Today we die a little

Jag har precis läst ut en bok som handlar om löparen och människan Emil Zatopek. Är man lite  sportintresserad så har man nog stött på namnet några gånger och då framförallt kanske beskrivet i samband med de enorma träningsdoserna som han gav sig på.

Emil var mer än så.

I den här boken så skildrar Richard Askwith Emils liv både som idrottsmänniska och mer privat. En häpnadsväckande och historisk inblick om hur det var i Tjeckoslovakien vid den tiden. Att kunna sin historia är viktigt!
#testschwester rekommenderar den starkt. 

Vi får berättat om träningspassen där mängderna var helt sjuka, så som 40*400 och sedan nästa dag 30*400 osv.. hur han lyckades ta tre guldmedaljer i Helsingfors på 5000, 10 000 och marathon..men vi får också lära känna den privata Emil och hans fru Dana. Hur de levde både under och efter berömmelsen. 

Emil fick ofta kritik för sin löpstil. Om man skall tolka beskrivningen så sprang han mer "köttigt" än graciöst. Dessutom nästan alltid med ett plågat anlete. Han förklarade för någon att han var inte tillräckligt talangfull för att springa och le samtidigt. Rimligt.

Imponerande människa ändå. Livet kan inte ha varit lätt för dom. Pressad från flera håll att upprätthålla Tjeckoslovakiens officiella hållning och följa regeringens linje. 

Nu är ju jag av den känsligare sorten, men inte utan att det hugger till i bröstet i slutet. 

Emil Zatopek

//Marcus