Årets första bad

 Japp, då var årets första utebad utförd. När vi gick ut på bryggan så var både ganska överens om att det var helt ok att vända hem utan att doppa fötterna. Nervöst pirriga och sprittliga inför årets första dopp. Eller i alla fall ute sim. 

Hoppfulla innan om att alla skulle överleva både kyla och odjur

Kvällssolen gjorde sitt bästa för att göra oss bekväma och känna hopp. Det är en stor skillnad att simma i lite solsken mot grådaskiga moln. Även om man kanske ser allt otäckt i solen trots allt. 

Iordningställande och små mentala förberedelser och sedan ner i plurret. Roxens blida vatten höll mellan 15-17 grader. 15 gör svider lätt i skinnet men 17 brukar gå bra. 

Alla glad av olika orsaker. 

Vi hasade oss iväg och kylan gjorde sig påmind direkt men släppte faktiskt efter ett tag. Det blev faktiskt en väldigt behaglig liten tur. Vi höll den kort pga kylan och första svängen för året. Men skönt att kunna simma ute istället för att man måste bege sig till kaklet. 

Haderittan

Nu återstår ju bara den där lilla detaljen att känna hur nacke och axlar mår efter att ha stretat med våtdräkten. Även om den är smidigt och bra på alla sätt så ger den ju ett visst motstånd. Hjälper inte riktigt att kötta omkring och slänga vikter på gymmet för att förbereda sig för sånt. 

Aja.. gött att vara igång. 

Förtvivlan och ändå lite hopp

 Nu finns det ju värre saker än enskilda fysiska överbelastningsskador. Ganska många faktiskt. Så på det stora är det ju rätt simpelt att sitta och gnälla över sånt. Men kanske ändå lite mänskligt..

Under de senaste åren så har jag, förhållandevis åldersadekvat varit tämligen rikligt småskadad vilket hindrat min fysiska framfart. Eller framfart förresten.. aja.. Vader, hälsenor och liknande har strulat fram och tillbaka. 

När man går igenom Google-university samt Högskolan på Youtube så är det svårt att ens hinna träna det minsta för alla super-duper-behövliga skadeförebyggande övningar och rörelser som man MÅSTE göra för att inte gå sönder. Sjukt många! och alla övningar - PRECIS ALLA är på en slags kravlista över de övningar man verkligen måste göra. 

Tåhävningsrehab

För att inte lägga till den lilla extra kryddan som skador nedom midja innebär: en miljon tåhävningar. Dagligen. Tack. 

Sim är gött

Ni som orkat läsa ovan kanske har förstått att jag har "lite" frustration? Men återigen har ett litet hopp tänts och det tack vare en vän som även är en av de personer jag genom åren anlitat för mina skador. Nu har vi lagt upp en lite längre planering inklusive behandlingar vilket ger mig lite trygghet i huvudet. Istället för att bara in och punkta och sedan tillbaka till det vanliga verkar ju inte göra susen. 

Faktum är att det redan känns lite bättre. I alla fall smärtmässigt. Sedan har jag väl ett par bakslag att räkna med, men just nu - lite hopp

Ett par cykelturer har det också blivit

Fan, de där upplevelserna jag suktar efter närmar sig ju med stormsteg och vill ju fortfarande vara i något slags uthållighetsform. Ironman Jönköping kommer nog först.. det är ju ändå en halvmara som ska tuggas igenom.. sedan kommer Loftahammar och sedan troligen Idre fjällmara. En hel del spännande att se fram emot. Har lagt till ett par simtävlingar istället för löp så vi får se om vi får till lite sånt istället och som komplement

 

Häpåre

/Marcus 

Våren och hopp om hopp

 Tja.. att det dragit ut på tiden lider väl ingen av.. det säger väl mer om både prioriteringar och status. Det är roligare att skriva roliga grejer än att gnälla

En vår kantad av efterhängande skador som slitit både på mental kapacitet som den fysiska. Precis när jag tror att jag har hittat rätt bakomliggande orsak så ändrar det på sig. Men bara lite för att kollra till huvudet på mig och liksom förnedra mig. den jäveln. 

Cykel istället för löpning

Har testat det mesta i både utrustning, prehab, behandlingar och trollkonster. Vill inte släppa ändå. Nu är det framförallt en hälsena som bråkar. Ibland. Inte helt ovanlig åkomma, men likväl dyker den bara upp då och då, men kan vara helt ok vissa dagar och ingen smärta. När hoppet tänds så kommer den åter som ett hårt bakat bröd i nacken så skorpan ryker. Småsaker i det stora men likväl förbannat tråkigt för mig. 

Har försökt röra på mig på andra sätt. Till exempel har jag utnyttjat den apparat som kallas "skierg". En stakmaskin på gymmet som ska efterlikna skidåkningen. Den är väldigt jobbig och stundom alltför tråkig. Har testat att köra ett gäng minuter på olika maskiner för att inte balla ur mentalt. Har funkat hyfsat. Ex 20-45 minuter på skierg, sedan cykel för att avsluta lika länge på rodd eller crosstrainer. Det är ganska jobbigt så det fyller väl någon funktion.. men det är inte som att springa i skogen. 

Saknar stigar och skog

Åkte på covid för ett par veckor sedan. fyra dagar dålig och tre veckor med hanterbar sjukma. Det gjorde inte susen för vare sig kondition eller rondör. Gick upp fem kg. Värdelöst. 

Försöker att komma igång igen med både kondition och allt annat, men skadorna är som sagt slitande. Både på humöret och fysiken. 

Tävlingarna som kommer är ändå, just nu, hopp om att försöka köra. Eftersom jag inte kan kuta som jag vill har jag kollat lite mer på simtävlingar. Så några såna kanske kommer att läggas till i kalendern. Vidöstern, som är mest kända för deras 21 km lopp har även ett på 6 km. Kanske mer passande just nu..

Sedan kommer Ironman Jönköping och Loftahammar Endurance day och Idre fjällmara. 

Snart dags igen

Ironman har jag inga högre krav på mig förutom att försöka simma bra. Rätt kass cyklist och löpet ska vi ju inte prata om.. Men hoppas på en hyfsad upplevelse i alla fall. 

I Loftahammar kör både Fredrik och jag, samt Andreas och Göran "sprinten" i år. Det har bara Andreas gjort förut. Det är iofs 4 km simning och 26 km löp så det tar väl lite tid ändå

aja.. hoppas att ni är friska och krya. 

//Marcus

God jul, gott nytt år & god fortsättning

Helgerna har passerat och det är redan nytt år. 2022 här kommer vi..

Men först ska vi kanske summera 2021! Ni som tittar här ibland vet ju redan vad detta år har bjudit på men va tusan.. Ännu ett år präglat av pandemi och en hel del arbete med detta men vi har allt gjort vad vi kunnat för att förgylla både vår egen och andras tillvaro, vi i TFU är ju bra på sånt..

Vi började nog året lite trevande och fick träna mycket på egen hand, men till sist fick vi tid tillsammans och då på sadeln till Marcus förtret.. Vi cyklade runt en medelstor sjö, fikade och åt lunch i fint väder..

Här har vi visst kutat och lurats lite i efterdyningarna av ett regnfall, sånt är kul!

Då Ironman i Jönköping blev inställt, tog vi saken i egna händer och anordnade first edition av Ekängen Triathlon (halv Ironman distans) Det blev en lyckad dag i solens tecken och avslutades med fest.

Lisa, Vilda och jag tog husbilen till Frankrike, så att man fick kuta lite där också.. Det var fint!

Ibland fick vi till några lur som kunde avslutas med riktig sportdryck, sånt som man inte mår bättre av dagen efter, men väldigt bra av just då..

Sen drog vi till fjälls, närmre bestämt Idre och kutade Salming Idre fjällmarathon. Det var långt och jävligt, men väldigt roligt och känslosamt..

Jag fick kuta Stockholm Marathon själv, men gjorde det utan att bajsa så jag klarade äntligen sub 3h.. Härligt påhejad av de äldre herrarna.

Sen fick vi till sist möjlighet att genomföra vår egna tävling, Team Fillinge Ultras Terrängtävling, kanske årets höjdpunkt och oj så bra det blev.. Ny årlig tradition 1:a advent!

Då mina klubb-bröder dragits med krämpor och hittepå har jag fått stått för kontinuitet och distans och skrapat ihop 500 löpta mil 2021, då har det ju varit ett bra år, eller hur!

Tack för i år alla klubbkompisar, vänner och sponsorer, vi ser fram emot ett minst lika spännande 2022

TFU 

Team Fillinge Ultras Terrängtävling - filmen

Team Fillinge Ultra:s Terrängtävling 2021

Vi skulle ju ordnat ett lopp för ett år sedan men nu blev det ju så att det kom saker emellan.. men nu, efter att ha tvingats skjuta upp loppet blev det äntligen av: Team Fillinge Ultras Terränglopp!

Efter att ha planerat och försökt få ihop allt så var det äntligen dags. Tävling! 

Vi har försökt få ihop allt med grejer, logistik och allt som man kan tänka sig. Vi har ju tävlat och upplevt både saker som funkar bra och en del saker som kanske kunde gjorts annorlunda så lite erfarenhet från den sidan har vi ju trots allt. Men när man själv ska ordna till något så märker man ganska snabbt att det är rätt mycket grejer som ska göras. 

Inhandlandet är ju en del. Hur mycket saft går åt? Hur många pepparkakor? Glöggen - hur många liter går åt för det? Svårt att beräkna då den initiala anmälan var ju för ett år sedan - saker och ting förändras och lite oklart om hur många som skulle komma. Flera hörde av sig och hade förhinder eller var sjuka tyvärr. På listan stod det 80 anmälda och i praktiken kom hälften ungefär. Vilket så här i efterhand var rätt bra då vi fick en del lärdomar och lite mer erfarenhet av vad vi skulle kunna göra på andra sätt. 

Inköp, tillagning, ihoppillning, utskrifter, tejpning, provsmak av glögg och kanske någon pepparkaka, yxning av stolpar gjordes dagarna innan. 

Markering av banan skedde under eftermiddagen på lördagen, dagen innan lopp. Upp med stolpar och skyltar. Redan här kändes det som en väldigt go bana att springa omkring på. Förväntansfullheten var stor! 

Med logistiken någorlunda klar inför dagen så lade sig nog alla tidigt som inför en liten julafton med små fjärilar i magen

Ut till kärnverksamhetens högborg - Fillinge

Andreas hade vaknat tidigt som den lilla farbror han är och cyklat banan för att kolla över banmarkeringarna. Allt var ok. 

Underbara förutsättningar!

Vi packade upp alla grejer, flyttade grillen, bytte plats med skorna och tillbaka igen. Vad blir bäst tror ni? Hitan och ditan för att till slut besinna oss och vara tillfreds med hur det var uppdukat för gästerna. 

Första gänget började ramla in strax efter 10. Mingel, välkomnande och kanske en liten glögg att värma sig lite med innan starten. Glada miner, spring i benen, lite nervositet - ah den lilla tävlingsnerven är ack så god att njuta av. Det syntes att det var många som saknat den. Även om det är prestigelöst och bara trevligt så vill man ju trots allt göra sitt bästa. 

Möjligheter att testa snygga, snabba skor fanns

Lite racebriefeing och snabb uppvärmning inför start. 

Racebriefing

Banan var ungefär 60 % lättlöp på skogsväg i och 40 % stigar i skogen som var lite mer tekniskt. En ganska bra mix tror vi just nu i alla fall. Första delen var bred grusväg för att efter någon kilometer smalna av till stig och svårt att springa om. Egentligen hela gänget kom fram till stigen inom ett par minuters skillnad. 

Klockan måste ju kollas innan start

Peppen!

Frida, Björn och Klara var redo för start

Härlig mingel

Glöggvärmning är också en uppvärmning

Sedan tillbaka till start/målet för att invänta allihop igen. 

Första herrarna: 

Etta och banrekord!! tog David Axenborg på tiden 46.40!! 

David Axenborg 1:a på tiden 46:40!

Tom Axelsson 2:a 

Simon Kuronen 3:a 

Damernas top tre: 

Saga Eriksson 1:a på tiden 52.09

Kari Axelsson 2:a 

Karolina Fyrsten 3:a

Vilka härliga genomföranden! Några som är Sverigeelit till någon som gör sitt första lopp. Galet bra mix av härliga människor

Jag är full av kakaduor av glädje i bröstet och prosecco i ådrorna så här följer en liten bildserie.

Stort tack till alla ni som var med och sprang idag! Utan er inget lopp! 

Stort tack till Salming Running som hjälpt till med kanonfina priser till deltagarna! 

Noggrannhet när det kommer till detaljerna

Salming hade bjudit till ordentligt på det dignande prisbordet

Efter-lopp-häng

Fredrik såg till att ingen hamnade på efterkälken och passade på att rädda naturen 

Frida dokumenterar hur glögg ska hällas inför Vikbovändan

Hemmagjort, lätt skevt men gediget precis som TFU

Frostiga stigar i morgondis är underbart

Stefan åker 40 mil för att få hänga med i Fillinges premiärlopp! Fantastiskt! 

Simon är jättesnabb

Vi håller grytan kokande

TFU

Vi tackar er jättemycket för dagen! Vi är glada, varma och lite trötta nu

(vi planerar redan för att köra nästa år igen...)

//TFÙ