Nu finns det ju värre saker än enskilda fysiska överbelastningsskador. Ganska många faktiskt. Så på det stora är det ju rätt simpelt att sitta och gnälla över sånt. Men kanske ändå lite mänskligt..
Under de senaste åren så har jag, förhållandevis åldersadekvat varit tämligen rikligt småskadad vilket hindrat min fysiska framfart. Eller framfart förresten.. aja.. Vader, hälsenor och liknande har strulat fram och tillbaka.
När man går igenom Google-university samt Högskolan på Youtube så är det svårt att ens hinna träna det minsta för alla super-duper-behövliga skadeförebyggande övningar och rörelser som man MÅSTE göra för att inte gå sönder. Sjukt många! och alla övningar - PRECIS ALLA är på en slags kravlista över de övningar man verkligen måste göra.
För att inte lägga till den lilla extra kryddan som skador nedom midja innebär: en miljon tåhävningar. Dagligen. Tack.
Ni som orkat läsa ovan kanske har förstått att jag har "lite" frustration? Men återigen har ett litet hopp tänts och det tack vare en vän som även är en av de personer jag genom åren anlitat för mina skador. Nu har vi lagt upp en lite längre planering inklusive behandlingar vilket ger mig lite trygghet i huvudet. Istället för att bara in och punkta och sedan tillbaka till det vanliga verkar ju inte göra susen.
Faktum är att det redan känns lite bättre. I alla fall smärtmässigt. Sedan har jag väl ett par bakslag att räkna med, men just nu - lite hopp
Fan, de där upplevelserna jag suktar efter närmar sig ju med stormsteg och vill ju fortfarande vara i något slags uthållighetsform. Ironman Jönköping kommer nog först.. det är ju ändå en halvmara som ska tuggas igenom.. sedan kommer Loftahammar och sedan troligen Idre fjällmara. En hel del spännande att se fram emot. Har lagt till ett par simtävlingar istället för löp så vi får se om vi får till lite sånt istället och som komplement
Häpåre
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar