UltraVasan del 2 - Förberedelser i Sälen

Organisationen Vasaloppet är som en fabrik. En fabrik som tillverkar tävlingar som fraktas ut som paket till oss sökande och längtande. Till oss som vill hitta en lämplig utmaning. Förutom det traditionella Vasaloppet 90 km har fabriken Vasaloppet tillverkat Öppet spår, TjejVasan, UngdomsVasan, CykelVasan med olika distanser, VasaStafetten med flera. Allt för att vi som upplevelsesökare ska kunna hitta det som passar oss bäst.

Det här året har turen kommit till UltraVasan 45 eller 90 km. Äntligen! Liksom CykelVasan tillverkades och började säljas i en tid då mountainbike snabbt blev en populär aktivitet så lanseras nu UltraVasan i en tid när vi törstar efter fler terränglopp med längre distanser; dessa utgör det lite hetare inslaget inom den andra löpboomen vi nu upplever. Den första löpboomen inträffade under 80-talets första hälft, då alla skulle jogga. Som det hette. Förresten heter det inte terränglöpning längre, som när jag var yngre. Nu heter det helst "trail" och alla tränare eller snarare inspiratörer, som till antalet är jättemånga och ordnar "event" och "camps" överallt i Sverige, kallar sig med självklarhet "coach". Ord och begrepp byts ut men löpningen består. Det är tur det.

Fabriken Vasaloppet är verkligen professionella! Dom har vanan att arrangera stora tävlingar och vet vad som krävs för glada deltagare. Det skapar en lugn och välkomnande stämning. Å andra sidan är det kanske det man betalar för när anmäler sig? En startavgift ett stycke över 1000 kr förpliktigar verkligen.

Vi åkte upp till Sälen redan under onsdagen och passade på att lägga in några dagar rekreation med turer till fjälls. Liten fjällstuga, gå eller springa i fjällen, mycket mat och vila med goda vänner innebär verkligen livskvalitet. Under torsdag och fredag innan tävlingen hann vi med tre turer på närliggande fjäll, varav två var löpturer. Löpningen under fredagen blev kanske längre och framför allt lite brantare än vi planerat men det var så inspirerande att trippa omkring på fjällryggen, omringad av ljungris och närmast oändlig utsikt. Fotlederna blev bara lite trötta som tur var.

På fjällryggen vid Tandådalen

Dramatisk sky

Mot Östfjäll stugan

Hur mycket vi än åt, gick på tur, löpte dom undersköna lederna över berg och genom dalar så kunde vi inte bromsa tiden - lördagen närmade sig. Tävlingsdag. Som vi hade längtat. För egen del så var det inte bara en alldeles angenäm väntan. Efter att ha drabbats av vad som kändes som total fysisk och psykisk utmattning efter drygt sex mil under Stockholm Ultra förra hösten så var jag lite skraj för att fullständigt ta slut igen. Där och då med kramp och leda hade jag 4 mil kvar att plåga mig igenom. Då och då frågar man sig helt enkelt: Varför? Ett enkelt svar för min del är: Att det är så skönt när man är klar.

/Andreas