a swim and a run

Eftersom nästan alla lopp som skulle ha avverkats för de flesta är inställda så är siktet fullt låst på Loftahammar Endurance Day där vi har tänkt medverka. Det är ju ett lopp som är lite över det vanliga. Både längre och bitvis tuffare än andra, men också ett av de bästa arrangemang som jag medverkat på. Bästa funktionärerna, bästa käket längs med och trevligaste hejarklackarna på alla olika öar.

Fredrik och jag ska ju köra för tredje året ihop och Andreas och Malin ska köra för andra året i rad, men de ska köra "Hasselö" som är några timmar kortare. 

Många som kör swimrun vill ju köra med någon som är jämn på både sim och löp eftersom man kör ihop. Vi tänker lite annorlunda där. Ska man köra så länge så ska man köra med någon man står ut med. Jag och Fredrik är ju extremt olika sportisar. Han joggar milen på 40 medan jag får kämpa för att nå 50, jag simmar hyfsat medan han spolas bort av minsta lilla våg. Men jag kan inte tänka mig någon bättre att köra med. Alla toppar och dalar man åker på under såna här lopp så krävs det någon som känner en och kan både dra och hota när så krävs. 

De har ju förlängt LED till att numera vara 40 km löp och 10 km sim. Det innebär ca en timme extra för oss i trivseltid. Utmärkt

Hasselö Challenge stannar på ön Hasselö, medan alla andra får fortsätta och springsimma hem också

Igår så fick vi till ett litet samkväm i herrsektionen. Vi simmade först och sedan sprang vi. 

Simmet blev i Bysjön i Åtvidaberg. Runt en liten ö som ligger mitt i sjön. En timme sim med starka armar, fin teknik och frånvaro av odjur. Lagom för alla. 

De små knickarna är när jag simmade cirklar om Ompalompierna

Sedan drog vi hem till Fredriks föräldrar och klädde om för att direkt sticka ut och kuta runt samma sjö. Fredrik och Andreas studsade omkring och hade det gött hela vägen, medan jag fick kämpa på desto mer.  Som vanligt. Men vi hade det väldigt trevligt ändå, trots att jag mest svor och de pratade om ditten och datten

Skor är ju lite stökigt när man ska köra swimrun. Tyvärr så kom inte den som jag hade hoppats på, men jag kommer nog köra med T6:orna. Har kört dom på de senaste träningarna och de fungerar utmärkt. Fredrik kommer nog köra med "Elements".

T6

19 km skog och stig

Sedan blev vi bjudna på mat! Ynnest! 

Ska man tävla långt så behöver man ju hålla på och träna länge också..Tur man har semester..


Som mediaansvarig så är det ju (tydligen) helt på min ansvar att dokumentera.

Igår blev det utmärkta resultat: Med devisen: "Det skeva är det vackra"

//Marcus 

Glad midsommar önskar TFU

Swimrun och styrelsemöte

I helgen lyckades vi med att få till lite sportunderhållning samt efterföljande umgänge.

Alla styrelsemöten är toppen faktiskt. Planer smids, hån och spe utdelas, samt ömma kärleksförklaringar.

En ynnest att ha såna vänner.

Swimrun är ju egentligen ganska enkelt. Oavsett vad man dyker på så är det bara att köra vidare. Möjligheten att se nya miljöer är ju fantastisk

Eftersom Loftahammar Endurance day verkar bli av så kör vi som om det således ska köras. Jag körde med mina Salming T6, medan Fredrik körde med OT comp och Andreas med Elements. Eftersom jag innehåller mer kött så behöver jag tydligen även mer kött på skorna. Funkade riktigt bra i alla fall.

Körde med mina Phleps spadar och Ark-pullbouy. Sailfish light. SPadarna funkade ypperligt och pullbouyen också. Skulle gärna testa Olanders swimrunfenor men de är tyvärr inte tillåtna på LED. Skulle nog behöva en ny våtdräkt också.. men många saker kostar ju en rejäl slant.

Alla lopp har ju sina utmaningar. I Loftahammar så är det ju ganska utspritt mellan smörgåsborden vilket att man behöver ha ett visst mått av självhushåll med sig om man är i behov av det.. liksom mig då.. Förra året tog jag slut precis pga energibrist. I år har de lagt till lite sträckor vilket gör att vi kommer vara ute en timme till i rörelse. Utmanande.

 Lugnt vissa partier, men väldigt tjompigt där vinden kom åt. Härligt!

 Förevisning av snabb igång. Alla imponerade av farten på 100 kilo rätt ner i spat

 Andreas och Fredrik tänkte ta kanoten för att försöka hinna ikapp. Lyckades ej

 Klart badbart än så länge. En sjö plågad av övergödning tyvärr

 Fredrik behövde vila lite emellanåt. 

 Strandhäng, eld, kanske lite mat och kanske en liten öl. Väldigt behagligt

 Småljuger lite. Som man gör

 Jag kallar den "influencer i motljus"

///Marcus 

Swimrun

Nu har vi begått premiär för swimrun i år. Äntligen!

Det blev små stigar ute i Ekängen och bad i Roxen. Utmärkt grundplåt för Loftahammar Endurance Day, förutom att det knappt finna några egentliga backar.

17 grader i luft och omkring 15 i vattnet, vilket var ganska fungerande. Pga överjobbma så har tyvärr simningens kontinuitet blivit lite lidande. Kanske inte märks på så här korta intervaller, men när tiden knatar på så kommer det märkas. Behöver således även öka den delen...

Vi kom i alla fall överens om att vi behöver träna mer swimrun. Så, det får det väl bli framöver.

I alla fall... roligt, tramsigt och lite småjobbigt. Som det ska vara

Fredrik försöker baxa ner mig i sjön igen

Långdistansare i sjukvården

Det kanske inte har undgått så många som råkat komma till den här sidan, att vi i TFU, allihop är sjuksköterskor och arbetar inom sjukvården, eller att det kanske har varit lite ökat tryck på just nämnda område under höst och vårkanten?

När det blir kaotiskt, rörigt och man behöver sträcka lite extra på sig så är vi väldigt bra på att göra det inom sjukvården. Vi gör det av många anledningar, men en av de främsta är nog för att det behövs.

Många företag har ställt upp, hjälp till och stöttat de arbeten som har det lite extra kämpigt just nu. Vilket såklart uppskattas enormt. Är det något som den här pandemin har medfört så är det känslan av att vi står tillsammans i det här. Många broar som har byggts och flera murar som har rivits.

Uppdukning och prepp inför provningen

Önskar att ni noterar att min arm är större utsträckt och avslappnad än vad Fredriks är spänd. Han må springa snabbare men jag kan i alla fall hiva iväg honom ett par meter. Åt alla håll. Samtidigt.

Flera företag har ju ex styrt om sin tillverkning och börjat tillverka skyddsutrustning, handsprit etc. Alla lika uppskattade av oss som står bedside (som det kallas när man står bredvid sängkanten och sköter omsorgen för patienterna). Många försöker på sitt sätt visa stöd och solidaritet med det man kan.

Triathleter försöker alltid hålla tungan rätt i mun

Senast i stödet till sjukvården är Salming Running. Med den ödmjuka devisen "inte i närheten av er insats" så ville de stötta sjukvården för att vi skulle kunna ha förutsättningar för fysisk återhämtning och vad kan vara bättre till det än ett par snygga och sköna skor?


Några tog en liten runda med dom, några gick och några hoppade på stället upp och ner. Alla glatt överraskade över glädjen i skorna. Många begynnande switchers så att säga. Har märkt att flera löpare upplever det lite otäckt att prova skor från ett annat märke som de vanligen har sprungit med. Enorm konservatism tydligen. Men flera som joggtestade kom tillbaka med ett leende. Sånt är kul!

Så fort vi satte upp information om att det skulle skänkas skor till oss i sjukvården så blev det ett väldigt stort intresse. Många hörde av sig på olika sätt, mail, korridoren, sms, dm osv. Eftersom vi arbetar på ganska stora arbetsplatser med många medarbetare så hade vi skickat ut info till dessa och inte hela sjukhuset. Ändock så hade ordet spridits och det kom folk från alla hörn på sjukhuset! Superkul såklart!

Igår, tisdags så hade vi den första träffen. Så sjukt mycket folk. Lång kö med avstånd emellan såklart och mycket handsprit! 

Många som ville prova och höra mer om skorna. Nästan alla skor tog slut på första kvällen!

Ska bli roligt att höra hur det gått när de haft skorna ett tag. Nä, nu ska jag ut i skogen och härja!



//Marcus

Vårens 2020:s debacle

Märkbart är Covid-pålagringen som sker på alla plan. Allt från att man ser nära anhöriga tyna bort, sociala sammankomster upplöses, arbeten som försvinner, inställda evenemang och ekonomiska utmaningar.

Föregångare till dagens behandlingar 

Vi i TFU kämpar på som så många andra inom sjukvården. Vi står ju bedside som det kallas. Närmast de sjukaste av patienterna. Det pågår en enorm belastning just nu på personalen på så många olika sätt. Många har fått pressa sig utöver det vanliga och har fått helt tänka nytt. I vissa fall väldigt bra att försöka arbeta på ett nytt sätt och i vissa fall stort lidande för bortprioriterade delar.



Att vissa evenemang och sportgrejer ställs in är ju såklart tråkigt och motivationsdämpande. Men liv är viktigare.

Härliga stigar

På grund av extrem jobbaktivitet och en överbelastning där och samtidigt ett skadehaveri så har våren varit all annat än planerat. Var sak har väl sin tid som det heter. Har försökt att springa lite men småskavanker har varit på mig som bilbesiktningsreklamen, har även försökt att simma lite, men det tar emot lite att hoppa ner i spat även om infektionsdoktorkollegor simmar som det vore som vanligt. Gör de det så borde det ju vara safe eller hur?




Idag blev det lite jogg i skogen och faktiskt även lite kaffe-o-kaka med Andreas som kom förbi. På armlängds avstånd. Han brukar ju hålla det ändå,men nu är det ju på grund av covidden.

Läser elakt trams från Fredrik med all säkerhet

I alla fall väldigt trevligt.


Hej då

//Marcus

De nya utmaningarnas tid

Jo.. ett smärre uppehåll med texter och trams på grund av den rådande situationen. Idrottandet finns där, men livssituationerna som vi ställs inför får en högre prioritet när det kommer till vad som prioriteras.

Vi alla i TFU är ju som bekant sjuksköterskor och arbetar inom Region Östergötland på olika sätt och vis. Vi har alla drabbats av den rådande vårdbehovet på olika sätt.

Vissa har tvingats att byta avdelningar för deras kunskaper behövdes bättre annorstädes exempelvis. Det är många som har fått göra det i dagsläget. Mycket känslor och tankar förstås.

Det är nog mycket som kommer att förbli annorlunda efter denna prövning. I vissa fall kanske en liten försämring, men i andra fall säkerligen en förbättring. Vi kommer tvingas till en utveckling som vi inte riktigt vet hur eller var den skall komma att se ut.

Tyvärr så är det även vissa lopp som har ställts in i och med detta. Såklart. Bra att man tar ansvar. Vi hade ju tänkt springa Göteborgsvarvet och även Jönköping HalfIronma. Gbg är ju inställt och Jönköping avvaktar men kommer nog också att bli uppskjuten i någon form.

Loftahammar Endurance Day är fortfarande på gång i alla fall. Känns lovande att ha något att se fram emot.

---

Några saker som har hänt i punktform:

Har varit skadad på grund av svagma men håller på att komma igång med löpet igen. Hoppet (och liket) lever

Knappt simmat något de sista veckorna. Saknar det något enormt.

Har börjat snegla mot långlopp (säkert pga skadma) igen. Inte ultravasan, men kanske något fjällopp?

Har gått in och arbetat mycket kliniskt och väldigt mycket med utbildning de sista veckorna. Har varit med och startat en helt ny avdelning för Covidsmittade patienter. Den startade vi på 48 timmar! Helt sjukt vilket härligt gemensamt kraftarbete som gjorde det möjligt.

Tråkigt när de trevliga kändisarna går bort. Det känns mer.

Har lyssnat väldigt mycket på Motörhead de sista dagarna. Även sett ett gäng dokumentärer om bandet. Har fått andra tankar om bandet. Tyckte först att de var mer coola än bra. Men när man lyssnat ett gäng gånger så hör man nyanserna på annat vis. Härligt

Andreas har gjort ett fantastiskt jobb med sin löpargrupp ute i Bankekind. Från att vid starten vara typ 5, så är vi nu på måndagarna omkring 40 som kutar omkring i ett gemensamt laktatkalas. Löparglädje tillsammans.

Linköpings kommun har anlagt en ny våtmark strax intill mina vanliga stigar. De har gjort ett fantastiskt arbete. Enormt fin och inbjudande både för djur och människor:

 Har väldigt trevlig miljö runt knuten.

Benen springer av sig själv i den här miljön

----

Lite sportma har det blivit trots allt


Hoppas att ni mår bra, ta hand om er och håll er friska.


//Marcus

Muskelsmärta är som rännskita

Alla som någon gång varit begränsade av skador eller sjukdomar vet ju hur frustrerande och nedbrytande det är. När man har mål långt i fjärran om spännande tävlingar och utmaningar. Höstens träning flöt ju på asbra vilket gjorde mina förhoppningar stora och således även påverkade det mentala fallet till en större grop.

Nu är det ju förvisso så att det finns skador och skador, sjukdomar och sjukdomar. Med all respekt för "riktiga" skador och sjukdomar (benbrott, kirurgiska behov, medicineringsbehov etc) så är de här små ynkliga jävligt tråkiga.

Man är så där semisjuk typ.. lite ont i halsen eller muskelont som behöver vilas osv. Fördärv, men kanske framförallt för den mentala pussebiten och inte för livet i stort

En egen simbassäng

Nu ska jag strax till min tredje expert på kroppen för att kontrollera mina symtom. Det mesta verkar röra sig emot att jag nog är för svag/stark i höften vilket skapar obalans och problem på något annat ställe. I mitt fall alltså vadsmärta som symtom. Det gäller även för Google University såklart..

Muskelsmärta är jämförbart med rännskita. Det är sällan outcome som är själva problemet

Nu har jag ju faktiskt kunnat träna på lite ändå. Med en hårt lindad vad så har jag påbörjat lite spring. Det har gått bra faktiskt. Inte ont under tiden, inte ondare efteråt. Hoppet tänds!

Sedan har simmet rullat på bra. Jag har ju ynnesten att kunna simma två mornar med ett gäng riktigt snabba gossar vilket gör att jag får slita hund ordentligt.

Även lagt till Yoga vilket är väldigt skönt. Den varianten som jag går på är en slags nybörjaryoga liknande koncept varje gång. Lite lite mjukare sedan första gången tror jag.

Cyklingen har jag börjat att få kontinuitet på. Alltså träningen. Jag cyklar ju till jobbet varje dag men den klockas inte som träning. Utan sitter istället på gymmets cykel. Okul men förhoppningsvis en bit på vägen för att orka harva omkring nere i Jönköpings backar.

Köpte ny cykel förresten. Det var ju liksom tvunget. En utan skärmar. Ser supersnabb ut. Hoppas att den håller för mig bara.. En instegsracer så inget fancy. Men helt dugligt för mig och bättre än den jag har som jobbettransport.


Sedan har vi ju även uppdaterat skorna till vårens snabba grejer! Har testat två av dom än så länge.


Greyhound som till i år är lite uppdaterad med ny överdel och även studs kändes det som när jag var ute och testade..Kanske mest är känslan. De är ju lite köttigare och ser ut som stora tangentbord i storlek 46.. men känns sjukt lätta och följsamma. Ser ut att bli fina kamrater

Greyhound

T6 som tidigare hette Trail5 har fått ett rejält lyft. enligt pappret så är det samma vikt, men den kändes lättare. Perfekt sko när man ska kuta på allehanda underlag. Framförallt när det blandar ihop sig. Grusväg, motionsspår, lite asfalt och sedan skog igen. Riktigt goa.

T6

Enroute är också den uppdaterad. Har inte kunnat kuta i den än men har den hemma i alla fall. Där har man lagt in en repa med Recoilplus (studsgummit som även finns i Greyhound). Låter ju mycket lovande! Ska bli spännande att testa

jaja.. en liten update från mig.

Målen för åren kvarstår med Loftahammar Endurance Day som mitt huvudmål att vara i form till.
De andra är mest "kul", även om jag såklart vill prestera.


Hej hopp så länge

//Marcus

Självdiagnostisering

Jomenvisst, idag fick jag lite mer input om varför mina graciösa och smäckra vader försöker att förhindra mina skogserövringar till fots. Var hos en naprapat som heter Johan som jag har gått hos under flera år. Utomordentligt hårdhänt och pricksäker.

Det blev en liten genomgång, lite beskrivning av symtom och övrig anamnes. Sedan knåd, knäck, stöt och rekommendationer. Gick därifrån som en höftopererad senior med två tunga kassar med muffins.

Min tanke om att höfterna är problemet som stökar till det verkar stämma med två kunniga konsulter i alla fall. En fruktansvärt massa belastade och arga triggerpunkter som tydligen inte var alls svåra att hitta verkar ligga bakom det hela.

Så fortsatt mjukning, stretch och yoga för att stegvis öka upp löpningen del för del är väl planen nu.

Vi får väl, som man brukar säga: hålla tummarna

Testakutade lite i går i alla fall. 2,5 km till yoga och samma hemåt. Underbart skönt att känna lungorna jobba. Löpningen är fantastiskt och fruktansvärt på samma gång.

Synd att det använd så ofta som bestraffning istället för belöning

Today we die a little

Jag har precis läst ut en bok som handlar om löparen och människan Emil Zatopek. Är man lite  sportintresserad så har man nog stött på namnet några gånger och då framförallt kanske beskrivet i samband med de enorma träningsdoserna som han gav sig på.

Emil var mer än så.

I den här boken så skildrar Richard Askwith Emils liv både som idrottsmänniska och mer privat. En häpnadsväckande och historisk inblick om hur det var i Tjeckoslovakien vid den tiden. Att kunna sin historia är viktigt!
#testschwester rekommenderar den starkt. 

Vi får berättat om träningspassen där mängderna var helt sjuka, så som 40*400 och sedan nästa dag 30*400 osv.. hur han lyckades ta tre guldmedaljer i Helsingfors på 5000, 10 000 och marathon..men vi får också lära känna den privata Emil och hans fru Dana. Hur de levde både under och efter berömmelsen. 

Emil fick ofta kritik för sin löpstil. Om man skall tolka beskrivningen så sprang han mer "köttigt" än graciöst. Dessutom nästan alltid med ett plågat anlete. Han förklarade för någon att han var inte tillräckligt talangfull för att springa och le samtidigt. Rimligt.

Imponerande människa ändå. Livet kan inte ha varit lätt för dom. Pressad från flera håll att upprätthålla Tjeckoslovakiens officiella hållning och följa regeringens linje. 

Nu är ju jag av den känsligare sorten, men inte utan att det hugger till i bröstet i slutet. 

Emil Zatopek

//Marcus

2020 ska jag springa mest

Om man år 2019 har sprungit 3742km (ja nytt mängdrekord för mig), varit i stort sett skadefri och frisk så vill man ju i år springa ännu mer.. Logiskt? Vet faktiskt inte men jag mår så pass bra av volym och mängd så jag försöker nog.

De stora målen 2020 är ju Göteborgsvarvet sub 85min, Stockholm Marathon sub 3h, Jönköping Ironman 70,3 sub 5h, Loftahammar Endurance Day ska man ju bara överleva och att man lyckas släpa Andreas runt Lidingö under 2:15 så att han kan få sin silvermedalj.

Detta är rätt tufft uppsatta mål men fullt görbara om volym och kvalité harmonerar med en frisk och skadefri kropp. Därför har jag inlett 2020 med 10-milsveckor och i januari samlade jag ihop 437km, en bra start helt enkelt. Nu gäller det bara att hålla motivationen uppe och kämpa även de dagar det känns lite tuffare..

Fortsätt kuta..

Fredrik

Skador och sjukdomar

Jovisst är det en knapphändig start på året. Blandat den med både sjukdomar och skador tyvärr. ooptimalt och tråkigt såklart. Det finns dom som har det så sjukt mycket värre så det är ju egentligen löjligt att gnälla om sånt här.

Efter en höst utan egentliga skavanker, eller om jag redan har glömt bort dom så kom det lite stökigt nu till vårkanten. I alla fall så har alla tre hemmavid legat varsin vecka i sjukma. Efter det så kom en vad och började strula. Jag vet ju varför så det känns lugnt faktiskt.

Bäst i motljus

Efter en kortare sökning så verkar det inte vara så ovanligt trots allt. I min iver att inte bli skadad och således köra på så att jag blir stark så har det i sin tur lett till att jag även blivit lite stelare.

Häpnadsväckande!

Således så har min stelhet i rygg/säte givit rörelseomfånget en reaktion vilket gjort att mina vader har åkt på däng. Superdumt men förhållandevis logiskt. Så nu är det annan aktivitet med rörelse och mjukma som gäller. Jag föreslog vin som mjukmedel men det var tydligen "tramsigt och löjeväckande".

Lite rehabilitering är på sin plats

Misströstar inte då jag kan roa mig med mina endorfiner genom annat och ser det inte som livets undergång, men det svåra blir väl som vanligt att hålla i med mjuka rörelser och streching. Som vanligt.

Undrar varför jag prioriterar bort sånt? Det är ju rätt gött att sitta och mjuka och dra lite i kroppen. Superdumt att inte göra ju.

Håller ju faktiskt på att testa nytt gym nu också. Efter alldeles för många år på ett supertråkigt gym som ligger i en källare, men inte så där coolt som man skulle vilja ha det som ex "Tempel Gym" eller "Metroflex gym" utan bara sunk. Ingen utsikt och plastiga grejer som inte har förnyats eller rengjorts på evigheter. Riktigt dåligt alltså. Så nu, lite nytändning och massa nya leksaker att roa sig med.




//Marcus

Winter run

Första loppet för året blev tyvärr inställt för egen del på grund av sjukma. Får verkligen hoppas att det inte är en trend som kommer hålla i sig. Värdelöst att vara sjuk ju. Winter run är ett spektakel på Skansen i Stockholm där man kan springa antingen 5 eller 10 km.

 Som ett jehuuu nedför första backen

 Vackra vyer över Stockholm

Tanken är nog att det ska vara snö och mysigt, men mörker, snålblåst och 0-gradigt fick funka det också. Hela banan var omgiven av marschaller vilket var lite mysigt och de små vårdkasarna eldades friskt i vilket gjorde att man kände rökdoften länge som en kul påminnelse.

Eld och grejer

Frun tog sig runt med den äran istället. Första tävlingen och levererade riktigt bra! Roligt. Många hade spökat ut sig rejält med lampor och allehanda ljusgrejer vilket var rätt kul. Ett lopp som var mer kul än viktigt kändes det som. Trevligt.

Tja, vi hade det rätt trevligt trots mitt uteblivna sportande. 

//Marcus 

Långpass med trams

Lediga samma dag gjorde att vi lyckades få ihop ett litet längre pass tillsammans. Andreas räknar tid medan Fredrik och kanske jag också räknar meter, så devisen för dagen var minst två mil och/eller två timmars löpning.

Tjoflöjt

Två timmar är ändå ganska rimligt. Även om vi håller lite olika tempon till vardags. De lopp och utmaningar som komma skall, kommer ju att ligga däromkring. Stryktåligheten behöver justeras uppåt.

Skogen och runt Rosenkällasjön

I en lite frostskada natur gjorde vi våra steg glada med sång, larv och trams. Som vi gör. Blandar hån och spe med pepp och glada tillrop. Bitvis isgata och hårt packad lera. Ispike gjorde susen och inte ett snedsteg förutom där man blev nedknuffad i någon isbelagt krondike förstås. Vilket så lätt kan hända.

Fantastiskt trevlig runda. En sån där man blir glad åt i flera dagar.


//Marcus