Sprint innebär 750 meter simning, 20 km cykel och 5 km löpning, medan den olympiska distansen är 1500 meter simning, 40 km cykling och 10 km att springa.
Toppenförutsättningar med sol och blå himmel, lite vind och allmänt glada synapser. Vi åkte ner till Vadstena så vi var där vid 12 och två timmar till start. Det visade sig vara precis lagom. Lite tjena hej till andra sportisar, gamla handbollskompisar och lite löst folk i allmänhet. Kolla omkring lite på området och vad som gällde med bytesområdet, utspring och sånt runtomkring.
Markerar revir
Pm:et inför loppet var ganska ambitiöst men några saker visade sig mest vara teoretiska. Att "checka in" cyklarna och "hämta ut" cyklarna visade sig vara: "ställa in en cykel" och efter loppet "hämta en cykel". Enligt pm:et så skulle det kontrolleras nummer på cykel (som bara kunde hämtas ut om du hade din nummerlapp med dig efter loppet), bromsar, hjälm och sånt, men vi såg inte röken av någon sådan kontroll. Några av de här cyklarna har ju prislappar uppemot 60-100 000 kr.. Men det gick vanligt folk lite varstans härinne. Lite underligt.
Sedan hade tävlingsledningen bestämt att simningen skulle ske enligt följande: de som skall köra sprint, företagsstafett och vanlig stafett skulle starta 8 minuter före de olympiska deltagarna...Alltså de som kanske testar triathlon för första gången skall alltså köra precis före de som troligen har kört liknande lopp tidigare. Om man inte kan simma alls eller har lite vattenvana så brukar man inte ge sig på en olympisk distans med 1500 meter simning initialt.
hhrrmm..
Om man som lite ovan simmare eller triathlontävlande känner att man vill testa en triathlon så börjar man ju således med den kortare varianten. Låter väl rimligt? Då kanske man inte är den starkaste simmaren i hela startfältet? Utan kanske bröstsimmar hela sträckan (vilket är så sjukt jobbigt och svårt tekniskt).
Simningen bjöd på utmärkta förhållande
(Bild lånad från Vadstena Triathlon)
Betänkt då att det kommer ett olympiskt gäng där de första troligen är ganska snabba (han som kom upp först hade ex tiden 16 minuter på 1500 meter!) och kommer då alltså att behöva simma förbi, bredvid och över de som kanske inte är så trygga i vattnet. Inget bra upplägg alls. För någon.
Jag började simma om det första släppet tävlande mellan boj 1 och 2 vilket blir ca 300 meter. Sedan blev det en del kryssande för att inte simma på/över någon och undvika sparkar.
Tunnelseende i dubbelbemärkelse
(Foto lånad av Linda Eriksson)
I alla fall så blev jag ganska nöjd över den tiden på simmet och kom upp ur vattnet som 7:e herre och 23 minuter. Upp från stranden och springa i en smal smal gång in till borggården för att byta om. Tog det lugnt och behärskat vilket lönade sig. På med löparskorna (ja, jag cyklar i löparskor). Var nog enda på den olympiska distansen som hade skärmarna kvar på cykeln också för den delen, men det har ju varit ganska ostadigt väder den sista tiden så man vet ju aldrig om det skulle börja regna.. Skämt åsido.. har en Cyclocross-hoj som jag kör på. Den är ju lite grövre i modellen än de racercyklar som finns men den funkar bra för mig och de här distanserna som jag har hållit på med.
Cyklingens miljö erbjöd oskyddad slättmark med sega långa backar, men mestadels plattmark. Vilket i sig kan vara nog så utmanande när vinden ligger på. Jag trampade så fort jag både kunde och orkade. Försökte hitta någon position som liknade de andra snabba men bitvis väldigt svårt och utmanande. Märkte framförallt av ovanan att cykla i den positionen. Ont lite varstans, bortdomnade anatomiska delar och gubbig stelhet i alla andra partier. I alla fall så får jag väl ändå vara någorlunda nöjd med det att jag orkade snitta 30 km/h och att det kom snabba och dyra cyklar omcyklandes ända fram till 36-37:e kilometern.
In och kasta av cykeln för att få benen att leverera. Hade som mål att slå pb på milen då det hade utlovats folkfest omkring loppet med massor av hejande människor längs hela banan. Man hade till och med lagt om banan in bland husen för att få riktigt bra stämning. Börjar jogga ut så sakteliga och det känns som att jag står stilla. Lite "fartblind" i jämförelsen med cyklingen kanske. Springer om några och försöker hålla takt och hållning. Märker direkt att magen är lite... trumpen.. och att det är så sjukt varmt. Inga vattenstånd syntes till. Dammit!
Ganska många människor här nere i parken men de enda som hejade och tjoade var de som jag redan kände: Bästa klacken med Fredrik och Andreas, och som de hejade! Superglada tjo och tjim från de små björnarna! Det gjorde susen för det mentala debaclet!
Värmen slet hårt och magkrampen kom och gick. Ömsom ett par steg för att gå och ömsom stomp/löp. Klockans tider visade ändå inte på ett fullständigt haveri så jag fortsatte. Ett vattenställe på en milbana kändes lite snålt i den här värmen. Längst bort så stod det två snälla tjejer och delade upp vatten tillsammans med en diskjockey som hade... disco. Själv. På en parkering. Längst bort i byn. FOLKFEST!
Runt ett hörn och där fanns två snälla grannar som hade satt ut vattensprinklar. Fruktansvärt skönt i värmen!
Jag fortsätter slita och springa i värmen. Intalar mig att det blir kortare hela tiden. Då, när jag ser ut som en gråtande säck potatis så hör jag en funktionär som skriker: KÄMPA! Menvaihelvete ser det ut som jag gör??!!
Zickzackar lite mellan husen där det skulle vara FOLKFEST! inte en käft. Inte ett heja, inte någon som ens står och fån-glor. Springer förbi gågatan och vidare genom torget. Alla butiker stängda och inte någon som knatar omkring där. Innan jag kommer fram till torget så stod det några som hejade så där toppen så man blev glad. Kommer ut på torget, fullt med folk på alla uteserveringarna....... inte ett ljud. FOLKFEST!
In i vändzonen och känslan av att äntligen, bara 5 km kvar. Höll på att törsta ihjäl och fick hjälp med en liten skvätt vatten från ett par sportiskompisar som satt och hejade. STORT TACK!
Fortsatte och försökte hitta något slags takt. Äntligen vatten och sprinklar, vände hemåt och insåg att det bara var två km kvar. Det fanns ork kvar och jag samlade ihop mig för någorlunda värdig målgång. Svängde in på målrakan och defilerade in i mål.
Framförallt en mycket tillfredsställande skön känsla över att det är över. Lite glad att klarat det med någorlunda värdighet. Svävade i ovisshet om jag skulle vomera eller tappa kontrollen över andra sfinktrar men lyckades att hålla det borta.
In som 35:a av 73 med tiden 2:41. Tappade ganska många placeringar på cyklingen, som i och för sig var ganska väntat men faktiskt bara en på löpningen vilket istället var väldigt glädjande!
Nytt pb och förhållandevis nöjd. Det borde jag väl ändå vara eller hur?! Man ska ju inte jämföra sig med andra... eller sätta för höga mål. Sånt leder bara till elände. however...
Noterar även att olympiskt tempo är ju som sprinttempo för böfvelen. Det behöver hållas fullt spett hele tin och det är så där i gränslandet att man kan det. Det gäller att känna sin kropp så att man kan ligga strax under gränsen. Djupt imponerad av de som är, som vi brukar kalla det: "duktiga på riktigt". De som lägger ner så sjukt mycket tid på det här och har talangen för det.
The joy of tröttman
Andreas körde sprinten och kändes sig sliten efter Kalmar Ironman. Rimligt då det är en enorm kraftansträngning. Men även om hans känsla kanske inte var att han, som han beskrev det: kunde leverera i toppregistret.. så lyckades han ändå knipa en 13:e plats! Mycket bra tider på varje distans.
Äntligen
Malin som också körde den olympiska kom in strax efter mig. Hade haft en bra resa på alla distanserna och kom in på plats 6!! Galet bra! Glad och tillfreds med kroppen. Inte alls lika sliten som mig utan pigg och sprudlande. Bara en sån sak!
6:e dam!!
Några saker lite i punktform:
Positiva grejer:
- Härlig miljö att tävla i. Bra vatten, cyklingen har ju fantastiska vidder att beskåda och löpningens sträckning var mestadels ok.
- Alla funktionärer som stod och visade väg längs sträckorna. Glada tillrop från många och sånt gör mycket för upplevelsen - stort tack för eran hjälp! Ni var toppen på alla sätt!
Saker som man kanske skulle kunna göras annorlunda:
- Att låta de olympiska deltagarna starta ex en halvtimme för de som skall köra sprint så slipper man flera krockar på simmet
- Fler vätskestationer. En station är ju uppenbart för lite. Jo, det tillkom visst en nödlösning vid vändningen efter ett tag, men den hade jag passerat innan den kom upp.
- "Folkfest". Att det är mycket folk är det folkfest? Vid starten var det ganska mycket folk. Men har nog bara varit på enstaka tävlingar det det varit färre heja-rop, tjo och tjim.. och det har varit terränglöpning mitt ute i skogen. Svårt att ta till sig "folkfest-lanseringen" då.
- Olikfärgade simhuvor hade nog varit en bra grej så att man vet vilka som skall starta när och vilken grupp man ska stå med. Likaså vilka som är i vattnet för publiken och funktionärerna.
- Medalj kanske? När vi kom i mål så fick vi två muggar vatten...i och för sig vääldigt eftertraktat men.. Och så fick vi faktiskt en finishertröja. Innan loppet ens hade startat... Rejäla medaljer tycker jag är en härliga symbol för kämpet och känslorna.
---
Ännyhow även om jag kanske lät lite gnällig nu så hade vi en härlig dag med sport, kompishäng och den där härliga trötthetsglädjen som infinner sig efter ett lopp.
//Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar