Aragorn och Legolas på väg att läxa upp Borås natur
Vi stannade till på en mack och köpte lite kaffe, en macka och lite nödvändigheter. Sedan ut till naturområdet vid Almenäs. Träffar lite trevligt folk som man träffat på internet och tidigare tävlingars trevliga människor vilket är riktigt kul att träffa "in real life".
Lånad bild från www.borasswimrun.se
Dags för start och vi ställer oss i mellanlandet i startfållan...lite ödmjukt bakom de som är duktiga på riktigt för att inte vara i vägen. Taggad och fokuserad så märker jag knappt startskottet utan plötsligt bara så springer vi. Konstigt det där, ena stunden åker man i bilen och plötsligt är man inne i loppet. Antar att man går in något slags tävlingsbubbla. Kommer ihåg första etappen som väldigt kraftfull stigning sedan förra året och det var det även i år. Efter ett tag blev det gåendes köbildning och vidare löpning med en vänster sväng och sedan in i skogen till höger och ner i något slags dyhål. Valde polo-sim för överlevnad. Svalt men överkomligt i vattnet. Lite trängsel så här initialt i loppet, men inte riktigt så pass som triathlonträngsel. Upp ur dyn och vidare på skogsstig..här hörde jag bekanta röster bakom..var faan?! Första damerna kommer rännandes. Var beredd på att bli överkörda av dom..men redan?? Team Surfspot (Maria och Annika) bara svischade förbi. Jäklar så urstarka.
Vi fortsatte tugga på och kom efter ett tag ner till lite vätska och ny sim i ån med lite motstånd i vattnet. Upp och runt en lite sväng för att simma ut till udden igen, Klang och jubelsång mötte oss vid uppgång på land, sånt ger starka ben. Ut längst ut på udden och sim över till fastlandet med krävande och stigande löpning. Hela tiden glada tillrop från alla vi möter eller springer förbi. Kul!
Sparsam sommarkänsla
Löpningen här är lite längre men har man väl kommit upp på höjden så är den ganska snäll. Asfalt blandas med lite grusväg. Rätt trevliga vyer över Öresjön härifrån. Kommer fram till vätska igen och lite längre och mer utmanande sim. Skönt med dryck och energi. Försöker fylla på så mycket som möjlig och kör med enbart energidryck som i år kom från märket Umara. Funkade riktigt bra med min mage under egentligen hela loppet. 500:ish simmet som kom nu var "rätt" krävande då det hade börjat att blåsa upp rejält. Bara vågorna hade varit utmanande men nu märktes det att det var 10 gradigt vatten vilket gjorde att man efter ett tag började kylas ner. Simningen fungerade utmärkt för mig. Plöjde igenom som en murbräcka och höll bra riktning vilket gjorde att jag inte behövde simma så många meter extra, men Fredrik hade det kämpigt med vågorna. Vägrade dock ge upp utan mosade på och mosade på helt outtröttlig. Jäkligt imponerande pannben! Glada människor hejade och skrattade åt vår galenskap vid ankomsten. Sånt värmde oss vilket vi verkligen behövde.
Vevelivevelivev
Efter den här simningen så kommer man upp och får springa lite asfalt igen i ett bostadsområde och ut till ett skogsparti. Trots kylan så stapplade vi på i rätt bra tempo. Kroppen kändes bra och ett tecken till ok energinivå är ju att den mentala förmågan är med skapligt. Har inte så höga förväntningar på just det vilket gör det lättare att nå upp till målen.. Ut till otillgänglig stiglöpning och ut i vattnet igen. Inte riktigt varm sedan förra simmet så kylan trycktes in i pannan och fingrarna framförallt. Det här blev en rätt rolig simning. Fortsatt en del vågor men inte lika kraftfulla vågor som innan. Jag gled ut ett par meter innan Fredrik och drog ett par armtag, lade mig på rygg och inväntade honom. Två kombattanter vevade omkring och var nästan upp vid mig, jag sa "- Hej", som man gör om man ligger i vattnet på rygg och inväntar sin kumpan.. Lite oklart om svaret drunknade i vågor eller liknande men de kanske bara hade fullt upp..
I alla fall så kom Fredrik i vad man kan kalla ok meteravstånd till mig, så jag vände om och drog ett par armtag till utan större kraft eller takt och simmade om de andra två grabbarna som kämpade..vände om ock kollade Fredrik igen..han stretade och brottades idogt med vattnet. Inväntade honom lite till, låg på rygg och sprutade vatten. De andra två gnetade sig förbi mina orangea pontoner till skor. Fredrik kommer ikapp, jag vänder och simmar igen..och om de andra grabbsen...och så här håller det på hela sträckan egentligen. Skumt. Nu är det ju så att vi har lite lättare för olika saker. Fredrik var helt löjligt otrött under löpningen medan jag får kämpa så in i helvete med löpningen..så det jämnar ju ut sig lite..och lite skönt att inte vara het kass på allt. Dock så undrar jag när vi får första loppet där viktklasser är grupperingen istället för ålder. Vem vågar vara först?
I alla fall så blev det skogslöpning ett litet tag och sedan brant stigning med påtvingad gång bitvis. Mer distanslöpning och lite till energi innan långsimmet på 1300 (förutsatt att man simmar någorlunda rakt) meter. Tänkte inte så mycket på det innan som tur var men de tidigare simningarna hade ju varit svala, men nu hade blåsten tilltagit + längre distans vilket gjorde att vi kom ju att tillbringa mer tid i vattnet än de andra vattenpassagerna..ibland är det tur att man bara gör..vi tryckte i oss energi och hoppade i. Fan, glömde stänga fronten på våtdräkten.."ÅÅhhh, svalt vatten" kommer jag ihåg att jag tänkte.
Blåsten hade bestämt sig för att dansa tillsammans med kylan och bjuda upp till svårflörtad kamp. Jäkligt kul simning när det blir lite jävligt med blåst och vågor. Fick kämpa på rejält för att hålla rätt kurs då vi annars hade driftat rejält. Fredrik hade det än mer kämpigt här och gled ifrån mig ibland i samband med vågor. Uppe på en våg ibland och fick se mig för att nästa gång ligga i en "dal" i vågen och inte ha en aning om var jag var någonstans..Jag försökte kolla var vi låg till och var alla andra höll hus. Några hade nästan drivit bortåt vassen vilket nog blev dubbla distansen för dom. Jag lyckades simma skapligt rakt här med och siktade snett mot vågorna vilket gjorde i alla fall riktningen gott. Men mitt ute när vi hade vevat emot vågor och snedsim så börjar benen och ljumskar småskaka okontrollerat lite då och då. FAN! Hackar tänder..FAAN! Nu får vi fasen börja paddla på tänker jag och tar ett par tag i vattnet och lyckas dock tänka till att Fredrik har det nog ännu jävligare. Bestämmer mig för att simma närmare honom och hålla lite koll. Vi kämpar tillsammans, stretandes mot vågor och kyla. Vi stred likt Aragorn och Legolas mot Orcher i flytande form. Efter tre fjärdedelar så var det sparsamt glatt humör..Krampkänning i vaderna gjorde att jag försökte dra upp tårna för att sträcka ut just vaderna, men det gick icke för då hotade framsidan på underbenen med kramp istället. Efter en evighets evighets evighet och ett par vätskepausar ( läs: kalsupar) så kommer vi skakande och förvirrade upp på land, stapplar vidare i mot träsket och fram till en liten snäll farbror som dock säger till oss att börja simma igen. MENVAIHELVETE! vi vill ha bastu o bärs! Sa vi inte, men kände det liksom...det är bara ett par hundra meter säger snälla farbrorn..tack då sa vi och simmade ett par hundra meter. typ.
I alla fall så hasar vi oss ner i dyngan som Viskan ger oss..börjar simma lite, men efter ett tag så börjar jag undra hur min teknik och ork är för att jag har tittat på samma gren nu i 60 minuter "ish". Det visade sig när huvudet var lite mer med att det var riktigt motströms. Perfekt. Nedkylda och ett jäkla kämpande uppströms. Gren, stockar, gamla sprit-krus och banjos flöt förbi. Efter ett tag så kom ett par grabbs gående bredvid mig längs med slänten och där slog vi följe. Sprang en liten bit på något slags gegga som jag inte vill veta mer om. Förbi något som liknade banjo-torpet i "The Deliverance".
Lite sim till och under troll-bron, energi och vätskepaus. Hann uppfatta lite glada tillrop och hejarop från publiken. Att de orkar stå kvar efter så här lång tid. Sånt gläder oss upplevelsetävlande!
Nu kom det lite längre löp 7 km (avbrott för 10 meter pissegöl) + 4 km på ett ungefär. Vi knatar på i mitt tempo. Fredrik har hur mycket ork som helst och jag springer betydligt bättre än förra året. Ändå så börjar klockan att hota med att vi drar oss mot samma tider som föregående år då jag var helt paj och fick gå medelst hasa stora delar av den senare delen av loppet. Va faan??!! Hade som ett delmål en timme under förra årets tid...men vi gnetar ju och kämpar men samma tid? tja..måste ju ha varit simmet som tagit ork och tid tänker vi och lufsar på. Här börjar vi märka att det har glesat ut rejält med fler tävlande. Ingen inom synhåll åt något håll. Från att ha haft trängsel och folk överallt till ingen inom synhåll efter någon mil...Skumt..ligger vi sist? Nää..eller? någon hade ju brutit hade vi hört..men..tja...vi sprang på..
Att ha dragkedja fram var en riktigt bra grej för mig, betydlig lättare att få in lite mer luft o lungorna och lite mer space att vidga min enormt glänsande bänkpressiga överkropp. typ. Min nya våtdräkt
( Camaro utö pulsor ) som dock var av storleken ett nummer för stor, är riktigt skön att springa med. Mjuk, följsam och trycker inte alls som de tidigare modellerna som jag har haft. Men då den var lite stor så kändes det allt som oftast att jag simmade med två blå ikea-påsar som drag. Den svalde rätt mycket..Men eftersom jag har det kämpigare med löpningen så kanske det tog ut sig - och - blir + liksom.
Vi kände igen oss i terrängen och (jag) försökte anpassa ork och fart till distansen. Fredrik sprang cirklar omkring mig och berättade roliga historier om tomtar och troll. Hade hört dom flesta tyvärr. På tal om det så kom jag samtidigt på att vi skulle komma fram till förra årets "lifesaver" the pissegöl! Efter ett snirkligt springande i skog och mark så kom vi upp till den. Här fick jag förra året sitta och kyla ner mig i den här gudsförgätna dyhålet. I år hade jag inte samma behov av just den, utan tillbringade mer tid med att förskaffa mig energi hos de trevliga funktionärerna. I med energi och flåsa vidare. Ner mot två vattenhål som ingen borde ge sig i. Förvånad över att vi inte rört om så pass mycket att det inte flyter upp gamla lik och djurkadaver ur dessa bortglömda ställen. Vi överlevde i alla fall och såg inget av värde att rapportera.
Vidare in i skog och kanske ett av världens mest utmanande motionsspår. 90 graders motionsslinga uppför..oätt krävande..Ändock vackert och eftersom vi har vänt så ger det ju lite mer kraft till benen om att nästan känna lukten av målrakan. Terränglöpning vidare över bilväg ner mot vattnet igen..brr..väldigt glad över att det inte blev den där långsimningen på slutet som initialt var tanken. 500:ish och 300: typ på slutet var tillräckligt. När man har varit nedkyld rejält och återhämtat sig någorlunda för att sedan hoppa i igen så kommer man ju ner till den där 0 gradiga känslan i kroppen direkt. Finns ingen startsträcka för nedkylningen utan det känns som att man ligger i en - 70 frys direkt. Sista simningarna var kalla men överkomliga och utan vågor.
Känslan när man kommer upp udden för sista löpsträckan in till målet är ju så skönt..värd all kyla, värd all smärta idag, VÄRT ALLT!
Vi slog vår tid från förra året även om det inte var med så mycket som vi hade hoppats och siktat på. Distanserna på klockorna visade på en rejäl ökning från föregående år vilket kanske kan förklara tid i år vs förra året.
Vi bröt inte, vi överlevde och vi hade framförallt kul!
Stort tack till Salming Running för möjligheten att få representera och kunna delta på Borås Swimrun!
Även tack till Colting, organisationen, funktionärer, vanligt folk som stod hejandes och tjoandes. Sånt gör mycket mer än ni tror!
..o lite småsaker i punktform:
* Actionbilderna är tagna av vår hovfotograf: Mia Thollander som körde sprint-varianten under loppet. Kommer säkert mer på hennes blogg: www.holehouseshaking.blogspot.se/
Vi vs mother nature of Borås
* Jäkligt bra organisation med glada funktionärer, publik och allt runtomkring. Smidigt och roligt!
* Fickor med energi var riktigt smidigt. Lyckades fylla på i rätt tid, med rätt grej och var i alla fall mentalt med egentligen hela racet.
* Tyvärr så känns det lite att elit-tänket brett ut sig mer och mer. Inget ont i det kanske.. Elit drar utvecklingen framåt, men när det blir raljerande om de som inte är elit så smakar det lite illa..det finns plats för alla och vi som är "upplevelse-swimrunners" typ..eller gör träning och tävling till just upplevelserna kan nog känna att det blir lite smolkigt i bägaren.
* Jag körde loppet med Merrel All Out Peak, ett köttig paket terrängångvält. Riktigt bra sko för det här loppet. Även om den kanske är lite tung för de snabbaste löpartna så var den riktigt bra för mig. Bra grävskopor till sulor, slant inte en gång trots grov terräng, och bra studs till de längre löpningarna. Kommer en separat genomgång av skon lite senare. Men tack Merrel för möjligheten till grävskoporna. Fredrik körde sina minimalistiska Inov8 190 och var väldigt nöjd med dom då han är betydligt mer stryktålig än mig när det kommer till löpningen.
* Även tack till Peter på Surfspot för lösningarna med våtdräkterna och all hjälp med det.
* Mer ingående reflektioner om utrustning kommer i separat inlägg inom kort..
* Jag hade fyllt min dräkt, eller fyllt och fyllt..i mina små fickor hade jag lagt in totalt 4 gel:s från Clifbar. De smakar mer outspädd kräm än de mest syntetiska gelarna vilket är en fröjd. Dock så är det svårt att tycka om någon sötklibbig smak när munnen känns som en öken. Allt klibbar och jolmar runt. Men dessa är överkomliga i smaken och energitillskottet gjorde att jag var med mentalt och bitvis även i armar och ben hela racet. Magen sa inte till om några biverkningar utan allt funkade perfekt.
Taggade innan start
Symbolen för kämpandet, svetten och äran.
Värt allt, trots att den inte är av äkta guld.
/Marcus o Fredrik
