tisdag 5 augusti 2014

Karlstad Swimrun Racerapport


Vi åkte upp till Karlstad på morgonen, tävlingsdagen tillsammans med Mia och Rebecka som skulle ge sig på sprint-versionen. Det var deras första tävling så det var nog smart att köra sprint första gången för att se hur allt känns och hur kroppen mår efter ett par timmars tävlande. Åkte med ganska bra marginal för att hinna stanna och äta på vägen och inte känna stress. Allt flöt på bra och en härlig pepp bubblade i oss alla. Den där före-tävlings-pirret är underbart. Oavsett om man har som mål att vinna eller överleva. När vi fick möjligheten att tävla på Karlstad swimrun så sa vi direkt ja! Sedan kollade vi datum och sedan vad det var för distanser..När det visade sig att första simningen var 2,4 kilometer så fick Fredrik något glansartat i blicken..va faan....kved han ur sig..WOHHOOO!! tänkte jag utan insikt. Vad mycket vatten det måste finnas där! Den kör vi! Sedan har vi haft den som mål och nu också upplevt den!



Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Långdistansgänget före start. Jag längst till höger och Fredrik strax intill.






Strax innan loppet så beslutade vi oss för att köra med "raka" paddlar. Vi har i gruppen även ett par lite mer handformade från Head, men de gräver ibland ner sig och blir lite bottensökande när man blir lite trött. Då fick Fredrik ta den mindre varianten och jag fick gå upp ett steg till xl. Dessa har jag endast tränat lite kortare sträckor med, så så här dagen efter så pockar baksidorna på axlarna om uppmärksamhet som trotsiga treåringar. Men under loppet så gick det faktiskt bra.
Vi har en liten tanke om att inte ta med oss för mycket grejer ut på banan. Vi hade denna tävling endast en liten tunn "magväska" som jag hade innanför våtdräkten. Den innehöll lite nötcreme och någon oätbar energi-gel. Nötcreme har visat sig vara ett väldigt trevligt inslag både för smak, men även för den snabba energin den ger. Visst blir man glad av choklad?



Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Pigga och fräscha..strax innan starten. 

Vi samlades på Scandic city för gemensam transport ut till starten. Uppläggen på loppet var rätt snyggt, att starten och målet inte låg vid samma plats utan att man tar sig utifrån och in mot citykärnan för målgång på torget. Det var inte så många lag som skulle köra den långa distansen så det blev ganska skön stämning direkt. Alla hejade och var rätt avslappnade, men "tävlingstaggade". Vi blev bussade ut starten. Fick ett par minuter för omklädning sedan gruppfoto och även lagfoto. Snyggt med hela den grejen, ska bli spännande att se både foton och film från loppet. Starten gick och vi fick de första 6 km gemensamt springa bakom organisatören Pär Johansson när han cyklade. Skönt för oss faktiskt. Värmen höll som vanligt på att ta kål på mig. Pär hade med sig ett par vattenflaskor som tur var. Gjorde att jag i alla fall orkade lufsa vidare. Vetifan vad det är med mig och värme..verkar uppleva det där lite för ofta. Eller kanske bara behöver träna mer..


Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Bussen och några kombattanter.






Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Pär håller genomgång inför racet. 



Inför skovalet till Karlstad swimrun så fick vi lite bryderier. Eftersom de flesta av de lopp som vi har kört har mer eller mindre terrängavsnitt och det här var ett asfalt - grusvägs löpning så fick vi tänka om. Vi brukar köra med Inov8:s 212:or. De har lite dubb och är fantastiskt sköna på alla sätt, men kanske inte till det här underlaget. Fredrik körde med Salming speed och jag körde med Merrell All out fuse. Fredrik bara studsade fram, inget trött under löpningarna och sprang i cirklar omkring mig peppades o hejandes. Mina fossingar hade ju inte haft nöjet att springa så långt med dessa som jag valde utan det blev ju ett ganska stort test direkt huruvida det skulle funka. Lade in en tunn extrasula för att försöka få någon millimeter mer dämpning. På första löpsträckan ca 7 km asfalt/grus så presenterar först höger vad en liten klump med smärta mitt inne i vaden och strax efter vänster vad även den. Förbannelse! det var ju ett par meter kvar att beta av..Försökte att ändra fotisättning och längd på stegen lite vilket faktiskt gjorde att smärtan i alla fall inte ökade. Skorna höll måttet även om benen kanske borde sett fler intervallpass under längre tid.



Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Precis innan första simmet på 2400 meter..



Efter ökenlöpningen så kom frälsningen: 2400 meter simning! WOHOO!! på med kläderna och i spat, nästan direkt så stack resterande delar av grupperna. Man tjänar så otroligt mycket på swimrun om man är duktig simmare. Vi paddlade på och jag fick tillbaka lite ork igen. Här ute var det ett härligt och friskt vatten. Ju närmre vi kom mot mål och kanalen så ändrades smaken markant..lite mer jord och järnsmak mer mot mitten..Simningen gick bra och vi höll ett jämnt tempo. Fredrik har inte simmat så här långt någon gång i ett svep så det var en härlig bedrift att bara orka och skovla på. Han bet i och slet. Imponerande på en sådan längd. Efter att ha kollat på gps-klockan efter loppet så hade Fredrik en total längd på den simningen på 4 kilometer..hahahah "- tyckte att det var långt, sa han"..



Bild från www.karlstadswimrun.se
Utmanande, men skön simning..Målet var att sikta mot de två tallarna, sedan var det en bit till efter det..




Upp på en kobbe och en kortare löpning på omkring 2 km. Här höll vi ett rätt bra tempo. Kunde sträcka ut. Mina vader stramade lite men de var funktionella för ändamålet. Sedan dags för simning igen, ca 900. Här började vi tampas med ett damlag som vi sprang om och de simmade om oss. Rätt kul när man tampas och hejar på varandra. De simmade om oss på den här sträckan. När vi kom till land igen så var det där som sprintstarten hade startat ifrån. Här blev det bullar och saft. Wohoo!  De tjejerna som simmade om oss hade försvunnit ur synfältet och ingen hotade oss bakifrån. "Va faan är vi sist??!!" Svordomar och jävlaranamma! I med bullar och nötcreme ut och springa. Nu blev det cykelvägar och en ganska karg "förortslöpning" på ca 5 km. I ett bostadsområde så fick vi syn på damlagets ryggar. GGRRRR !!  Fötterna lite snabbare och armpendlingen lite mer aktiv..vi knappade in meter för meter och hälsade artigt. De hejade tillbaka och sa att vi fick se upp i vattnet med glimten i ögat. Efter någon kilometer till så fick vi se ett par ryggar till..och siktade givetvis på att försöka knappa in på dom. För sådan är ju tävlingslagen, eller hur?

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Upp mot land efter långsimmet. 



Äntligen vatten igen, denna gång så började det kännas att vi kom närmare mål vilket väckte hoppet i mina ben. knappt 600 meter simning mellan lite båtar. Här började även frekvensen av båtlivet öka vilket gjorde att vi fick se upp för sånt också. Vi hade kanske 100 meters försprång, men damlaget segade sig förbi igen. Starkt. Upp vid en brygga och lite skogslöpning med en miljard rötter. Försiktig löpning för att inte damma i, vilket nästan hände i alla fall..men lyckade att hämma fallet och återfå balansen.  Här kom vi ifatt damerna igen och lufsade om. "Vi tar er i simningen sen" sa dom och garvade. Sista sträckan är löpning sa jag...

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Fredrik upp mot land efter långsimmet

Nu kom vi ut på en spång över något träsk-liknande ställe..och ett fågeltorn. Ute på spången så fick vi se laget före igen, deras ryggar var inte så långt borta trots allt.. Utökade stegen och försökte pressa pannbenet. När vattnet kom så hade de precis hoppat i och kämpade sig igenom näckrosorna en bit ut i sjön. Ogillar verkligen näckrosor när det är simning. Man fastnar, de klibbar fast och är allmänt osköna. Vi knappade in på dom under simningen och såg att damerna som vi sprungit om var kanske mitt ute på sjön när vi gick upp. Här mötte Pär oss med vatten och glada tillrop. Kul, Sånt skapar riktigt bra stämning. Asfaltslöpning runt en udde och sedan ner i ett dieselsmakande vattendrag på ca 400 meter.

Vi kände att vi knappade in en liten bit hela tiden. kortare löpning där vi tjoade och hejade på glada flanörer. Trots utmaningen fysiskt så klarade vi av att njuta och garva på vägen. Minst lika viktigt. Nu kände vi verkligen att vi var på gång igen och när vi skulle i för att simma över mot bryggan med uteserveringar så höll jag på att få med mig en liten dam som stod och tog kort, men hon tackade för uppmärksamheten och avböjde. Självklart så bombade jag från bryggan istället. Som alla måttligt vuxna män skulle gjort. Här lyckades vi simma om gruppen som visade sig vara ett mix-lag. Uppför stegen och löpning på brygga, här var det lite sparsamt med vimplar och grejer så jag fick försöka minnas lite hur filmen som släpptes över sprinten såg ut. Förbi alla glada semesterfirande matälskare på uteserveringarna HHALLÅÅÅ ALLIHOOPPAA!!  HHALLÅÅ hälsade de flesta tillbaka..


Ner i spat igen och ännu en bra chans för att bomba, WOHOO!! Hetssimning där mixlaget kom ifatt och förbi. Rätt trötta och sega i kropparna nu, men den där känslan när man nästan kan känna lukten av buffe´n och känna målet komma närmre gjorde att benen fick spring igen..eller tja..ni fattar..I alla fall lyckades vi springa om mix-laget strax efter uppgången och hålla dom en bit bort. Löpning runt en udde och sedan ner i sista simmet. Här smakade vattnet ganska ogott. Långgrunt och lite badande gjorde simning till en utmaning. kanske även att axlarna lade in ett veto. Vilket nekades och vi kämpades oss mot uppgången. Vad vi inte visste här (tyvärr) var att damsektionen (Mia och Rebecka) som hade hängt med och kört sprinten gick precis upp före oss. Vi hade ju tjatat lite på dom att vi skulle komma ikapp dom och försökt att peppa lite på..



Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Mia och Rebecka hetsar i mål med oss efter sig


Upp på stenarna hejandes med massor med folk, både uppe på bron och på uteserveringarna gjorde ju att alla krämpor försvann. Härligt med hejarop, det betyder mer än man tror. Sista löpningen, där vi sträckte upp oss och var riktigt glada när vi kom i mål! Det visade sig att damlaget kom 30 sekunder före oss i mål! Bra kämpat!!

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Målgången och den där sköna känslan av tillfredsställelse!






Vi kom på fjärde plats av de sex herrlag som körde långdistansen. 






Några spridda tankar


* På grund av att det inte var 500 pers som tävlade utan mer hanterlig skara så blev det nästintill famlijär känsla över det hela. Hej, och tjena, materialsnack, lopp-snack och allt sånt. Härligt. Ett skönt ödmjukt gäng även mot oss som inte stod på pallen. Att Pär med organisation är personliga mot alla gör självklart sitt till.


* Bra post-race mat. Härlig buffe´som ingick i priset är ju kraftigt underskattat. Kul att sitta med deltagarna och snacka minnen från loppet. Man behöver ju snacka av sig sånt.


* Under buffe´n så ramlade vi in på yrken och när jag berättade för min bordsdam att vi fyra var från samma arbetsplats och att vi alla var sjuksköterskor så tittade hon på mig och sedan på en kvinnlig kollega mitt emot och säger helt spontant: "Jaså, jag du ser ju trevlig ut pekandes på mig kvinnliga kollega men ......(tittandes på mig)...


* Kul att få höra lite om Petter:s viner och lite tänk omkring dom. Vi fick det röda Plex reserva till maten vilket var riktigt gott.


* Även riktigt roligt att träffa lite av de folk man "stöter på" på sociala medier, men på riktigt.


* Kul med målgången på torget. Dels känslan av att man närmar sig målet, men folk som hejar och hurrar är rätt kul.



* Stort till alla som deltog, frivilliga som hjälpte till, Organisationen med Pär och Camilla i spetsen, kombattanter, allt skönt snack mellan deltagarna både före, under och efter loppet.
Bild lånad från www.karlstadswimrun.se
Pär som höll i organisationen tillsammans med Camilla, skapade en härlig familjär känsla över hela loppet. 



* Ett stort tack Salming Running, och Jocke som gjorde det möjligt för oss att kunna tävla på karlstad swimrun! (www.salmingrunning.com)



* Även stort tack till vår leverantör av våtdräkter: Surfspot (www.surfspot.se). Riktigt bra dräkter vi har haft med våra Zone3.








Glada och lite trötta efteråt...







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar