Så kom då äntligen dagen jag väntat på.. i typ 2 år! På grund av rådande pandemi har ju nästan alla lopp tvingats skjuta upp eller omorganisera. Andreas och jag har varit anmälda sedan juni 2020. Först uppskjutet till oktober 2020, sedan inställt och nytt lopp i juni 2021, även denna gång framflyttat till oktober, men nu så nu var det alltså äntligen av.
Jag har ju hållit igång min löpning hela tiden i och med mitt runstreak, men kastats mellan hopp och förtvivlan, volym och toppning fram och tillbaka. Rätt stökig tid både jobb och idrottsmässigt.
Jag gillar att tävla och pressa mig, eller ja jag intalar mig att jag gillar att tävla och pressa mig i alla fall. När det väl drar ihop sig känner man ju sig rätt liten och kass, oförberedd och tävlandet är rätt onödigt, tills man går i mål, i alla fall om man lyckas. Då blir allt eufori och värt allt slit..
Jag har ganska länge jagat sub 3 timmar på marathon. Från att vara en lönnfet motionär till att verkligen gilla att pressa sig och jaga tider och upplevelser. De sista 3 åren har målet varit 2:59:59! Ett tuffare och svårare mål än jag någonsin kunnat ana. Men jag har gjort min träning, volymen har ökats från år till år och snabbheten har kommit med åren.
Nu skulle jag bara få allt att klaffa. Man ska orka, inte gå sönder, magen ska hålla och man ska gå i mål nöjd med sin prestation.
Då jag har haft problem med min mage (läs, bajsa sönder alla buskar och bajamajor som finns) tänkte jag nu göra annorlunda. Jag uteslöt alla mejeriprodukter och nästan allt med gluten.
Jag åt ris till allt, och åt så rent jag bara kunde. Ris och köttförs, ris och fisk, ris och kyckling, inga såser inget krimskrams.. bara ren mat. Jag kände ganska snabbt att jag mådde bättre och hoppet tändes verkligen på riktigt. Kunde jag hålla ihop magen kanske jag kunde hålla ihop loppet.
Jag hade kutat enligt ett löparprogram från marathon.se med lite stöd och tillägg från Nilssons Löpning. Jag hade kutat långt o långsamt, jag hade kutat kort o snabbt, jag var förberedd och redo. Sista tiden inför loppet skalade jag ned träningen och toppade formen.
Loppdagen var kommen, magen trilskades lite och jag var nervös, skulle det "skita" sig ändå.. Andreas och jag hade initialt planen att kuta sub3 tillsammans, ett tag innan hade dock vår lilla farbror lagt in ett veto och skulle springa själv på ca 3:15. En allt för trilskandes vad gjorde till sist att Andreas fick kasta in handduken helt och istället för löpare blev han påhejare och chaufför tillsammans med Marcus.
Drar nog inte loppet i sin helhet men jag är sjukt nöjd. Perfekta förhållanden med 10 grader, molnigt, nästan regn i luften och typ vindstilla. Jag lyckades hålla fart, jag fick i mig energi precis enligt min plan och jag höll ihop magen. Inte ens en fis ville ut! Jag var så glad, så trött, så lättad. Jag fick en bra resa bakom fina ryggar, jag fick verkligen bita i och kämpa. Sista 14km var inte att leka med och jag lovade mig själv att aldrig springa marathon igen. Men i mål kom jag och som jag gjorde det.. Tiden blev 2:59:07 och jag höll verkligen ihop det från start till mål! Lika mycket lättnad som glädje faktiskt när jag passerade mållinjen som men sub3 löpare.
Glad och tacksam över prestation och goda vänners hejarop. O ja jag är självklart redan anmäld till nästa års lopp. Då ska vi dra lillgubben mot sub3..
// Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar