individens val av löpväg, utan att ge avkall på sin egen uppfattning om långsiktighet som nyckeln till löputveckling, är ett välkommet inslag i det moderna Instagrammade träningshetsande bruset som översköljer oss.

Onekligen ligger det ofattbart mycket kunskap och erfarenhet i orden skrivna av Löpar-Larsson, som under ett fyrtiotal år sprungit halvvägs till månen. Kunskap genom 240 000 löpta km. Det skojar man inte bort hur som helst. Vare sig man är novis eller erfaren löpare. 

Keep up that good running spirit!
/Andreas

söndag 7 februari 2016

Det härliga utvecklingskvittot

I och med att jag inte har simmat så länge och har en väldigt sparsam historik gällande simning så är varje litet uns utveckling samt varje längds genomförande en liten milstolpe i sig. Jag frick frågan om att vara med på Amfibiemannen 2013 av en väldigt duktig simmare. Jag påbörjade harvandet i bassängen och letandet på internet efter kunskap. Det blev kanske inte det snyggaste, men vi fixade i alla fall det racet och mitt intresse för simning tog rejäl fart.

Snabb-passet från i lördags


Nu har jag gått på simkurser ett par terminer. Den som jag har gått nu i tre terminer heter "distanskurs". Det är väldigt många duktiga stryktåliga triathleter med ..och jag. Fokus ligger mer på hastighet och uthållighetsträning än direkt teknik (även om det finns med såklart). Förra terminen var det mycket stryktålighet över distans som tränades och den här terminen har vi lagt lite mer intensitet och fart på passen + att vi skall fokusera på ett simsätt till förutom crawl. Jag valde fjärilsim...

Längtar till sommaren och planerar för lite swimrun..



Förra veckan körde vi "T-test". 100 * 10 i maxfart med 10 sekunders vila. Så sjukt jobbigt! Efter det tillkom det ytterligare övningar med bland annat specialsimmet (det egna valet).

Ett roligt kvitto för mig själv var från i lördags när vi skulle köra 100:ingar. Har lyckats att pressa tider ordentligt. För något år sedan simmade jag 100 meter på 2 minuter. Nu fick jag tiden 1.16! Bra utveckling ju! Kan vara att jag tillbringat mer tid i bassäng men även gymmet där jag har fokuserat mycket på sim-gym-övningar.


Styrka är bra på många sätt

Det finns extremt mycket mer att utveckla såklart, och mitt vattenläge är tämligen mediokert, men jag tycker att det är skoj! Längtar riktigt mycket ut till att simma ute. Friheten där är fantastiskt härlig!


//Marcus


onsdag 27 januari 2016

The vikt of nutrition

Its very important to eat the right stuff and feel very well in the kropp so that you can spring exeptionally fast and swim very very long away.

To do that its important to eat an semla a day.

The semla has replaced the apple to keep the doctor away.

The semla



//Marcus 

måndag 25 januari 2016

Ovanans smärta

Har alldeles för länge skjutit på löpningen. Jag har helt enkelt prioriterat bort den lite nu och mest haft fokus riktat mot simningen och försäsongsstyrkan. Vilket i och för sig har gått bra, men man kan sakna att inte upplevelselöpa. Jag behöver springa mycket för att det ska bli bra. Även när handbollen var som mest intensiv så behövde jag springa mycket för att det skulle bli kul senare på matcherna.Likadant är det ju med ex löptävlingar, om man inte gjort grundjobbet så blir det ju inte kul på loppen senare heller. 


Andreas och Jag


I alla fall så bestämde Andreas och jag oss för att springa lite på söndagen. Lite längre (för mig) än vad jag är vad vid i nuläget. Vi körde Fillinge runt på grusvägar med packad snö, offroad med snöpuls och asfalterad isgata. Ljumskarna dog efter ett tag men tempot var ganska lågt så konditionsmässigt så hängde jag med och vi kunde prata och diskutera existentiella dilemman som sig bör på långpass. Vi träffade på en bonde i en traktor, några jägare, en katt och en korp. 



Prat-tempo

Några tankar som jag tar med mig är att tunga knäböj och marklyft gör inte underverk med löpningen initialt, men förhoppningsvis längre fram. 106 kg är utmanande att bära på när det kommer till distanspassen. Mål (liksom förra året) är att dra mig ner till 99..



Fillinge från ovan


'

//Marcus 



tisdag 12 januari 2016

365 mil på 365 dagar, ett löpande 2015..

Jaha ok, 2015 är redan slut! Galet vad tiden rusar fram, framför allt när man blickar bakåt..
2014 var ett bra tränings och tävlings år, 2015 skulle bli ännu bättre. Jag satte tidigt målet att springa mer än 350 mil och började med 100 mil de första 100 dagarna, varför då sakta ned! Ändrade målet till 365 mil, roligt de allra flesta dagar, mindre roligt vissa. Förvånansvärt svårt att klämma in sjumils veckor varje vecka..


Året började ju minst sagt bra och då var det bara försäsong, våren kom och då inleddes även tävlingssäsongen. Marcus som både är foto och press ansvarig i vår klubb (som ni sett här på bloggen) har de flesta av korten men några har jag allt hunnit med att ta.

Den första tävlingen 2015 blev TOM, Trail och Mustasch, en löptävling norr om Motala, arrangerad av Bergslöparna. En liten tävling på fina stigar, 28 km med mustaschkrav.

Sen kom årets första swimrun, Borensbergsswimrun 9 maj, kallt men kul!

14 maj körde nästan hela Team Fillinge Ultra kolmårdstrailen, 21 km i kolmårdens urskogar, slitigt så in i helvete, men åter igen kul.

Satte nytt personligt rekord på 10 km på blodomloppet 21 maj med tiden 39:55.

Cyklade Sommen runt 124 km i hellregn den 30 maj.

Marcus och jag huttrade oss igenom Borås swimrun den 7 juni. 8-10 grader varmt vatten, nja inte ens den vackra naturen kunde öka njutningen denna dag, men visst vi hade kul nu oxå!

12 juni cyklade jag och Andreas tillsammans med min lillebror och kollegan Henrik Vätternrundan. 300 jävla kilometer på cykel runt en avlång sjö. Toppen väder och kanon förutsättningar gjorde dock resan rätt behaglig och man gick i mål med en bra känsla.

Kolmården Trail Marathon den 4 juli blev även detta år en tuff uppgift. Hade bestämt mig efter 2014 års race att ej gå tom på salt, laddade nog lite väl hårt och ja, bajsade bort mig fullkomligt! Slog dock fjolårets tid, men det sved mellan skinkorna de sista kilometrarna.

24 juli körde jag och Marcus Amfibiemannen i Stockholms skärgård. Mitt första och Marcus tredje försök. Ett riktigt kul race med bra terräng och omväxlande simning. Vi slog Marcus tidigare tider och alla våra kamrater..



Ångaloppet 9 augusti, fruns första swimrun, vi körde tillsammans i mixklassen. Inte lika lätt att sporra/hån frun som Marcus, men det blev en trevlig erfarenhet och dag i Nyköpings skärgård.



22 augusti, Ultravasan! Det var ju inför detta lopp all volym hade samlats och nu var det äntligen dags. Lisa hade tyvärr problem med en fot och valde att stanna hemma, men vi övriga som åkte fick några riktigt fina dagar tillsammans uppe i Sälen. Loppet gick som planerat, öppnade i 5:30 fart, ökade till 5:00 för att sedan tröttna efter 6 mil och bara ta sig i mål. Putsade tiden till 8:54:03!






Det avslutande Tjurruset den 3 oktober. Våran traditionsenliga säsongsavslutning i Stockholm blev även 2015 en succé, Lisa vilade tyvärr fortfarande foten, men ny för i år var Malin. 7 nöjda och skitiga TFU:are i mål.



2015 har med andra ord varit ett riktigt bra år, många roliga minnen som man tar med sig. Har även hunnit med en hel del transportlöpning, cyklospring med Vilda och sigtseeing löpning i Milano, Florens, Venedig och Stockholm.









Nu blickar vi framåt och hoppas på ett minst lika bra 2016. Inleder med Vasaloppet 28 februari och denna gång på skidor, hur det går, ja det får vi se.. // Fredrik

fredag 8 januari 2016

Vinterlöp

Äntligen kom snön med ljuset, lugnet och tystnaden.





Den mörka tiden innan snön väl är här kan liknas mest vid Saurons hålor.





Själv har jag kommit någorlunda igång med transportlöpningen. Det går sakta, men det görs. Ibland skulle man önska att man hade dubbade skor, men säsongen för dom är ju så kort så det har jag i det närmaste prioriterat bort för "ordinarie" löparskor istället. Många har inspirerat mig till detta och ju mer jag gör det desto mer ser jag enkelheten i det. Finns bara fördelar. Det behöver inte gå fort, man kan kolla en annan gata än man brukar, man kan springa förbi det där häftiga huset och kolla lite..tja...utforska hemmamiljön samtidigt som man får lite luft och motion.

Nu är det rätt mycket fokus på att få till lite styrka så att jag orkar igenom all löpning. Har köttat på bra nere i källaren på jobbet. Genomuselt gym egentligen, men med fantasi så går det att bli trött där också.








Fokus på styrkan är basövningarna. marklyft, knäböj och chins som huvudmotståndare. Har gått framåt i alla övningarna så det känns bra. Även bålstabilitet och axlar är i fokus för att vara väl förberedd inför simningarna. Behöver sånt rejält.

Inför 2016 så är det mesta lite dunkelt, men det finns vissa saker jag ser fram emot..så som exempelvis Loftahammar Endurance Race. Fredrik och jag ska ta oss an 34 km löpning och 9 km simning i härlig miljö. Vi kommer nog inte vinna, men vi kommer slita hund och ge allt, det kan vi lova!

Även om de större tävlingarna är häftiga så är de mindre ett smidigt sätt att trigga tävlingsnerven lite. Exempelvis Sturefors triathlon. En miniversion som är nästgårds och inte kostar lika mycket som en bil. Trevligt, enkelt och nära...skitbra helt enkelt.












//Marcus
































måndag 28 december 2015

Årets...

En kortare lista över årets grejer i ingen särskild ordning..:



Årets mesta felspringning: 15 km extra. 
Skulle springa ca 10 km totalt på vägen hem, men blev 24 när jag väl hade hittat hem. Utan energi och utan vatten. Gråtmild.


Tinnerö och Rosenkällasjön







Årets hämningslösa och okontrollerade gråtattack: Efter målgång på Ultravasan. 
sjukt mycket känslor som bara sjöng fyrstämmigt i kroppen. Skumt, och lite fränt.


gråtmild kille






Årets klappra-tänder lopp: Borås swimrun.
svalt i luften, ännu svalare i vattnet. 10 grader i vattnet med rejäla vågor var "utmanande", ändå förbättrade vi tiden.

Kall kille






Årets måluppfyllelse: Löpmålet på 100 mil passerades
med råge. Ändå ca 50 % mer än jag gjorde året innan. Lagom utveckling som kan utvecklas mer.

Man löser ganska mycket gratis med transportlöpningen






Årets viktnedgång: 3 kg. 
hade som mål att gå ner till 99, nere som mest på 100 en morgon innan frukost. Har väl det målet fortfarande för nästkommande år







Årets mest oväntade personliga rekord: 3 km banlöpning på TSTMI.
sprang på 12:30:ish vilket inte är så mycket att jämföra med bland riktiga löparna, utan snarare seniorerna på 80 år och uppåt. Men personligt rekord är personligt rekord. Första löpningen för mig på bana






Årets roligaste utan-förutfattade-meningar-och-förväntningar lopp: Kolmårdstrailen 
Inga förväntningar innan egentligen utan bara trevligt humör. Väldigt roligt och upplevelsestärkande lopp.






Årets Kettelbell: 30 kg tävlingsklot 
Födelsedagspresent. Obarmhärtigt utvecklande.








Årets lopp hemmavid: Sturefors Triathlon
Skönt med lopp som är i närheten, inte kostar en förmögenhet och där de ansvariga är trevliga och tillmötesgående.










Årets kinderegg innehåll: Min cykel
På Sturefors triathlon så blev det en bild på mig och min hoj..jag har den som brukshoj till och från jobbet. Den känns inte så liten som den ser ut..det kanske är för att jag är så "streamlinad".......

"kinderägg-cykel"






Årets lopp: Ultravasan 45
För att i grunden ha det rätt kämpigt med löpning genrellt så blev detta en utmaning utan dess like. Att behöva kämpa med en mil och då ge sig på 4,5 mil..tja..Men på det hela vilken fantastisk upplevelse. Inte bara loppet utan hela grejen, hela resan, hela alltet..








Årets superkraft: Oinsikt
Efter mycket letande har jag funnit att min superkraft (alla har en, det är bara att man kanske inte kommit på det än). Min är Oinsikt. Liksom humlan inte ska kunna flyga egentligen så skall jag icke kunna ta mig fram som jag gör både på land och till sjöss. Men jag gör det liksom ändå..






Årets superkraft 2: Hybris-megaloman (även ny diagnos)
Tja..hör väl kanske lite ihop med min första superkraft..men om jag inte skulle tro på mig själv så skulle ju oinsikten vara tämligen betydelselös..

Psycotic trail hunter



Årets jobb: Nytt jobb
En stor förändring efter att ha varit på brännskadeintensiven i 13 år så blev det nu dags för förändring. Nytt jobb där jag är vårdenhetschef på lungmedicinska kliniken. Omtumlande, spännande och väldigt väldigt mycket. 






Årets egenlöpning på berg: Ombergslöpning 
Begav mig till Omberg för att njuta av naturen lite. Sprang fel såklart..men hade beräknat med lite långlufs i alla fall så jag hade med mig lite socker och vatten. Men 25 grader och sol togs för dåligt med i beräkningen..samt kontroll av karta..Men rätt makalös miljö vilket gav mersmak. 

 Omberg..på väg hemåt

Söker efter pannbenet..






Årets tävlingsdräkt: Salming
Har nog kört alla i Salmings utrustning. Inte bara snyggt utan även skönt. Undrar lite när det kommer en våtdräkt från samma fabrikör..





Årets turnering: Larsapokalen
Numera en klassisk handbollsturnering i sann "äldre mot yngre - anda". Framförallt kul att träffa alla gamla löss men även kul att kasta lite boll även om man är helt förstörd ett par dagar efter. Är dock inte i sämst fysiskt skick. 

 The pokal

 Snodde pokalen från junnisarna (som vann matcherna)

"Klämman"


nomnom (från förra året iofs..) 




Årets testare: Testschwester
Har testat en hel del under året. De bästa grejerna finns på Instagram: #testschwester inklusive en topplista.







Årets träsk: Norra djurgården 
Väldigt rolig bana i år (tjurruset). Inga längre strapatser med enformiga och uttråkande hitte-på grejer. Bra skog, bra vatten, bra skog, bra gegga och bra vänner.

Jag omgiven av vättarna






Årets soffa: Toncasoffan
Har aldrig varit hotad egentligen. Vunnit de sista tio åren.





Årets far-o-son tävling: Björsäter minitriathlon
Rolig tävling som Simon och jag körde tillsammans med fokus på upplevelsen. 






Årets miss: Koster Swimrun
Fick inbjudan men var tvungna att tacka nej. Grämer mig verkligen.






Årets terrängpjuck: Merrell All out peak
Lyllo mig som fick ett par skor från Merrell. Det visade sig vara de skor som fick springa flest km i år. De körde jag även med på Ultravasan. hittills: 415 km. Bra i alla miljöer men trivs bäst obanat. Kanske passar köttigare löpare lite bättre då de kan uppfattas som lite tunga ibland. Har använt dom på alla swimrunlopp i år och de har funkat perfekt.  







Årets svinsnabba pjuck: Salming Race
Hade flytet att vinna en tävling vilket gjorde att jag fick ett par Salming Race. Ultrasnabba skor som till och med för mig är lättsprungna. Svårt att förklara, men de vill liksom framåt så man har inte så mycket val utan det är bara att älga på. Har kört med dom på triathlon, intervaller och även lite distans upp till en mil och de har funkat kalas.  








Årets löparklubb på distans: Dark Trail Runners
Onlinestöttandelöparhårdrockare. 





Årets fågel: Frank

Majestic as fuck





Årets doktor: Andreas Nilsson
Disputerade i år. Han kan inte bara springa, han kan grejer också..








Årets HLR-instruktör: Per T

Det är han till höger...





Årets sportdryck: Pol Roger







Årets maträtt: Ostkaka

Här personifierad av Frödinges enportionsförpackning








tror det var det mesta i idrottsväg...



//Marcus