lördag 28 maj 2016

Ett litet försök att förklara swimrunkänslan

Vet inte riktigt varför jag kom att gilla swimrun..jag har varit rädd för mörkt läskigt vatten för att bli neddragen av äckliga vatten-läskiga-odjur som bara ligger och väntar på man ska komma simmandes..den känslan kan i och för sig komma över mig ibland när man är där ute. Man får tänka att jag kommer inte ge mig utan kamp i alla fall..och löpning, den har aldrig varit enkel för mig. Inte ens när jag spelade handboll som mest var det lätt.  

Ofta har löpning varit en bestraffning för något. Man kommer sist och då får man springa ett varv till...typ så..lite tråkigt kan man tycka. Tänk om man hade fått lära sig lite mer om löpningsteknik i skolan. Då kanske fler skulle tyckt att det var roligt att röra på sig. 


Från Borås swimrun förra året. 10 grader "varmt" i vattnet



Men jag tror att det är den där "köttar-känslan" i swimrun. Att du är helt ostoppbar. Att bara ösa på oavsett vad som kommer i vägen. Lite som när jag spelade handboll. Man kör 100 % oavsett vad som kommer i vägen. Du kan kalla det kakel, målgård, junior eller brygga..in i skiten barre´ och kötta. 

Det är inte så mycket finlir (på min nivå) utan mer upplevelser, man pressar sig och har det allmänt gött på resan mot målet. Även om det kan innebära lite svordomar, kräks, skavsår, rykta hårtofsar och annat längs vägen med såklart. 







Kommer man till ett dyhål till sjö så kör man igenom den, kommer man till ett berg så springer man över det..det behöver ju inte vara svårare egentligen. Man kan komma till en stilla vacker sjö också..och en söt äng med vackra blommor som luktar gott..bara att kötta på där med. 

För er som har orkat läsa något tidigare så har ni nog förstått att när jag skriver löpning så är det med dessa tecken på var sida: "  "   och samma med simning: "   " . 

Jag tar mig fram, men kommer inte stå på någon pall förrns vi inför viktklasser i konditionsidrotten, om ens då..En kul grej var att jag häromdagen var och sprang i Vidingsjö och hörde ett "tjenare Marcus" på långt håll. Såg inte riktigt vem det var, men var ju tvungen att springa dit och det var en gammal handbollskompis som kände igen "löpstilen"..hahaha. 

Angående simningen så har jag ju börjat med det ganska sent vilket visar sig tekniskt om man jämför med de som hållit på ett par år. Jag tar mig fram..men det är fantastisk känsla att dra rakt ut i en sjö mot nästa landmärke. 

Våga testa. Fantastiskt roligt! 



Men jag har kul och jag älskar den där känslan..


//Marcus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar