Ett litet försök att förklara swimrunkänslan

Vet inte riktigt varför jag kom att gilla swimrun..jag har varit rädd för mörkt läskigt vatten för att bli neddragen av äckliga vatten-läskiga-odjur som bara ligger och väntar på man ska komma simmandes..den känslan kan i och för sig komma över mig ibland när man är där ute. Man får tänka att jag kommer inte ge mig utan kamp i alla fall..och löpning, den har aldrig varit enkel för mig. Inte ens när jag spelade handboll som mest var det lätt.  

Ofta har löpning varit en bestraffning för något. Man kommer sist och då får man springa ett varv till...typ så..lite tråkigt kan man tycka. Tänk om man hade fått lära sig lite mer om löpningsteknik i skolan. Då kanske fler skulle tyckt att det var roligt att röra på sig. 

Från Borås swimrun förra året. 10 grader "varmt" i vattnet

Men jag tror att det är den där "köttar-känslan" i swimrun. Att du är helt ostoppbar. Att bara ösa på oavsett vad som kommer i vägen. Lite som när jag spelade handboll. Man kör 100 % oavsett vad som kommer i vägen. Du kan kalla det kakel, målgård, junior eller brygga..in i skiten barre´ och kötta. 

Det är inte så mycket finlir (på min nivå) utan mer upplevelser, man pressar sig och har det allmänt gött på resan mot målet. Även om det kan innebära lite svordomar, kräks, skavsår, rykta hårtofsar och annat längs vägen med såklart. 

Kommer man till ett dyhål till sjö så kör man igenom den, kommer man till ett berg så springer man över det..det behöver ju inte vara svårare egentligen. Man kan komma till en stilla vacker sjö också..och en söt äng med vackra blommor som luktar gott..bara att kötta på där med. 

För er som har orkat läsa något tidigare så har ni nog förstått att när jag skriver löpning så är det med dessa tecken på var sida: "  "   och samma med simning: "   " . 

Jag tar mig fram, men kommer inte stå på någon pall förrns vi inför viktklasser i konditionsidrotten, om ens då..En kul grej var att jag häromdagen var och sprang i Vidingsjö och hörde ett "tjenare Marcus" på långt håll. Såg inte riktigt vem det var, men var ju tvungen att springa dit och det var en gammal handbollskompis som kände igen "löpstilen"..hahaha. 

Angående simningen så har jag ju börjat med det ganska sent vilket visar sig tekniskt om man jämför med de som hållit på ett par år. Jag tar mig fram..men det är fantastisk känsla att dra rakt ut i en sjö mot nästa landmärke. 

Våga testa. Fantastiskt roligt! 

Men jag har kul och jag älskar den där känslan..

//Marcus

The legendary Huttekulla-hills

När det kommer till löpning och träning så ska man ju springa i backar. Det är ju en gammal sanning som faktiskt verkar ligga nåt i. Folk med mer kunskap i ämnet kan säkert utveckla det på ett lite mer "fint" sätt, men jag nöjer mig med att förklara att ibland är det rätt skönt att köra skiten ur kroppen så där så att man undrar vad tusan man håller på med och liknar en påse blöta muffins när saftflaskan har läckt i gympapåsen. 

Det behöver ju inte vara bergs-branter att springa i men lite lutning gör ju susen. Jag brukar säga att uppför dödar lungor och nedför dödar ben. För mig är det lite så i alla fall. Östgötaslätten är löjligt platt. Vi har små gupp, men man får vara glad för det man har och inte gnälla över det man inte har eller hur? 

Ute hos Andreas så finns det ett par bra pannbens-knäckar-backar. The Huttekulla backarna. Detta är åt ena hållet. Där vägen försvinner uppe vid skogsbrynet där fortsätter vägens stigning nästan lika mycket till..och åt andra hållet är det lika göttigt också.

I t-korsningen där vi står är det liksom lite plant som i en dalgång och sega knäckande backar att köra skiten ur både lungor, ben och mental stabilitet i.

Huttekulla

Gillar du utmaningar och har lite tid så kolla kartor och bege dig hit ett par timmar..Dina ben kommer älska dig..senare på året..

//Marcus 

Råkade köpa en grej...

Jo, jag råkade köpa en ny klocka..ni som kanske har läst tidigare kan ha uppfattat att det satt en Suunto på en av mina armar. Men det blev ingen fortsättning med det. Passade inte mig alls..så efter mycket velande, läsande och allmänt googlande om tyckande, analyserande så inhandlades den med 1500 kr rabatt faktiskt!

Garmin Fenix 3HR

Det är den Garmin fenix 3:a som heter HR, och mäter puls på baksidan av klockan mot handleden. I lite djupare analyser så har man sett att den missvisar lite och att just intervaller blir svårt att hänga med i svängarna. Det gör inte så mycket för mig. Jag har med puls överallt och på min nivå så kommer det bara vara kul. 

Det finns en fantastisk genomgång av klockan på DC Rainmakers sida: www.dcrainmaker.com/2016/02/garmin-fenix3hr-review.html . Makalös på att gå helt bananas på massa olika produkter. 

Kan även rekommendera Riz, som har en youtubekanal och testar grejer han med: www.youtube.com/watch?v=frRNtAr2zbQ

Jag är i alla fall skitnöjd och det är faktiskt inte så ofta..

En del grejer är lite kul..till exempel återhämtningstid. Måste kolla hur den räknar ut det. Vila 31 timmar efter lite intervaller..va tusan?!

Min Vo2Max är enligt garmins hemsida rätt skapligt. Man kan ju lägga till att jag låter som ett slitet ånglok, + 40, + vikt...tja..o gnällig..

Ni förstår ju alla att den här kommer utveckla mig något enormt och rent av bli elitmaterial..eller nej inte riktigt. Men likt förbannat så vill man ju pressa sig lite, utveckla sig lite och i alla fall försöka. 

De har även lyckats vara så pass uppdaterade att den har fått ett eget segment i träningsvarianterna som heter "swimrun". Har inte hunnit testa den än, men känns roligt. 

//Marcus

Kolmårdstrailen - Östergötlands svar på Grand Canyon

Jo, idag begav vi oss alltså till Kolmården för att kämpa i Kolmårdstrailen och de beryktade skogarna där. Några har kallat dessa områden för Östergötlands svar på Grand Canyon..och lite sanning ligger det allt i det. Det är backar, backar och åter backar..fantastiska vyer och allmänt göttigt. Vi var även här föregående året med sol och värme som ackompanjemang. Lite visste vi vad som väntade oss ute i skogen denna gång.

Tyvärr så var vädret idag omkring 8 grader och lite småspik i luften så vi tog med teamets borg: The partytält. Första gången uppackat på 9 år..men med lite tejp så funkade det ypperligt. Skönt med lite vindskydd med tanke på höstrusket.

Camp Fillinge Ultra

Vi åkte 8 personer från Team Fillinge Ultra, där en av oss var barnvakt och således hade frisedel för löpning. Vilda som sprang i juniorklass modell mini körde järnet in i mål. Härligt att se barnen ta i så det håller på att spricka bara för att det är roligt! 

Vilda spurtar skrattandes och hejdlöst i mål! (i bakgrunden kan man se påläggskalven känna efter hur coolt det är att bära cape) 

Vem klär it bäst? 

Sedan sprang grabbarna i juniorsektionens 6 km där det troligen blev någon förväxling på något sätt..men Theo kom in på andra plats i sin grupp och Simon (som jag råkade anmäla i "fel" grupp) på tredjeplats i sin grupp + personligt rekord på både distans och tid! Lovande generationsväxling i teamet. 

Jag köpte ett par sprillans nya Salming elements precis innan loppet och kanske funderade lite för få gånger innan, men körde racet med dom. Man ska ju enligt sägnen aldrig springa, testa eller avvika från välbeprövad utrustning direkt på tävling. Men det funkade fantastiskt bra. Greppade överallt och var allmänt snälla mot mig. Kändes lite som att springa med såna där stålpiggar som isklättrare har på sig när de går uppför 90 graders lutningar. Sjukt bra!

Salming elements..the terrängdojja

Fick bara en bild på 50 % av junnisarna och det med Mr Uberschwester-capeman! 

Andreas och Malin körde milen och gjorde det med den äran. Andreas knep 4:e platsen och hade inte sprungit fel eller behövt stanna för toalettbestyr på vägen. Sånt är ju bra. Utveckling!

Andreas tassar lätt på foten

Malin kom in på en finfin 11:e plats på damsidan.

Malin dammar in 

Jag och Fredrik körde 21 km..eller tja klockan stannade på 19.9...men jag kanske genade i en del kurvor. Fredrik drog som en avlöning initialt, så honom såg jag inte mycket av. Lite som på bilden...

En taggad och en lite oädder..

Fredrik attackstartar och alla andra startar klockorna

Fredrik låg ett tag på 7:e plats men på grund av att han råkade köra skenbenet i ett berg efter ca 16 km så råkade jag springa om honom...såg ett blått linne och ett par tatuerade ben som jag kände igen. Men va fan...Fredrik!? Trodde att han tillsammans med resten av gänget höll på att ta ner partytältet och fikade i väntan på mig.  

Jag hann tänka att han nog överdrivit sin löparmage lite när han tar med en hel toarulle när han skall springa race..men det var en linda som någon snäll medlöpare hade langat fram till honom så att han kunde linda om sitt sargade ben. 

Jag snabbkollade om jag behövde bära honom i mål, ockulärbesiktade genom MEWS-kontroller* men han såg ut att klara sig med den korta konversationen vi hade. Så jag försökte tassa på så gott det gick. Jag lyckades att hålla honom bakom de sista metrarna. Fredrik kämpade på med sin sargade kropp och kom i mål ca en halv minut efter mig..när han egentligen brukar komma en halvtimme före mig. Bara "lite" besviken. 

vissa av kontrollerna jag gjorde på Fredrik var lite knepiga..

Fredrik..oftast du är mycket bättre och så...MEN JAG KOM FAKTISKT FÖRST I MÅL PÅ LÅNGA STRÄCKAN I TEAMET!

JAG KOMMER IN FÖRST I MÅL AV TEAMET PÅ LÅNGA STRÄCKAN

Fredrik kommer svärandes kämpande i mål

En av de mest knäckande sakerna som jag har upplevt är faktiskt att komma in, höra hejaropen och allt skojsigt..för att strax vända precis åt andra hållet mot mål och springa bortåt ett träsk istället för att stappla i mål. Även om jag har en förkärlek till träsk, mölj och gegga så kräver den sista kilometern mer än de första ca 2 milen...den har ni gjort snyggt för pannbenet Kolmårdtstrailen! 

Enormt krävande löpning bitvis. Roligt, men krävande. Roligt med stiglöpning, backar och träsk. Fantastiska miljöer att springa omkring i. Stort tack till Salming Running för möjligheten att få plågas ett par timmar i härliga kolmårdsskogen. 8 grader och småspik är inget man drömmer om men i det här sällskapet så skiter jag i vädret. Kul att träffa Påläggskalven Oskar och superhjälten Frida Södermark också. 

Härligt gäng alltså!

//Marcus 

Vad härligt ändå!

Gött väder och lite swimrun i Roxen idag. Denna tämligen grunda pöl av stenar och alger har ändock närhet som tillgång för vår verksamhet.

Självklart körde jag med cape

Idag var det ca 20 grader i luften och kanske 10 i vattnet. Initialt huttrigt, men efter ett par meter helt ok. Förvånansvärt vad snabbt man vänjer sig. Vi hade ett gäng svanar som kontrollerade oss. Ganska skeptiska men på avstånd inte sarkastiska. 

Lättviktarna körde med korta ben medan jag avvaktar med klippet. Jag måste ju klippa såklart, även om Head:s modell Rough är väldigt skön att springa i. Vi körde utan pullboy, men med spadarna. Jag hade lagt in lite liggunderlag på låren som funkade rätt ok.

Det var faktiskt skönt att doppa huvudet och ser verkligen fram emot lördagens batalj i Borensberg swimrun!

over änd ut

//Uberschwester and his musqeteers