Något slags årssummering av TFU anno 2019

Tja, det är ju den tiden på året då de så kallade boksluten skall göras, gröten skall vevas och låsen skall smörjas. Så även detta år. Tänkte att vi kanske skulle göra ett slags månatlig översikt?

Så får det bli:

Januari

Första tävlingen kom hastigt inpå årskiftet. Nedbjudna till Göteborg av Team Salming för lite terränglöpning i "Sandsjöbacka Trail". har för mig att det var ca 25 km som vi köttade oss igenom. Såg bara småbjörnarna precis vid starten och sedan nästa gång i mål, tjatandes och hånandes. Precis som det ska vara. Krävande och samtidigt underbar terränglöpning. Härligt samkväm av bästa sorten inklusive spa på kvällningen.

Januari fortsatte i blandat väder, men i alla fall några minusgrader och inte den där höstiga sörjan hele tin som förstör både pannben och glädje. Spikskorna gjorde succé. Att kunna kuta omkring utan den minsta rädsla för att halka omkring gör underverk. Galet bra investering.

Ispike - greppet är allt

Februari

Andra månaden på året är ju som alla vet tämligen värdelös och kan fara åt helvete. Men Andreas och jag fick i alla fall ihop ett litet längre pass tillsammans. Vi kallar det Stora Landerydsvarvet för att man springer runt Landeryd då. Knappa två mil på asfalt med en del trevliga vyer och inslag.

Lök och filosoferande

Sedan sprang jag rakt ut i skogen ett par gånger också. I sol! Det var toppen.

Undertecknad i motjlus. När man gör sig som bäst typ. 

Sedan började simskolan där jag höll i nya grupper. "Vansbrogruppen" och "fortsättningsgruppen". Många härligt kämpande sportisar med mål som hägrade inför sommaren. Härligt att se när andra "jackar i" och utvecklas. Ynnest att kunna få vara med och vara en del i andras utveckling

Simskoledags

Simning, svårt, krävande och oftast gött

Fick till och med ner de två små björnarna i bassängen! Nästan enda gången tror jag..Sedan har vi ju simmat en hel del utomhus istället. Eller i alla fall lite..eller i alla fall jag..

Mars

Tredje månaden och kanske en av årets bästa. Mest på grund av födelsedag. Och äntligen kom det lite nytt godis! Som man har väntat och längtat!

Greyhound

Hade skyhöga förväntningar på den här skon och de infriades med råge! Fantastisk att springa i och har sprungit enormt mycket dom. Så härligt med en sko som överträffar förväntningarna! Har visat och rekommenderat den här skon till andra där de beskriver samma känsla som jag. Roligt! 

 EnRoute

Den modell som jag har sprungit mest i fram till jag fick tag i "Greyhound". Men fortsatt en fantastiskt skön sko med bra driv. Även denna en klar fortsatt favorit att kuta i

Trail 5

Salming Trail 5 vilken också är en klar favorit. Passar extremt bra på mina "springa-hem-från-jobbet-pass". Då är det så skiftande natur så det finns allt från asfalt, stig, gärde och motionsspår. Bra klibbgrepp och allmänt go.

löpma

Hade ju turen att få inviga skorna tillsammans med de två små snabba. Det var toppen nästan hela tiden..

April

April innebär mustasch. I stort sett alla som jag har sett i mustasch ser snyggare ut. Även en fd arbetskamrat som trots mitt beröm blev väldigt stött när jag berömde hennes mustasch.

Med mustasch så syftar jag ju även på TOM (trail och mustasch). Terrängloppet i Motala där mustasch är ett krav. Själva loppet gick åt fanders i år, men det fanns andra ljusglimtar.   

Sedan åkte jag och Andreas ner till Salming HQ och träffade stallchefen. Sprang omkring lite, pratade lite framtid och utveckling och hade oss. Väldigt trevligt det också!

Hoppetihopp

Sedan sprang jag omkring lite själv och hittade en fin sten.

Uberschwester for scale

Maj

Lurade ner småtomtarna till bassängen igen och de knöcklade ihop sig så dant så jag fick ideligen vrida loss dom då de knöt knut på sig själva av någon konstig anledning. Sånt hållepå..

Ihopknöcklade små björnar

Sedan hade vi ynnesten att få prata och hänga med Valter Olander från Olander Swim. Han kom ner så vi fick lära oss mer om våtdräkter, klämma, känna och provsimma. Sjuk skillnad på grejer och grejer. Svårt att ta på den gamla våtdräkten när man har provat en premiumdräkt från Sailfish.

 Valter och 2019:års våtdräkter

Gummigubben Andreas

Löp ute i Bankekind

Vi var ganska ofta ute och sprang hos Andreas och hans löpargrupp i Bankekind. Kul att så många kan springa tillsammans utan att springa likadant. Go stämning och överraskande många som kommer ut på måndagkvällarna för att kötta intervaller oavsett väder.  

Vidare i månaden Maj, så åkte vi till Kolmårdens skogar och sprang där. Sjukt roligt och krävande lopp. Kolmlårdstrailen, en halvmil på stig! Inte vilken stig som helst utan en sjuukt krävande stig! En helt fantastisk natur i de där skogarna.

Tröttglada efter loppet

Sedan har vi faktiskt även, tillsammans med Himnabadet ordnat en kortare swimrun-kurs. Där fick man bland annat stifta bekantskap med Valter igen där man fick provköra swimrundräkterna och alla andra grejer. Viktigt att få känna och klämma på sånt ju. Det var fantastiskt kul att alla platser tog slut! Vi var till och med tvungna att säga nej till ett par stycken. Förhoppningsvis så kommer vi att köra även nästa år i någon form.

Swimrunssäsongens bästa grejer

Unika och enda swimrunfenorna, som är handgjorda av Valter.

En av de andra kvällarna så hade vi även skoprovning där man fick klämma och känna på Salmings skor

..och så i slutet av Maj, utepremiärdopp med det här sköna simgänget. Härligt tjöt och bra vev. Svalt initialt i vattnet, men efter några hundra metrar så tänkte man inte mer på det. Planen var att köra Vansbro 10 med de här, men jag fick ju tyvärr kasta in handduken då jag blev sjuk. De andra åkte upp, simmade och hade kul såklart. 

Jag och elitsimmarna Kristina, Göran och Göran

Juni

Så där, årets första swimruntävling. I Åtvidaberg. Nils ordnade till en varvbana i år så vi åkte ner och tänkte köra lite. Många sportiskompisar och trevligt ordnat. Flest varv på 99 minuter i varvbana var det som gällde. Jag är ju kanske inte den mest sprintiga personen, eller uthålligast heller för den delen. Men jag tänkte att jag försöker hänga med hyfsat på löpningen och utnyttja min vattenvana och försöka pressa på lite mer där. 

Regler och annat dras igenom innan starten

TFU och Nils

Brottning är bra uppvärmning

Stort och glatt gäng som drog iväg

Fredrik och jag hängde ihop första varvet

Jag som tvåa och Fredrik in på tredje

Kristina, tävlandes för TFU kom in på tredjeplatsen på damsidan

Sedan kom det triathlon till byn. En massa olika distanser och former som vanligt. Fredrik valde att köra den Olympiska versionen. Vi andra stod bredvid och hejade. Såklart. Både på honom och en massa andra kompisar som tävlade. Vi var jätteduktiga på det. Nästan bäst faktiskt.

Andreas och Malin hejar jätteduktigt

Fredrik blev jätteglad när han kom i mål

Juli

Juli kom med lite värme och gäng swimrunpass i Viggeby. Det var ju toppenmarker att irra omkring på. Grova, krävande stigar och utmärkt vatten att simma i. Vi var faktiskt nere här flera gånger under sommaren.

Göran, Nils och jag

Augusti

Årets största mål: Loftahammar Endruance Day. Ett swimrunlopp där upplevelsen är enorm. Man hinner pendla väldigt mycket både känslomässigt och orkesmässigt under de där timmarna. Helt fantastiskt! På det stora gjorde vi ett bra lopp men kan såklart göras mycket bättre. Som alltid. Men det var vad vi hade i oss den gången.

Glädjande nog så har vi möjligheten till revansch 2020 då vi vann en plats till nästa års race. Då har arrangören valt att förlänga banan lite till så att distanserna blir totalt: 45 km löpning och 10 km simning. Inte helt osnutet faktiskt!  

Tröttglada

Skönt häng hemma hos Fredrik Haglind som körde långa loppet med Pontus, där de gjorde bra ifrån sig. Andreas och Malin körde Hasselö Challenge som är 26 löp och 5 km simning. Inte helt olångt det heller. 

"Om man simmar snabbt så behöver man inte vara rädd så länge"

- Uberschwester

Sedan sprang Fredrik lite i Jönköping. 42 000 meter för att vara någorlunda exakt. Det gjorde han jättebra, men missade målet att komma under tre timmar tyvärr.

Trött och oglad, men inte bajsnödig längre

Under Augusti så gjorde vi helt enkelt slag i saken och tog Träskbilen och begav oss till skogen. Herrsektionen alltså. Springa lite, tramsa lite, äta och umgås lite. Härligt. Skogen är bäst

Svampjakt

Den siste Augusti så utlovades det folkfest i Vadstena. Triathlon och grejer. Så Andreas, Malin och jag åkte dit för att köra lite. Själva tävlandet gick bra. Men folkfest var det inte tal om. Tyvärr. Första olympiska distansen för mig. Helt klart överkomligt. Bra lärdom inför nästa års lopp i Jönköping där vi ska köra halvironman. 

Markerar revir på FOLKFESTEN

September

September utlovades skogsspring i Tullinge. Så jag begav mig dit. Träffade andra löparkompisar som man inte träffar så ofta. Sånt är kul. 

Grumpy Badger Trailrun.. Ja, ni hör ju. Utomordentligt stigfinnarlöp där både lungor och ben fick bekänna färg. Sedan fick man öl om man hade varit duktig. Nästan alla fick öl.

Jag och Stefan

Oktober

Med Oktober så kom även Team Salming träff. Härligt häng med toppengäng! 

Sport, produktsnack, framtiden och trams i en härlig blandning. 

Tillsammans är ordet som ska in på lodrät 7

Många duktiga sportisar och trevliga personer

Veckan efter Team Salmingträffen så åkte jag på semester. På Kreta. Där finns det hav så jag badade där ganska mycket faktiskt. Fick ihop 28 km simning. 28 000 m. Helt magiskt skönt. Såg en liten bläckfisk, det var kul och oväntat. 

Några dagar så klockade jag höjdmeter på simningen

November

Den här månaden kan ju liksom Februari även den fara åt helvete. 99 % grått och blött. Mest längt inför sommaren och solen. Träningen har dock faktiskt rullat på bra med morgonträning 4-5 dagar i veckan och även kvällsträning de flesta dagarna. 

Distansmålet som var skrivet till i år hade jag nått strax efter sommaren. Skadefri och kontinuitet är bra kombination.

Glädjen under långpass

Inte så mycket att skriva brev om i November..

December

Det minst dåliga än så länge med December är att vi fick ihop ett styrelsemöte. Sånt är faktiskt ganska trevligt i en liten klubb. 

Tja

Övrigt trams

Statistiken då?

Jodå.. även om jag inte kanske är snabbast i världen eller mest uthållig så har jag nog utvecklats lite ändå. Den största vinsten är väl ändå att jag har haft ganska kul på resan. Alla sportkompisar förgyller ju, så är det. De upplevelser som man går igenom tillsammans och enskilt är ju faktiskt en stor del av varför jag håller på med sånt här.

Om man har väldigt låga förväntningar så är det mycket lättare att nå målen

- Uberschwester

Efter 2016 och framåt så har planeringen varit lite mer strukturerad, vilket också gjort en del resultat bättre. Skönt med sådan feedback även från statistiken.

Stadig ökning ändå

Simningen verkar jag ha svårare och svårare att diskutera bort om att jag "nyss" började. Jämför man med riktiga simmare så är det ju så såklart, man ser ju ut som en ångvält i vattnet i den jämförelsen. Men om man jämför med liknande sportfolk som en själv så är det ju ganska bra. Framförallt så har det blivit bra kontinuitet. Det har gjort mycket för min utveckling. Att regelbundet simma. Man blir bättre om man gör det ofta är ju en devis som kan stämma här.

Även på simningen ses ju en skön, lagom stegring

2019, med ca hälften av månaden kvar har jag registrerat sportaktiviteter i hela 3,65 % av årets timmar..

Det är ju.... knappt ingenting!

Det låter lite futtigt när man sammanställer det på det sättet, eller hur?

Men bra med lite jämförelse med andra saker som vi så gärna lägger tid på...

...eller inte hinner prioritera


***

TACK!

Samtidigt är nog några tack på sin plats. Såklart

Ett ödmjukt och stort tack till oss i TFU för att vi har så kul ihop. Sånt är ju jätteviktigt tycker jag!


Stort tack till min fru som med förståelse för mitt behov av utlopp i endorfinvärlden står ut med att tjat, trams och ältande.


Stort tack till alla på Salming Running, våran stora sponsor och påhejare. Ni betyder mycket för att vi ska kunna leva ut våra sportdrömmar!


Stort tack till Olander swim, våran stora simsponsor! Härligt att snacka simspring, pryttlar, taktik och höra erfarenheten delas.


Stort tack dig dig Loffe med familj för härbärge, nutrering och skönt häng under en hel helg!


Stort tack till Himnabadet som har låtit oss hålla på och köra swimrun och sporta


Även ett stort tack till ALLA sportkompisar som vi stöter på, på tävlingar, i träningsforum, på datan och snackar sport tillsammans med! Ni är ju toppen!!

God jul och ett gott nytt år från oss i TFU

//Marcus 

Grattis Salming Running

De långa nattmanglingarna och gastkramande förhandlingar är till ända. Några svårtolkade meningar på engelska reddes ut, några tårar kanske fälldes, någon bröt arm, saker och ting mättes och vägdes, en del förhandlingar är tuffare än andra..

Vi, förstklassiskt trevliga, dansanta och ödmjuka Team Fillinge Ultra godkände efter mycket invägandes, betänkande och analyserande till slut villkoren och beslöt oss för att fortsatt hänga med på resan med Team Salming.


Klang och jubelspel! Batterister och trumpeter! Konfetti och dadlar!

Vem skulle inte vilja ha med ett sånt här gäng egentligen??!!

Vi har haft fantastiskt roligt tillsammans under åren och då har vi ändå inte peakat än!!

Vilken grej!

Stort grattis till Team Salming till denna signering! 

(vi är självklart både glada och stolta över att få möjligheten att fortsätta hänga med det här härliga gänget från Salming och deras utomordentliga grejer)





//Uberschwester

Simningen rullar på

Lite skön känsla när träningen rullar på av sig själv nästan. Man bara "gör" utan att reflektera så mycket. Har lyckats få till flertalet dagar med dubbelpass då jag hinner träna både på morgonen innan jobbet och efter jobbet på kvällen. Varierande träning kanske är en del till den skadefria hösten? Det känns bra i alla fall.

Under söndagen så skulle jag hålla simträningen på kvällen och smög dit lite tidigare som vanligt för lite egensim. Trodde att det skulle vara fullt och stökigt som vanligt, men lyckades få en egen bara större delen av träningstimmen. Och när det hoppade i en kille till så var han duktig och vi simmade i ungefärligt liknande tempo vilket gjorde att vi inte störde någon av oss med otakt. Bra.

I alla fall så var jag lite trött och seg, men försökte hålla någorlunda aktivitetsnivå ändå. Efter att ha kört lite spridda serier så bestämde jag mig för att köra en bättre planerad serie:

400 med spadarna
400 utan
300 med spadarna
300 utan
200 med spadarna
200 utan
100 med spadarna
100 utan

 Simhallen

Lyckades att göra det också faktiskt. Vilket gjorde att klockan visade på 4500 ungefär. Så får man ju inte lämna en klocka när man har nästintill egen bana så jag körde av den sista repan också och klockade in 5 km på passet. Kändes skönt. Första 10 km veckan på länge.

Skönt stabbig och sladdrig på samma gång. Härlig känsla!

Lagom stigning i distans. 

Långpass i sol

Äntligen tittade solen fram. Lyckligtvis under långpasset också. Vilket tur och så härligt!

Jag hade tyvärr valt fel skor och körde mina Greyhound, när jag istället hade behövt spikskorna. Bakhalt och jävligt hela tiden.

En utmaning med att springa lite längre alternativt hålla på lång tid med löpningen är att hålla ner tempot. Ibland lyckas jag och som i helgen, inte. Fört fort springandes gör ju att man blir trött mycket fortare. Typiskt dumt. Gör om och gör rätt.


//Marcus

Bilder från hösten

Några bilder från höstens färgkavalkad. Nästan helt utan sportrelaterad bakgrundsinformation.

Visst är det ganska stort längt efter våren? Eller i alla fall vinter och snö?!


//Marcus

Novembermörker

Igår blev det aldrig riktigt ljust ute. Som en lampa från 60-talet med en blöt filt över. Dunkelt och jävligt mest hela tiden. Men vad passar då bättre än en runda ute till ett skogsparti? Vår underbara möjlighet till att ha naturen runt kröken är till för att uppskattas och nyttjas.

På med galoscherna, ladda väskan och sedan ut till Tinnerö eklandskap som är ett gammalt militärt område men numera är ett reservat med betande djur och en underbar natur. Välskött av kommunen där det finns möjligheter för både fysiska aktiviteter och naturupplevelser. Det finns även många spår från tider som flytt ända från järnåldern tydligen.

20 km synapsrens

Jag tillbringar ganska mycket tid här ute. Gillar området och dess växlingar riktigt mycket. Det finns både stigar och grusvägar att springa på. Härlig omväxling.

Har lyckats hålla mig skadefri under hösten och träningen har kunnat rulla på bra. Även fått till ett par längre pass så också igår. 20 km löpning i den dunkla novemberdagen. Lugnt och fint tempo. Kravlöst och upplevelsebetonat. Det går inte så fort för mig, men för att väga 100 så känns det ändå ok att orka springa två mil. Jag kanske inte är den där snabba talangen, men jag kan fortfarande uppskatta att jag kan springa och tycka att det är rätt gött emellanåt.

Jag har alltid behövt att ligga på en ganska stor mängd träning för att få till den minsta uns av utveckling. Lite irriterande då man sliter som en hund och någon kommer sideways och bara trollar sig förbi som inget.

Är det en banjo jag hör? 

Jag tycker att det är bra att tillbringa lite tid ensam. Mitt huvud behöver det. Även om jag kan tycka om att sporta tillsammans med vänner och annat löst folk så är det ibland skönt att irra omkring själv.

På Tinnerö kan man vara själv. Träffade på två pers på hela löpet. Lite banjovarning vid ett par tillfällen vilket gjorde att tempot gick upp lite. Säkert nyttigt.

En timme och 45 minuters egentid är ju ändå väldigt bra lördag.


//Marcus

Långpass i novembers disiga omfamning

Det är inte jämt det går att få till en tillsammansträning, men i söndags så gick det äntligen. Vi beslöt oss för att få till en lite längre joggingrunda på söndagens förmiddag. Valet av utrymme föll sig till Fillinge och dess närområde. Alltså utgång från Andreas och Malins residens. Vägarna är långa och utmanande, samt det går att få till bra längre löppass därute.

 Mötte att par stadiga grabbar

En härlig runda där underlaget blandades i omfånget av: asfalt, grusväg, skogsväg, stig och geggamojja. Tänk egentligen vad man hinner prata och svamla om på ett tvåtimmarspass. Bra regel för långpass: att kunna prata samtidigt = bra fart. Att sikta på mer "tid i rörelse" som den gode doktorn brukar förtälja vishet om.

Så här kan en söndagsrunda se ut från ovan

Vi hann nog prata om det mesta och samtalstrådarna far omkring som 4:åringar som ska köpa lördagsgodis. Osammanhängande men trots allt fokuserat. Allt från materialsnack till, lopp och utmaningar, jobb, mango och saffran.

Malin ömmar om Andreas och Fredrik garvar pga vekma

Nöjd doktor pga namnade kakor! 

Sedan bjöds det på ypperligt fika och lunchmellis. Väldans bra!


//Marcus

Havssimning

Havssimning ändå va? Vilken grej. Ganska läskigt ibland, men så fantastiskt!

Var på Kreta för någon vecka sedan. Lyckades skrapa ihop 28 000 meter! Helt fantastiskt på alla sätt! Häftigast var nog när jag råkade simma bredvid en liten bläckfisk. Vit, kanske en - två dm lång. Superläcker!


Jag gillar verkligen havet. Kraftfullt och fridfullt i någon konstig mix.

Ett par dagar så var det riktigt utmanande vågor. Kan skvalpa till i huvudet bara jag tänker på det.

 Fick skriva upp höjdmeter efter det passet..

 Frihet

//Marcus 

Planerna inför 2020

Jovisst.. den segdragna hösten har kommit och en önskan om våren gör att anmälningarna inför nästa års lopp gör sig påminda.

Redan nu bokat tre ganska stora tävlingar varav två är för mig debut.

1. Göteborgsvarvet
Det ska tydligen vara kul att springa trots att det är på asfalt. Extra roligt att hela gänget ska åka ner, sporta och förlusta oss i Göteborg. En halvmara är långt, men hanterligt. Eftersom det är premiär så siktar jag på Pb.

2. Jönköping Ironman
Tja, det blev en anmälan till slut. Jönköping är ju halva ironman dvs 1900 m sim följt av 9 mil cykling och avrundning med 21 km löpning. Ett ganska gott dagsverke om man genomför det ordentligt. Även om min cykelvana är medioker (förutom att cykla till jobbet) så får det väl ses som en hanterbar sträcka. 9 mil är trots allt långt, men det är inte 18 mil.. Lite synd att simningen inte är längre, men får väl acceptera det faktumet. Roligt också att det är 4 5:e delar av teamet som ska ner och köra! Ska bli spännande

3. Loftahammar Endurance Day
Fredrik och jag vann ju platser till nästa års race. Ett race som de nu har förlängt så det är 45 km löping och 10 km simning. På pappret också! Fifan. Kommer bli trött då också låter det som. Ser fram emot det väldigt mycket. Ett av de bästa lopp jag har kört även om man skrikhatälskar det bitvis på grund av tröttman. Har redan lagt upp en plan för att genomföra det på ett bättre sätt nästa år.

Från söndagens långpass

Sedan kanske det tillkommer saker såklart...
- Trail och Mustasch i Motala. Trevligt, enkelt och bra stämning. Spring i skogen nästan på hemmaplan. 

- Vansbro 10 km. Det är bara en vecka innan Jönköping... men va faan.. det borde väl gå?

- Komlårdstrailen. en halvmara på stigar.. svårslagen natur och mycket krävande bana.

- Åtvidaberg swimrun? Inget klart än med att det blir något lopp, men kul att sportas hemmavid också.

tja vi får se..


//Marcus

Grumpy Badger Trailrun

När jag träffade Stefan, en gammal handbollskamrat, på Trail och Mustasch i våras så började han svamla om att han hade börjat spåna på att ordna till ett eget traillopp. Lät såklart spännande och jag lovade att dyka upp om det blev verklighet. Visst blev det verklighet och igår så sprang vi premiärturen för Grumpy Badger Trailrun.

Begav mig mot mer nordligare delar av Sverige: Tullinge. Eftersom jag således fick åka själv från TFU så sprang jag under piratflagga och Darktrailrunners. På vägen upp så plockade jag även upp Wayne, en till från Darktrailrunner som också ville hänga med och springa terräng.

Jag och Grumpy

Vi hittar nästan direkt rätt till loppet och träffar de andra. Kul att träffa en massa andra sportisar som man följer via olika medier. Härlig stämning och skönt avslappnade förväntningar. Flertalet försökte mörka formen genom att skylla på ditt och datt (ungefär som triathleter.. ) men med tanke på de olika mediala flödena så var det som att skotta snö i motvind.

Efter att Grumpy hade välkomnat, dragit reglerna och räknat de flesta..så var det dags för start. Alla var införstådda och höll med om att 10 % bortfall av antal deltagare som kommer tillbaka till målet, eller tillbaka överhuvudtaget var ändå en acceptabelt svinn. Nedräkning och varsågoda och spring: ett litet gäng hade ystra ben och stack iväg som avlöningar

Jag och några till rultade fram på stigarna i ett ganska trevligt tempo. Bra med en lugn start tänkte jag. Fina tekniska stigar ackompanjerade tillsammans med sol, blå himmel och sval luft som förgyllde tillvaron.

Efter ett tag så ville jag sträcka lite på benen så ökade takten lite. Lätt nedförsbacke och försökte att springa som den där ståtliga italienska hingsten. Vackert utan att någon kunde beskåda. Det kanske inte är just att jag är bra på att få fart i nedförsbacke som är min superkraft, men det tillkommer även ett parti där jag kanske inte är så snabb utan det är mer att jag är ytterst dålig på att stanna. Vilket såklart gjorde att jag sprang fel och missade en avfart. Inte en gång. Utan tre under loppet. Hurra - fler klockade metrar än alla andra ihop!

I alla fall så blev det så att vi, vi var väl typ fyra som körde i ett ungefärligt tempo körde mer eller mindre ihop resten av loppet.

Efter sista snedspringet så fick vi vända och springa tillbaka för att ta oss an Flottsbro skidbacke. Den skulle springas två gånger. Den är ganska brant och tar faktiskt aldrig slut (obs sant). Inte många löpsteg där utan försök till att bara fortsätta stega på samt tröstlösa försök till att syresättningen skulle någorlunda nå den nivån som räcker till överlevnad. Som den smarta läsaren säkert kan ana så överlevde vi (tror att alla överlevde i alla fall). Sjukt jobbig backe i alla fall. Nedför var det bara hoppas på att benen skulle bära och inte ge vika så man skulle göra kullerbyttor ner i sjön. Ner och vända för att ta oss an backen igen. Gick inte bättre andra varvet men då kunde vi ju vägen i alla fall..

Fin utsikt på så många sätt

(Bild stulen av Wayne)

Sedan ner på andra sidan för att springa vidare på sista snutten av stigarna. Hoppet tändes om att ändå kunna leverera någon form av fysisk värdighet den sista km. Visst klarade vi det. Sista stigarna var lummiga och mysiga för att svänga ner på upploppet påhejad av alla andra löpare. Hurra!

Alla lopp som har egen öl är bäst

Älskar det familjära när man är ute på de här personliga upplevelsetävlingarna. Alla hejar på alla och vi gör det tillsammans för att vi tycker det är kul. Inte någon egentlig tävling men man vill ju prestera för sig själv och ha en känsla av att kunna leverera.

Stort tack till alla som var med och körde. Kul att träffa så många sportisar på riktigt.

Stort tack till dig Stefan (med familj) som ordnat, meckat och skapat det här trailloppet! Att brygga egen öl tillsammans med Darkwoodsbrewery är ju en leverans av högre rang!

Hela gänget

För mer inspiration kan jag bland annat rekommendera mer läsning från några som var där på:

Maramackans blogg: Maramackan

Kristians blogg: 42 km



Tack till alla som var med!

//Uberschwester

Vadstena Triathlon 2019

Jovisst, så blev det dags att tävla lite lokalt igen. Triathlon stod på agendan och det skulle tävlas i Vadstena denna gång. TFU levererade tävlanden i tre grupper: Andreas på herrsprinten, Malin på dam olympisk och jag (Marcus) på den herr olympiska. 

Sprint innebär 750 meter simning, 20 km cykel och 5 km löpning, medan den olympiska distansen är 1500 meter simning, 40 km cykling och 10 km att springa. 

Toppenförutsättningar med sol och blå himmel, lite vind och allmänt glada synapser. Vi åkte ner till Vadstena så vi var där vid 12 och två timmar till start. Det visade sig vara precis lagom. Lite tjena hej till andra sportisar, gamla handbollskompisar och lite löst folk i allmänhet. Kolla omkring lite på området och vad som gällde med bytesområdet, utspring och sånt runtomkring. 

Markerar revir

Pm:et inför loppet var ganska ambitiöst men några saker visade sig mest vara teoretiska. Att "checka in" cyklarna och "hämta ut" cyklarna visade sig vara: "ställa in en cykel" och efter loppet "hämta en cykel". Enligt pm:et så skulle det kontrolleras nummer på cykel (som bara kunde hämtas ut om du hade din nummerlapp med dig efter loppet), bromsar, hjälm och sånt, men vi såg inte röken av någon sådan kontroll. Några av de här cyklarna har ju prislappar uppemot 60-100 000 kr.. Men det gick vanligt folk lite varstans härinne. Lite underligt. 


Sedan hade tävlingsledningen bestämt att simningen skulle ske enligt följande: de som skall köra sprint, företagsstafett och vanlig stafett skulle starta 8 minuter före de olympiska deltagarna...Alltså de som kanske testar triathlon för första gången skall alltså köra precis före de som troligen har kört liknande lopp tidigare. Om man inte kan simma alls eller har lite vattenvana så brukar man inte ge sig på en olympisk distans med 1500 meter simning initialt. 

hhrrmm..  

Om man som lite ovan simmare eller triathlontävlande känner att man vill testa en triathlon så börjar man ju således med den kortare varianten. Låter väl rimligt? Då kanske man inte är den starkaste simmaren i hela startfältet? Utan kanske bröstsimmar hela sträckan (vilket är så sjukt jobbigt och svårt tekniskt). 

Simningen bjöd på utmärkta förhållande 

(Bild lånad från Vadstena Triathlon)

Betänkt då att det kommer ett olympiskt gäng där de första troligen är ganska snabba (han som kom upp först hade ex tiden 16 minuter på 1500 meter!) och kommer då alltså att behöva simma förbi, bredvid och över de som kanske inte är så trygga i vattnet. Inget bra upplägg alls. För någon. 

Jag började simma om det första släppet tävlande mellan boj 1 och 2 vilket blir ca 300 meter. Sedan blev det en del kryssande för att inte simma på/över någon och undvika sparkar. 

Tunnelseende i dubbelbemärkelse

(Foto lånad av Linda Eriksson)

I alla fall så blev jag ganska nöjd över den tiden på simmet och kom upp ur vattnet som 7:e herre och 23 minuter. Upp från stranden och springa i en smal smal gång in till borggården för att byta om. Tog det lugnt och behärskat vilket lönade sig. På med löparskorna (ja, jag cyklar i löparskor). Var nog enda på den olympiska distansen som hade skärmarna kvar på cykeln också för den delen, men det har ju varit ganska ostadigt väder den sista tiden så man vet ju aldrig om det skulle börja regna.. Skämt åsido.. har en Cyclocross-hoj som jag kör på. Den är ju lite grövre i modellen än de racercyklar som finns men den funkar bra för mig och de här distanserna som jag har hållit på med. 

Cyklingens miljö erbjöd oskyddad slättmark med sega långa backar, men mestadels plattmark. Vilket i sig kan vara nog så utmanande när vinden ligger på. Jag trampade så fort jag både kunde och orkade. Försökte hitta någon position som liknade de andra snabba men bitvis väldigt svårt och utmanande. Märkte framförallt av ovanan att cykla i den positionen. Ont lite varstans, bortdomnade anatomiska delar och gubbig stelhet i alla andra partier. I alla fall så får jag väl ändå vara någorlunda nöjd med det att jag orkade snitta 30 km/h och att det kom snabba och dyra cyklar omcyklandes ända fram till 36-37:e kilometern. 

In och kasta av cykeln för att få benen att leverera. Hade som mål att slå pb på milen då det hade utlovats folkfest omkring loppet med massor av hejande människor längs hela banan. Man hade till och med lagt om banan in bland husen för att få riktigt bra stämning. Börjar jogga ut så sakteliga och det känns som att jag står stilla. Lite "fartblind" i jämförelsen med cyklingen kanske. Springer om några och försöker hålla takt och hållning. Märker direkt att magen är lite... trumpen.. och att det är så sjukt varmt. Inga vattenstånd syntes till. Dammit! 

Ganska många människor här nere i parken men de enda som hejade och tjoade var de som jag redan kände: Bästa klacken med  Fredrik och Andreas, och som de hejade! Superglada tjo och tjim från de små björnarna! Det gjorde susen för det mentala debaclet!

Värmen slet hårt och magkrampen kom och gick. Ömsom ett par steg för att gå och ömsom stomp/löp. Klockans tider visade ändå inte på ett fullständigt haveri så jag fortsatte. Ett vattenställe på en milbana kändes lite snålt i den här värmen. Längst bort så stod det två snälla tjejer och delade upp vatten tillsammans med en diskjockey som hade... disco. Själv. På en parkering. Längst bort i byn. FOLKFEST!

Runt ett hörn och där fanns två snälla grannar som hade satt ut vattensprinklar. Fruktansvärt skönt i värmen! 

Jag fortsätter slita och springa i värmen. Intalar mig att det blir kortare hela tiden. Då, när jag ser ut som en gråtande säck potatis så hör jag en funktionär som skriker: KÄMPA! Menvaihelvete ser det ut som jag gör??!! 

Zickzackar lite mellan husen där det skulle vara FOLKFEST! inte en käft. Inte ett heja, inte någon som ens står och fån-glor. Springer förbi gågatan och vidare genom torget. Alla butiker stängda och inte någon som knatar omkring där. Innan jag kommer fram till torget så stod det några som hejade så där toppen så man blev glad. Kommer ut på torget, fullt med folk på alla uteserveringarna....... inte ett ljud. FOLKFEST!

In i vändzonen och känslan av att äntligen, bara 5 km kvar. Höll på att törsta ihjäl och fick hjälp med en liten skvätt vatten från ett par sportiskompisar som satt och hejade. STORT TACK!

Fortsatte och försökte hitta något slags takt. Äntligen vatten och sprinklar, vände hemåt och insåg att det bara var två km kvar. Det fanns ork kvar och jag samlade ihop mig för någorlunda värdig målgång. Svängde in på målrakan och defilerade in i mål. 

Framförallt en mycket tillfredsställande skön känsla över att det är över. Lite glad att klarat det med någorlunda värdighet. Svävade i ovisshet om jag skulle vomera eller tappa kontrollen över andra sfinktrar men lyckades att hålla det borta. 

In som 35:a av 73 med tiden 2:41. Tappade ganska många placeringar på cyklingen, som i och för sig var ganska väntat men faktiskt bara en på löpningen vilket istället var väldigt glädjande! 
Nytt pb och förhållandevis nöjd. Det borde jag väl ändå vara eller hur?! Man ska ju inte jämföra sig med andra... eller sätta för höga mål. Sånt leder bara till elände. however...

Noterar även att olympiskt tempo är ju som sprinttempo för böfvelen. Det behöver hållas fullt spett hele tin och det är så där i gränslandet att man kan det. Det gäller att känna sin kropp så att man kan ligga strax under gränsen. Djupt imponerad av de som är, som vi brukar kalla det: "duktiga på riktigt". De som lägger ner så sjukt mycket tid på det här och har talangen för det. 

The joy of tröttman

Andreas körde sprinten och kändes sig sliten efter Kalmar Ironman. Rimligt då det är en enorm kraftansträngning. Men även om hans känsla kanske inte var att han, som han beskrev det: kunde leverera i toppregistret.. så lyckades han ändå knipa en 13:e plats! Mycket bra tider på varje distans. 

Äntligen

Malin som också körde den olympiska kom in strax efter mig. Hade haft en bra resa på alla distanserna och kom in på plats 6!! Galet bra! Glad och tillfreds med kroppen. Inte alls lika sliten som mig utan pigg och sprudlande. Bara en sån sak! 

6:e dam!! 

Några saker lite i punktform:

Positiva grejer: 

- Härlig miljö att tävla i. Bra vatten, cyklingen har ju fantastiska vidder att beskåda och löpningens sträckning var mestadels ok.

- Alla funktionärer som stod och visade väg längs sträckorna. Glada tillrop från många och sånt gör mycket för upplevelsen - stort tack för eran hjälp! Ni var toppen på alla sätt! 



Saker som man kanske skulle kunna göras annorlunda:

- Att låta de olympiska deltagarna starta ex en halvtimme för de som skall köra sprint så slipper man flera krockar på simmet

- Fler vätskestationer. En station är ju uppenbart för lite. Jo, det tillkom visst en nödlösning vid vändningen efter ett tag, men den hade jag passerat innan den kom upp. 

- "Folkfest". Att det är mycket folk är det folkfest? Vid starten var det ganska mycket folk. Men har nog bara varit på enstaka tävlingar det det varit färre heja-rop, tjo och tjim.. och det har varit terränglöpning mitt ute i skogen. Svårt att ta till sig "folkfest-lanseringen" då.

- Olikfärgade simhuvor hade nog varit en bra grej så att man vet vilka som skall starta när och vilken grupp man ska stå med. Likaså vilka som är i vattnet för publiken och funktionärerna. 

- Medalj kanske? När vi kom i mål så fick vi två muggar vatten...i och för sig vääldigt eftertraktat men.. Och så fick vi faktiskt en finishertröja. Innan loppet ens hade startat...  Rejäla medaljer tycker jag är en härliga symbol för kämpet och känslorna. 

---

Ännyhow även om jag kanske lät lite gnällig nu så hade vi en härlig dag med sport, kompishäng och den där härliga trötthetsglädjen som infinner sig efter ett lopp. 


//Marcus