Muskelsmärta är som rännskita

Alla som någon gång varit begränsade av skador eller sjukdomar vet ju hur frustrerande och nedbrytande det är. När man har mål långt i fjärran om spännande tävlingar och utmaningar. Höstens träning flöt ju på asbra vilket gjorde mina förhoppningar stora och således även påverkade det mentala fallet till en större grop.

Nu är det ju förvisso så att det finns skador och skador, sjukdomar och sjukdomar. Med all respekt för "riktiga" skador och sjukdomar (benbrott, kirurgiska behov, medicineringsbehov etc) så är de här små ynkliga jävligt tråkiga.

Man är så där semisjuk typ.. lite ont i halsen eller muskelont som behöver vilas osv. Fördärv, men kanske framförallt för den mentala pussebiten och inte för livet i stort

En egen simbassäng

Nu ska jag strax till min tredje expert på kroppen för att kontrollera mina symtom. Det mesta verkar röra sig emot att jag nog är för svag/stark i höften vilket skapar obalans och problem på något annat ställe. I mitt fall alltså vadsmärta som symtom. Det gäller även för Google University såklart..

Muskelsmärta är jämförbart med rännskita. Det är sällan outcome som är själva problemet

Nu har jag ju faktiskt kunnat träna på lite ändå. Med en hårt lindad vad så har jag påbörjat lite spring. Det har gått bra faktiskt. Inte ont under tiden, inte ondare efteråt. Hoppet tänds!

Sedan har simmet rullat på bra. Jag har ju ynnesten att kunna simma två mornar med ett gäng riktigt snabba gossar vilket gör att jag får slita hund ordentligt.

Även lagt till Yoga vilket är väldigt skönt. Den varianten som jag går på är en slags nybörjaryoga liknande koncept varje gång. Lite lite mjukare sedan första gången tror jag.

Cyklingen har jag börjat att få kontinuitet på. Alltså träningen. Jag cyklar ju till jobbet varje dag men den klockas inte som träning. Utan sitter istället på gymmets cykel. Okul men förhoppningsvis en bit på vägen för att orka harva omkring nere i Jönköpings backar.

Köpte ny cykel förresten. Det var ju liksom tvunget. En utan skärmar. Ser supersnabb ut. Hoppas att den håller för mig bara.. En instegsracer så inget fancy. Men helt dugligt för mig och bättre än den jag har som jobbettransport.


Sedan har vi ju även uppdaterat skorna till vårens snabba grejer! Har testat två av dom än så länge.


Greyhound som till i år är lite uppdaterad med ny överdel och även studs kändes det som när jag var ute och testade..Kanske mest är känslan. De är ju lite köttigare och ser ut som stora tangentbord i storlek 46.. men känns sjukt lätta och följsamma. Ser ut att bli fina kamrater

Greyhound

T6 som tidigare hette Trail5 har fått ett rejält lyft. enligt pappret så är det samma vikt, men den kändes lättare. Perfekt sko när man ska kuta på allehanda underlag. Framförallt när det blandar ihop sig. Grusväg, motionsspår, lite asfalt och sedan skog igen. Riktigt goa.

T6

Enroute är också den uppdaterad. Har inte kunnat kuta i den än men har den hemma i alla fall. Där har man lagt in en repa med Recoilplus (studsgummit som även finns i Greyhound). Låter ju mycket lovande! Ska bli spännande att testa

jaja.. en liten update från mig.

Målen för åren kvarstår med Loftahammar Endurance Day som mitt huvudmål att vara i form till.
De andra är mest "kul", även om jag såklart vill prestera.


Hej hopp så länge

//Marcus

Självdiagnostisering

Jomenvisst, idag fick jag lite mer input om varför mina graciösa och smäckra vader försöker att förhindra mina skogserövringar till fots. Var hos en naprapat som heter Johan som jag har gått hos under flera år. Utomordentligt hårdhänt och pricksäker.

Det blev en liten genomgång, lite beskrivning av symtom och övrig anamnes. Sedan knåd, knäck, stöt och rekommendationer. Gick därifrån som en höftopererad senior med två tunga kassar med muffins.

Min tanke om att höfterna är problemet som stökar till det verkar stämma med två kunniga konsulter i alla fall. En fruktansvärt massa belastade och arga triggerpunkter som tydligen inte var alls svåra att hitta verkar ligga bakom det hela.

Så fortsatt mjukning, stretch och yoga för att stegvis öka upp löpningen del för del är väl planen nu.

Vi får väl, som man brukar säga: hålla tummarna

Testakutade lite i går i alla fall. 2,5 km till yoga och samma hemåt. Underbart skönt att känna lungorna jobba. Löpningen är fantastiskt och fruktansvärt på samma gång.

Synd att det använd så ofta som bestraffning istället för belöning

Today we die a little

Jag har precis läst ut en bok som handlar om löparen och människan Emil Zatopek. Är man lite  sportintresserad så har man nog stött på namnet några gånger och då framförallt kanske beskrivet i samband med de enorma träningsdoserna som han gav sig på.

Emil var mer än så.

I den här boken så skildrar Richard Askwith Emils liv både som idrottsmänniska och mer privat. En häpnadsväckande och historisk inblick om hur det var i Tjeckoslovakien vid den tiden. Att kunna sin historia är viktigt!
#testschwester rekommenderar den starkt. 

Vi får berättat om träningspassen där mängderna var helt sjuka, så som 40*400 och sedan nästa dag 30*400 osv.. hur han lyckades ta tre guldmedaljer i Helsingfors på 5000, 10 000 och marathon..men vi får också lära känna den privata Emil och hans fru Dana. Hur de levde både under och efter berömmelsen. 

Emil fick ofta kritik för sin löpstil. Om man skall tolka beskrivningen så sprang han mer "köttigt" än graciöst. Dessutom nästan alltid med ett plågat anlete. Han förklarade för någon att han var inte tillräckligt talangfull för att springa och le samtidigt. Rimligt.

Imponerande människa ändå. Livet kan inte ha varit lätt för dom. Pressad från flera håll att upprätthålla Tjeckoslovakiens officiella hållning och följa regeringens linje. 

Nu är ju jag av den känsligare sorten, men inte utan att det hugger till i bröstet i slutet. 

Emil Zatopek

//Marcus

2020 ska jag springa mest

Om man år 2019 har sprungit 3742km (ja nytt mängdrekord för mig), varit i stort sett skadefri och frisk så vill man ju i år springa ännu mer.. Logiskt? Vet faktiskt inte men jag mår så pass bra av volym och mängd så jag försöker nog.

De stora målen 2020 är ju Göteborgsvarvet sub 85min, Stockholm Marathon sub 3h, Jönköping Ironman 70,3 sub 5h, Loftahammar Endurance Day ska man ju bara överleva och att man lyckas släpa Andreas runt Lidingö under 2:15 så att han kan få sin silvermedalj.

Detta är rätt tufft uppsatta mål men fullt görbara om volym och kvalité harmonerar med en frisk och skadefri kropp. Därför har jag inlett 2020 med 10-milsveckor och i januari samlade jag ihop 437km, en bra start helt enkelt. Nu gäller det bara att hålla motivationen uppe och kämpa även de dagar det känns lite tuffare..

Fortsätt kuta..

Fredrik

Skador och sjukdomar

Jovisst är det en knapphändig start på året. Blandat den med både sjukdomar och skador tyvärr. ooptimalt och tråkigt såklart. Det finns dom som har det så sjukt mycket värre så det är ju egentligen löjligt att gnälla om sånt här.

Efter en höst utan egentliga skavanker, eller om jag redan har glömt bort dom så kom det lite stökigt nu till vårkanten. I alla fall så har alla tre hemmavid legat varsin vecka i sjukma. Efter det så kom en vad och började strula. Jag vet ju varför så det känns lugnt faktiskt.

Bäst i motljus

Efter en kortare sökning så verkar det inte vara så ovanligt trots allt. I min iver att inte bli skadad och således köra på så att jag blir stark så har det i sin tur lett till att jag även blivit lite stelare.

Häpnadsväckande!

Således så har min stelhet i rygg/säte givit rörelseomfånget en reaktion vilket gjort att mina vader har åkt på däng. Superdumt men förhållandevis logiskt. Så nu är det annan aktivitet med rörelse och mjukma som gäller. Jag föreslog vin som mjukmedel men det var tydligen "tramsigt och löjeväckande".

Lite rehabilitering är på sin plats

Misströstar inte då jag kan roa mig med mina endorfiner genom annat och ser det inte som livets undergång, men det svåra blir väl som vanligt att hålla i med mjuka rörelser och streching. Som vanligt.

Undrar varför jag prioriterar bort sånt? Det är ju rätt gött att sitta och mjuka och dra lite i kroppen. Superdumt att inte göra ju.

Håller ju faktiskt på att testa nytt gym nu också. Efter alldeles för många år på ett supertråkigt gym som ligger i en källare, men inte så där coolt som man skulle vilja ha det som ex "Tempel Gym" eller "Metroflex gym" utan bara sunk. Ingen utsikt och plastiga grejer som inte har förnyats eller rengjorts på evigheter. Riktigt dåligt alltså. Så nu, lite nytändning och massa nya leksaker att roa sig med.




//Marcus

Winter run

Första loppet för året blev tyvärr inställt för egen del på grund av sjukma. Får verkligen hoppas att det inte är en trend som kommer hålla i sig. Värdelöst att vara sjuk ju. Winter run är ett spektakel på Skansen i Stockholm där man kan springa antingen 5 eller 10 km.

 Som ett jehuuu nedför första backen

 Vackra vyer över Stockholm

Tanken är nog att det ska vara snö och mysigt, men mörker, snålblåst och 0-gradigt fick funka det också. Hela banan var omgiven av marschaller vilket var lite mysigt och de små vårdkasarna eldades friskt i vilket gjorde att man kände rökdoften länge som en kul påminnelse.

Eld och grejer

Frun tog sig runt med den äran istället. Första tävlingen och levererade riktigt bra! Roligt. Många hade spökat ut sig rejält med lampor och allehanda ljusgrejer vilket var rätt kul. Ett lopp som var mer kul än viktigt kändes det som. Trevligt.

Tja, vi hade det rätt trevligt trots mitt uteblivna sportande. 

//Marcus 

Långpass med trams

Lediga samma dag gjorde att vi lyckades få ihop ett litet längre pass tillsammans. Andreas räknar tid medan Fredrik och kanske jag också räknar meter, så devisen för dagen var minst två mil och/eller två timmars löpning.

Tjoflöjt

Två timmar är ändå ganska rimligt. Även om vi håller lite olika tempon till vardags. De lopp och utmaningar som komma skall, kommer ju att ligga däromkring. Stryktåligheten behöver justeras uppåt.

Skogen och runt Rosenkällasjön

I en lite frostskada natur gjorde vi våra steg glada med sång, larv och trams. Som vi gör. Blandar hån och spe med pepp och glada tillrop. Bitvis isgata och hårt packad lera. Ispike gjorde susen och inte ett snedsteg förutom där man blev nedknuffad i någon isbelagt krondike förstås. Vilket så lätt kan hända.

Fantastiskt trevlig runda. En sån där man blir glad åt i flera dagar.


//Marcus

Årets sista timmar

Tja, tiden stannar inte för någon. De sista dagarna och timmarna på året rinner som sand ur fingrarna. Ett sätt att värdera och skapa meningsfullhet kan vara att umgås med såna man gillar. I till exempel ett träsk.

Fredrik och jag sprang omkring och larvade, garvade och tramsade lite på härligt skitiga stigar ute i Ekängen. 14 km löpterapi.

Vi såg några djur, blev utskällda av två hundar som hundägarna inte sa till att sluta och två hoppande rådjur

 Melankoliskt vackert

Ganska nöjd

//Marcus 

Något slags årssummering av TFU anno 2019

Tja, det är ju den tiden på året då de så kallade boksluten skall göras, gröten skall vevas och låsen skall smörjas. Så även detta år. Tänkte att vi kanske skulle göra ett slags månatlig översikt?

Så får det bli:

Januari

Första tävlingen kom hastigt inpå årskiftet. Nedbjudna till Göteborg av Team Salming för lite terränglöpning i "Sandsjöbacka Trail". har för mig att det var ca 25 km som vi köttade oss igenom. Såg bara småbjörnarna precis vid starten och sedan nästa gång i mål, tjatandes och hånandes. Precis som det ska vara. Krävande och samtidigt underbar terränglöpning. Härligt samkväm av bästa sorten inklusive spa på kvällningen.

Januari fortsatte i blandat väder, men i alla fall några minusgrader och inte den där höstiga sörjan hele tin som förstör både pannben och glädje. Spikskorna gjorde succé. Att kunna kuta omkring utan den minsta rädsla för att halka omkring gör underverk. Galet bra investering.

Ispike - greppet är allt

Februari

Andra månaden på året är ju som alla vet tämligen värdelös och kan fara åt helvete. Men Andreas och jag fick i alla fall ihop ett litet längre pass tillsammans. Vi kallar det Stora Landerydsvarvet för att man springer runt Landeryd då. Knappa två mil på asfalt med en del trevliga vyer och inslag.

Lök och filosoferande

Sedan sprang jag rakt ut i skogen ett par gånger också. I sol! Det var toppen.

Undertecknad i motjlus. När man gör sig som bäst typ. 

Sedan började simskolan där jag höll i nya grupper. "Vansbrogruppen" och "fortsättningsgruppen". Många härligt kämpande sportisar med mål som hägrade inför sommaren. Härligt att se när andra "jackar i" och utvecklas. Ynnest att kunna få vara med och vara en del i andras utveckling

Simskoledags

Simning, svårt, krävande och oftast gött

Fick till och med ner de två små björnarna i bassängen! Nästan enda gången tror jag..Sedan har vi ju simmat en hel del utomhus istället. Eller i alla fall lite..eller i alla fall jag..

Mars

Tredje månaden och kanske en av årets bästa. Mest på grund av födelsedag. Och äntligen kom det lite nytt godis! Som man har väntat och längtat!

Greyhound

Hade skyhöga förväntningar på den här skon och de infriades med råge! Fantastisk att springa i och har sprungit enormt mycket dom. Så härligt med en sko som överträffar förväntningarna! Har visat och rekommenderat den här skon till andra där de beskriver samma känsla som jag. Roligt! 

 EnRoute

Den modell som jag har sprungit mest i fram till jag fick tag i "Greyhound". Men fortsatt en fantastiskt skön sko med bra driv. Även denna en klar fortsatt favorit att kuta i

Trail 5

Salming Trail 5 vilken också är en klar favorit. Passar extremt bra på mina "springa-hem-från-jobbet-pass". Då är det så skiftande natur så det finns allt från asfalt, stig, gärde och motionsspår. Bra klibbgrepp och allmänt go.

löpma

Hade ju turen att få inviga skorna tillsammans med de två små snabba. Det var toppen nästan hela tiden..

April

April innebär mustasch. I stort sett alla som jag har sett i mustasch ser snyggare ut. Även en fd arbetskamrat som trots mitt beröm blev väldigt stött när jag berömde hennes mustasch.

Med mustasch så syftar jag ju även på TOM (trail och mustasch). Terrängloppet i Motala där mustasch är ett krav. Själva loppet gick åt fanders i år, men det fanns andra ljusglimtar.   

Sedan åkte jag och Andreas ner till Salming HQ och träffade stallchefen. Sprang omkring lite, pratade lite framtid och utveckling och hade oss. Väldigt trevligt det också!

Hoppetihopp

Sedan sprang jag omkring lite själv och hittade en fin sten.

Uberschwester for scale

Maj

Lurade ner småtomtarna till bassängen igen och de knöcklade ihop sig så dant så jag fick ideligen vrida loss dom då de knöt knut på sig själva av någon konstig anledning. Sånt hållepå..

Ihopknöcklade små björnar

Sedan hade vi ynnesten att få prata och hänga med Valter Olander från Olander Swim. Han kom ner så vi fick lära oss mer om våtdräkter, klämma, känna och provsimma. Sjuk skillnad på grejer och grejer. Svårt att ta på den gamla våtdräkten när man har provat en premiumdräkt från Sailfish.

 Valter och 2019:års våtdräkter

Gummigubben Andreas

Löp ute i Bankekind

Vi var ganska ofta ute och sprang hos Andreas och hans löpargrupp i Bankekind. Kul att så många kan springa tillsammans utan att springa likadant. Go stämning och överraskande många som kommer ut på måndagkvällarna för att kötta intervaller oavsett väder.  

Vidare i månaden Maj, så åkte vi till Kolmårdens skogar och sprang där. Sjukt roligt och krävande lopp. Kolmlårdstrailen, en halvmil på stig! Inte vilken stig som helst utan en sjuukt krävande stig! En helt fantastisk natur i de där skogarna.

Tröttglada efter loppet

Sedan har vi faktiskt även, tillsammans med Himnabadet ordnat en kortare swimrun-kurs. Där fick man bland annat stifta bekantskap med Valter igen där man fick provköra swimrundräkterna och alla andra grejer. Viktigt att få känna och klämma på sånt ju. Det var fantastiskt kul att alla platser tog slut! Vi var till och med tvungna att säga nej till ett par stycken. Förhoppningsvis så kommer vi att köra även nästa år i någon form.

Swimrunssäsongens bästa grejer

Unika och enda swimrunfenorna, som är handgjorda av Valter.

En av de andra kvällarna så hade vi även skoprovning där man fick klämma och känna på Salmings skor

..och så i slutet av Maj, utepremiärdopp med det här sköna simgänget. Härligt tjöt och bra vev. Svalt initialt i vattnet, men efter några hundra metrar så tänkte man inte mer på det. Planen var att köra Vansbro 10 med de här, men jag fick ju tyvärr kasta in handduken då jag blev sjuk. De andra åkte upp, simmade och hade kul såklart. 

Jag och elitsimmarna Kristina, Göran och Göran

Juni

Så där, årets första swimruntävling. I Åtvidaberg. Nils ordnade till en varvbana i år så vi åkte ner och tänkte köra lite. Många sportiskompisar och trevligt ordnat. Flest varv på 99 minuter i varvbana var det som gällde. Jag är ju kanske inte den mest sprintiga personen, eller uthålligast heller för den delen. Men jag tänkte att jag försöker hänga med hyfsat på löpningen och utnyttja min vattenvana och försöka pressa på lite mer där. 

Regler och annat dras igenom innan starten

TFU och Nils

Brottning är bra uppvärmning

Stort och glatt gäng som drog iväg

Fredrik och jag hängde ihop första varvet

Jag som tvåa och Fredrik in på tredje

Kristina, tävlandes för TFU kom in på tredjeplatsen på damsidan

Sedan kom det triathlon till byn. En massa olika distanser och former som vanligt. Fredrik valde att köra den Olympiska versionen. Vi andra stod bredvid och hejade. Såklart. Både på honom och en massa andra kompisar som tävlade. Vi var jätteduktiga på det. Nästan bäst faktiskt.

Andreas och Malin hejar jätteduktigt

Fredrik blev jätteglad när han kom i mål

Juli

Juli kom med lite värme och gäng swimrunpass i Viggeby. Det var ju toppenmarker att irra omkring på. Grova, krävande stigar och utmärkt vatten att simma i. Vi var faktiskt nere här flera gånger under sommaren.

Göran, Nils och jag

Augusti

Årets största mål: Loftahammar Endruance Day. Ett swimrunlopp där upplevelsen är enorm. Man hinner pendla väldigt mycket både känslomässigt och orkesmässigt under de där timmarna. Helt fantastiskt! På det stora gjorde vi ett bra lopp men kan såklart göras mycket bättre. Som alltid. Men det var vad vi hade i oss den gången.

Glädjande nog så har vi möjligheten till revansch 2020 då vi vann en plats till nästa års race. Då har arrangören valt att förlänga banan lite till så att distanserna blir totalt: 45 km löpning och 10 km simning. Inte helt osnutet faktiskt!  

Tröttglada

Skönt häng hemma hos Fredrik Haglind som körde långa loppet med Pontus, där de gjorde bra ifrån sig. Andreas och Malin körde Hasselö Challenge som är 26 löp och 5 km simning. Inte helt olångt det heller. 

"Om man simmar snabbt så behöver man inte vara rädd så länge"

- Uberschwester

Sedan sprang Fredrik lite i Jönköping. 42 000 meter för att vara någorlunda exakt. Det gjorde han jättebra, men missade målet att komma under tre timmar tyvärr.

Trött och oglad, men inte bajsnödig längre

Under Augusti så gjorde vi helt enkelt slag i saken och tog Träskbilen och begav oss till skogen. Herrsektionen alltså. Springa lite, tramsa lite, äta och umgås lite. Härligt. Skogen är bäst

Svampjakt

Den siste Augusti så utlovades det folkfest i Vadstena. Triathlon och grejer. Så Andreas, Malin och jag åkte dit för att köra lite. Själva tävlandet gick bra. Men folkfest var det inte tal om. Tyvärr. Första olympiska distansen för mig. Helt klart överkomligt. Bra lärdom inför nästa års lopp i Jönköping där vi ska köra halvironman. 

Markerar revir på FOLKFESTEN

September

September utlovades skogsspring i Tullinge. Så jag begav mig dit. Träffade andra löparkompisar som man inte träffar så ofta. Sånt är kul. 

Grumpy Badger Trailrun.. Ja, ni hör ju. Utomordentligt stigfinnarlöp där både lungor och ben fick bekänna färg. Sedan fick man öl om man hade varit duktig. Nästan alla fick öl.

Jag och Stefan

Oktober

Med Oktober så kom även Team Salming träff. Härligt häng med toppengäng! 

Sport, produktsnack, framtiden och trams i en härlig blandning. 

Tillsammans är ordet som ska in på lodrät 7

Många duktiga sportisar och trevliga personer

Veckan efter Team Salmingträffen så åkte jag på semester. På Kreta. Där finns det hav så jag badade där ganska mycket faktiskt. Fick ihop 28 km simning. 28 000 m. Helt magiskt skönt. Såg en liten bläckfisk, det var kul och oväntat. 

Några dagar så klockade jag höjdmeter på simningen

November

Den här månaden kan ju liksom Februari även den fara åt helvete. 99 % grått och blött. Mest längt inför sommaren och solen. Träningen har dock faktiskt rullat på bra med morgonträning 4-5 dagar i veckan och även kvällsträning de flesta dagarna. 

Distansmålet som var skrivet till i år hade jag nått strax efter sommaren. Skadefri och kontinuitet är bra kombination.

Glädjen under långpass

Inte så mycket att skriva brev om i November..

December

Det minst dåliga än så länge med December är att vi fick ihop ett styrelsemöte. Sånt är faktiskt ganska trevligt i en liten klubb. 

Tja

Övrigt trams

Statistiken då?

Jodå.. även om jag inte kanske är snabbast i världen eller mest uthållig så har jag nog utvecklats lite ändå. Den största vinsten är väl ändå att jag har haft ganska kul på resan. Alla sportkompisar förgyller ju, så är det. De upplevelser som man går igenom tillsammans och enskilt är ju faktiskt en stor del av varför jag håller på med sånt här.

Om man har väldigt låga förväntningar så är det mycket lättare att nå målen

- Uberschwester

Efter 2016 och framåt så har planeringen varit lite mer strukturerad, vilket också gjort en del resultat bättre. Skönt med sådan feedback även från statistiken.

Stadig ökning ändå

Simningen verkar jag ha svårare och svårare att diskutera bort om att jag "nyss" började. Jämför man med riktiga simmare så är det ju så såklart, man ser ju ut som en ångvält i vattnet i den jämförelsen. Men om man jämför med liknande sportfolk som en själv så är det ju ganska bra. Framförallt så har det blivit bra kontinuitet. Det har gjort mycket för min utveckling. Att regelbundet simma. Man blir bättre om man gör det ofta är ju en devis som kan stämma här.

Även på simningen ses ju en skön, lagom stegring

2019, med ca hälften av månaden kvar har jag registrerat sportaktiviteter i hela 3,65 % av årets timmar..

Det är ju.... knappt ingenting!

Det låter lite futtigt när man sammanställer det på det sättet, eller hur?

Men bra med lite jämförelse med andra saker som vi så gärna lägger tid på...

...eller inte hinner prioritera


***

TACK!

Samtidigt är nog några tack på sin plats. Såklart

Ett ödmjukt och stort tack till oss i TFU för att vi har så kul ihop. Sånt är ju jätteviktigt tycker jag!


Stort tack till min fru som med förståelse för mitt behov av utlopp i endorfinvärlden står ut med att tjat, trams och ältande.


Stort tack till alla på Salming Running, våran stora sponsor och påhejare. Ni betyder mycket för att vi ska kunna leva ut våra sportdrömmar!


Stort tack till Olander swim, våran stora simsponsor! Härligt att snacka simspring, pryttlar, taktik och höra erfarenheten delas.


Stort tack dig dig Loffe med familj för härbärge, nutrering och skönt häng under en hel helg!


Stort tack till Himnabadet som har låtit oss hålla på och köra swimrun och sporta


Även ett stort tack till ALLA sportkompisar som vi stöter på, på tävlingar, i träningsforum, på datan och snackar sport tillsammans med! Ni är ju toppen!!

God jul och ett gott nytt år från oss i TFU

//Marcus