Muskelsmärta är som rännskita

Alla som någon gång varit begränsade av skador eller sjukdomar vet ju hur frustrerande och nedbrytande det är. När man har mål långt i fjärran om spännande tävlingar och utmaningar. Höstens träning flöt ju på asbra vilket gjorde mina förhoppningar stora och således även påverkade det mentala fallet till en större grop.

Nu är det ju förvisso så att det finns skador och skador, sjukdomar och sjukdomar. Med all respekt för "riktiga" skador och sjukdomar (benbrott, kirurgiska behov, medicineringsbehov etc) så är de här små ynkliga jävligt tråkiga.

Man är så där semisjuk typ.. lite ont i halsen eller muskelont som behöver vilas osv. Fördärv, men kanske framförallt för den mentala pussebiten och inte för livet i stort

En egen simbassäng

Nu ska jag strax till min tredje expert på kroppen för att kontrollera mina symtom. Det mesta verkar röra sig emot att jag nog är för svag/stark i höften vilket skapar obalans och problem på något annat ställe. I mitt fall alltså vadsmärta som symtom. Det gäller även för Google University såklart..

Muskelsmärta är jämförbart med rännskita. Det är sällan outcome som är själva problemet

Nu har jag ju faktiskt kunnat träna på lite ändå. Med en hårt lindad vad så har jag påbörjat lite spring. Det har gått bra faktiskt. Inte ont under tiden, inte ondare efteråt. Hoppet tänds!

Sedan har simmet rullat på bra. Jag har ju ynnesten att kunna simma två mornar med ett gäng riktigt snabba gossar vilket gör att jag får slita hund ordentligt.

Även lagt till Yoga vilket är väldigt skönt. Den varianten som jag går på är en slags nybörjaryoga liknande koncept varje gång. Lite lite mjukare sedan första gången tror jag.

Cyklingen har jag börjat att få kontinuitet på. Alltså träningen. Jag cyklar ju till jobbet varje dag men den klockas inte som träning. Utan sitter istället på gymmets cykel. Okul men förhoppningsvis en bit på vägen för att orka harva omkring nere i Jönköpings backar.

Köpte ny cykel förresten. Det var ju liksom tvunget. En utan skärmar. Ser supersnabb ut. Hoppas att den håller för mig bara.. En instegsracer så inget fancy. Men helt dugligt för mig och bättre än den jag har som jobbettransport.


Sedan har vi ju även uppdaterat skorna till vårens snabba grejer! Har testat två av dom än så länge.


Greyhound som till i år är lite uppdaterad med ny överdel och även studs kändes det som när jag var ute och testade..Kanske mest är känslan. De är ju lite köttigare och ser ut som stora tangentbord i storlek 46.. men känns sjukt lätta och följsamma. Ser ut att bli fina kamrater

Greyhound

T6 som tidigare hette Trail5 har fått ett rejält lyft. enligt pappret så är det samma vikt, men den kändes lättare. Perfekt sko när man ska kuta på allehanda underlag. Framförallt när det blandar ihop sig. Grusväg, motionsspår, lite asfalt och sedan skog igen. Riktigt goa.

T6

Enroute är också den uppdaterad. Har inte kunnat kuta i den än men har den hemma i alla fall. Där har man lagt in en repa med Recoilplus (studsgummit som även finns i Greyhound). Låter ju mycket lovande! Ska bli spännande att testa

jaja.. en liten update från mig.

Målen för åren kvarstår med Loftahammar Endurance Day som mitt huvudmål att vara i form till.
De andra är mest "kul", även om jag såklart vill prestera.


Hej hopp så länge

//Marcus