Sturefors Triathlon - för att du kan

För andra året så bjöd Sturefors Triathlon in till race i trakterna nästgårds. Planen var att tävla men kroppen ville inte det utan bestämde sig för att tvinga mig till vila genom skada. Dock så skulle Fredrik, Andreas och Malin köra, så jag fick i alla fall anledning att åka ut och heja tillsammans med Vilda som var på bästa hejarhumör!

Hämta-nummerlapp-glädjen

Starten skulle gå vid 15.00 då MF Kind hade passerat vid simmomentet. Alla känner sig inte bekväma att stångas med en kanalbåt med anor. 

Simmet, ca 300 meter

Själva stället för upplägget är beläget nere vid badet i Sturefors och strax intill finns det fina ytor med fotbollsplaner med grönt gräs perfekt för ändamålet. Drygt 200 personer till start måste kännas roligt som arrangör. Som vanligt i dessa mindre triathlontävlingar så skiftar både kraft, målsättning och material mellan de olika individerna. Men det gör ju inget för alla är välkomna att tävla och uppleva på sitt sätt vilket jag uppskattar enormt mycket. Det skapar en härlig stämning. 

 Uppackning, småsnack och lite skön nervositet

Jakob går igenom reglementet och banan

Stilarna och erfarenheterna skiftar som sagt, så vid simmet så hade merparten på sig våtdräkter medan några inte hade det. 

 Inräkning innan nedgång till vattnet för att se vad svinnet blir vid uppgång..

Starten går

Vissa simmade jäkligt snabbt och några andra tog det lugnare. Fredrik och Andreas upp bland de 20 första och Malin strax efter. 

 Fredrik sliter av sig simmössan eftersom han vet att den inte klär honom

Andreas kör neglect-taktiken med simmössan

Snabbt bortåt hojarna och påklädning för 2 mil cykel i skaplig kuperad vägsträcka men med vackra vyer. Man skulle cykla bort till Landeryds kyrka och vända där. Vilda och jag hejade oerhört intensivt med sång, flärp-blås och hejarop i falsett. 

 Klassiskt citat från vilda:

- Vi hejar på pappa, men jag tror inte han vinner. Han är inte så duktig."

 Andreas först ut med cykeln från omklädningen, eller T1 som det heter på triathlonspråket..

 Vilda hejar sig hes på pappa Fredrik som kom strax efter Andreas

Malin kom joggandes med cykeln 

Eftersom Sturefors Triathlon-gänget så bra planerat banan så kunde vi springa hit och dit för att se många moment och heja riktigt mycket. Så strax efter simmet så kunde vi lufsa bort till cykelutgången och när de givit sig av så gick vi bort till den korsningen där de kommer tillbaka från cyklingen för att heja där. 

Snabb cykling med starka ben så de kom snabbt tillbaka. 

 Andreas har dyrast cykel och kommer alltså först. Hade drygat ut avståndet lite till Fredrik..

 Som dock kom strax bakom och hade ork till litet leende

Malin störtar in mot T2 bytet

Vidare joggade Vilda och jag bort till utgången för löpningen som var ca 100 meter från cykelinfarten och kunde heja även där när de stack iväg på 5 km rundan. Alla tre hade starka och friska ben såg det ut som. 

 HÄÄÄIIIJJJAAAA PPPAAAPPPPPAAAAA!!!!!

HHHÄÄÄIIIJJJAAAA MMAAALLLIIIINNNN!!!!

Nästan hesa av allt hejaropande och med en nästan trasig flärp begav vi oss till målfållan för att kunna se målgången ordentligt. Vi fick verkligen samla ihop oss kraftmässigt för att orka det sista heja till hjältarna. Men vi kämpade på..

 Först in kom Andreas som hade hållit avståndet till Fredrik på en lagom nivå. Han var till och med lite trött i mål..

 Fredrik kommer in med rask fart

Malin fick kämpa på upploppet 

En härlig dag och en kanontävling som vi gärna kommer tillbaka till. Att kunna arrangera och ha det på en sådan här trevlig nivå är väldigt roligt tycker vi. Hoppas att det bli fler race i Sturefors. Stort tack till Jakob och hans gäng för en härlig tävling!!

//Marcus