Inga krusiduller
Simmet blir bättre och bättre för triathleten
Varmt, spegelblankt och underbart
Letar groddar på botten.
/Marcus
fredag 16 juni 2017
tisdag 13 juni 2017
Linköpings Halvmarathon 10/6 2017
Skulle absolut inte springa detta lopp. Fick dock en gratisplåt av Nocout, så vad gör man..
Försökte övertala Andreas att vi kunde ta det som lugnt långpass, jag skulle absolut inte springa fort en vecka efter maran men det är alltid kul med lopp och medalj. Andreas som är lugn, kontrollerad och typ en miljon år gammal sa klokt "det är så lätt att det går för fort" "jag ska cykla istället" och tackade nej!
Haha, ung och rebellisk som jag är ställde jag mig på startlinjen i ett för tajt lånat Nocout linne, jag skulle ta det lugnt. Startskottet gick och alla sprang iväg, fort gick det också.. och en massa långsamma löpare sprang om mig ! Nja nu får det räcka, hakade på en gammal fotbollskompis som sprang, vi kutade och snackade i 4:20 fart och allt bara flöt på, efter 6km släppte han så jag ökade lite till.. Passerade 11km och en vilt påhejande Marcus som tyckte jag sprang snyggt, vad gör man, ökar lite till.. Kilometrarna ramlade på och känslan bestod, jag hade hur mycket kraft som helst! Tog en gel och lite sportdryck och fortsatt kuta om folk, det här är ju skitkul!
Passerade 18km och tänkte, det här kan ju räcka till sub 90min.. Ökade lite till och raskade på i 4:00 fart upp genom stan, storgatan är lång och brant! Ner förbi Ågatan och in mot mål 1:29:44 och nytt personligt rekord!
Så jävla kul!! När allt går bra! Älskar den där känslan av eufori och trötta muskler, för nu var jag trött!
Försökte övertala Andreas att vi kunde ta det som lugnt långpass, jag skulle absolut inte springa fort en vecka efter maran men det är alltid kul med lopp och medalj. Andreas som är lugn, kontrollerad och typ en miljon år gammal sa klokt "det är så lätt att det går för fort" "jag ska cykla istället" och tackade nej!
Haha, ung och rebellisk som jag är ställde jag mig på startlinjen i ett för tajt lånat Nocout linne, jag skulle ta det lugnt. Startskottet gick och alla sprang iväg, fort gick det också.. och en massa långsamma löpare sprang om mig ! Nja nu får det räcka, hakade på en gammal fotbollskompis som sprang, vi kutade och snackade i 4:20 fart och allt bara flöt på, efter 6km släppte han så jag ökade lite till.. Passerade 11km och en vilt påhejande Marcus som tyckte jag sprang snyggt, vad gör man, ökar lite till.. Kilometrarna ramlade på och känslan bestod, jag hade hur mycket kraft som helst! Tog en gel och lite sportdryck och fortsatt kuta om folk, det här är ju skitkul!
Passerade 18km och tänkte, det här kan ju räcka till sub 90min.. Ökade lite till och raskade på i 4:00 fart upp genom stan, storgatan är lång och brant! Ner förbi Ågatan och in mot mål 1:29:44 och nytt personligt rekord!
Så jävla kul!! När allt går bra! Älskar den där känslan av eufori och trötta muskler, för nu var jag trött!
Fredrik
Stockholm Marathon 3/6 2017
Så var det dags, en utav årets stora utmaningar och mål.
Redan för ett år sedan frågade en granne om vi inte kunde springa Stockholm Marathon ihop 2017, visst sa jag. Han hade ett 25-årigt pb som skulle slås detta år nu när han fyller 50, tiden vi skulle slå var 3:24:40.
Vi körde lagom långa pass tillsammans hela sommaren, en runda på 16km runt Ekängen drog vi minst en gång i veckan, vilket varvades med egen träning. Ett tu tre skulle grannen flytta och de gemensamma passen blev färre, så blev även kontinuiteten i min väns träning och ska jag vara ärlig kom han dåligt rustad inför maran.
Själv gick träningen bra, jag fick både volym och fart, saknade dock några fler pass runt 30km för att vara riktigt förberedd.
Första veckan i juni kom och grannen undrade om vi skulle sänka våra ambitioner men jag röt ifrån och sa att i alla fall jag hade tränat för att slå hans tid, målet hade blivit under 3:20.. Vi bestämde att vi skulle starta ihop och sen fick han hänga på så länge det gick.
Vi kom upp till Stockholm vid 9:30, slängde i oss lite medhavd pasta och knallade ner till Östermalms IP där expot är, gick snabbt och smidigt att hämta ut nummerlapp. Upp till bilen igen för att byta om och sen lite nervösjogga ner till starten igen.
Starten gick! och vi masade oss fram, trång och jävligt som det ska vara när 18000 människor ska springa på samma ställe!
Svårt att hålla fart och jag tittade panikartat på klockan som visade 5:05! Hur ska det här gå? För trångt att springa om och för stora risker med att springa på sidorna, var bara att acceptera och försöka hålla så god fart det gick! 5-6km pågick detta kaos sen lättade det något och man kunde hålla sin egna fart utan att springa på någon, tittade på klockan och hade 5:00 i medelfart. Ökade lite försiktigt och grannen hängde på, kämpade ner tempot till 4:43 i avrage totalt över 42,195kilometer.
Snackade lite med grannen som tyckte det gick bra, passerade både 10 och 15km utan ansträngning, drack lite, åt någon gel och någon "dutt" När jag vände mig om runt 16km var grannen borta, vände mig om ett par gånger men tänkte att orkar han kommer han i fatt, jag måste hålla mig till min plan.
Passerade stadion för andra gången och svängde sedan ut mot gärdet, passerade 21,1km och fick lite saltgurka, började bli hungrig, nådde 26km och skymtade bananer.. mums!
Kilometrarna tickade på och så också benen, känslan var fortsatt bra. In mot stan igen och passerade 30km skylten, go känsla och tanken slog mig att nu börjar det på riktigt. Klippte andra och sista gelen och betade mig igenom söder där Raznu "skyltmannen" stod och skrek. Bra pepp och höjde mig nog något. Passerade Västerbron för andra gången och då även en annan Salming löpare, Marcus Aronsson. Morsade lite och drog honom upp för bron, snäll som jag är. Han har numera döpt bron till "Wästerbron"
Fantastiskt mycket folk ute och hejade så sista biten blev lätt, gjorde min snabbaste mil mellan 31-41 kilometer, vilket är gött! Go känsla ända in i mål även om man givetvis var sliten i kroppen, passerade säkert 500 pers sista milen. In på stadion och pressade ur det sista, 3:24:20. Sjukt nöjd med bra känsla och hopp om än bättre tider.
(enda sura var att klockan och Stockholms skyltar inte riktigt synkade så min klocka pep innan skylten kom. Sjukt störande när man lägger upp hela sitt lopp efter klockan. Passerade 42,195km på klockan 3:19:37 men då hade jag en hel kilometer kvar! Surt men sant, och jag misstänker att Stockholms marathonbana är kontrollmätt!)
Tack för ett trevligt lopp, jag kommer tillbaks för ännu bättre tider!
Fredrik
Redan för ett år sedan frågade en granne om vi inte kunde springa Stockholm Marathon ihop 2017, visst sa jag. Han hade ett 25-årigt pb som skulle slås detta år nu när han fyller 50, tiden vi skulle slå var 3:24:40.
Vi körde lagom långa pass tillsammans hela sommaren, en runda på 16km runt Ekängen drog vi minst en gång i veckan, vilket varvades med egen träning. Ett tu tre skulle grannen flytta och de gemensamma passen blev färre, så blev även kontinuiteten i min väns träning och ska jag vara ärlig kom han dåligt rustad inför maran.
Själv gick träningen bra, jag fick både volym och fart, saknade dock några fler pass runt 30km för att vara riktigt förberedd.
Första veckan i juni kom och grannen undrade om vi skulle sänka våra ambitioner men jag röt ifrån och sa att i alla fall jag hade tränat för att slå hans tid, målet hade blivit under 3:20.. Vi bestämde att vi skulle starta ihop och sen fick han hänga på så länge det gick.
Vi kom upp till Stockholm vid 9:30, slängde i oss lite medhavd pasta och knallade ner till Östermalms IP där expot är, gick snabbt och smidigt att hämta ut nummerlapp. Upp till bilen igen för att byta om och sen lite nervösjogga ner till starten igen.
Expo
Nummerlapp - check!
Petade ner lite hålltider för att inte förvirras under färden
Starten gick! och vi masade oss fram, trång och jävligt som det ska vara när 18000 människor ska springa på samma ställe!
Svårt att hålla fart och jag tittade panikartat på klockan som visade 5:05! Hur ska det här gå? För trångt att springa om och för stora risker med att springa på sidorna, var bara att acceptera och försöka hålla så god fart det gick! 5-6km pågick detta kaos sen lättade det något och man kunde hålla sin egna fart utan att springa på någon, tittade på klockan och hade 5:00 i medelfart. Ökade lite försiktigt och grannen hängde på, kämpade ner tempot till 4:43 i avrage totalt över 42,195kilometer.
Snackade lite med grannen som tyckte det gick bra, passerade både 10 och 15km utan ansträngning, drack lite, åt någon gel och någon "dutt" När jag vände mig om runt 16km var grannen borta, vände mig om ett par gånger men tänkte att orkar han kommer han i fatt, jag måste hålla mig till min plan.
Passerade stadion för andra gången och svängde sedan ut mot gärdet, passerade 21,1km och fick lite saltgurka, började bli hungrig, nådde 26km och skymtade bananer.. mums!
Kilometrarna tickade på och så också benen, känslan var fortsatt bra. In mot stan igen och passerade 30km skylten, go känsla och tanken slog mig att nu börjar det på riktigt. Klippte andra och sista gelen och betade mig igenom söder där Raznu "skyltmannen" stod och skrek. Bra pepp och höjde mig nog något. Passerade Västerbron för andra gången och då även en annan Salming löpare, Marcus Aronsson. Morsade lite och drog honom upp för bron, snäll som jag är. Han har numera döpt bron till "Wästerbron"
Fantastiskt mycket folk ute och hejade så sista biten blev lätt, gjorde min snabbaste mil mellan 31-41 kilometer, vilket är gött! Go känsla ända in i mål även om man givetvis var sliten i kroppen, passerade säkert 500 pers sista milen. In på stadion och pressade ur det sista, 3:24:20. Sjukt nöjd med bra känsla och hopp om än bättre tider.
(enda sura var att klockan och Stockholms skyltar inte riktigt synkade så min klocka pep innan skylten kom. Sjukt störande när man lägger upp hela sitt lopp efter klockan. Passerade 42,195km på klockan 3:19:37 men då hade jag en hel kilometer kvar! Surt men sant, och jag misstänker att Stockholms marathonbana är kontrollmätt!)
Fredrik
Tough Viking Stockholm stadion
Ett något sent inlägg men undertecknad har svårt att prioritera..
I julklapp 2016 fick jag och min förtjusande fru Lisa en startavgift till Tough Viking av min lillebror, vi skulle köra det gemensamt som lag alla tre. Ett lite annorlunda tävlande framför allt för mig som är van att kuta en bestämd sträcka på en viss tid. Nu skulle man ta sig under, över och igenom en satans massa hinder på vägen också, närmare bestämt 25 stycken.
Försökte lägga in lite mer styrka i min träning, men ja det gick väl sådär.. En vecka innan tävlingen körde vi i alla fall ett gemensamt träningspass på brandstationen i Kallerstads hinderbana samt lite repklättring, det visade sig vara guld värt..
Vi bestämde ganska tidigt att vi skulle ta husbilen upp och göra det lite wild en crazy, husbil mitt i Stockholm.. men det gick riktigt bra och det blev en trevlig förfest och lyckad övernattning.
Själva loppet då: En salig blandning mellan isbad, en miljon rep att klättra i, runt, upp, genom eller över. Isbad, springa genom eld, släpa stora betongblock eller bär4a hinkar med sand eller dunkar med vatten, en miljon monkeybars och en 4 meter hög ramp. Vi klarade hindren tillsammans och på de flesta var vi bäst! Vi hade skitkul och fick ta ut oss på riktigt.
I julklapp 2016 fick jag och min förtjusande fru Lisa en startavgift till Tough Viking av min lillebror, vi skulle köra det gemensamt som lag alla tre. Ett lite annorlunda tävlande framför allt för mig som är van att kuta en bestämd sträcka på en viss tid. Nu skulle man ta sig under, över och igenom en satans massa hinder på vägen också, närmare bestämt 25 stycken.
Försökte lägga in lite mer styrka i min träning, men ja det gick väl sådär.. En vecka innan tävlingen körde vi i alla fall ett gemensamt träningspass på brandstationen i Kallerstads hinderbana samt lite repklättring, det visade sig vara guld värt..
Vi bestämde ganska tidigt att vi skulle ta husbilen upp och göra det lite wild en crazy, husbil mitt i Stockholm.. men det gick riktigt bra och det blev en trevlig förfest och lyckad övernattning.
Själva loppet då: En salig blandning mellan isbad, en miljon rep att klättra i, runt, upp, genom eller över. Isbad, springa genom eld, släpa stora betongblock eller bär4a hinkar med sand eller dunkar med vatten, en miljon monkeybars och en 4 meter hög ramp. Vi klarade hindren tillsammans och på de flesta var vi bäst! Vi hade skitkul och fick ta ut oss på riktigt.
Taggade och nöjda direkt efter målgång
Kanske ännu mer nöjda efter en stund
Tuff medalj
Ett lopp som föder mersmak och som jag gärna gör om..
Fredrik
måndag 12 juni 2017
Föreläsning och grejs
Har faktiskt inte blivit av ett endaste simspring-pass än. Logistiken är väldigt utmanande ibland. Har dock fått till ett gäng simpass och några löppass. Sånt är ju ändå rätt bra..
På onsdag så håller 2 5:e delar av klubben en ödmjuk föreläsning i Sturefors Bygdegård. Man skulle kunna kalla den "inspirationsföreläsning".. Vi pratar om oinsikt, glass, otäcka djur, vänskap och allsköns grejer. välkomna dit!
Fri entre och vi börjar kl 19.
På onsdag så håller 2 5:e delar av klubben en ödmjuk föreläsning i Sturefors Bygdegård. Man skulle kunna kalla den "inspirationsföreläsning".. Vi pratar om oinsikt, glass, otäcka djur, vänskap och allsköns grejer. välkomna dit!
Fri entre och vi börjar kl 19.
Ärlångens vatten är mörkt.
//Marcus
måndag 5 juni 2017
Rännsketa, reflektion och runstreak
Nu har jag löpt, joggat, stapplat och sprintat mig igenom 37 dagar på raken och det går fint än sålänge. Förvisso är väl 37 dagars runstreak föga imponerande i jämförelse med många andra som hängt i över 1000 dagar och mer därtill men man ska ju inte jämföra sig med andra har jag hört. Huvudsaken är att jag njuter och känner någon slags utveckling och det gör jag banne mig. Den dagliga rutinen börjar nämligen ge lite resultat på kilometertiderna. Jag är fortfarande rätt sölig men har kapat ca 30 sek/ km redan och det känns jävla gött faktiskt. Vill gärna tro att det är intervallerna på löpband som hjälpt till att få bättre rull på benen. Intervallpassen lägger jag de dygn jag jobbar på ambulansen pga praktiska skäl. Dels då stationen har löpband och då intervallpassen tar kortare tid är chansen att jag hinner med dem mellan larmen större än ett långdistanspass.
Jag växlar mellan att köra "almenäsintervaller" och 300 m sprint och har jag tur får jag lite extra meter i benen via en innebandymatch med brandmännen. Kul. Även om jag spelar mer med röven än med klubban.
Sedan har jag upptäckt och accepterat att jag är en sk slowstarter. En väldigt seg sådan dessutom. Varje dag inleds med ca 2,5-3 kilometers stelbent, tungandad och trist jogging men efter den initiala plågan är min kropp som förbytt och därmed även upplevelsen. Plötsligt svävar jag fram över marken med tillsynes outtömliga krafter och en syreupptagningsförmåga i världsklass. Den känslan hänger i ca 4 km för att sedan plana ut något. Målet är att kunna förlänga den härliga känslan för varje månad som går.
En solig dag för ett par veckor sedan kände jag mig ovanligt stark ovanligt länge och drog en spontan halvmara. Det var närmre 2 år sedan jag sprang så långt så det var mycket välkommet.
Utsikterna för ett långpass på runstreakets 38:e dag ser dessvärre rätt taskiga ut då jag i stunden sitter med medelsvåra bajsbekymmer och en halv pizza i magen. Ett som är säker är att jag väljer en av de lite lummigare stigarna häromkring där jag bor. Kanske vid Roxens strandpromenad?
Eller lite längre in i skogen kring Roxtuna?
Vi får se, möjligheterna är ju nästintill oändliga.
Passar på att önska Er en härlig dag.
Vänligen Lisa "alltutomlagom"
Jag växlar mellan att köra "almenäsintervaller" och 300 m sprint och har jag tur får jag lite extra meter i benen via en innebandymatch med brandmännen. Kul. Även om jag spelar mer med röven än med klubban.
Sedan har jag upptäckt och accepterat att jag är en sk slowstarter. En väldigt seg sådan dessutom. Varje dag inleds med ca 2,5-3 kilometers stelbent, tungandad och trist jogging men efter den initiala plågan är min kropp som förbytt och därmed även upplevelsen. Plötsligt svävar jag fram över marken med tillsynes outtömliga krafter och en syreupptagningsförmåga i världsklass. Den känslan hänger i ca 4 km för att sedan plana ut något. Målet är att kunna förlänga den härliga känslan för varje månad som går.
 |
| Brorsan har samma slowstarter syndrom så vi är välsynkade |
Utsikterna för ett långpass på runstreakets 38:e dag ser dessvärre rätt taskiga ut då jag i stunden sitter med medelsvåra bajsbekymmer och en halv pizza i magen. Ett som är säker är att jag väljer en av de lite lummigare stigarna häromkring där jag bor. Kanske vid Roxens strandpromenad?
Vi får se, möjligheterna är ju nästintill oändliga.
Passar på att önska Er en härlig dag.
Vänligen Lisa "alltutomlagom"
torsdag 1 juni 2017
NOW Challenge
För ett tag sedan så såg jag en tävling på Instagram från simtävlingen NOW Challenge. En simtävling utöver det vanliga. Jag slängde in lite enligt riktlinjerna med devisen som min mor brukar säga: "är man inte med så har man ju ingen chans"..
Igår så fick jag en hälsning om att jag hade vunnit!! Galet roligt! Jag fick välja distans och valde såklart, helt i riktning med min oinsikt den längsta.. 14 km öppet vattensimning.
Glädjen och ångesten brottas nog lite fortfarande, men framförallt är jag glad över att få möjligheten att uppleva den här utmaningen.
Kolla in på deras hemsida om du är sugen på att simma: www.nowchallenge.se det finns lite olika distanser så de har något för alla.
Fasen vad spännande!!
//Marcus
Igår så fick jag en hälsning om att jag hade vunnit!! Galet roligt! Jag fick välja distans och valde såklart, helt i riktning med min oinsikt den längsta.. 14 km öppet vattensimning.
Glädjen och ångesten brottas nog lite fortfarande, men framförallt är jag glad över att få möjligheten att uppleva den här utmaningen.
Kolla in på deras hemsida om du är sugen på att simma: www.nowchallenge.se det finns lite olika distanser så de har något för alla.
Fasen vad spännande!!
//Marcus
tisdag 30 maj 2017
BjörkforsGOIF:s sommarcup2017
Nytt år och nya möjligheter.. Förra året deltog flera av Team Fillinge Ultras medlemmar vid flertalet deltävlingar, flera av oss har även segrar att försvara..
Kan varmt rekommendera denna varma, lättillgängliga och familjära möjlighet till tävling..
Kan varmt rekommendera denna varma, lättillgängliga och familjära möjlighet till tävling..
Det är snart sommar och därmed dags för Björkfors GoIF Sommarcup.
Björkfors GoIF inbjuder till träningstävlingar i terränglöpning.
Fullständig klassindelning från F/P8 och uppåt.
Sex deltävlingar, där de fyra bästa räknas och där deltagande i minst fyra tävlingar innebär pris.
Klassegraren i varje deltävling får 1000 poäng, varje sekund efter segraren ger avdrag med 1 poäng. Banlängderna för de yngsta är ca 1 km. För övriga klasser varierar banlängderna mellan 2-8 km.
Tävlingarna passar såväl motionärer som de mera tävlingsinriktade.
Anmälan sker i anslutning till starten.
Kostnad; 20:- för barn och 50:- för vuxna som inte är medlemmar i BGoIF
Första start är kl 19:00 förutom deltävling 6.
Deltävling 1 – 20:e Juni Klubbstugan Rimforsa
Deltävling 2 – 27:e Juni Ryda, Björkfors (avfärd Rimforsa torg 18:00)
Deltävling 3 – 6:e juli Bekarp, Briteborg (avfärd Rimforsa torg 17.45)
Deltävling 4 – 1:a aug. Nybygget, Björkfors (avfärd Rimforsa torg 18:00)
Deltävling 5 – 17:e aug. Pekhult, Björkfors (avfärd Rimforsa torg 17:45)
Deltävling 6 – 31:e aug. Klubbstugan Rimforsa, (BGoIF KM) OBS! första start kl 18:00
Välkomna önskar Björkfors GoIF
Fullständig klassindelning från F/P8 och uppåt.
Sex deltävlingar, där de fyra bästa räknas och där deltagande i minst fyra tävlingar innebär pris.
Klassegraren i varje deltävling får 1000 poäng, varje sekund efter segraren ger avdrag med 1 poäng. Banlängderna för de yngsta är ca 1 km. För övriga klasser varierar banlängderna mellan 2-8 km.
Tävlingarna passar såväl motionärer som de mera tävlingsinriktade.
Anmälan sker i anslutning till starten.
Kostnad; 20:- för barn och 50:- för vuxna som inte är medlemmar i BGoIF
Första start är kl 19:00 förutom deltävling 6.
Deltävling 1 – 20:e Juni Klubbstugan Rimforsa
Deltävling 2 – 27:e Juni Ryda, Björkfors (avfärd Rimforsa torg 18:00)
Deltävling 3 – 6:e juli Bekarp, Briteborg (avfärd Rimforsa torg 17.45)
Deltävling 4 – 1:a aug. Nybygget, Björkfors (avfärd Rimforsa torg 18:00)
Deltävling 5 – 17:e aug. Pekhult, Björkfors (avfärd Rimforsa torg 17:45)
Deltävling 6 – 31:e aug. Klubbstugan Rimforsa, (BGoIF KM) OBS! första start kl 18:00
Välkomna önskar Björkfors GoIF
måndag 22 maj 2017
Yogaschwester
Efter att ha förlustat mig med vänligt sinnade människor under gårdagens så fick det bli bot och bättring i skogen. Många uttrycker att det är stelt och svårt att köra yoga. Jag tycker det omvända. Lätt och ledigt. Kanske har bättre fallenhet för det helt enkelt.. vi är ju bra på olika saker...
På söndagen så ägnade jag mig lite åt skogsyogan. Den mest naturliga av alla yogor som finns, typ..eller tja.. lokalt i alla fall. Vättar, gnomer samt de beryktade skogsbrugdarna som siktats i närheten höll sig i skinnet och det blev inget busande.
Resultatet lät inte vänta på sig utan sinnesfrid, samklang med naturens väsen och mjuk i kroppen kom ögonblickligen. Förvånande att inte se fler skogsyogis ute bland granar och tallar i gnomernas rike. Trevlig söndagsunderhållning för alla.
Rekommenderas!
/yogaschwester
På söndagen så ägnade jag mig lite åt skogsyogan. Den mest naturliga av alla yogor som finns, typ..eller tja.. lokalt i alla fall. Vättar, gnomer samt de beryktade skogsbrugdarna som siktats i närheten höll sig i skinnet och det blev inget busande.
Stubbyoga
Resultatet lät inte vänta på sig utan sinnesfrid, samklang med naturens väsen och mjuk i kroppen kom ögonblickligen. Förvånande att inte se fler skogsyogis ute bland granar och tallar i gnomernas rike. Trevlig söndagsunderhållning för alla.
Plockabärmedenhandyoga
Rekommenderas!
/yogaschwester
tisdag 16 maj 2017
Allena i Kolmården
För tredje året i rad så stod jag alltså där igen. Framför en enormt vacker och underbar miljö, men samtidigt krävande och knäckande om man inte är på sin vakt. Jag pratar såklart om Kolmårdstrailen. Anledningen till att jag i år var ensam är att husbilsraggarna valde att köra Tough Viking (med den äran) och Fillinge grenen valde hemmastyrka som aktivitet. Super-mega simmerskan Kristina skulle ha stått på startlinjen men på grund av skador fick hon tyvärr lämna återbud hon också. Då tog jag det beslutet att springa för Darktrailrunners och hoppades att demoner, gastar och allmänna väsen skulle hjälpa mig på stigarna.
Nämenvafan, tänkte jag. Det får bli jag och skogen helt sonika. Så jag åkte dit och förberedde mig på att kapa 15 minuter från föregående år. Ni som har sprungit i Kolmården vet att det går bara uppför eller nedför. Helt galen natur, men samtidigt trollbindande.
Tja, 21:orna stack iväg och den första halvmilen gick skapligt. Hängde på ett par fötter som hörr helt ok tempo. Tyvärr så började jag känna av något slags magknip och illamående mellan 5 och 10 km. Vågade inte dricka så mycket som jag egentligen ville ha eller kroppen krävde då värmen var hög!
+ 500 höjdmeter kräver att man har gjort sin läxa innan, och då transportlöpningen nästan är platt så blir det ju kanske inte riktigt det som kolmårdsskogen kräver.
Trots allmänt fysiskt successivt havererande så försökte jag att kräma ur lite krafter och hasa mig framåt. Målet var ju ändå 2 timmar, vilket jag låg bra till fram till omkring 14 km. Men efter det så hasade jag efter en minut i taget.. FÖRBANNELSE!
När sista myren kom så hade jag tankar på att simma över istället, men det blev något som liknade skovling. Sista kilometern är värst på kolmårdstrailen. Man vänder nämligen precis vid målrakan och försvinner ut i skogen igen. Bortåt! helvetes! Hade nästan glömt den här svängen. Klockan tickade på och jag hade satt upp att jag i alla fall skulle slå föregående års tid. Personligt rekord är ju ändå personligt rekord!
Sista 500 meterna sprang jag faktiskt. Man kan kalla det löpning.. kom in på 1 minut bättre än förra året! YAY! Då kommer Kristina fram precis efter målgången och gratulerar till överlevnaden. Hon hade varit i Norrköping och hämtat syskonbarn och passade på att komma förbi. Roligt att känna igen ett ansikte i alla fall!
Väl nere vid parkeringen igen så fanns det inget annat att kasta sig i sjön. Faktiskt riktigt skönt. Kan rekommendera stigarna i Kolmården. Underbar natur, men tämligen krävande.
//Marcus
Party
Lite laddning vid närliggande sjön
Nämenvafan, tänkte jag. Det får bli jag och skogen helt sonika. Så jag åkte dit och förberedde mig på att kapa 15 minuter från föregående år. Ni som har sprungit i Kolmården vet att det går bara uppför eller nedför. Helt galen natur, men samtidigt trollbindande.
Tja, 21:orna stack iväg och den första halvmilen gick skapligt. Hängde på ett par fötter som hörr helt ok tempo. Tyvärr så började jag känna av något slags magknip och illamående mellan 5 och 10 km. Vågade inte dricka så mycket som jag egentligen ville ha eller kroppen krävde då värmen var hög!
+ 500 höjdmeter kräver att man har gjort sin läxa innan, och då transportlöpningen nästan är platt så blir det ju kanske inte riktigt det som kolmårdsskogen kräver.
Trots allmänt fysiskt successivt havererande så försökte jag att kräma ur lite krafter och hasa mig framåt. Målet var ju ändå 2 timmar, vilket jag låg bra till fram till omkring 14 km. Men efter det så hasade jag efter en minut i taget.. FÖRBANNELSE!
När sista myren kom så hade jag tankar på att simma över istället, men det blev något som liknade skovling. Sista kilometern är värst på kolmårdstrailen. Man vänder nämligen precis vid målrakan och försvinner ut i skogen igen. Bortåt! helvetes! Hade nästan glömt den här svängen. Klockan tickade på och jag hade satt upp att jag i alla fall skulle slå föregående års tid. Personligt rekord är ju ändå personligt rekord!
Sista 500 meterna sprang jag faktiskt. Man kan kalla det löpning.. kom in på 1 minut bättre än förra året! YAY! Då kommer Kristina fram precis efter målgången och gratulerar till överlevnaden. Hon hade varit i Norrköping och hämtat syskonbarn och passade på att komma förbi. Roligt att känna igen ett ansikte i alla fall!
Väl nere vid parkeringen igen så fanns det inget annat att kasta sig i sjön. Faktiskt riktigt skönt. Kan rekommendera stigarna i Kolmården. Underbar natur, men tämligen krävande.
//Marcus
tisdag 2 maj 2017
"I linje med ökad överlevnad"
Efter tre år, tre lunginflammationer, två bihåleinflammationer, ett utmattningssyndrom och diverse andra lite mindre hämmande sjukdomstillstånd har jag nu påbörjat mitt andra runstreak.
I augusti 2014 startade jag mitt första "springavarjedag" block i syfte att bli en bättre löpare men redan efter 58 dagar tvingades jag avbryta pga. lunginflammation.
Därefter har utvecklingskurvan gällande min springform varit rätt linjär eller snarare visat en nedåtgående kurva. Jag har tappat lite flås och uthållighet efter varje sjukdomsepisod och ännu har jag inte lyckats hinna ikapp kapaciteten jag hade under glansdagarna. Kanske gör jag det aldrig.
Men det är ju ingen anledning till att sluta sträva efter förbättring.
Jag har under de 4 åren jag klassat mig själv som en löpare sprungit 2 maraton, 1 ultramara och en hel mängd kortare lopp. Som längst sprang jag 6 mil under ett halvt dygn, 1 mil i taget med vila emellan. Min önskan är att kunna springa marathon eller ultramarathon igen i framtiden.
Utgångsläget nu är att jag inte sprungit längre än 12 km sedan 2015 så i min strävan att bli en långdistanslöpare igen tänker jag att det kan vara bra att dra ner på kravprofilen ett uns.
Lite mer krävande pass som intervaller eller långdistanspass får mig att gå helt i däck så att flytta fokus från kvalitet till mängdträning är nog den nivån mina löparambitioner måste ligga på.
Reglerna för detta runstreak innefattar ett minimum på 2,5 km löpning eller minst 20 minuters joggande per dag. Självklart kommer jag springa längre, hårdare eller snabbare då jag är på alerten. Fast jag MÅSTE inte pressa mig, det är det viktiga. Att ramla runt i 20 min per dag kan man avkräva vem som helst, inklusive mig själv. Därtill kommer en salig och luststyrd blandning av fysiska aktiviteter för att bibehålla styrka och variation.
Att röra på sig varje dag är i linje med ökad överlevnad. Det menar i alla fall läkaren och författaren till boken Hjärnstark, Anders Hansen. Det har jag fattat för länge sedan och levt efter de senaste 20 åren. Vad jag inte fattar är att fullt friska människor med alla möjligheter till att motionera/aktivera sig VÄLJER att INTE göra det!
Helt obegripligt.
Må solen skina på Er!
I augusti 2014 startade jag mitt första "springavarjedag" block i syfte att bli en bättre löpare men redan efter 58 dagar tvingades jag avbryta pga. lunginflammation.
Därefter har utvecklingskurvan gällande min springform varit rätt linjär eller snarare visat en nedåtgående kurva. Jag har tappat lite flås och uthållighet efter varje sjukdomsepisod och ännu har jag inte lyckats hinna ikapp kapaciteten jag hade under glansdagarna. Kanske gör jag det aldrig.
Men det är ju ingen anledning till att sluta sträva efter förbättring.
 |
| Runstreak dag 1, 10 km trail i Ekängen |
Jag har under de 4 åren jag klassat mig själv som en löpare sprungit 2 maraton, 1 ultramara och en hel mängd kortare lopp. Som längst sprang jag 6 mil under ett halvt dygn, 1 mil i taget med vila emellan. Min önskan är att kunna springa marathon eller ultramarathon igen i framtiden.
Utgångsläget nu är att jag inte sprungit längre än 12 km sedan 2015 så i min strävan att bli en långdistanslöpare igen tänker jag att det kan vara bra att dra ner på kravprofilen ett uns.
Lite mer krävande pass som intervaller eller långdistanspass får mig att gå helt i däck så att flytta fokus från kvalitet till mängdträning är nog den nivån mina löparambitioner måste ligga på.
 |
| Runstreak dag 3, 7 km trail i Ekängen |
 |
| Runstreak dag 4, 4 km trail i Ekängen |
Att röra på sig varje dag är i linje med ökad överlevnad. Det menar i alla fall läkaren och författaren till boken Hjärnstark, Anders Hansen. Det har jag fattat för länge sedan och levt efter de senaste 20 åren. Vad jag inte fattar är att fullt friska människor med alla möjligheter till att motionera/aktivera sig VÄLJER att INTE göra det!
Helt obegripligt.
 |
| Roxens strandpromenad |
Må solen skina på Er!
Brugdberättelser och anekdoter
Jag hade ynnesten att bli tillfrågad av Coach Boqvist, ledare och tränare på Linköpings simidrottsförening. Han frågade om inte jag kunde hålla en liten föreläsning om swimrun på deras utbildning: swimrunskolan. Fantastiskt roligt att bli tillfrågad såklart och självklart sa jag ja. Att kunna berätta och inspirera andra att testa på sporten är ju toppen. Det är inte det att jag är duktigare än någon annan. Det finns så många som är vansinnigt mycket snabbare, smidigare och tja betydligt bättre på swimrun. Men jag tycker att det så fantastiskt roligt! Jag lever mycket på min vilja och min superkraft: oinsikt. Det är inte omöjligt för mig att hålla på i mil efter mil med att springa och simma..det tar bara lite längre tid.
Samtidigt så är det ju så att om du tänker att du kan eller att du inte kan..så har du ju rätt.
Jag hade en liten genomgång och berättade anektoder från dödsvärmen i Borås swimrun där jag badade i bajs. Inte mitt eget dock. Till året efter när jag hackade tänder och krampade på grund av isbjörnskylan. Lite om Loftahammar Endurance Day och den fysiologiska nedbrytheten som drabbade kroppsdel efter kroppsdel. Lite om Brugden som ligger och lurar där ute..
Jag är ju egentligt löjligt hjärnspökensbejakande gällande sjömonstret som vi kan kalla Brugd. Mest för att det är ett rätt coolt namn. Brugden är det där sjögräset som kommer att dra ner dig, den där jättehajen som slukar dig hel, de där simmande tonårsynglen som tillsammans äter dig levande..de kommer i alla möjliga former och storlekar.. och samtidigt så är det ju en sån skön frihetskänsla att simma ute i öppet vatten. Rakt ut och swosch swosch.... konstigt det där.
Jag nämnde också det viktiga valet av partner. Inte som livskamrat..det är ju iochförsig också viktigt, men som kamrat att tävla med. Många beskriver att man skall köra med en som är lika snabb som en själv. STRUNPRAT tycker jag. Välj en som du står ut med, en som du har kul med och som du kan hetsa, bråka, peppa med! mycket viktigare enligt mig! Hade aldrig klarat mig utan de som jag har kört med.
Jag pratade även lite om Amfibiemannen och Karlstad Swimruns första år, där första simmet på 2400 meter var skönt men utmanande..Swimrun är ju en fantastik upplevelsesport och det finns ju dom som är duktiga på riktigt och väldigt snabba. Sedan finns det såna som jag, upplevelse-swimrunnare. Vi som vill pressa oss, men samtidigt uppleva och tävla för att det är så jäkla roligt. Lite snabbt tänk om hur jag tänker på grejer som man kan behöva och varför. Skor, paddlar..tja sånt som hör till..
Hur eller hur, väldigt roligt och kanske får ordna något tillfälle till vid sidan om då jag har fått en del meddelanden om att intresserade inte kunde komma. Att det var 27 000 grader ute och sommarsol kanske hade lite med saken att göra också.. however.. rolig sport och roligt att kunna inspirera andra att testa.
//Marcus
Samtidigt så är det ju så att om du tänker att du kan eller att du inte kan..så har du ju rätt.
"Ja, en liten Brugd är ungefär så här stor när den föds.."
Jag hade en liten genomgång och berättade anektoder från dödsvärmen i Borås swimrun där jag badade i bajs. Inte mitt eget dock. Till året efter när jag hackade tänder och krampade på grund av isbjörnskylan. Lite om Loftahammar Endurance Day och den fysiologiska nedbrytheten som drabbade kroppsdel efter kroppsdel. Lite om Brugden som ligger och lurar där ute..
Jag är ju egentligt löjligt hjärnspökensbejakande gällande sjömonstret som vi kan kalla Brugd. Mest för att det är ett rätt coolt namn. Brugden är det där sjögräset som kommer att dra ner dig, den där jättehajen som slukar dig hel, de där simmande tonårsynglen som tillsammans äter dig levande..de kommer i alla möjliga former och storlekar.. och samtidigt så är det ju en sån skön frihetskänsla att simma ute i öppet vatten. Rakt ut och swosch swosch.... konstigt det där.
Jag nämnde också det viktiga valet av partner. Inte som livskamrat..det är ju iochförsig också viktigt, men som kamrat att tävla med. Många beskriver att man skall köra med en som är lika snabb som en själv. STRUNPRAT tycker jag. Välj en som du står ut med, en som du har kul med och som du kan hetsa, bråka, peppa med! mycket viktigare enligt mig! Hade aldrig klarat mig utan de som jag har kört med.
Underbetts-Brugden
Ving-Brugden
Gapiga Brugden
Jag pratade även lite om Amfibiemannen och Karlstad Swimruns första år, där första simmet på 2400 meter var skönt men utmanande..Swimrun är ju en fantastik upplevelsesport och det finns ju dom som är duktiga på riktigt och väldigt snabba. Sedan finns det såna som jag, upplevelse-swimrunnare. Vi som vill pressa oss, men samtidigt uppleva och tävla för att det är så jäkla roligt. Lite snabbt tänk om hur jag tänker på grejer som man kan behöva och varför. Skor, paddlar..tja sånt som hör till..
Mycket minnen man samlat på sig på väldigt kort tid.
Hur eller hur, väldigt roligt och kanske får ordna något tillfälle till vid sidan om då jag har fått en del meddelanden om att intresserade inte kunde komma. Att det var 27 000 grader ute och sommarsol kanske hade lite med saken att göra också.. however.. rolig sport och roligt att kunna inspirera andra att testa.
//Marcus
fredag 21 april 2017
Lite bilder från Trail och Mustasch
Efter att ha smält intryck efter allehanda stigar, backar, träffat bekanta och slickat såren så kom bilderna från Bergslöparnas lopp: Trail och Mustasch som en välkommen bonus.
Jag känner känslan komma tillbaka direkt. Den sköna tröttheten, glädjen att umgås med likasinnade, träffa både nya och gamla vänner. ROLIGT.
Tack till er Bergslöparna åter igen. Härligt lopp och skön inramning!
Här är lite godis (lånat från Bergslöparnas hemsida):
Ett litet urval.
//Marcus
Jag känner känslan komma tillbaka direkt. Den sköna tröttheten, glädjen att umgås med likasinnade, träffa både nya och gamla vänner. ROLIGT.
Tack till er Bergslöparna åter igen. Härligt lopp och skön inramning!
Här är lite godis (lånat från Bergslöparnas hemsida):
Fredrik pigg och glad vid starten
Även jag har någorlunda fin hållning
Malin tar täten före Kristina och Johan
Andreas tassar mjukt över stock och sten
Johan ligger i draget och sparar kraft medan Malin och Kristina drar
Well, smälter in i naturen i alla fall..
Kristina orkar pressa fram ett litet leende och Malin strax efter
Glad mustasch. Alla blir glada av mustasch
Johan har alltså sparat sig under loppet så han orkar med att spurta ner motståndare
Hurra!! Malin i mål medan resten hejar på
Kul att träffa Johan Brode`n som även driver: http://www.trailupptechloparen.se/
Träffade gamla handbollskombatanter: här Herr Lodestad som springer långt och ofta
Älskar sallad
Ett litet urval.
//Marcus
onsdag 19 april 2017
Kontrakt!
Team Fillinge Ultra är nu också Team Salming! Igår skrev vi kontrakt som förenar oss för två år framåt. Inte svårt alls. Vi har ju tränat och tävlat i Salmings kläder och skor under några år och uppskattar verkligen filosofin med natural running - en mer avskalad sko med mindre av supportsystem och vikt för att göra din löpning roligare och erbjuda fri rörelsefrihet för löparfoten. Precis lagom mycket sko för den enskildes olika smak. Skor och klädernas design och färgval är också en del av deras signum som gör att de sticker ut och förhoppningsvis upplevs som ett mer intressant alternativ.
 |
| Jocke Sandin på Salming Running och Team Fillinge Ultra |
Blir en tuff vecka löpmässigt - har några nya modeller att testa och den ena är snabbare än den andra. Svettigt!
Mot bättre tider!
/Nilsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)